Kronprinsessan Victoria och Höstsonaten på operan

Eftersom alla undrar så kan jag berätta att det var precis så bra som man kunde förvänta sig. Kronprinsessan strålade och var så söt i sin rosa blus och blommiga kjol. I publiken duggade de finlandssvenska celebriteterna lika tätt som kantarellerna i skogen. Publiken skötte sig, stod upp och satte sig som den skulle och föreställningen var imponerande med finfina rollprestationer. Av rollerna måste jag lyfta fram Helena Juntunen som gjorde rollen som Helena, den sjuke dottern. Jag har hört Juntunen tidigare som solist med Cantores Minores, men nu imponerade hon dessutom med att spela den svåra rollen mycket trovärdigt. Det var en festlig och fin stämning med skumpa i mellanakten och en blänkande svart Audi med chaufför i beredskap utanför. Och min son, som utan vidare var den yngsta och säkert den enda minderåriga på plats (förutom Eero som spelade rollen som Erik, 4 år), smälte väl in i sin mörka kostym och hälsade på minst lika många som jag.

Kontrasten var stor men väldigt mysigt att i mörkret återvända till vårt hem båten. Discot dunkade dovt från bröllopsfesten på närbelägna Casinot. Kryssningsfartygets lampor lyste ute på fjärden. Dottern hade tänt ljus och förberett kvällste. Sämre kan man spendera en lördagskväll.

PS. Fälttävlan gick också bra trots, eller just därför(?), att jag inte var med. En rosett och fjärde placering! Följ ekipaget på deras sida här.

Leena
Publicerad 17.09.2017 kl. 16:05

Kronprinsessan Victoria och jag

 

Nu är det spännande värre för ikväll skall jag på opera med Kronprinsessan Victoria och min son. Det bästa av sällskap. Sen blir det kanske några andra där också. Föreställningen Höstsonaten med Ann Sofie von Otter har premiär. Fast lite synd förstås att inte min man är med, men vad gör man inte för sina barn. Det är nämligen säsongens sista fälttävlan på annat håll. Vilket är nog så spännande även såhär på avstånd.

Lite nervöst inför klädval med klädkoden mörk kostym. Inte så att jag har så mycket att välja mellan. Men jag resonerar som så, att bara jag kommer in, så lär inte någon ha intresse för vad jag har på mig, uppmärksamheten kommer tacksamt att riktas mot annan person.

Så godkväll ute i stugorna, tälten eller TV-soffan. För mig blir det galej.

Leena
Publicerad 16.09.2017 kl. 14:20

Intervju på radio

Landet är litet då man plötsligt kan höra sin son på radio. Vill du höra en intervju med två musikaliskt begåvade tonåringar som gjordes efter cafékonserten i samband med Korsholms musikfestspel, så klicka in här på radio vega, och lyssna på den klassiska kvällen med Bertil Blom, som sändes igår 8.8 med början kl 19.22.
Leena
Publicerad 09.08.2017 kl. 07:13

Konserttips

En regnig mulen och blåsig förmiddag som denna, får en att tänka på annat än sol, bad och skärgårdsliv.

Här hemma finns en musiker som övar både piano och violin, då han inte ligger och sover, stirrar på någon skärm, chillar eller är ute och cyklar. Så inte så mycket övande egentligen. Men i alla fall, så är en konsert inom ramen för Korsholms musikfestspel på kommande.

Även om solen skiner på fredagen den 28.7 kl 15 så kom till Kaffehuset August i Vasa och lyssna på två unga duktiga, som båda spelar både piano och violin. Det utlovas violin- och pianomusik både enstämmigt och fyrhändigt och i alla möjliga kombinationer och det är fri entré.

Ses där!

Leena
Publicerad 19.07.2017 kl. 11:34

Replotbron

Nu har vi seglat i motström både hit och dit under Replotbron. Så check på den. Med tanke på sommarplanerna jag gjorde tidigare, så har jag checkat av nästan allt redan; Öppna portar i Kristinestad, trädgårdskväll på Strömsö och nu segling till Replotbron. Fiskmarknaden får vi ta i augusti då det är dags igen.

Att göra upp sommarplaner med hela familjen är mera utmanande. Hästtävlingar, konserter och övningar, segling, stugmys, trädgårdsfix och renovering. Allas önskemål och viljor är inte helt enkelt att få ihoppusslade. Men sommaren har ju knappt börjat och vi är effektiva.

Leena
Publicerad 25.06.2017 kl. 20:48

Han blev utvald!

 

En Georges Chanot violin från 1840 som han får använda i tre år. Oj, så glad han blev. Med all rätt. Så häftigt och inget vi ens vågade drömma om.

Jag tror inte att finlandssvenska instrumentfonden ska behöva ångra sig.

Från hans första uppträdande, året var 2008

Leena
Publicerad 21.06.2017 kl. 18:28

Söndagsunderhållning

I Korsholms kyrka på torsdagen var det inte helt så lättsamt program som jag utlovat.

Men om du vill lyssna på hur Albert spelade tillsammans med Wegelius kammarstråkar så klicka här.

Stycket är Joseph Haydns violinkonsert i G-dur, första satsen.

 

Leena
Publicerad 07.05.2017 kl. 17:40

Konsertkväll ikväll

 

Idag är det dags igen för konsert. Den som jag nämnde här. Är du i krokarna och har möjlighet att komma så passa på. Gillar du klassisk musik är det väl värt det tror jag. Bra akustik lär det vara i Korsholms kyrka.  Wegelius Kammarstråkar är duktiga och kommer ända från Helsingfors.

Om du inte gillar klassiskt, kan detta vara ett bra tillfälle att ge det en chans. Repertoaren är rätt lättsam och så är det gratis inträde.

Korsholms kyrka kl 18 ikväll.

Vi ses!

Leena
Publicerad 04.05.2017 kl. 11:05

En groupies vardag

Det blev lite bråttom som vanligt. På stallet märker jag inte att tiden går. Tankarna på allt annat försvinner och det är fokus bara på här och nu. Mindfult så det förslår.

Och ett bra träningspass för mina flickor. Min roll är främst att hålla den äldre tjejen fokuserad och peppad så hon i sin tur kan hålla den yngre, men mycket större och starkare tonåringen på gott humör och samarbetsvillig. Inte alltid helt enkelt. Någondera av uppgifterna. Några rejäla protest-bocksprång blev det idag med, men de goda stunderna övervägde.

Sen blev det skynda-skynda för nu är det bråttom för att hinna snabbfräscha upp mig inför dagens konsert. Idag hade Albert blivit ombedd att spela på veterandagsfirandet i stadshuset. Enligt honom var jag den enda under 60 i publiken. Och där jag satt var jag mycket nöjd att jag i hasten valt min svarta klänning. Med jeans och tröja eller min brokiga stickade tunika som var mina andra val, hade jag stuckit ut lite väl mycket kan man lugnt säga.

Så det var tal på tal, det ena mer hyllande och fosterländskt än det andra. Avtackning med blomster. Musik av blåsorkester, förstås. Lottakören som var väldigt rörande med tanter som måste stöttas upp på scenen, men samtidigt den mest ostämda kör jag någonsin hört. Och så Albert. Paganinin med pianokomp och en folksång av Kuula. Uppskattat av publiken och värt det minst sagt udda tillfället för min del.

Nästa spelning blir solistuppdrag med Wegelius kammarstråkar inkommande torsdag kl 18 i Korsholms kyrka. Haydn. Missa inte den.

Leena
Publicerad 27.04.2017 kl. 21:41

Blommor, skumpa och hela baletten

Vad roligt att så många av er kunde komma. Stadshuset var ju proppfullt. Skall visst göra reklam oftare här på bloggen.

Dirigenten var avslappnad och på gott humör. Programmet var lättsmält och välspelat. Vi var så många att det blev varmt, nästan kvavt i den stora vackra salen. Jag räknade nervöst låtar i programmet innan det blev Alberts tur. När han kommer in på scenen bultar mitt hjärta i otakt med Cantabilen, men Paganini skulle också varit stolt över vår unge man.

Sedan blev det hela baletten med blommor, kramar, gratulationer, VIP-rum och skumpa. Men mat med musikerna på restaurang fick trettonåringen tacka nej till.

Jag säger bara tre ord: En sån kväll!

 

 

 

 

Leena
Publicerad 20.04.2017 kl. 23:47

Paganini, Albert och Vasa Stadsorkester

 

Fick en liten försmak av morgondagens konsert på stadshuset.

Albert tillsammans med Vasa stadsorkester. Paganinis Cantabile. Tänk att ett stycke blir något helt annat då det spelas med orkester. Så vackert att jag kommer på mig själv då ett stort leende bryter ut.

Har du möjlighet att komma och lyssna så gör det. Tror det blir bra. Riktigt bra.

Fast jag har ju egen ko i diket.

Leena
Publicerad 19.04.2017 kl. 17:20

Fredagsmys

Sitter i en kyrksal som luktar mögel och de levande ljusen syns knappt i det klara kvällsljuset. Det är elevkonsert igen.

Musiken var vi minst sagt lite bekymrade för inför flytten till Vasa. Hur skulle det gå med sonen som har musiken som sin nummer-ett-hobby. Som till och med funderat ibland att det skulle kunna ingå i hans framtida yrke någon gång.

Över alla förväntningar. Anton och Anni på Kuula-institutet har tagit emot honom som om han varit deras egen son och inte bara det utan med stor kompetens, pedagogik och inspiration lotsat in honom i Vasas klassiska musikvärld.

Det är nog inget sammanträffande att Iris Viljanen, Erica Back, Vasas Flora och Fauna och Kaj är hemma härifrån knutarna. Någonting gör de rätt här, och då tänker jag inte främst på byggnadsvård.
Leena
Publicerad 07.04.2017 kl. 21:08

Maestro njuter av att uppträda

Pianoafton. Många unga duktiga pianister på en och samma kväll. De verkar inte nervösa nästan alls. Så tuffa. Att sätta sig vid den stora flygeln, längst fram i stora salen, inför alla och spela upp sitt stycke. Viss spänning kan man nog ändå märka i hur snabbt de flesta går av scenen. Ibland innan den sista tonen klingat av. Så raskt de bara kan.  

Jag minns en annan konsert. Måste varit i slutet på sjuttiotalet. Eller jag minns egentligen inget av den konserten. Förutom känslan att sitta där framför publiken och inse att jag inte övat tillräckligt. Komma av mig. Staka mig fram. Och hur jag bara ville sjunka genom jorden och aldrig mera komma upp igen.    

Mitt i programmet under pianokvällen stiger en medelålders kvinna upp på scenen. Hon kunde varit mamma till något av de yngre barnen. Hon spelar lugnt och vackert. Valse lente av Merikanto, ett litet nätt stycke som jag väl känner igen. Hon verkar vara lite nervös, men bemästrar det bra. Precis som om hon haft en mental tränare i kulisserna. Hon sitter kvar och väntar tills den sista tonen klingat av. Bugar djupt och går lugnt av scenen. En kvinna som verkar ha nått sitt mål. En förebild.

Leena
Publicerad 04.04.2017 kl. 21:37

Charlie Chaplin på Ritz

Visste inte att stumfilm var så underhållande. Fast stum var den ju inte för Vasa Stadsorkester spelade till Chaplin. Varje pistolskott, champagnekorkarna smällde och sängen knarrade. Bra som sagt.

Och extra bonus var att jag träffade en äldre dam i pausen, som känner mig sen jag var fyra år. Och som jag övernattat hos natten innan Lucia, för att jag ville lussa med hennes dotter och grannbarnen. Och en av tanterna började gråta. Så rörd lär hon ha blivit av att se det unga Lucia-tåget. Alla detaljer minns jag inte själv, men det gjorde hon. Men nu är det långt till Lucia fast vädret verkar vilja nåt annat.
Leena
Publicerad 01.04.2017 kl. 21:44

Musik i veckan - mycket mer än bra musik.

Hos oss är det aldrig tyst. Högljutt som i en italiensk familj eller så musik. Ljuv musik. Främst från pianot som står mitt i vardagsrummet. Har glädjen att vara mor till tre barn som musicerar. Mer eller mindre. Alltså en av tre har det som prioritet-ett-hobby. De andra två spelar mer för husbehov. Eller snarare för sin egen skull, för deras övande hör man mer sällan.

I veckan är det Korsholms musikfestspels vintervecka och inom ramarna för det så blev det uppträdande på ett ålderdomshem. Låter kanske inte som det mest upscale man får göra som ung lovande violinist, men här lär också en viss Leif Segerstam ha klättrat upp på stolen och uppträtt med sin violin. För sådär hundra år sen. Nu får man väl hoppas att han inte ställer sig upp på stolar längre. Enligt sägnen alltså.

Som tack blev det av sonen mycket uppskattat fika efteråt och fribiljetter till stadsorkesterns torsdagskonsert med pianosolist bördig från Ukraina. Snart är jag på stadshuset lika ofta som de andra pensionärerna med säsongskort? Konserten var bra med välspelande orkester och extranummer på flygeln men bäst var ändå egentiden jag fick spendera med min bästa musiker.

 

Leena
Publicerad 17.03.2017 kl. 21:02

Så mycket bra på en o samma helg

 

Ja så mycket lyckade saker har hänt i helgen så jag blir alldeles mållös.

Men här kommer snabbreprisen:

  1. Bästa nyheterna av onkologen i fredags.
  2. Fick njuta av Spegling med inte bara egen son på scenen utan också bl.a Österbottens stoltheter KAJ och Erica Back. Eller som hon kallas i Närpes; Ereica.
  3. Familjens fälttävlansekipage hoppade säsongens första tävling och gjorde två felfria banor. Och visade ffa på stora framsteg. Och kanske lite också för att hon var bäst i sin träningsgrupp. Och missade prisrosett med en hårsmån.

Och det här var bara toppen på moset.

Så det ni. Inte illa för en helt vanlig helg i mars.

Leena
Publicerad 14.03.2017 kl. 07:51

Erica Back o Vasa stadsorkester i stadshuset

 

Nejdens dotter, eller Närpesbördiga som VBL skulle uttrycka det, underbara Erica Back uppträdde i torsdags i Vasa. Den fantastiskt söta Erica i sin naturliga outlook och den vackra klänningen förförde publiken. Igår var hon den proffsiga artist hon blivit. Hon sjunger med sin vackra djupa röst, seriöst, med inlevelse så att man berörs utan att förstå texten.

Stadsorkestern hade för övrigt en varierad repertoar. Det moderna var mer lättsmält än jag brukar tycka och gjorde intryck. Och skickliga musiker som fick lysa. Kontrabasisten och trummisen blev mina favoriter för kvällen. Efter Erica då.

Men ikväll är det Mello. Väldigt olika men en höjdpunkt det med. På sitt sätt.

Leena
Publicerad 25.02.2017 kl. 21:09

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Hästliv

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

 

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar