Replotbron

Nu har vi seglat i motström både hit och dit under Replotbron. Så check på den. Med tanke på sommarplanerna jag gjorde tidigare, så har jag checkat av nästan allt redan; Öppna portar i Kristinestad, trädgårdskväll på Strömsö och nu segling till Replotbron. Fiskmarknaden får vi ta i augusti då det är dags igen.

Att göra upp sommarplaner med hela familjen är mera utmanande. Hästtävlingar, konserter och övningar, segling, stugmys, trädgårdsfix och renovering. Allas önskemål och viljor är inte helt enkelt att få ihoppusslade. Men sommaren har ju knappt börjat och vi är effektiva.

Leena
Publicerad 25.06.2017 kl. 20:48

De små sakerna i livet

 

Upptäckte det lilla ormögat i rabatten. Den härstammar från vår stuga i Sverige där den växer som en enda stor matta. Men den lilla plantan med knappt några blad alls blommar nu även hemma i Vasa. En liten blomma men många minnen. Somrarna då barnen ännu var små. Varma långa somrar med mycket bad. Då vi låg på varsin styroxskiva* och lekte att det var isflak som vi flöt omkring på. Och vi kunde ligga i hur länge som helst i det varma algfria vattnet.

Till midsommarhelgen är hela familjen samlad igen. Då får hästen semester, jollen stå på land och instrumenten samla damm några dagar. Då skall vi ut och segla. Förhoppningsvis inte bland isflak.

* frigolit som vi lärde oss att det heter i Sverige

Leena
Publicerad 20.06.2017 kl. 10:22

Skratt och tårar, allt är som det ska

Mamma, du har inte bloggat på länge? Ja, men du gillar väl inte ens att jag bloggar, svarar jag. Jo det gör jag visst. Om det gör dig lycklig, svarar hon. Så, hej, här är jag igen. Efter rätt intensiv helg.

 

Fredag och resdag: Uvi:n som jag försökt mota vid grind med litervis med vätska dagen innan, vill inte ge sig utan snarare tvärtom. Taggtrådsassociationer. Tanken på fyra timmar i bil får mig att funderar både på blöjor och starkare smärtlindring ur mitt hemma-apotek, innan jag hinner få ett recept strax innan avfärd till mitt apotek.

Väl framme. All logistik funkar som tågen i Schweiz. Och också tävlingens första två delmoment, dressyren och banhoppningen. Ute i terrängen kommer motgångar eller snarare ett nedhopp. Hästen tar över och bestämmer att hit men inte längre. Hellre in i skogen än att hoppa ut i det okända.

Jag hinner redan befara avsittning och lösspringande häst, men lättad då jag hittar dem båda välbehållna. Besvikelsens tårar är nära för ryttaren. Ingen skam eller ånger kan jag skönja hos hästen. Hennes tankar är främst inriktade på det spirande gröna gräset hon inte sett sedan förra sommaren. Ryttaren färdig att ge upp hela karriären och satsa på enbart banhoppning. Problemet är att hon inte känner sig som en hoppryttare. På vägen hem planerar vi redan fortsatta träningar och tävlingar. I fältritt.

Och nu är det söndag kväll. Alla är hemma. Båten är i sjön, morsdagslunch uppäten, hästar omhändertagna, konserter spelade, träningar tränade. Allt är som vanligt. Precis som det är då dotter som varit borta, kommer hem. Skratt och tårar.
Leena
Publicerad 14.05.2017 kl. 22:49

Ge mig en akademisk utbildning i logistik

Är det nåt man får öva på i ett hem med tre aktiva barn, så är det logistik. Tåg som ska bokas och passas, matsäckar planeras och förberedas, väskor packas, däremellan skall middagar ätas, och helst också inhandlas och tillredas, läxor lagas och prov pluggas.

Borde man inte utveckla de förberedande föräldragrupperna att handla lite mer om logistik än amning? Amningen kräver ju bara två komponenter, barnet och mamman, för att fungera. Men allt det här andra. En massa lösa delar som på nåt sätt skall passa in i alla de andra, i vårt fall fem personers liv, kräver ju en akademisk utbildning i logistik för att kunna fås att fungera. Och jag är tveksam om det skulle lösa det.

Hos oss har vi specialiserat oss på delegering. Eller snarare att barnen från ett tidigt skede har skött sina egna kalendrar. Oftast funkar det utmärkt. Det största problemet är väl jag och min bristande kapacitet att hänga med i alla svängarna. Framförhållningen är inte den mest optimala alla gånger, så det var inte ett undantag att jag så sent som ikväll Wilmade två barns frånvaro för imorgon.

Ser fram emot söndag kväll då vi förhoppningsvis alla fem är hemma igen. Tills dess skall vår familj ha återvänt från Stockholm, Helsingfors och Ypäjä. Innan dess skall vi ha tävlat i fälttävlan, sjösatt segelbåt, övat och uppträtt med Vivaldi, och tränat jollesegling. Flugit, åkt tåg och dragit hästtransport. Förhoppningsvis blir matsäcken god.

Leena
Publicerad 11.05.2017 kl. 23:37

Topp tre denna vecka

 

1. Mycket positiva nyheter från onkolog för en närstående. Precis som jag, har han också fått fantastiska resultat på den nya behandling som han får. Välkomnar honom i klubben för bäst i klassen.

 2. Mycket lyckad konsert i torsdags. Det är väl inget fel på att leva genom sina barn?

3. Frostfria nätter. Penséerna som jag modigt planterade ut för ett par dagar sedan är fortfarande vid liv.

 

Trevlig helg!

Leena
Publicerad 21.04.2017 kl. 23:42

Påskalammet

Trots öppet vatten så får vi ännu vänta på sommarvärmen. Ute snöade det lika mycket som det regnade på julen då vi alla 21 igår åt middag tillsammans.

 

Leena
Publicerad 16.04.2017 kl. 15:24

Långfredagssysslor

 

 

 

 

Leena
Publicerad 14.04.2017 kl. 22:50

Du kan allt du vill!

 

Det sa min mamma då jag var barn. Inte en gång, utan vid många tillfällen. Sådär att det etsade sig fast. Det har gett mig styrka att prova på. Att tro på mig själv. Men också att fundera på vad jag verkligen vill.

Minns min studiehandledare på gymnasiet från en av de få obligatoriska gångerna man måste gå och träffa henne. Hon undrade om jag hade en plan B. Om jag inte kommer in. Åh, vad förnärmad jag blev. Det är klart att jag kommer in.

Det visades sig att hon fick lite rätt ändå. Jag använde min B-plan först. Innan min A-plan.  

Mitt kontrollbehov ger mig svårigheter att acceptera att andra inte vill tillräckligt. Om de kan. För med tesen att kunna det man vill är det ju viljan det hänger på om man inte gör det?

När man har barn och ffa ungdomar hemma blir det så tydligt. Det handlar mycket om vad man ska bli då man blir stor. Vad skall man välja? Är det saker man gillar mest för stunden eller sådant som kan vara bra för ens framtid som man skall satsa på? Måste man kompromissa? Kan man välja både och? Eller måste man välja bort?

Igår fick min son höra att nu är det upp till honom. Att han kan nå dit han vill. Bara han vill.

Är det då rätt att lämna ansvaret åt en så ung? Om jag med all min livsvisdom och erfarenhet vet så mycket bättre? Att bara stå och se på från sidan är inte min styrka. Vad har jag för ansvar att pusha på? Eller när tar min rättighet att lägga sig i en annans görande slut?

Vår äldsta dotter har precis blivit myndig. Har ansträngt mig nu att inte blanda mig i hennes beslut. Men ibland är det ju bara så svårt. Men problemet sitter nog främst i mig som vill kontrollera, och bestämma åt andra hur de skall leva sina liv. Som om jag skulle veta så mycket bättre? Men tänk om de ångrar sig då? Tänk om de efteråt undrar varför ingen sa något? Tänk om jag kunnat göra något mera för att de skall nå sina mål? Men man kanske inte kan mera än uppmuntra och säga att du kan allt du vill. Men det svåra är att acceptera att någon inte vill tillräckligt fast jag tycker att de borde.

Våra barn är så stora redan att de insett att jag är en tigermamma. Fast en inkonsekvent sådan. För det är lättare att sporra andra än att få ändan ur vagnen själv.

Få saker är för alltid. Man kan prova på. Se vart livet för en. Planera för nya äventyr.

Säger jag som inte ens kan välja vilken lunch jag skall äta.

Leena
Publicerad 11.04.2017 kl. 16:18

Korsnäs i Nordkorea?

 

Denna genomgrå, dimmiga och regniga måndag gläds jag ändå åt:

  1. Regnet som smälter bort den sista isen. Självklart.
  2. Gårdagens valresultat, särskilt de generella tendenserna på riksnivå.
  3. Larsmo. Utan nån som helst personlig koppling gläds jag ändå över deras höga valdeltagande på över 82 %. Vilket föredöme för resten av landet.
  4. Kan inte låta bli att också fnissa lite över bästa Radio Vegas jämförelse av Korsnäs med Nordkorea. Rätt träffande men kanske inte helt politiskt korrekt av mig. Eller Vega. Men nordkoreanerna lär ändå inte få veta.
  5. Gammal jacka som kommer i återanvändning. Överraskande arv från far till son. Som gör att vi slipper köpa ny.
  6. Son som galant utfört nivåprov i piano.
  7. Godsaker som vi äter för att fira detta.

En helt vanlig regnig måndag i Vasa.

Tänk dig då en måndag då solen skiner.

Leena
Publicerad 10.04.2017 kl. 20:55

Är du nyfiken, så läs inte detta

 

Min dotter har gått utanför sin comfort zone. Gjort stora saker som jag aldrig hade vågat göra, allra minst i hennes ålder, för det goda samhällets skull. Som hon tror på. Vilket vi måste göra, för att vårt land fortsättningsvis skall vara ett bra ställe att bo på. Eller förhoppningsvis bättre.

Kan inte nu berätta vad hon gjort. Jag håller er i spänning. Då jag vet mera så skall jag berätta, om jag kan, och får, men tills dess så gläds jag av att ha åtminstone en unge som på nåt sätt utvecklats till att bli en bättre samhällsmedborgare än vad jag är.  Känns rätt fint.

Leena
Publicerad 30.03.2017 kl. 07:31

Lugnet mellan stormarna eller lugnet efter stormen

 

Stormen kom med besked då i augusti 2014. Den pågick rätt länge för att vara en storm, men nu har den då verkligen bedarrat. Fritjof skriver om lugnet mellan stormarna i HBL-kolumn idag 28.3. Från sin synvinkel.

Jag föredrar lugnet efter stormen.

Det som har förändrats är att tidsperspektivet har blivit lite kortare än innan stormen. Åtminstone jämfört med Ellen som planerar sin 100-årsdag. Eller för att beskriva det lite mer kliché-artat; att jag inte tar det mesta för givet längre. Och njuter av det jag har. Sol, familj, vänner, kärlek. Allt det som blev så tydligt under de stormigaste dagarna.  

Men horisonten, den mörka, syns inte just nu från där jag är. Där är så mycket i vägen. Framtiden med allt vad det innebär. Och tänker det komma en till storm så klarar vi den med. Vi gjorde ju det en gång. Nästa gång är vi bättre förberedda och bättre rustade. Vi har övat på att reva, vi har extraproviant nerpackat, regnkläder och flytvästar med. Jag är full av tillförsikt. Varje ny dag är en vinst. Varje ny dag går vetenskapen framåt. Snart räknas även metastaserad njurcancer i kategorier kroniska sjukdomar som man kan leva länge med. Som vem som helst. Lite som HIV-behandlingen har utvecklats sen åttiotalet. Och varje dag kommer jag närmare det målet.
Leena
Publicerad 29.03.2017 kl. 07:59

Totalt misslyckad som förälder

 

Läste nyss om en familj som tagit i bruk en excelfil för alla hemsysslor som måste göras. De hade fått slut på gnabbet runt vem som gör vad av hemarbetet genom att ta med arbete hem (Excelfiler jobbar jag bara med om jag får lön för det). Hos oss är det precis som i de flesta andra familjer, antar jag, att hemarbetet aldrig tar slut. Förutom i alla glansbildsbloggar där det alltid står färska tulpaner på bordet och diskbordet inte bara är avtorkat utan också pyntat med en skål citroner och en olivflaska.

Tre tonåringar genererar en hel del tvätt, sprider runt sina grejer och lämnar framme sin disk ”för jag trodde det var rent i diskmaskinen”. Vad är det för argument egentligen?

Det minsta man kan begära är att de håller ordning på övervåningen där de alla huserar, tycker jag. Men det går väl sisådär. De utgår nog främst från att de bor i ett pensionat. Albert undrar ofta när mormor kommer på besök för det innebär oftast en uppryckning av hans rum.

Vi provade i nåt skede en pappersvariant av excelfilen. Ellen ownade ut alla med att skriva upp en massa hon hjälpte till med. De två yngre gav upp genast då de insåg att hon var överlägsen. Så det ledde inte nån vart trots att man kunnat önska det motsatta. Och jag som lockade med klistermärken och allt.

Men försöker ge upp det där med att tjata på dem. Åtminstone emellanåt. Men de sköter bra om det på egenhand. Tjatet och småbråket sinsemellan alltså. Att ”hen aldrig hjälper till med nåt” och ”varför måste jag, om hen inte måste?” Och därefter attackeras vi föräldrar för att vi totalt misslyckats i uppfostran och hur kan ni låta hen slippa så lätt undan.

En tidigare arbetskamrat berättade en gång att hon egentligen njöt av allt köksarbete. Hon hade bestämt sig att det ändå måste göras så varför inte lika gärna digga det. Pirjo brukar jag sända en tanke då och då när jag står och fejar. Och det blir piki-lite roligare då.

Leena
Publicerad 27.03.2017 kl. 09:06

Söndagmorgonens magi

 

Det är något speciellt med att stiga upp innan alla andra vaknat. Huset är så tyst. Nån snarkning hörs. Klockans tickande. Frysens bubblande och murrande. Takplåten som sjunger lite i vinden.

Ute är det mulet och blåsigt såhär sommartidens första dag. Några raska steg till postlådan. Det blir svalt om mina bara ben och jag får hålla fast morgonrocken med ena handen. Tidningen känns sval och ny i min hand. En ensam cyklande tant passerar förbi på gatan. En annan plockar upp efter sin hund i parken. Annars är allt ännu öde. Inte ens hararna syns till.

Blir påmind om många mornar på Tvärnö då jag tassat ut och hämtat tidningen, gått ner till stranden för ett morgondopp och torkat mig på bryggan i de första solstrålarna som nått bryggan.

Idag blir det inget morgondopp. Men nog frukost med söndagstidningen. Snart är huset fullt av liv igen.

Leena
Publicerad 26.03.2017 kl. 08:48

En resa till frisören

 

Det här med Vasaflytten har också den fördelen att jag kommit så mycket närmare min bästa frisör Nina (detta är inte ett reklamsamarbete utan ren reklam från min sida). Härifrån tar det bara en dryg timme att köra till Kristinestad. Så det gjorde vi igår, för nu hade gränsen för vad t o m jag kan utstå frisyrmässigt passerat för länge sedan.

Och en resa till frisör i Kristinestad kan rekommenderas för allt detta ingick:

1. Behövde inte köra själv för äldsta dottern övningskör.

2. Hembakta bullar vid ankomst hos mor och far.

3. Håret välklippt hos Nina.

4. Sätta sig vid dukat middagsbord hos mor och far.

5. Hallon, kolasås och glass till efterrätt.

6. Få fylla bilen med hemgjord äppelmos, dito bullar och semlor.

7. Och så det extra magiska att lämna in tomflaskor och i utbyte få flaskor fyllda med hallon-vinbärssaft.

Skulle satt bilder på före och efter, men är för blyg och har inte övat på det där med selfies som dagens ungdom. Men kan berätta att före-bilden ger rättvisa för katastrofläget som rådde innan klippning. Efter-bilden ger inte full rättvisa åt Nina.

Leena
Publicerad 23.03.2017 kl. 17:45

Saker som ingår för en hästmamma

 

Jag får vårkänslor genom att börja helgen med att beskära buskar i trädgården. Efter att varit eftersatt i flera år så är det ett och annat som behöver friseras.  Men det får vi fortsätta med en annan gång för sen blev det åka av med häst och ryttare till träningar i Seinäjoki. Rätt stort projekt det där med att transportera häst, men numera känns det som om vi fått till rutinerna rätt väl. Chauffören kopplar släpet, ryttaren packar grejerna, jag som förste groom ryktar och kollar att alla saker lyfts i bilen. Inte så att jag själv nödvändigtvis gör det, men ser till att det blir gjort. Hästen in i transporten, morot till hästen, luckorna stängs och så kör vi iväg. Inklusive lite extra spänning om vi kommer uppför den första backen från stallplan i halkan. För mig. Inte så mycket för chauffören som är av mycket coolare sort.

Träningen går bra. Stora framsteg har skett under vintern. Solen lyser. Lite kylig vind ute. Hemfärd. Eftersnack i bilen. Hemma igen. Rutinerna funkar. Anni lastar ur och skrittar hästen. Jag städar ur transporten. Vi lyfter ur grejerna och är snart på väg hem. Två av tre. Den tredje, Anni, kommer hem om en timme säger hon. Det visar sig bli nästan tre innan hon dyker upp. Allt är sig likt. Imorgon favorit i repris.

 

Leena
Publicerad 18.03.2017 kl. 22:45

Helt i linje med oss. #ekofasta

Snappade upp detta med #ekofasta. Vilken bra grej tycker jag. Pushar gärna det. Fast det känns som om jag ekofastat ända sen sommaren och flytten.

Så det var detta flyttlass som fick mig att stanna till. Alla dessa saker som ingen vill ha. Barnen var också helt med på att det blev köpstopp på grejer. Och en period även mat, eftersom två hushåll blev ett, så fanns det oändliga mängder torrvaror av alla de slag; typ fyra halvtomma paket solroskärnor, röda linser i all slags förpackningar, och syltsocker i mängder. Bland annat. Mer saker kan vi verkligen inte behöva! Behöver vi ens detta? Tveksamt. Men till mitt försvar, om än ett tafatt sådant, så handlar det främst om mitt verkligt stora problem med att göra mig av med saker. Men jag jobbar på det. Nu har jag kommit så långt att jag gett upp att jag nånsin pysslar något av strumpor som det gått hål i. Och kan också känna en glädje när mitt plastskärbräde sprack i diskmaskinen så pass att det inte längre gick att rädda.

Och ja, vi har ännu ouppackade lådor. Och ja, de kanske aldrig varken behövs eller saknas av någon. Men alla känslor som de väcker...

 

 

Leena
Publicerad 15.03.2017 kl. 08:48

Så mycket bra på en o samma helg

 

Ja så mycket lyckade saker har hänt i helgen så jag blir alldeles mållös.

Men här kommer snabbreprisen:

  1. Bästa nyheterna av onkologen i fredags.
  2. Fick njuta av Spegling med inte bara egen son på scenen utan också bl.a Österbottens stoltheter KAJ och Erica Back. Eller som hon kallas i Närpes; Ereica.
  3. Familjens fälttävlansekipage hoppade säsongens första tävling och gjorde två felfria banor. Och visade ffa på stora framsteg. Och kanske lite också för att hon var bäst i sin träningsgrupp. Och missade prisrosett med en hårsmån.

Och det här var bara toppen på moset.

Så det ni. Inte illa för en helt vanlig helg i mars.

Leena
Publicerad 14.03.2017 kl. 07:51

Kvinnodag, en snöig sådan

Blev gratulerad på kvinnodagen idag. Av min man. Men undrar om det egentligen är något att grattas för?

Kvinnor har det ju generellt sätt sämre ställt än män, vilket syns inte bara t ex i lönestatistiken. Fortfarande. Och i det att det inte finns en speciell dag för män. (Farsdag undantaget, men den kompletteras ju med morsdag). Eller är alla övriga dagar mansdagar? Borde vi inte fira en unisexdag? (nu är jag tydligt påverkad av min dotter) Eller år? eller värld och liv?

Men att just jag är kvinna, kan jag känna mig lycklig över för annars skulle det nog inte varit aktuellt att jag fått leva med min man i princip hela mitt vuxna liv. Som jag nu de facto gjort.

Så grattis alla kvinnor! Alltid finns det någon orsak att fira.

PS. Kunsti i Vasa har gratis inträde idag. Just idag. På kvinnornas dag.

Leena
Publicerad 08.03.2017 kl. 12:44

Ge Vasa en chans!

Ja, efter ett halvt år i Vasa har jag bestämt mig för att ge staden en ordentlig chans att visa vad den har att erbjuda. Det måste ju finnas en massa bra saker med staden? Här bor ju ändå närmare 70 000 invånare, och alla kan ju inte bara bo kvar av slentrian? Jag menar att det måste ju finnas en massa värt att se o njuta av även här. Så min tanke är att upptäcka, men ffa öppna ögonen för vad staden har att erbjuda. Så sagt o gjort.

Idag skiner solen, men igår i snöfall och allmänt grått väder tog vi tillsammans det första klivet till okända naturstigar. Fågeltornet på Risö. Det blev precis en lagom tur för vad mitt ben orkar och vad vi hann innan mörkret kom. En fin informationstavla, väl märkta stigar, spångar, grillplats och ett gediget fågeltorn. T o m glöd fanns. Men ingen korv hade vi. Det får bli nästa gång.

Utsikten från tornet var grå men vacker med några okända fåglar över det platta landskapet.

Nästa gång tar vi med oss korv, kanske något övertalat barn och lite mera dagsljus för den längre rundan. Väl värt ett besök! Och en bra början på upptäckandet. Absolut mersmak.

Kör mot Gamla hamnen och följ sedan skylt mot fågeltorn. Lätt som en plätt :)

Leena
Publicerad 20.02.2017 kl. 19:24

Glädjen av att kunna cykla

Idag har jag både cyklat till jobbet och promenerat med mellandottern. Igår tog jag också en promenad. Då fick jag med mig sonen på cykel.  Vi påminde oss om gången för flera år sedan då han hade ny crosscykel (jag fick kalla den så) och ville träna cykla på små stigar med mycket sten på. Jag skulle filma. Råkade se filmerna nyligen då jag rensade. Det såg inte så spektakulärt ut längre. Men då var det en stor grej. Och en stolt pojke. Igår hade han sin landsvägscykel som crosscykeln numera är utbytt till.  Den var lite mer utmanande på spången och stigarna vi gick på. Men den går fort. Fortare än min elcykel på platten och i nerförsbackarna. Men uppåt slår jag de flesta med min elcykel. Den är bara bäst. Jag cyklar till jobbet igen. Är uppe i 250 km denna säsong. Och 21.4 km/timmen i snitt just nu! Inte illa tycker jag själv med min lägsta svacka efter operationen för drygt ett år sedan i färskt minne.  Då var metastaserna i bäckenet så pass stora att det inte gick att cykla. Knappt att gå.  Under den hala perioden under vintern fick jag använda kryckor för att hållas på benen. Sprickan i benet gjorde att det var en överhängande risk att jag skulle få en fraktur om jag ramlade.  Strålning och medicinering har tagit bort smärtan och värken. Och dessutom minskat lite på storleken. Det är som ett under. Efter att fått bedömningen både en och flera gånger att det inte finns något att göra, då känns det som ett under. Att kunna cykla. Eller promenera med sin son och dotter. Raskt framåt. Småprata. Minnas tillsammans. Uppleva ljuset igen. Våren som kommer.  

Leena
Publicerad 18.04.2016 kl. 23:05

-START-

-BLOGGARKIV-

-KATEGORIER-

Cancer

Hästliv

Musik

Trädgård

Vasa

 

Om bloggen

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar