Nyheter från Brändö Notisbyrå

Korv Görans öppnar i Vasa. Bra Vasabladet, men Brändö Notisbyrå hade nyheten för snart två månader sedan.

 

 

Leena
Publicerad 18.06.2017 kl. 22:59

Uppradat i trädgården

Trädgården fungerar som vilken terapi som helst. Jag glömmer bort tid och rum där jag river upp långa härliga maskrosrötter en efter en, eller kupar brun fin mylla runt rötterna på potatisen. Och se så fint det blev. Inte objektivt kanske. Men vackert ändå på nåt sätt.

Ikväll fick också fåglarna känna sig överröstade av sju glada flickor som parkerat sina mopeder på vår gård. Chillar på piknikfiltar i solen och skriker gällt, för en spindel kanske?

Det trodde jag aldrig. Att det skulle stå en hel drös mopeder på vår gård. Och att jag skulle tycka att det var en bra sak.

Leena
Publicerad 13.06.2017 kl. 22:43

Äntligen!

 

Äntligen äter jag frukost ute på trappen, fönster och dörr kan hållas öppna längre än för kort vädring och björktrasten lever familjeliv på gården. Mina övervintrade pelargoner har slagit ut i blom i köksfönstret och mina tjocka fårskinnstofflor får vila idag och jag är barfota!

Överväger att flytta mitt hemmakontor ut i skuggan i trädgårdens berså, men tvekar om min disciplin klarar det. Trastungar och trädgårdspyssel är alltför lockande. Men kanske jag gör ett försök i alla fall?

Leena
Publicerad 07.06.2017 kl. 10:30

Note to self

 

  • Hård vind tär lika mycket som sol, på plantor som övervintrat inomhus.
  • Skaffa festkläder med förlåtande resår i midjan, för vännerna är duktiga på festmat och god mat är oemotståndligt.
  • Undvik kissa i naturen om man (som jag) har svårigheter med att sitta på huk. Det händer så lätt olyckor.
  • Försommarljus kan kompensera kyliga juninätter med sin skönhet.

 

Till slut ett förtydligande till senaste inlägg; jag tror säkert att fisken räcker både till skarven och oss. Vi fick i alla fall både sik, abborre, lake och strömming i våra nät.

Leena
Publicerad 04.06.2017 kl. 20:29

Upprättelse för Seinäjoki

Måste korrigera min tidigare, här, så kritiska hållning till staden Seinäjoki.

Avvek idag från den invanda rutten och se jag hittade ett litet smultronställe. En söt liten återvändsgränd som avslutades vid den lilla ån. Här kunde jag tänka mig att bo. Om jag blev tvångsförvisad till Seinäjoki.

 

Leena
Publicerad 31.05.2017 kl. 00:05

Ge mig en akademisk utbildning i logistik

Är det nåt man får öva på i ett hem med tre aktiva barn, så är det logistik. Tåg som ska bokas och passas, matsäckar planeras och förberedas, väskor packas, däremellan skall middagar ätas, och helst också inhandlas och tillredas, läxor lagas och prov pluggas.

Borde man inte utveckla de förberedande föräldragrupperna att handla lite mer om logistik än amning? Amningen kräver ju bara två komponenter, barnet och mamman, för att fungera. Men allt det här andra. En massa lösa delar som på nåt sätt skall passa in i alla de andra, i vårt fall fem personers liv, kräver ju en akademisk utbildning i logistik för att kunna fås att fungera. Och jag är tveksam om det skulle lösa det.

Hos oss har vi specialiserat oss på delegering. Eller snarare att barnen från ett tidigt skede har skött sina egna kalendrar. Oftast funkar det utmärkt. Det största problemet är väl jag och min bristande kapacitet att hänga med i alla svängarna. Framförhållningen är inte den mest optimala alla gånger, så det var inte ett undantag att jag så sent som ikväll Wilmade två barns frånvaro för imorgon.

Ser fram emot söndag kväll då vi förhoppningsvis alla fem är hemma igen. Tills dess skall vår familj ha återvänt från Stockholm, Helsingfors och Ypäjä. Innan dess skall vi ha tävlat i fälttävlan, sjösatt segelbåt, övat och uppträtt med Vivaldi, och tränat jollesegling. Flugit, åkt tåg och dragit hästtransport. Förhoppningsvis blir matsäcken god.

Leena
Publicerad 11.05.2017 kl. 23:37

En groupies vardag

Det blev lite bråttom som vanligt. På stallet märker jag inte att tiden går. Tankarna på allt annat försvinner och det är fokus bara på här och nu. Mindfult så det förslår.

Och ett bra träningspass för mina flickor. Min roll är främst att hålla den äldre tjejen fokuserad och peppad så hon i sin tur kan hålla den yngre, men mycket större och starkare tonåringen på gott humör och samarbetsvillig. Inte alltid helt enkelt. Någondera av uppgifterna. Några rejäla protest-bocksprång blev det idag med, men de goda stunderna övervägde.

Sen blev det skynda-skynda för nu är det bråttom för att hinna snabbfräscha upp mig inför dagens konsert. Idag hade Albert blivit ombedd att spela på veterandagsfirandet i stadshuset. Enligt honom var jag den enda under 60 i publiken. Och där jag satt var jag mycket nöjd att jag i hasten valt min svarta klänning. Med jeans och tröja eller min brokiga stickade tunika som var mina andra val, hade jag stuckit ut lite väl mycket kan man lugnt säga.

Så det var tal på tal, det ena mer hyllande och fosterländskt än det andra. Avtackning med blomster. Musik av blåsorkester, förstås. Lottakören som var väldigt rörande med tanter som måste stöttas upp på scenen, men samtidigt den mest ostämda kör jag någonsin hört. Och så Albert. Paganinin med pianokomp och en folksång av Kuula. Uppskattat av publiken och värt det minst sagt udda tillfället för min del.

Nästa spelning blir solistuppdrag med Wegelius kammarstråkar inkommande torsdag kl 18 i Korsholms kyrka. Haydn. Missa inte den.

Leena
Publicerad 27.04.2017 kl. 21:41

Att se på då andra jobbar

Vi fick upp fågelholkar i helgen. Eller snarare: det har dykt upp fågelholkar hos oss som numera också är upphängda i träd. Utan att jag lyft ett finger. Bara hejat på.

Och nu så jobbar andra där. Blåmesarna har bråttom värre. De flyger in med massor av bomaterial. Fast där verkar det också vara så att en jobbar och den andra övervakar. Men mysigt är det att få följa med deras vårsysslor.

Hoppas, hoppas det leder till ungar i vår.

 

Leena
Publicerad 18.04.2017 kl. 12:31

Korsnäs i Nordkorea?

 

Denna genomgrå, dimmiga och regniga måndag gläds jag ändå åt:

  1. Regnet som smälter bort den sista isen. Självklart.
  2. Gårdagens valresultat, särskilt de generella tendenserna på riksnivå.
  3. Larsmo. Utan nån som helst personlig koppling gläds jag ändå över deras höga valdeltagande på över 82 %. Vilket föredöme för resten av landet.
  4. Kan inte låta bli att också fnissa lite över bästa Radio Vegas jämförelse av Korsnäs med Nordkorea. Rätt träffande men kanske inte helt politiskt korrekt av mig. Eller Vega. Men nordkoreanerna lär ändå inte få veta.
  5. Gammal jacka som kommer i återanvändning. Överraskande arv från far till son. Som gör att vi slipper köpa ny.
  6. Son som galant utfört nivåprov i piano.
  7. Godsaker som vi äter för att fira detta.

En helt vanlig regnig måndag i Vasa.

Tänk dig då en måndag då solen skiner.

Leena
Publicerad 10.04.2017 kl. 20:55

Frön som ger glädje

Mina basilikafrön har grott. De som jag planterade i all hast här. Det trodde jag inte, med tanke på att det var så gamla frön. Mycket gamla, typ från 2005. Vad blir man inte glad för om inte små fröplantor?

Väldigt mycket annat också. Ett meddelande av en vän jag inte hört av på länge, en snäll kommentar på fb, en varm kram av en kompis jag inte träffat på en månad eller barn som tömt diskmaskinen, och solen som skiner efter fyra dagar av blötsnö.

Men just nu myser jag lite extra över att mina frön grott.

Leena
Publicerad 04.04.2017 kl. 18:30

Nämen

Hur blev det såhär? Det skulle ju bli vår?
Leena
Publicerad 31.03.2017 kl. 09:14

Varför i all sin dar åker man till Seinäjoki?

 

Ja, inte är det kärlek inte. Men jobb, trevliga arbetskamrater och bra fikakultur. Och för fikakultur har jag fått pris, på en tidigare arbetsplats, så det är med auktoritet jag talar i detta ärende. 

Seinäjokidagarna är rätt rutinartade redan. Morgonbussen betyder chill i 80 minuter. Rask promenad med stavar till jobbet. Okej allt är relativt, inte så rask då, men promenad. Och så det bästa. Kaffe och te och en smörgås med arbetskamraterna som väntat in mig. Väl värt resan. Sen jobb, jobb, jobb, avbrutet av ärtsoppa och pannkaka varje torsdag, och en fikastund till innan halv tre.

Sen blir det kvällståget hem. Promenad till tåget oftast lite med andan i halsen, fast jag egentligen har hur mycket tid som helst. Men det gör inte så mycket för Seinäjoki är en jätteful stad. Enbart typ 60-70-80-tals estetik i all sin prakt. Sådär fult att man nästan får ont i ögonen och att det inte kan göra någon glad. Förutom de som dansar tango eller går på rockfestival. Jag antar att i deras ögon ser Seinäjoki helt annorlunda ut. Dessa två veckor om året lär hotellkapaciteten inte räcka till, för övrigt är det inte många turister som åker vilse hit.

Dethär är det enda vackra huset på min promenad. Lotta Svärd-museum.

Väntan på tåget har också fått sin rutin: In på kiosken. Skanna av tidningshyllan, bläddra lite för att sen lägga tillbaka igen i hyllan. Stå och sukta lite för länge vid godishyllan. Väldigt många godispåsar innehåller svarta godisar. Kasta en blick på två barn som leker någon lek inne i förvaringsboxarna. Sen ut på perrongen för där tror jag ändå att det är friskare luft. Och för att inte missa tåget.

 

Men idag var Seinäjokidagen ändå inte som alla andra dagar, för jag fick av en tillfällighet sällskap dit med kärleken. Tala om vardagslyx.

Leena
Publicerad 30.03.2017 kl. 22:27

Är du nyfiken, så läs inte detta

 

Min dotter har gått utanför sin comfort zone. Gjort stora saker som jag aldrig hade vågat göra, allra minst i hennes ålder, för det goda samhällets skull. Som hon tror på. Vilket vi måste göra, för att vårt land fortsättningsvis skall vara ett bra ställe att bo på. Eller förhoppningsvis bättre.

Kan inte nu berätta vad hon gjort. Jag håller er i spänning. Då jag vet mera så skall jag berätta, om jag kan, och får, men tills dess så gläds jag av att ha åtminstone en unge som på nåt sätt utvecklats till att bli en bättre samhällsmedborgare än vad jag är.  Känns rätt fint.

Leena
Publicerad 30.03.2017 kl. 07:31

Totalt misslyckad som förälder

 

Läste nyss om en familj som tagit i bruk en excelfil för alla hemsysslor som måste göras. De hade fått slut på gnabbet runt vem som gör vad av hemarbetet genom att ta med arbete hem (Excelfiler jobbar jag bara med om jag får lön för det). Hos oss är det precis som i de flesta andra familjer, antar jag, att hemarbetet aldrig tar slut. Förutom i alla glansbildsbloggar där det alltid står färska tulpaner på bordet och diskbordet inte bara är avtorkat utan också pyntat med en skål citroner och en olivflaska.

Tre tonåringar genererar en hel del tvätt, sprider runt sina grejer och lämnar framme sin disk ”för jag trodde det var rent i diskmaskinen”. Vad är det för argument egentligen?

Det minsta man kan begära är att de håller ordning på övervåningen där de alla huserar, tycker jag. Men det går väl sisådär. De utgår nog främst från att de bor i ett pensionat. Albert undrar ofta när mormor kommer på besök för det innebär oftast en uppryckning av hans rum.

Vi provade i nåt skede en pappersvariant av excelfilen. Ellen ownade ut alla med att skriva upp en massa hon hjälpte till med. De två yngre gav upp genast då de insåg att hon var överlägsen. Så det ledde inte nån vart trots att man kunnat önska det motsatta. Och jag som lockade med klistermärken och allt.

Men försöker ge upp det där med att tjata på dem. Åtminstone emellanåt. Men de sköter bra om det på egenhand. Tjatet och småbråket sinsemellan alltså. Att ”hen aldrig hjälper till med nåt” och ”varför måste jag, om hen inte måste?” Och därefter attackeras vi föräldrar för att vi totalt misslyckats i uppfostran och hur kan ni låta hen slippa så lätt undan.

En tidigare arbetskamrat berättade en gång att hon egentligen njöt av allt köksarbete. Hon hade bestämt sig att det ändå måste göras så varför inte lika gärna digga det. Pirjo brukar jag sända en tanke då och då när jag står och fejar. Och det blir piki-lite roligare då.

Leena
Publicerad 27.03.2017 kl. 09:06

Söndagmorgonens magi

 

Det är något speciellt med att stiga upp innan alla andra vaknat. Huset är så tyst. Nån snarkning hörs. Klockans tickande. Frysens bubblande och murrande. Takplåten som sjunger lite i vinden.

Ute är det mulet och blåsigt såhär sommartidens första dag. Några raska steg till postlådan. Det blir svalt om mina bara ben och jag får hålla fast morgonrocken med ena handen. Tidningen känns sval och ny i min hand. En ensam cyklande tant passerar förbi på gatan. En annan plockar upp efter sin hund i parken. Annars är allt ännu öde. Inte ens hararna syns till.

Blir påmind om många mornar på Tvärnö då jag tassat ut och hämtat tidningen, gått ner till stranden för ett morgondopp och torkat mig på bryggan i de första solstrålarna som nått bryggan.

Idag blir det inget morgondopp. Men nog frukost med söndagstidningen. Snart är huset fullt av liv igen.

Leena
Publicerad 26.03.2017 kl. 08:48

En resa till frisören

 

Det här med Vasaflytten har också den fördelen att jag kommit så mycket närmare min bästa frisör Nina (detta är inte ett reklamsamarbete utan ren reklam från min sida). Härifrån tar det bara en dryg timme att köra till Kristinestad. Så det gjorde vi igår, för nu hade gränsen för vad t o m jag kan utstå frisyrmässigt passerat för länge sedan.

Och en resa till frisör i Kristinestad kan rekommenderas för allt detta ingick:

1. Behövde inte köra själv för äldsta dottern övningskör.

2. Hembakta bullar vid ankomst hos mor och far.

3. Håret välklippt hos Nina.

4. Sätta sig vid dukat middagsbord hos mor och far.

5. Hallon, kolasås och glass till efterrätt.

6. Få fylla bilen med hemgjord äppelmos, dito bullar och semlor.

7. Och så det extra magiska att lämna in tomflaskor och i utbyte få flaskor fyllda med hallon-vinbärssaft.

Skulle satt bilder på före och efter, men är för blyg och har inte övat på det där med selfies som dagens ungdom. Men kan berätta att före-bilden ger rättvisa för katastrofläget som rådde innan klippning. Efter-bilden ger inte full rättvisa åt Nina.

Leena
Publicerad 23.03.2017 kl. 17:45

Dagens bästa start

 

Tidig start. Aptidig. Uppe strax efter fem och på stallet strax efter halv sex. Det håller redan på att ljusna. Stallbacken ännu helt tom. Smyger in lite hö till Sasha för att inte hela stallet skall vakna än. Morgonmål är ju först vid sjusnåret. Gör iordning henne för ett ridpass. Det visar sig att vi får sällskap en stund i manegen. En grannhäst blir longerad och släpper loss sina inbyggda spänningar i några rejäla krumsprång, visar upp sin allra mäktigaste trav och blåser ut som den värsta hingst den en gång varit. Sasha tar det coolt och timmen i manegen går fort. Saker och ting börjar hitta sin form. Både Anni och Sasha blir trötta på slutet.

Tillbaka i stallet mumsas det lugnt. Sasha får fortsätta sin frukost, vi skyndar hem till våran.

En ny dag börjar.

Leena
Publicerad 22.03.2017 kl. 09:14

Vårdagjämning får södra Finland att ligga i lä

 

Har redan ett tag sett snödroppar, tussilago och andra underbara vårtecken, men bara på bild från sydligare breddgrader. Fast syrenerna är tydligt på gång på vår gård trots snö och is ännu på stora delar av gården. Så den här dagen har jag väntat på. För igår var det ju vårdagjämning så nu går vi mot ljusare tider. Alltså ljusare har det ju blivit redan några månader, men att dagarna blir längre här än i södra Finland, det är det som är det fina i kråksången. För då har vi nåt som inte ni har.

Men just idag har det vädermässigt varit en mindre ljus dag; gråmulet och snöslask. Albert njuter ändå av vintern så länge det varar. Säsongskortet på Öjberget har betalat in sig och nu går han så att säga på plus. Och idag var det ju stora puderpumpen på kullen. Inga köer, mest skidskoleungar, backar ännu i fint skick med hopp och rail som inte ser för livsfarliga ut för en mor, men som sysselsätter åkarna i timmar. Skulle jag ha mindre barn skulle jag gärna sätta dem i slalomskola där. Vasa skidklubb verkar grymt aktiva med träningar var och varannan kväll och då skulle ungen dessutom bokstavligen få åka där far en gång åkt. Mysiga tanke.

Leena
Publicerad 21.03.2017 kl. 20:10

Musik i veckan - mycket mer än bra musik.

Hos oss är det aldrig tyst. Högljutt som i en italiensk familj eller så musik. Ljuv musik. Främst från pianot som står mitt i vardagsrummet. Har glädjen att vara mor till tre barn som musicerar. Mer eller mindre. Alltså en av tre har det som prioritet-ett-hobby. De andra två spelar mer för husbehov. Eller snarare för sin egen skull, för deras övande hör man mer sällan.

I veckan är det Korsholms musikfestspels vintervecka och inom ramarna för det så blev det uppträdande på ett ålderdomshem. Låter kanske inte som det mest upscale man får göra som ung lovande violinist, men här lär också en viss Leif Segerstam ha klättrat upp på stolen och uppträtt med sin violin. För sådär hundra år sen. Nu får man väl hoppas att han inte ställer sig upp på stolar längre. Enligt sägnen alltså.

Som tack blev det av sonen mycket uppskattat fika efteråt och fribiljetter till stadsorkesterns torsdagskonsert med pianosolist bördig från Ukraina. Snart är jag på stadshuset lika ofta som de andra pensionärerna med säsongskort? Konserten var bra med välspelande orkester och extranummer på flygeln men bäst var ändå egentiden jag fick spendera med min bästa musiker.

 

Leena
Publicerad 17.03.2017 kl. 21:02

Kan man trivas i Vasa?

Ofta får jag frågan; trivs ni i Vasa? Visst gör vi det. Eller åtminstone jag. Och barnen trivs i skolan, för här är som de säger bättre skolmat än i Helsingfors. De viktiga sakerna i livet.

För er som undrar, så här är några saker som visat sig vara bra med Vasa:

  1. Korta avstånd. Allt finns inom nära räckhåll. Matbutik, bibliotek, restaurang och apotek runt hörnet. Skolor, stall, musikinstitut och jobb också på gångavstånd men snabbare med cykel.
  2. Tillräckligt utbud av det man kan tänkas behöva av shopping, restauranger och kultur finns, om än i ett mer kompakt format.
  3. Natur och miljö. Såhär på vintern fantastiska isar, skidspår och skidbacke med hopp och rail. Lite olika prioriteringar beroende på vem i familjen man frågar. Fina upplevelser i varje fall, mycket ännu oupptäckt.
  4. Egen trädgård med hus mer eller mindre mitt i stan. Som erbjuder toppen förutsättningar att kunna bli vad som helst, men är också bra redan som det är. Tycker vi, framförallt då det blir tal om renovering.
  5. Tåg och flygförbindelser som tar en på ett ögonblick annanstans. Vid behov.

Ja vad mer kan man begära?

 

Leena
Publicerad 16.03.2017 kl. 14:09