Bronsmedaljör

Trots att upphopp ur vatten behöver övas lite på, för så där läskigt skall det inte behöva vara, så räckte det till brons i distriktsmästerskapet i fälttävlan (90cm) idag.

 

Leena
Publicerad 15.07.2017 kl. 23:11

Vi visste att det skulle bli ett äventyr

Tvådagarsfälttävling i Niinisalo med häst och tält. Upplagt för spänning.

Men de riktiga utmaningarna uteblev. Det var uppehåll, mestadels soligt, alla tältets delar fanns med, och till slut hittade vi också rätt sorts pump att köpa till min nyinförskaffade luftmadrass. Två minuter innan butiken stängde. Eller min cyklande man gjorde det.

Tävlingsmässigt gick det som smort. Framförallt hoppningen. Med spetsade öron, rytmiskt och fint hoppar hästen oavsett vad som dyker upp framför henne, verkar det som. ”Hon är som en maskin” utropar en lycklig dotter efter terrängdelen. ”Jag kunde göra allt precis som jag planerat.”

Men spännande är det inför start. Särskilt för oss föräldrar. Men då man ser dem susa fram mellan träden fullt fokuserade på sin uppgift och plockar hinder efter hinder så släpper det. De sista hindren är skymda, men då jag hör hennes glada, upprymda röst igen vet jag att de klarat det. Hem åker vi med prisrosett, sand i skorna, smutsiga men glada.

 

 

Leena
Publicerad 09.07.2017 kl. 23:08

Replotbron

Nu har vi seglat i motström både hit och dit under Replotbron. Så check på den. Med tanke på sommarplanerna jag gjorde tidigare, så har jag checkat av nästan allt redan; Öppna portar i Kristinestad, trädgårdskväll på Strömsö och nu segling till Replotbron. Fiskmarknaden får vi ta i augusti då det är dags igen.

Att göra upp sommarplaner med hela familjen är mera utmanande. Hästtävlingar, konserter och övningar, segling, stugmys, trädgårdsfix och renovering. Allas önskemål och viljor är inte helt enkelt att få ihoppusslade. Men sommaren har ju knappt börjat och vi är effektiva.

Leena
Publicerad 25.06.2017 kl. 20:48

Arbetsläger någon?

Viss osäkerhet om det skulle kallas ridläger eller arbetsläger, men nu är de där. En halvtimmes körning ut på landet var mycket smidigt jämfört med alternativen som Anni drömt om i Skåne eller Tyskland. Hon ska träna dressyr för områdets bästa dressyrtränare, galoppera på fantastiska sandvägar i terrängen, hjälpa till med motionering och skötsel av hästar och städa stall.

Här hemma behöver det också städas. Någon frivillig som vill komma på arbetsläger?

Leena
Publicerad 19.06.2017 kl. 11:42

Bästa ungen i terrängen

Redan efter dressyren låg hon tvåa och höll den placeringen till slut. Med bara 0,4 poängs skillnad till ettan. Att det blev en andra placering var skoj, men roligast och stoltast och gladast var jag över att vårt ekipage fick specialpriset (taitopalkinto) för bästa ridningen i terrängen i sin klass. Way to go!

 

Leena
Publicerad 11.06.2017 kl. 19:44

Terränghoppning

Premiär för vår del på terrängbanan i Nykarleby. Grått väder med ihållande småregn. Den här gången glömde vi inget efter oss, med tidigare erfarenhet av glömska just här.

Waltersbacken är rätt brant både uppför (jag) och nerför (häst o ryttare).

Träning verkar ha gett resultat. Vallgraven gick utan problem. Trakehnern (på bild) gick fint också efter en första tvekan. Lycklig ryttare.

 

Leena
Publicerad 06.06.2017 kl. 16:56

Hoppträning inger hopp

Lördagens träning är blöt och kall. Jag premiärkör transporten lagligt.

Hoppningen går bra. Mycket positiv feedback av tränaren, som påpekar de stora framstegen det senaste halvåret. Nu är det den lilla ryttaren som bestämmer. För det mesta. Och de klarar nu uppgifter som i höstas fick en mamma att bli stel av nervositet. Nu är det bara stolthet och tillförsikt. Fina duktiga Sasha och Anni.

Leena
Publicerad 28.05.2017 kl. 16:28

Det var på håret

Men nu är det gjort. Nu har jag då äntligen behörighet att köra hästsläp. Eller åtminstone vårt ekipage.

Men det var nära att det inte hade blivit så.

Det gick bra att backa till och koppla släpet, eller jag fick det gjort efter mer eller mindre finjustering. Men sedan ville ju inte blinkersen funka! Ve och fasa. Klockan närmade sig avtalad tid och det ville sig bara inte. Pulsen är hög, blodtrycket ännu högre. Ingen medicin i världen kunde sänka den. Hinner redan leta fram telefonnumret för att avboka den redan betalda tiden, då vi av ett under till slut lyckas.

Väl på uppkörningen, kollar han inte ens mina blinkers! Utan vi kör iväg på en liten runda. Han kommer väl ihåg min man som kört upp på hösten. Vi pratar om vad vi har för häst och jag glömmer nästan bort vad jag håller på med. Backningen på parkeringen går också helt okej. Sen är det bara sista sträckan tillbaka till besiktningsstationen. Jag kör ut på vägen och växlar upp. ”Hastigheten”, säger han. ”Shit”, säger jag. Är det inte 60 här?

Men ikväll skall vi fira mitt nya körkort. Och fördelen att bo i en liten stad där gubbarna har lite välvilja.

 

Leena
Publicerad 24.05.2017 kl. 17:54

Äntligen utdelning

En lite annorlunda första maj. Inga ballonger, manskörer, struvor eller studentmössor för min del.

En enda studentmössa har jag sett och det var på vägen hem från stallet.

Men det var det värt.

För det har varit traditionsenlig hopptävling i Jakobstad, som vanligtvis korkar den österbottniska utomhussäsongen.

Efter en hel vinters målmedvetet tränande kändes det som om vi nu äntligen fick utdelning. Vi säger jag för det krävs ett helt team. Det praktiska funkade, uppvärmningen gick som den skulle, inga lösa hästar, bockningar eller avsuttna ryttare störde koncentrationen, och det hela resulterade i två placeringar och rosetter varav den ena en vit rosett för tredjeplaceringen i 90 cm klassen.

Mycket nöjda med all orsak tyckte vi själva.

 

Leena
Publicerad 01.05.2017 kl. 21:54

En groupies vardag

Det blev lite bråttom som vanligt. På stallet märker jag inte att tiden går. Tankarna på allt annat försvinner och det är fokus bara på här och nu. Mindfult så det förslår.

Och ett bra träningspass för mina flickor. Min roll är främst att hålla den äldre tjejen fokuserad och peppad så hon i sin tur kan hålla den yngre, men mycket större och starkare tonåringen på gott humör och samarbetsvillig. Inte alltid helt enkelt. Någondera av uppgifterna. Några rejäla protest-bocksprång blev det idag med, men de goda stunderna övervägde.

Sen blev det skynda-skynda för nu är det bråttom för att hinna snabbfräscha upp mig inför dagens konsert. Idag hade Albert blivit ombedd att spela på veterandagsfirandet i stadshuset. Enligt honom var jag den enda under 60 i publiken. Och där jag satt var jag mycket nöjd att jag i hasten valt min svarta klänning. Med jeans och tröja eller min brokiga stickade tunika som var mina andra val, hade jag stuckit ut lite väl mycket kan man lugnt säga.

Så det var tal på tal, det ena mer hyllande och fosterländskt än det andra. Avtackning med blomster. Musik av blåsorkester, förstås. Lottakören som var väldigt rörande med tanter som måste stöttas upp på scenen, men samtidigt den mest ostämda kör jag någonsin hört. Och så Albert. Paganinin med pianokomp och en folksång av Kuula. Uppskattat av publiken och värt det minst sagt udda tillfället för min del.

Nästa spelning blir solistuppdrag med Wegelius kammarstråkar inkommande torsdag kl 18 i Korsholms kyrka. Haydn. Missa inte den.

Leena
Publicerad 27.04.2017 kl. 21:41

Dagens bästa start

 

Tidig start. Aptidig. Uppe strax efter fem och på stallet strax efter halv sex. Det håller redan på att ljusna. Stallbacken ännu helt tom. Smyger in lite hö till Sasha för att inte hela stallet skall vakna än. Morgonmål är ju först vid sjusnåret. Gör iordning henne för ett ridpass. Det visar sig att vi får sällskap en stund i manegen. En grannhäst blir longerad och släpper loss sina inbyggda spänningar i några rejäla krumsprång, visar upp sin allra mäktigaste trav och blåser ut som den värsta hingst den en gång varit. Sasha tar det coolt och timmen i manegen går fort. Saker och ting börjar hitta sin form. Både Anni och Sasha blir trötta på slutet.

Tillbaka i stallet mumsas det lugnt. Sasha får fortsätta sin frukost, vi skyndar hem till våran.

En ny dag börjar.

Leena
Publicerad 22.03.2017 kl. 09:14

Saker som ingår för en hästmamma

 

Jag får vårkänslor genom att börja helgen med att beskära buskar i trädgården. Efter att varit eftersatt i flera år så är det ett och annat som behöver friseras.  Men det får vi fortsätta med en annan gång för sen blev det åka av med häst och ryttare till träningar i Seinäjoki. Rätt stort projekt det där med att transportera häst, men numera känns det som om vi fått till rutinerna rätt väl. Chauffören kopplar släpet, ryttaren packar grejerna, jag som förste groom ryktar och kollar att alla saker lyfts i bilen. Inte så att jag själv nödvändigtvis gör det, men ser till att det blir gjort. Hästen in i transporten, morot till hästen, luckorna stängs och så kör vi iväg. Inklusive lite extra spänning om vi kommer uppför den första backen från stallplan i halkan. För mig. Inte så mycket för chauffören som är av mycket coolare sort.

Träningen går bra. Stora framsteg har skett under vintern. Solen lyser. Lite kylig vind ute. Hemfärd. Eftersnack i bilen. Hemma igen. Rutinerna funkar. Anni lastar ur och skrittar hästen. Jag städar ur transporten. Vi lyfter ur grejerna och är snart på väg hem. Två av tre. Den tredje, Anni, kommer hem om en timme säger hon. Det visar sig bli nästan tre innan hon dyker upp. Allt är sig likt. Imorgon favorit i repris.

 

Leena
Publicerad 18.03.2017 kl. 22:45

Så mycket bra på en o samma helg

 

Ja så mycket lyckade saker har hänt i helgen så jag blir alldeles mållös.

Men här kommer snabbreprisen:

  1. Bästa nyheterna av onkologen i fredags.
  2. Fick njuta av Spegling med inte bara egen son på scenen utan också bl.a Österbottens stoltheter KAJ och Erica Back. Eller som hon kallas i Närpes; Ereica.
  3. Familjens fälttävlansekipage hoppade säsongens första tävling och gjorde två felfria banor. Och visade ffa på stora framsteg. Och kanske lite också för att hon var bäst i sin träningsgrupp. Och missade prisrosett med en hårsmån.

Och det här var bara toppen på moset.

Så det ni. Inte illa för en helt vanlig helg i mars.

Leena
Publicerad 14.03.2017 kl. 07:51

Det bidde i alla fall en bra resa

Hästarna kanske kommer stå kvar men förra helgens spaningsresa kommer vi minnas. Mest för människorna: Rasse, Lotte, Niina, tack! Men också lite för fina Vejbystrand. Det Skåne jag länge tänkt på som en variant av Danmarks svartplogade dysteråkrar, där de anställda står vid horisonten och gräver ner feta husbondens oönskade familjehemligheter medan kråkorna kraxar i det begynnande mörkret, tog revansch och ownade ut mig.

Fritjof
Publicerad 17.04.2016 kl. 11:33

Talented

Tidig lördagmorgon. Gröt och äppelmos. Ett stort antal lager kläder.
Hästen står fortfarande och äter sitt morgonhö då vi borstar av på varsin sida. Lyfter hovar. Sadlar och tränsar. Bara då vi spänner sadelgjorden protesterar Hemulen och smäller några Sandhamnskulor i boxväggen. Arton tjejer skall visa vad de går för i manegen. Spänningen och nervositeten är påtaglig. En ny ridlärare som har ett ruskigt rykte och hennes sekreterare för dagen schasar ut oss föräldrar som snopet får vänta utanför. Ryttarna byter av varandra i förväg bestämda turer. Sedan väntar vi.

Tills listan hängs upp. 

Hon är med! Hon är talented!

mamman
Publicerad 25.01.2014 kl. 19:03

-START-

-BLOGGARKIV-

-KATEGORIER-

Cancer

Hästliv

Musik

Trädgård

Vasa

 

Om bloggen

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar