En sån bra helg!

 

Igår var det hopptävling i trevligt sällskap (tack till chauffören!), två klasser och två placeringar. Viktigare än rosetterna var ändå den bra känslan som ryttare och häst hade framförallt i den andra klassen. Sånt är glädjande, då man kan känna framsteg.

Första turen till holmen efter vintern och övernattning där med hela familjen, vilken bonus. Bastu, stilla hav och sol. Fortfarande vaknar jag långt före de andra, trots att cortisondosen nu är nere på en fjärdedel. Men jag fick sällskap i ottan både av havsörnen som ställde till det bland fåglarna på ön, labb-paret som hade återkommande stridigheter med sina grannar tärnorna och måsar ruvande på sina ägg, där jag satt och njöt av mitt morgonte på terassen i solen.

Och nu har jag och min nya virkning tagit oss med tåget till Helsingfors där läkemedelsförsöket skall omstartas med första blodprovstagningar och onkologbesök. Känns nästan som en semesterresa.

Livet är bra härligt!

 

Leena
27.05.2018 kl. 21:43

Torsdagstipset

 

Mycket är det och har varit prat om förberedelser och allt vad det innebär med att ordna inför studentfesterna som närmar sig. Vi kommer också ha den stora glädjen att få fira vår första student och vet du vad? Igår fick jag känslan att jag åtminstone på pappret har koll på läget. Vilket inte skulle vara utan alla mina hjälpande händer.

Så igår, då jag fick en ny handarbetstidning med posten, blev jag mitt i allt så inspirerad att börja virka igen. Kanske, kanske, jag skall ta mig till garnaffären? Dessutom är det gratis inträde till Vasas museer idag. Lite kultur i sommaren och som kontrast till allt fixande och trädgårdspyssel. Kunde kanske vara något? Kuntsis café lär ha öppet, havsutsikt, ett nytt handarbete, konst och nya intryck. Låter lite lockande eller hur?

Arkivbild tagen i Vasa konsthall tidigare i vår, där det också skall finnas en ny spännande fotoutställning med Nick Brandt nu.

Leena
24.05.2018 kl. 10:28

Återanvändning av stort o smått

Läste i tidningen (HS kuukausiliite) för ett tag sedan om den första ansiktstransplantationen som genomförts i Finland. Imponerande läsning. Flera kirurger som planerat och utför ett overkligt avancerad operation som dessutom verkar ha flytit på enligt plan. Imponeras storligen. Funderar medan jag läser på om det skulle varit roligt att vara en sådan. Alltså kirurg som utför så avancerade grejer. Vilket skulle varit det mest utmanande, lättaste eller svåraste? Helt säkert måste det ändå vara roligare att  sy fast det på mottagaren än att operera loss det från donatorn? Glad att det finns såna duktiga personer, som både vill och kan hålla på med sådanan saker. Funderar också om min enda njure får bekymmer, skulle jag få en ny njure transplanterad då? Jag duger knappast längre som mottagare med mina metastaser här o där? Men dialys kanske ändå inte är ett så dyrt alternativ om jag skulle ha sån otur? Skulle det vara värt för samhället att satsa på mig då? Här sätter jag stopp på mina tankar. Återgår til ansiktstransplantationen. Återanvändning i stor skala.  Kanske ändå inget för mig. Återanvänder på min nivå. Har virkat en matta av gamla trikåtröjor. Det ger ungerfär lika mycket tillfredsställelse för mig som kirurgerna får från sitt uppdrag. Tror jag. Resultatet är inte på liv och död. I mitt fall. Men glädjen är stor. Kanske lika stor som för kirurgerna?

 

Leena
23.04.2016 kl. 16:10

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Senaste kommentarer

18.08, 03:11Låt mig leva av Eva. S
16.08, 16:34Låt mig leva av Nilla
16.08, 12:40Låt mig leva av A-S
16.08, 12:01Låt mig leva av Monica alias Rojsiga Rolle
16.08, 11:38Låt mig leva av Margaretha Österlund