Kronprinsessan Victoria och Höstsonaten på operan

Eftersom alla undrar så kan jag berätta att det var precis så bra som man kunde förvänta sig. Kronprinsessan strålade och var så söt i sin rosa blus och blommiga kjol. I publiken duggade de finlandssvenska celebriteterna lika tätt som kantarellerna i skogen. Publiken skötte sig, stod upp och satte sig som den skulle och föreställningen var imponerande med finfina rollprestationer. Av rollerna måste jag lyfta fram Helena Juntunen som gjorde rollen som Helena, den sjuke dottern. Jag har hört Juntunen tidigare som solist med Cantores Minores, men nu imponerade hon dessutom med att spela den svåra rollen mycket trovärdigt. Det var en festlig och fin stämning med skumpa i mellanakten och en blänkande svart Audi med chaufför i beredskap utanför. Och min son, som utan vidare var den yngsta och säkert den enda minderåriga på plats (förutom Eero som spelade rollen som Erik, 4 år), smälte väl in i sin mörka kostym och hälsade på minst lika många som jag.

Kontrasten var stor men väldigt mysigt att i mörkret återvända till vårt hem båten. Discot dunkade dovt från bröllopsfesten på närbelägna Casinot. Kryssningsfartygets lampor lyste ute på fjärden. Dottern hade tänt ljus och förberett kvällste. Sämre kan man spendera en lördagskväll.

PS. Fälttävlan gick också bra trots, eller just därför(?), att jag inte var med. En rosett och fjärde placering! Följ ekipaget på deras sida här.

Leena
Publicerad 17.09.2017 kl. 16:05

Mjältön sommarens höjdpunkt

Dags för fortsättning på serien Skärgårdshamnar i Kvarken. Nu i tur är Mjältön, Sveriges högsta ö som ligger på Höga kusten inte långt från Ulvön som jag presenterade här.

Trots höjden på ön så lyckades även jag, en lindrigt rörelsebegränsad person, bestiga toppen. Okej då att jag både hade stavar och drag- och putthjälp i de brantare partierna.

Det var en fantastisk utsikt där uppe. Och för övrigt var nog vår högakustensegling en av sommarens höjdpunkter. Hela familjen var med, vi hade vackert väder och tog flera dopp. Allt rätt unikt för denna sommar.

 

Tidigare skärgårdshamnar i Kvarken-serien är Valsörarna, Mickelsörarna, Ulvön och Kylmäpihlaja.

Och som du vet vid det här laget så hör Höga kusten till samma världsarv som Kvarken, varför den platsar in i serien. Kylmäpihlaja ligger inte i Kvarken men är en fantastisk hamn på K.

Leena
Publicerad 14.09.2017 kl. 22:11

Planera semester till Ulvön

Då det känns lite tungt att komma igång att jobba igen såhär efter semestern, så lär det bästa knepet för att orka, enligt experterna, vara att genast börja planera sin nästa semester. Och då skall den helst inte vara först nästa sommar utan gärna t ex en förlängd helg nära framstående. Och det rådet gillar jag.

Men du som redan har hela årets semestrar inprickade och inplanerade och kan börja planera inför nästa sommar, då har jag ett bra förslag. Ulvön på Höga kusten i Sverige är bara ett stenkast härifrån låga kusten och så väl värt ett besök. Med egen erfarenhet och inte bara för att glassen är billig. Så låt dig inspireras.

Höga kusten tillhör samma världsarv som Kvarken, den låga kusten. Så i serien skärgårdshamnar i Kvarken har Ulvön en given plats. Tidigare hamnar i serien är Valsörarna, Mickelsörarna och Kylmäpihlaja.

 

Leena
Publicerad 30.08.2017 kl. 11:07

Kylmäpihlaja ligger inte i Kvarken

I serien skärgårdshamnar i Kvarken har vi nu hamnat utanför Kvarken.

Kylmäpihlaja, ligger en bit utanför Raumo, och är en av våra favorithamnar på vår väg susandes genom skärgården från Vasa i norr till Helsingfors i söder.

Även i den sena kvällen är Kylmäpihlaja vacker: klipporna, den gamla lotsstationen, den öppna horisonten och trygga hamnen.

Har man inte egen båt kan man ta sig ut med turbåten från Raumo och, om man vill, övernatta på lotsstationen som också har restaurang och café vid hamnen. Väl värt en utflykt.

Andra hamnar tidigare presenterade i Kvarken-serien är Valsörarna och Mickelsörarna.

Leena
Publicerad 18.08.2017 kl. 09:52

Vågskvalp

Vinden sjåsar i segel och öron, vattnet porlar runt stäven i kryssen och vågorna skvalpar så oregelbundet mot fören så det nästan blir taktfast. Horisont syns mot väst och land i sikte i öst då vi sträcker söderut. Inga fåglar hörs såhär långt ute. Ungdomarna styr och kommenterar de få andra seglande båtarna. Den disiga förmiddagen har förbytts mot sol.

 

Leena
Publicerad 30.07.2017 kl. 18:35

Ett livstecken

Hej familj och vänner, mostrar, fastrar och kusiner, arbetskamrater och en och annan webkontakt. Jag lever. Fast det vet ni ju. Har bara levt ett tag i radioskugga eller varit så avkopplad att jag inte varit uppkopplad. Så kan det bli när man har semester:

  • Morgondopp med morgontrötta respektive överaktiva tonåringar
  • Äta ute i trädgården i gott sällskap
  • Segla och upptäcka nya hamnar med hela familjen
  • Sol, sand, klippor och bad
  • Vandring i vacker natur
  • Måsungar som växer och igelkott på kvällspromenad
  • Bastubad med iskalla dopp
  • Fiska sin middag och skörda i eget land; nypotatis, squasch, bönor, sallat och örter.

Vad mera kan man begära?

Leena
Publicerad 28.07.2017 kl. 22:06

Valsörarna, en oslipad diamant

I serien skärgårdshamnar i Kvarken är det nu dags för Valsörarna.

I motsats till Mickelsörarna som jag beskrivit tidigare, så har Valsörarna ännu så att säga mycket potential. Vill man fira ostörd semester är detta ställe ett måste. Okej då att vi hade sällskap av ett par från Tammerfors i bryggan, men det kändes mer som ytterligare exotism och en trygghetsfaktor på denna lite lätt ödsliga ö (där endast Björköborna alltid har rätt att landstiga, oavsett häckningstider!). Ja och förstås fåren och huggormen.

Naturstigen var utmärkt trots att den ställvis var mycket smal och lång, sex km t o r. Tvärs över den stora ön vandrade vi innan vi nådde fyren som har släktskap med Eiffeltornet i Paris.

Kanske forststyrelsen sammanfattat enkätsvaren till nästa gång vi besöker holmen och vi då tas emot av en hamnvärd med allt vad det innebär?

 

 

Leena
Publicerad 14.07.2017 kl. 20:09

Världsarvet, Alvar Aalto och smutsiga strumpor

Mycket stor glädje att ha långväga gäster. Mest för umgänget med goda vänner. Men också för att få en snabb genomstädning av hemmet där också återväxten deltar. Och upptäcka inte bara dammiga strumpor bakom sonens säng, utan också hur vackert det kan vara i sommar-Finland. Må säga att det är lågmäld skönhet, men visst är det något speciellt med utsikten från Saltkaret i Svedjehamn, nu då landskapet dessutom blommar i lila, och höglandsboskapen med sina kalvar betar runt sjön. Och de blommande dikesrenarna längs landsvägarna.

En oväntad och okänd pärla hittade vi i Kauttua bruk nära Säkylä på väg söderut. Där finns förutom en pratsam och glad mattant med fräsch salladslunch i Alvar Aalto ritad bastu också ett terasshus av samma arkitekt i gammal bruksmiljö. Väl värt den lilla detouren.

I Fiskars charmerande bruksmiljö kommer vi ännu närmare historian då vi får övernatta i ett hundra år äldre hus än vårt eget. Höga spröjsade fönster, vedspis, kakelugnar och vitmålade trägolv mitt i en Bullerbyträdgård med äppelträd och blommande pioner. Och värdparet utstrålar ett lugn som få. Det uppdukade kvällsmålet i kvällens sista solljus är nästan magisk.

På vägen hem har vi med oss den trötta sonen efter ett två veckors läger med den nya violinen och smutsiga strumpor i bagaget.

Leena
Publicerad 11.07.2017 kl. 08:05

Tid att läsa

Att ha sällskap av Ingrid och hennes familj på Barröy* passar utmärkt härute på holmen. Här påminner sysselsättningen på många sätt om den på en nordnorsk kustö i början på 1900-talet.  

Vi fiskar, lägger i nät, vittjar, vittjar igen, och eventuellt rensas någon fångad fisk. Spanar väder. Tar upp nät innan de blivit för smutsiga då vinden ökat. Reder upp nät. Spanar fortsatt väder och bestämmer att lägga ut näten igen. Och så upprepas proceduren.

Däremellan behöver man egentligen bara tänka på vad följande måltid skall bestå av. Rökt, halstrad, gravad eller stekt sik.

Och se efter om labben fortfarande står på sin klippa.

Eventuellt hinner man med en hajk runt ön på naturstigen som inte finns, men som borde finnas, för den har ju alltid gått nånstans typ här, nära. Ingrid hade på sin vandring plockat ejderdun, fågelägg eller eventuellt snäckskal, bara för att de är fina. Vi funderar främst på vilken som är holmens vackraste sten.

Badar bastu. Eller så stickar jag. Och det gör Ingrid också.

Men Ingrid hade inte tid att läsa. Det har vi.


* ”De osynliga” och ”Vitt hav” av Roy Jacobsen.

Leena
Publicerad 03.07.2017 kl. 23:09

Måsungen

På Gåsgrund finns det knappt några däggdjur bara massor utav fåglar. Många måsar. Där finns också tid att följa dem då de äter, ruvar, chillar, slåss och skriker. För det gör de mest hela tiden.

Men mysigast av allt var att följa med den minsta lilla måsungen då den blev rädd för oss människor och kröp in i skydd under sin mors vinge. Precis som då den blev ruvad. Varmt och tryggt.

Leena
Publicerad 01.07.2017 kl. 17:59

Skäriliv från scratch

Här är allt möjligt!

Lycka till lillebror, som inte bara kan backa släp och köra båt utan också fälla skog, såga plankor och bygga stuga.

Idag hantlangade vi tre bojar i havet så nu ser det redan bebott ut ute på ön.

 

Leena
Publicerad 27.06.2017 kl. 23:37

En pärla i Österbotten

Publicerar bilder från midsommar på Mickelsörarna med risk för att det blir så välbesökt att vi nästa gång inte får plats.

Bara 30 sjömil från Vasa hittar man denna skärgårdsidyll, där det finns glass i cafét och fräscha dass.

En vacker välutmärkt, fast inte så välfrekventerad, naturstig ledde till stormarnas strand som var lugn och fin denna midsommarafton.

Vädret överträffade sig själv. Min garderob bestod av kläder som tålde regn och rusk som var utlovat, så till slut satt jag till familjens stora förfäran i sittbrunnen i bara sportbh.

Leden till hamnen är rätt trång  och inget att kryssa i fast den är välutmärkt. Från sittbrunnen i hamnen kunde vi räkna till inte mindre än 12 linjetavlor. Men i förlig vind på väg hemåt var det roligt att segla igenom arkipelagen. Hit återkommer vi gärna.

 

 

 

Leena
Publicerad 26.06.2017 kl. 09:05

Replotbron

Nu har vi seglat i motström både hit och dit under Replotbron. Så check på den. Med tanke på sommarplanerna jag gjorde tidigare, så har jag checkat av nästan allt redan; Öppna portar i Kristinestad, trädgårdskväll på Strömsö och nu segling till Replotbron. Fiskmarknaden får vi ta i augusti då det är dags igen.

Att göra upp sommarplaner med hela familjen är mera utmanande. Hästtävlingar, konserter och övningar, segling, stugmys, trädgårdsfix och renovering. Allas önskemål och viljor är inte helt enkelt att få ihoppusslade. Men sommaren har ju knappt börjat och vi är effektiva.

Leena
Publicerad 25.06.2017 kl. 20:48

Läckande båt och nio grader

Seglingspremiär med allt vad det innebär:

  • Regn och nio grader.
  • Plotter som inte funkar.
  • Revning av segel vid oväntat hård vind.
  • Läckande båt.
  • Tupplur i fören under gång.
  • Sol i vacker hamn.
  • Varm bastu och god middag.

Bloggat från min Lumia. (Så därför får ni inga bilder nu, för här nådde vårt samarbete sin gräns.)

Leena
Publicerad 22.06.2017 kl. 21:51

De små sakerna i livet

 

Upptäckte det lilla ormögat i rabatten. Den härstammar från vår stuga i Sverige där den växer som en enda stor matta. Men den lilla plantan med knappt några blad alls blommar nu även hemma i Vasa. En liten blomma men många minnen. Somrarna då barnen ännu var små. Varma långa somrar med mycket bad. Då vi låg på varsin styroxskiva* och lekte att det var isflak som vi flöt omkring på. Och vi kunde ligga i hur länge som helst i det varma algfria vattnet.

Till midsommarhelgen är hela familjen samlad igen. Då får hästen semester, jollen stå på land och instrumenten samla damm några dagar. Då skall vi ut och segla. Förhoppningsvis inte bland isflak.

* frigolit som vi lärde oss att det heter i Sverige

Leena
Publicerad 20.06.2017 kl. 10:22

Sol, fisk och arbetsläger

Känns nästan ironiskt att det är dags för skolavslutning och sommarlov för barnen. Idag stoltserar vi med knappt tio grader, blåsigt och solen gick precis i moln.

Har egentligen bestämt mig för att ha tålamod med vädret, för det kan man ju inte påverka, (förutom att välja en annan världsdel att bo i förstås), men nu börjar mitt tålamod ta precis slut.

Har spenderat alla mina barndomssomrar på landet så det är så jag tror att det skall vara. Vi flyttade ut efter skolavslutningen och hem igen då skolan började i augusti. Där levde vi sedan vårt sommarliv i evig sol och med fisk som enda föda. Hurra för dagarna då vi fick korv!

Så har det varit. Och är fortsättningsvis. Våra barn trodde länge att det inte fanns andra alternativ på somrarna än att endera vara på en stuga och varva fiske, bastu och trädgårdspyssel med arbetsläger eller alternativt sitta på någon fjärd och guppa. Fast båtlivet har haft en tendens att vara blåsigt och regnigt de senaste åren. Ett av det mest levande minnena är från en midsommar, då jag suttit och önskat mig en helikopter som skulle tagit mig bort från storm och regnrusk, då hamnen vi seglat till var full och vårt ankare inte höll i den höga sjön bakom den lilla klippan som skulle ge oss lä. Vid samma tillfälle beslöt vår äldsta dotter sig för att skaffa husvagn. Hon är 18 nu, men har inte ens körkort för personbil ännu. Att segla är hennes främsta intresse som upptar all hennes fritid, och även ger henne sommarjobb.

Så nu tänkte jag mig att jag skall göra några saker som andra människor gör på sina somrar.

Har redan bokat in trädgårdskväll på Strömsö den 8 juni kl 16-21. Tänkte cykla dit för då kan jag förhoppningsvis locka med mig någon cykelsugen manlig familjemedlem som annars är svår att få lurad till dylika evenemang. Men hur får jag hem alla plantor jag skall fynda på min cykel?

Fiskmarknad i Inre hamnen i Vasa den 10 juni. I höstas har jag faktiskt upplevt fiskmarknaden med mycket god rökt flundra, skärgårdsröra och inlagda sillar och det är värt att återupplevas. Om inte skarvarna har ätit upp all fisk för oss förstås.

Öppna portar i Kristinestad (17-18.6) har jag drömt om att få uppleva i många år, men har väl istället valt att sky "folkmassorna" och sitta isolerad på någon holme istället.

Och tror du att jag äntligen i sommar kommer ut till världsarvet och Replot bro. Undrar om vi kunde segla dit?

 

Leena
Publicerad 01.06.2017 kl. 12:20

Ett vykort från Gåsgrund

 

Hej!

Hälsningar från Gåsgrund. Vi har haft sol och bara lite vind. Måsen hade lagt tre ägg precis på stigen vid bryggan och vi har fått två sikar som vi skall laga till middag.

Kram,

Leena

 

Leena
Publicerad 25.05.2017 kl. 17:56

Ge mig en akademisk utbildning i logistik

Är det nåt man får öva på i ett hem med tre aktiva barn, så är det logistik. Tåg som ska bokas och passas, matsäckar planeras och förberedas, väskor packas, däremellan skall middagar ätas, och helst också inhandlas och tillredas, läxor lagas och prov pluggas.

Borde man inte utveckla de förberedande föräldragrupperna att handla lite mer om logistik än amning? Amningen kräver ju bara två komponenter, barnet och mamman, för att fungera. Men allt det här andra. En massa lösa delar som på nåt sätt skall passa in i alla de andra, i vårt fall fem personers liv, kräver ju en akademisk utbildning i logistik för att kunna fås att fungera. Och jag är tveksam om det skulle lösa det.

Hos oss har vi specialiserat oss på delegering. Eller snarare att barnen från ett tidigt skede har skött sina egna kalendrar. Oftast funkar det utmärkt. Det största problemet är väl jag och min bristande kapacitet att hänga med i alla svängarna. Framförhållningen är inte den mest optimala alla gånger, så det var inte ett undantag att jag så sent som ikväll Wilmade två barns frånvaro för imorgon.

Ser fram emot söndag kväll då vi förhoppningsvis alla fem är hemma igen. Tills dess skall vår familj ha återvänt från Stockholm, Helsingfors och Ypäjä. Innan dess skall vi ha tävlat i fälttävlan, sjösatt segelbåt, övat och uppträtt med Vivaldi, och tränat jollesegling. Flugit, åkt tåg och dragit hästtransport. Förhoppningsvis blir matsäcken god.

Leena
Publicerad 11.05.2017 kl. 23:37

Jag tror min lever sprängs

 

Kvällens tema #prataomcancer på Yle Vega handlar om att leva med cancer.

 

Mitt liv är numera som vilket liv som helst. Förutom att medicinlarmet går varje kväll 20.55. Tiden är noggrant anpassad så jag hinner innan filmen börjar kl 21. De dagar det kommer sevärd film på tv. Inte så ofta. Men medicinen tar jag oavsett film varje kväll och den är värd varje cent. Och det är väldigt många.

Men att konkret leva med cancer i sin kropp kan se ut såhär.

Vi är på väg ut med båt till stugan. Långt ute i skärgården. Åker med snurran för att den är snabbare. Det är en vanlig sommardag. Rätt svalt i en öppen båt och lagom med vind så att det stampar lite. Vi är påpaltade för vind och stänk. Jag har en dyna under rumpan och sitter på mittbänken för balansens skull.

Har tidigare i mitt liv läst om en olycka i en buss. Där en person som satt längst bak i bussen sprängde sin lever då chauffören inte i tid upptäckt ett farthinder, en stor bump i gatan. Precis så känns det för mig där i båten. Varje stamp känns det som om levern skall sprängas. Men inte bara som om levern sprängs, utan alla inälvor som finns under mellangärdet. Då de med all kraft dunsar upp och ner. Min man och barnen tycker jag blivit gammal och tantig. Det är väl ändå inte så farligt?

Ett antal månader senare. Mycket har hänt som vänt upp och ner på våra liv. Bland annat har en tumör stor som ett spädbarnshuvud opererats bort ur min bukhåla tillsammans med min vänstra njure.

Motvilligt går jag med på att sätta mig i en rib för att åka ut på sjön och titta på jollesegling. Operationssåret har läkt bra men jag kommer väl ihåg obehaget från tidigare båtfärder.

Vi kommer ut på vattnet och båten stampar sådär typiskt som motorbåtar gör. Leendet blir större. Inte bara över att se ungarna i sina jollar, eller att komma ut på vattnet igen. Allt känns som det ska. Ingenting dunsar omkring inom mig. Monstret är borta.

Leena
Publicerad 12.04.2017 kl. 11:09

Mamma vad är en tumör?

 

 

Yle Vega har startat en kampanj som de kallar #prataomcancer.

Här är början på min historia.

Det var sommaren 2014. Mitt vänstra ben krånglade. Att klättra upp för backen på landet var jobbigt. Det var tufft att hoppa i och ur båten då jag hade känslan att benet inte höll, att det skulle vika sig under mig. Minns väl då jag vaknade mitt på natten på stugan av att det värkte i benet. Jag låg och oroade mig, för det gör man då man vaknar på natten. Tänk om jag fått Borrelia? Det låg nära till hands. Det värkte ju både i knät och höften och däremellan ända ner till foten ibland. Men det stämde ändå inte riktigt.

Skolstart och jobbstart i augusti. Jag cyklar som vanligt min väg till jobbet. Jag har en vecka tidigare varit och visat upp mig för arbetshälsovården. Då fick jag värkmedicin och en salva för utvärtes bruk för att lindra värken. På vägen hem fixar jag inte uppförsbackarna på cykel längre. Måste kliva av och gå. Min man tvingar mig kontakta hälsovården igen. Jag får remiss till magnetröntgen. Ännu samma morgon tvekar jag om jag skall gå. Undersökningen är dyr och det kändes ju bättre för tillfället igen i benet. Kanske det ändå bara är en inflammation som nu börjat läka?

Alla som varit på magnetröntgen vet att det tar sin tid. Jag ligger där och lyssnar på den klassiska musiken som jag valt. Så blir det mera aktivitet bakom glaset. Läkaren kommer in och talar om för mig att han sätter i en kanyl för lite kontrast. Bara för att kunna se bättre. Jag blir glad. De har hittat nåt. Det finns en förklaring. Jag kanske inte är hypokondrisk trots allt.

Efteråt i väntrummet träffar jag den manliga skötaren. Jag betalar, men nyfiken passar jag också på att fråga vad de hittat. För jag förstod ju att de sett nåt. Han svarar undvikande, men ber mig vänta. Jo, jag kan komma, läkaren kan träffa mig genast. Jag kommer in i hans rum som mest användes som kontor verkade det som. Det var rätt mörkt. Jag får sätta mig på en stol invid en brits som inte verkade blivit använd på länge.

Du har en tumör säger han allvarligt. Jag fattar ingenting. Tumör, tumör, tumör. Jag tror han upprepar ordet fyra gånger innan jag förstår vad han säger. Mer av samtalet minns jag inte. Frågar om jag kunde få se. Vi går ner till källaren där det står en massa datorskärmar. Han pekar och visar. ”Här är en och här är en annan.” De är tydliga. Stora som pingisbollar. ”Dessutom är de här små prickarna också suspekta.” Jag har sett nog. Jag är inte hypokondrisk.

Jag traskar iväg längs gatorna mot metron. Gråtande. Jag ringer och ringer men min man svarar inte. Jag blir arg. Varför svarar han inte nu då jag som mest behöver honom? Gråter hela vägen hem. Jag har en tumör förklarar jag för barnen som redan är hemma. Min yngsta son som samma dag fyller elva undrar: Mamma, vad är en tumör?

 

Fotnot: Numera svarar min man alltid i telefonen då jag ringer, oavsett vilket möte han är på.

Leena
Publicerad 03.04.2017 kl. 16:49

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Hästliv

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

 

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar