Några kråkor i parken

Mycket kråkor i parken är det. En smakar på något som den sedan lämnar därhän, dricker lite vatten tillsammans med en annan och plötsligt är de borta. Inte en fågel syns till. Alla så målmedvetna på något sätt.

Själv har jag lite tappat styrfart. Påminns brevledes att min sjukskrivning har ett slut. Vad skall det bli sedan? Någon mer energisk stund i ensamheten här hemma kan jag ibland sakna jobbet. Eller snarare arbetssammanhanget. Själva jobbet är jag tveksam till om jag skulle orka med just nu. Men de trevliga arbetskamraterna, kaffepauserna och världsförbättringen. Det som gjorde det värt att ta sig till jobbet dag efter dag.

Men mest av allt saknar jag nog energin som var en förutsättning för att kunna jobba och delta på samhällets villkor. Undrar när den riktigt skall återkomma?

Men nu har jag i alla fall kommit igång att sticka igen. Få kan livnära sig på att sticka, men det är för övrigt en riktigt trevlig sysselsättning. Särskilt då man har sällskap.

Leena
14.11.2018 kl. 14:50

Klar!

Nu är den färdigstickad. Visst blev den fin, särskilt på dotter som klär i allt. Den är gosig och särskilt varm om öronen som täcks av tredubbelvikt patentstickning.

Mönstret är från Novitas höstnummer och stickat av garnet Novita natura.

Leena
05.11.2018 kl. 17:54

Löpa amok

Verkar bli en bra dag det här. Än så länge har magen och ätandet funkat utan anmärkning. Så är det sannerligen inte varje dag. Aptitlöshet är inget jag önskar någon. Bara strul. Endera har jag illamående för att jag inte ätit, ont i magen för att jag ätit, luftbesvär åt båda hållen eller så har jag lust att gråta av smärta på toaletten. Ett heltidsjobb att föda sig fast ätande och matlagning skall vara en njutning. Var så uppgiven en period igår att jag bara hade lusta att löpa amok. Men eftersom jag varken kan springa eller skrika (den nya medicinen har påverkat min röst) så blev jag mest liggandes trots frustrationen.

 Men idag så. Nu har jag fått njuta av mera taktil stimulering (läs här), lunchen smakade och snart blir det ett besök till en garnaffär med min vän. Lite som att gå i godisaffär. Jag har egentligen garnköpsförbud, vilket man förstår då man kollar i mitt förråd, men min vän skall påbörja ett nytt projekt vilket är nästan lika roligt. Särskilt då hon blev inspirerad av en islandströja som jag har stickat.

Och som om det inte skulle vara nog med det så kommer min långväga syster på besök i helgen. Bara mys alltså.

Min inspirerande ylletröja, lite päls som frisyr och jag, allt i en och samma unika selfie.

Trevlig helg till er alla!

Leena
26.10.2018 kl. 12:50

En sån bra helg!

 

Igår var det hopptävling i trevligt sällskap (tack till chauffören!), två klasser och två placeringar. Viktigare än rosetterna var ändå den bra känslan som ryttare och häst hade framförallt i den andra klassen. Sånt är glädjande, då man kan känna framsteg.

Första turen till holmen efter vintern och övernattning där med hela familjen, vilken bonus. Bastu, stilla hav och sol. Fortfarande vaknar jag långt före de andra, trots att cortisondosen nu är nere på en fjärdedel. Men jag fick sällskap i ottan både av havsörnen som ställde till det bland fåglarna på ön, labb-paret som hade återkommande stridigheter med sina grannar tärnorna och måsar ruvande på sina ägg, där jag satt och njöt av mitt morgonte på terassen i solen.

Och nu har jag och min nya virkning tagit oss med tåget till Helsingfors där läkemedelsförsöket skall omstartas med första blodprovstagningar och onkologbesök. Känns nästan som en semesterresa.

Livet är bra härligt!

 

Leena
27.05.2018 kl. 21:43

Torsdagstipset

 

Mycket är det och har varit prat om förberedelser och allt vad det innebär med att ordna inför studentfesterna som närmar sig. Vi kommer också ha den stora glädjen att få fira vår första student och vet du vad? Igår fick jag känslan att jag åtminstone på pappret har koll på läget. Vilket inte skulle vara utan alla mina hjälpande händer.

Så igår, då jag fick en ny handarbetstidning med posten, blev jag mitt i allt så inspirerad att börja virka igen. Kanske, kanske, jag skall ta mig till garnaffären? Dessutom är det gratis inträde till Vasas museer idag. Lite kultur i sommaren och som kontrast till allt fixande och trädgårdspyssel. Kunde kanske vara något? Kuntsis café lär ha öppet, havsutsikt, ett nytt handarbete, konst och nya intryck. Låter lite lockande eller hur?

Arkivbild tagen i Vasa konsthall tidigare i vår, där det också skall finnas en ny spännande fotoutställning med Nick Brandt nu.

Leena
24.05.2018 kl. 10:28

Återanvändning av stort o smått

Läste i tidningen (HS kuukausiliite) för ett tag sedan om den första ansiktstransplantationen som genomförts i Finland. Imponerande läsning. Flera kirurger som planerat och utför ett overkligt avancerad operation som dessutom verkar ha flytit på enligt plan. Imponeras storligen. Funderar medan jag läser på om det skulle varit roligt att vara en sådan. Alltså kirurg som utför så avancerade grejer. Vilket skulle varit det mest utmanande, lättaste eller svåraste? Helt säkert måste det ändå vara roligare att  sy fast det på mottagaren än att operera loss det från donatorn? Glad att det finns såna duktiga personer, som både vill och kan hålla på med sådanan saker. Funderar också om min enda njure får bekymmer, skulle jag få en ny njure transplanterad då? Jag duger knappast längre som mottagare med mina metastaser här o där? Men dialys kanske ändå inte är ett så dyrt alternativ om jag skulle ha sån otur? Skulle det vara värt för samhället att satsa på mig då? Här sätter jag stopp på mina tankar. Återgår til ansiktstransplantationen. Återanvändning i stor skala.  Kanske ändå inget för mig. Återanvänder på min nivå. Har virkat en matta av gamla trikåtröjor. Det ger ungerfär lika mycket tillfredsställelse för mig som kirurgerna får från sitt uppdrag. Tror jag. Resultatet är inte på liv och död. I mitt fall. Men glädjen är stor. Kanske lika stor som för kirurgerna?

 

Leena
23.04.2016 kl. 16:10

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

12.12, 19:59Tolfte luckan av
11.12, 00:46Åttonde luckan av Paula
09.12, 00:56Åttonde luckan av Brita Holtz
08.12, 22:09Åttonde luckan av Marja
08.12, 21:21Åttonde luckan av Marisa