Klar!

05.11.2018 kl. 17:54

Nu är den färdigstickad. Visst blev den fin, särskilt på dotter som klär i allt. Den är gosig och särskilt varm om öronen som täcks av tredubbelvikt patentstickning.

Mönstret är från Novitas höstnummer och stickat av garnet Novita natura.

Leena
Kommentarer (5)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Jättefin!!!
Lena05.11.18 kl. 18:23
Tack!
05.11.18 21:46
Fin tjej i härlig mössa!
Charlotte Carlens 05.11.18 kl. 19:49
Tack!!
05.11.18 21:46
Oj så fin den blev! Varm o skön! Snabbt stickade du den också. Kanske man får sätta in en beställning?
Annika05.11.18 kl. 21:20
Tack!
05.11.18 21:46
Men vilken fin. Skönt med rejält runt öronen ????
Mps05.11.18 kl. 23:24
Tack! Ja den är varm :)
06.11.18 16:59
Åh, en sån mössa man bara vill ”krypa in i”!
Annika Z06.11.18 kl. 19:56

Den enklaste kransen

Det kan inte vara enklare att fixa en lingonkrans. Hjärtat som jag köpte på en mässa för några år sedan är öppningsbar och fylls på med lingonris och så är det klart. Busenkelt och fin blir den också tycker jag. Nu hänger den ute på ytterdörren samtidigt som trappen blivit lite uppiffad med nya höstväxter och jag fick lite tallris ut i krukorna. Lite senare skall det bli små ljusslingor också har jag tänkt.

 

Trevlig helg!

Leena
09.11.2018 kl. 15:07

Att fara

Min man uppslukades en kväll av dikter. Lars Huldéns verk. En del läste han högt. Här är en av dem. Jag väljer bort dialektversionen för jag kan inte uttala hans dialekt korrekt.

 

Man skall fara

Man skall nog fara

om de ringer från sjukhuset

och säger att någon man känner

eller är släkt med

är där och är mycket dålig.

Då skall man nog fara

dit.

Man skall inte låta halkan

eller kölden

eller det myckna arbetet

hålla en tillbaka.

Utan man skall nog fara.

Det är lessamt

om någon måste dö allena,

utan någon närskyld bredvid sig.

Och även om de säger på sjukhuset

att han är medvetslös

och att det ingen mening är med

att du kommer.

Men det är det att de ser så mycket där

och kommer inte att tänka på

att det också är för din egen skull

som du skall fara, så att du inte

behöver gå och fundera på det sedan,

att du borde ha farit.

Så man skall nog fara.

 

av Lars Huldén

 

(Märkväl att ordet "nog" i finlandssvenskan används som ett förstärkningsord, snarare i betydelsen verkligen än kanske.)

Leena
06.11.2018 kl. 17:35

Dagens glädjespridare

Julrosen gör det igen. Nu har två av mina plantor i trädgården knoppar! När allt annat går i vintervila så passar den på. Helt fantastiskt!

Du har väl knappast missat att min plan är att en dag ha en riktigt stor rabatt med blommande julrosor som på bilden här nedanför.

Tidigare om julrosor:

 

 

 

Leena
04.11.2018 kl. 13:35

Lilla cancerskolan: strålbehandling

 

Imorgon är sista strålbehandlingen.

Själva behandlingen tar bara någon enstaka minut, men hela proceduren kanske ca 15 minuter då det tar en liten stund att kolla att man ligger exakt rätt, vilket förstås är mycket önskvärt. Det kollas alltid först med en röntgenbild innan själva behandlingen påbörjas. Numera tatuerar de inte märken som förra gången, utan jag har ritade märken med tusch på båda sidor för att underlätta inställningen.

Så ligger jag där med byxorna halvt nerdragna så de ser märkena och så snurrar satelliterna som jag kallar dem runt mig samtidigt som det surrar lite och en röd lampa lyser. I behandlingsrummet finns en jättevacker stor bild i taket på blommande äppelträd. Och så är det klart.

 

 

Leena
01.11.2018 kl. 19:57

Terapi kommer i så olika former

Strålningen mot höften har kommit igång. En femdagarskur denna vecka blir det. Kan inte säga att jag ännu skulle haft någon dramatisk effekt, men oftast kommer den med lite fördröjning.

Och idag skall jag äntligen få träffa en näringsterapeut. Hoppas jag kan få lite konkreta råd och tips så jag får lite bättre ordning på ätandet. Nu känns det som om jag har ett jobb som börjar på morgonen och som inte tar slut före jag lägger mig på kvällen som bara cirklar kring vad och när jag skall äta. Hungers- och mättnadskänslorna är lite satta ur spel verkar det som, vilket känns jobbigt för en som hela sitt liv hållit en stadig vikt och den delen har reglerat helt sig själv.

Det har varit mysiga dagar med syster. Vi har bland annat stickat, ätit våfflor, handlat äppelträd och tagit upp potatis ur frusen jord. Jag har blivit så uppassad. Riktig syskonterapi.

Nya cafét Tintin på Brändö serverar läckra våfflor.

Leena
31.10.2018 kl. 10:50

Löpa amok

Verkar bli en bra dag det här. Än så länge har magen och ätandet funkat utan anmärkning. Så är det sannerligen inte varje dag. Aptitlöshet är inget jag önskar någon. Bara strul. Endera har jag illamående för att jag inte ätit, ont i magen för att jag ätit, luftbesvär åt båda hållen eller så har jag lust att gråta av smärta på toaletten. Ett heltidsjobb att föda sig fast ätande och matlagning skall vara en njutning. Var så uppgiven en period igår att jag bara hade lusta att löpa amok. Men eftersom jag varken kan springa eller skrika (den nya medicinen har påverkat min röst) så blev jag mest liggandes trots frustrationen.

 Men idag så. Nu har jag fått njuta av mera taktil stimulering (läs här), lunchen smakade och snart blir det ett besök till en garnaffär med min vän. Lite som att gå i godisaffär. Jag har egentligen garnköpsförbud, vilket man förstår då man kollar i mitt förråd, men min vän skall påbörja ett nytt projekt vilket är nästan lika roligt. Särskilt då hon blev inspirerad av en islandströja som jag har stickat.

Och som om det inte skulle vara nog med det så kommer min långväga syster på besök i helgen. Bara mys alltså.

Min inspirerande ylletröja, lite päls som frisyr och jag, allt i en och samma unika selfie.

Trevlig helg till er alla!

Leena
26.10.2018 kl. 12:50

Taktil stimulering

Lyckligt lottad igen. Fick agera försökskanin för person som snart är klart utbildad inom taktil stimulering. Ja, jag vet, jag var också jätteskeptisk då jag först blev tillfrågad. Hade ingen aning om vad taktil stimulering var för något. Men nu vet jag bättre. Det handlar bara om beröring. Man blir berörd enligt ett visst mönster från topp till tå och det kändes verkligen behagligt. Lite som massage fast snällare och utan de där muskelknutarna som gör ont. Tanken är att stimulera en utsöndring av oxytocin i kroppen för en välbehagskänsla och avslappning. Det här är ingen egentlig behandling utan bara någonting som gör att det känns bra, vilket det också gjorde. Och de bästa av allt är att hon kommer igen om några dagar.

 

Leena
24.10.2018 kl. 16:13

Strålning igen

 

Efter lite numera traditionellt remissjagande har jag idag igen fått träffa vänlig och kompetent vårdpersonal som vill mig väl. Bland annat en onkolog som planerar min strålbehandling mot höftmetastaserna. Fick strålning dit som smärtlindring för snart fyra år sedan också, och det hjälpte då. Redan på måndagen skall jag få min första stråldos. Ett par veckor senare märker jag om det har någon effekt den här gången. Hoppas, hoppas. För numera går jag inte utan min krycka och även med den kan en promenad till biblioteket bara ett par kvarter härifrån bli för mycket. Så nu lever jag igen med stora förhoppningar inför framtiden.

Dessutom har jag planterat två olika sorters tulpanlökar båda i rosa-vita-lila toner vilka kommer att vara så vackra tillsammans med de lila och vita med rosa inslag som jag redan har. Som förhoppningsvis orkar blomma även nästa år.

Leena
23.10.2018 kl. 18:00

Minisemester i Borgå

Det blev en minisemester i Borgå. Ett obligatoriskt besök på Brunbergs fabriksbutik med provsmakning och en liten promenad genom gamla stan. Övernattning hos Ida-Maria B&B vid torget kan rekommenderas. Bastu med utsikt över domkyrkan i dimmig kvällsbelysning, hemtrevliga rum och god frukost med personlig service. Semesterstämning helt enkelt.

Leena
19.10.2018 kl. 11:15

Sorgen

Med hälsomotgångarna under våren och sommaren har sorgen också blivit mera närvarande i mitt liv. Sorgen över att vara sjuk. Sorgen över att vara begränsad fysiskt. Sorgen över att livet inte riktigt blev som det var tänkt.

Hur tacklar man sorg? Särskilt om den dyker upp gång efter annan?

Sorg är också en del av livet och måste få ta sin tid säger psykologerna. De instruerar att identifiera och sätta namn på sina känslor, sitta kvar i känslan och känna efter hur den känns, skriva ner den på en papperslapp och låta lappen flyta iväg i den imaginära bäcken som rinner förbi.

Alla behandlar sorg på olika sätt. På sitt sätt. Jag vet fortfarande inte riktigt vad mitt sätt är. Men ännu har jag tillfällen att öva och bli bättre på det.

PS. Visst har syrenhortensian en speciell färg nu i höst.

Leena
16.10.2018 kl. 13:00

Gömma squash

Den som själv odlat squash (zuccini) vet att det lätt blir lite för mycket av det goda. Förutom att grilla squash precis som det är, så är ”zucchini fritters” en av mina matfavoriter, men de är rätt så arbetsdryga. Receptet är från "Bills Food" av australiensern Bill Granger.

En enklare variant är att blanda ned riven squash och morot och varför inte lite fetaost också i plättsmeten (lämna då bort sockret).

Den senaste alternativet att gömma squash hemma hos oss är Tareq Taylors vegetariska lasagne.

Där steker man squashen, auberginerna och paprikan innan man varvar dem med tomatsås, ostsås och lasagneplattor. Lite mera arbete än jag brukar tipsa om, men med tre av oss i köket så blev arbetet lättare och en trevlig stund fick vi också.

Tomatsåsen krävde mycket ingredienser och kunde ha haft mindre vatten, men blev riktigt aromatisk. Väl värd sitt arbete.

Kokböckerna är alltså:

Leena
15.10.2018 kl. 11:45

Vad hände sen?

För ett år sedan var det högaktuellt med #metoo. Här i Vasa var det eleverna på övis (Vasa övningsskola) som steg fram och vittnade om mycket otrevliga händelser som ingen skall behöva uppleva. Uppropet #övistoo skakade om oss alla.

Men vad har hänt under ett år? Det tog svenska yle.fi reda på. Idag kan man läsa en mycket positiv artikel om att atmosfären på skolan har förbättrats, skolan signalerar nolltolerans mot sexuella trakasserier och kontakten mellan lärare och elever har blivit mera professionell. Glädjande nyheter!

Läs dagens artikel i svenska yle här.

Jag har tidigare skrivet om ämnet:

Leena
14.10.2018 kl. 14:02

Parkurs

Vi har varit på kurs som cancerföreningen ordnat. Jag har lärt känna helt nya människor, yngre och äldre, olika öden, den ena jobbigare än den andra. Vi har funderat på känslor, både de positiva och de som vi helst vill sopa under mattan. Det är befriande att ens känslor blir förstådda och bekräftade. Vi har lätt för att förstå varandra. Ömsesidig respekt. En gemensam känsla. 
Jag tror alla kunde ha nytta och glädje av att stanna upp ibland, dela och diskutera, lära känna sig själv och andra lite bättre. Om du har en livspartner: vad sägs om att fundera på vilka ens partners livsdrömmar är, vad hen blir mest entusiastisk över, eller hur hen föreställer sitt liv efter fem år? Eller vad är din partner mest nöjd över i ert förhållande? Eller du? Oavsett om du är drabbad av sjukdom eller inte. 
 
Hela frågebatteriet om parförhållandet hittar du (tyvärr bara på finska) här på väestöliittos hemsida.
 
Leena
12.10.2018 kl. 11:47

Stormskärs Maja

Mycket kultur nu.

Idag var det dags för Stormskärs Maja på Vasa teater. En bekant historia berättad med mycket musik, sång och finurliga ljudeffekter. En verkligt fin föreställning. Både skratt och tårar, men framförallt fantastiskt fin scenografi. Med små medel byggde de upp en hel skärgård. Det häftigaste var kanske hur de med hjälp av ett enormt plastdraperi kunde imitera vågor som nästan såg naturliga ut. Scenkläderna var också väldigt välvalda, enkla i harmonisk färgskala, men så talande. Eller den rara scenen då hela familjen badade bastu. En teater som helt enkelt berättar vad livet är.

Har du någon som helst möjlighet att gå och se den så gör det. Jag tror inte att du ångrar dig.

Kolla en trailer här.

Och ännu ett stort tack till Österbottens cancerförening som ordnade vårt teaterbesök.

Leena
06.10.2018 kl. 19:45

Riktigt bra TV

En dag som denna som verkligen gått utan att jag gjort någonting, kan jag rekommendera en eller egentligen två amerikanska TV-serier som jag gillat skarpt.

Big little lies” har sänts bara i en säsong i sju delar men en till är planerad till nästa höst. Mycket välgjort drama om amerikanska mammor i vackra Monterey på amerikanska västkusten. Klassiska ingredienser med bland annat otrohet, mobbning och familjevåld (mycket berörande men jobbiga scener) i vackra boendemiljöer och vyer och med riktigt duktiga skådespelare bland annat Nicole Kidman och Alexander Skarsgård. Sju delar passar en lång lat dag.

Den andra serien ”The Affair” är också väldigt välgjord och med ett grepp där samma händelser utspelas ur olika personers synvinkel. Intressant hur till och med klädsel och utseende uppfattas olika beroende på ur vems synvinkel det berättas.  The Affair handlar som titeln säger om en otrohetsaffär som på ett fängslande sätt leder till så mycket annat. Den första och fjärde säsongen gillade jag mest, den tredje säsongen var till och med lite på gränsen för läskig för en som mig.

Båda serierna finns i sin helhet på t ex HBO Nordic. Har man inte den så går det att prova en månad gratis. Det är möjligt att se båda serierna under en intensiv TV-månad kan jag intyga.

Leena
05.10.2018 kl. 17:07

Allemansrätten

Har ni som bor i Finland noterat att Yle Vega har tillsammans med finska Yle Luonto ett projekt där man försöker få allemansrätten att bli upptagen som ett av Unescos immateriella kulturarv? Ett rätt bra initiativ tycker jag. Gå in på sidan "Vi drar till skogs" och fyll i dina skogsturer och svara på några enkla frågor så bidrar du kanske till att bevara den unika allemansrätten i vårt land. Jag kunde också fylla i vår skogstur från senaste helg där. Du har säkert flera turer som du kan bidra med. Kampanjen fortgår till den 7.10.

Kampanjen Vi drar tll skogs hitar du här.

 

Leena
03.10.2018 kl. 11:33

Mirakulös behandling

Nu har vi i alla fall gett hararna en utmaning i vinter. De allra minsta fruktträden blev inhängnade av nät och de små men lite större fick ett barkskydd runt stammen. Fult men effektivt tror vi. Nu hoppas jag haren hittar annat att äta i vinter än våra fruktträd.

På tal om effektivt. Hörde precis en mycket glädjande nyhet. Nobelpriset i medicin har delats ut till amerikanen James P. Allison och japanen Tasuku Honjo. Det är forskarna som upptäckt cancerbehandling genom hämning av immunförsvarets bromsmekanismer, alltså de immunologiska medicinerna mot cancer. Trots att det inte funkade på mig så finns det massvis av personer som haft nästa mirakulös förbättring med den behandlingen. Grattis inte bara till pristagarna utan till alla som numera kan erbjudas en potent behandling. Fantastiskt fin utveckling på cancerbehandlingsfronten!

 

Leena
01.10.2018 kl. 13:31

Skogsterapi

Vi kom oss ut i skogen. Som jag har längtat. Jag hade önskat bara en liten avstickare in bland träden och med grön frisk mossa runt stövlarna. Det blev till slut en för mig rätt lång hajk till rastplats med varmt te i termos och mammas hembakta bullar. Medan jag långsamt gick med mina gångstavar på den mer lättgångna stigen så tog min man avstickare som en hund i skogen bredvid med svampglasögonen på sig. Svampar skulle ha varit bonus, och massor av svampar växer det, men inga som vi kände igen som ätliga. Särskilt inga kantareller eller trattisar.

Bara att ha kommit ut en sväng i skogen igen känns som en bedrift. Men nu åter hemma på soffan, skönt trött men väldigt nöjd efter en fin tur.

 

Leena
29.09.2018 kl. 18:20

Reslust

Oj vad roligt det varit att ta del av alla era restips. Tack för dem! Vi har redan rest en hel del här hemma i soffan då vi surfat fram till för oss mindre kända orter och ställen. Känns som om jag fått ett litet avbrott från vardagen redan nu. Tänk hur uppiggad man kan bli bara av att drömma sig bort. Och ännu är inget bestämt eller bokat, så du hinner ännu bidra med dina förslag, erfarenheter och tips.

Leena
28.09.2018 kl. 12:04

Höststorm

Igår blåste det så hårt att jag nästan blev rädd. Plåttaket smällde så jag trodde det skulle flyga av och träden vajade oroväckande. Idag upptäckte jag dessvärre att vårt vackra gullregn fläkts i den hårda vinden. Många år gammal är den så det kanske inte var så konstigt men sorgligt i alla fall. Hoppas resten som står kvar orkar stå emot kommande stormar.

Men små glädjeämnen också som att den vårblommande tovsippan valt att glädja mig med en vacker blomma såhär sent på hösten. Att stjärnflockan fortfarande blommar, och sköldpaddsörten och ringblommorna lyser upp rabatten med sina starka klara färger. Visst finns det mycket vackert ännu.

 

 

Leena
27.09.2018 kl. 15:09

Drömresa

Nu då det är regn och rusk ute, är det särskilt skönt att drömma sig bort till lite varmare breddgrader. Ett förlängt veckoslut på tumanhand till Italien, Frankrike eller Spanien kanske? Eller varför inte Kroatien eller Portugal? Till en mindre stad eller större by där man kan köpa färskt bröd till frukost. Flanera på marknad och köpa sig en bit ost och kanske lite oliver. Där man kan sticka sig in på ett café för ett gott bakverk och hitta en mysig restaurang för middagen. Chilla på ett personligt hotell, B&B eller kanske en privat Airbnb lägenhet. Ta sig en utflykt till någon natursevärdhet, få se helt nya miljöer och vackra vyer.

 Bara att fundera och fantisera över att åka ut på resa gör ju mig på gott humör.

Vilken är din favoritdestination? Tipsa gärna mig!

 

Leena
26.09.2018 kl. 15:14

Blomsteräng

Tog en omväg i helgen i Korsholm bara för att njuta av en blommande blomsteräng. Lite sent på säsongen men ännu möttes vi av en fantastisk syn. Jag kunde känna igen bland annat vallmo, malva och blåklint i färgerna rosa, rött, vitt, blått och gult mot den gröna bakgrunden. Ägaren dök också upp och berättade att han odlat den från frön bara för skönhetens skull. Sånt gillar jag. En vacker dag skall jag också ha ett hörn i trädgården med en sådan här fantastisk blommande äng. Titta bara vilken vacker bukett jag fick plocka med mig hem. Jag bara älskar den färgglädjen.

Leena
24.09.2018 kl. 11:13

Hälsningar från lingonfabriken

Hälsningar från lingonfabriken. Cirka åtta liter råsaft är nu på flaska och i frysen. En rikedom. Receptet är utvecklat lite så att det går snabbare. Hos oss är ju snabbhet en ledstjärna. Efter att saften stått i två dagar så grovsilade jag den först genom ett durkslag och då gick silningen genom silduk så mycket snabbare. Har ett minne av att jag höll på och silade saft i flera dagar ifjol. Och enligt min svärfars goda ide kommer vi att koka resterna i ”saftmajan”. Det lär ha gett rejält med saft till av något vi annars brukat kasta på komposten. Men det har vi ännu framför oss.

Receptet på råsaft har jag beskrivit ifjol här.

Leena
22.09.2018 kl. 14:07

Tre i topp

Topp tre idag

  1. Att onkologen i lilla Vasa är först i landet med ett pilotförsök av nya gentester för att i framtiden kunna ge cancerpatienterna ännu bättre vård.
  2. En tid med psykologen som påtalar (igen) vikten av att sätta namn på sina känslor och att vara snäll mot sig själv.
  3. Att fredag är veckans bästa dag.
Leena
21.09.2018 kl. 15:11

Matleverans

Lika nöjd och glad som jag blir för allt jag orkar göra, lika besviken blir jag på stunderna då jag inte mäktar med annat än att vila och sova. Men generellt sätt är det kanske en pytteliten positiv trend nu. Som till exempel att lökarna av krokus och snödroppar är planterade.

Dagens bästa var ändå matleveransen. En hel plåt med hemgjorda kåldolmar. Med nykokt lingonsylt. Min mammas bravur. Finns det något godare?

Leena
20.09.2018 kl. 19:24

Helt hysteriskt

Vid frukost idag, som förresten lätt klassar in som dagens bästa måltid, blev det en lång to-do-lista. Det har funnits många dagar den här sommaren då blotta tanken på en lista känts helt övermäktig, för att inte tala om dagar då inget på listan blivit överstruket. Men idag har jag orkat både med tvätt, disk, målning, lingon och en tur till stallet. Helt hysteriskt effektivt om man frågar mig. Att jag nyss somnade på soffan, igen, är väl helt okej efter en sådan dag?

 

Leena
19.09.2018 kl. 21:34

Lingonterapi

Idag har jag kommit igång med två saker:

  1. Psykologbesök. Vilket kändes befriande att jag tagit tag i. Jag fick redan en del tankar bekräftade. Jag håller inte på att bli tokig och skulle jag bli det, så finns det hjälp att få då med.
  2. Lingonfabriken. Bara provkörning idag. Rårörda lingon blev det. Jag blandade bären med lite socker och krossade för hand med en potatisstöt innan jag fryste ner. Senare i fabriken skall det bli kokt saft, råsaft, och kokt sylt också har jag tänkt. En lyx jag har som får plockade och rensade bär hemlevererade till källaren.

Kan rekommendera båda verksamheterna som terapeutiska.

Läs också om fjolårslingon här: Superfood

Leena
12.09.2018 kl. 17:15

Pyttesmå frön

Såhär i september så avmattas trädgårdsivern lite. Men ännu blommar det vackert, squashen ger skörd och några söta körsbärstomater mognar. Igår var vädret underbart somrigt varmt fortfarande och jag orkade rensa i rabatten medan min man plockade in hängmattan för säsongen.

En lite rolig höstsyssla är att plocka frön. Jag har nu samlat på mig en ansenlig mängd ringblomsfrön, de måste ju oavsett plockas bort om man vill att de ska fortsätta blomma. Lite tagetes, atlasblomma, petunia, malva och blågull har jag också på tork i kaffefilter. Ringblommor är ju tacksamma men vi får se hur det går med petunian. Fröna är väldigt små. Så har jag lite lust att prova om jag kunde lyckas med egna tomat och squashfrön också. Det återstår ännu att se.

Och nu börjar det ju snart vara dags att sätta ner blomsterlökar för nästa års vårblomning. Har funderat på lite snödroppar och scilla under syrenhortensian och förstås lite mer tulpaner. Nästan så man börjar längta redan.

Sköldpaddsörten var en ny bekantskap för mig då vi flyttade hit för två år sedan. En ganska rolig och tacksam perenn som gläder med sina lite lustiga blommor nu sent på säsongen.

 

Leena
10.09.2018 kl. 11:43

Diktator eller gud?

Så här i svenska valtider så skall jag här presentera mitt politiska program, om jag mot alla odds skulle aktivera mig politiskt. Vilket alltså inte kommer att ske. Fast egentligen är väl detta mer en önskelista för mig då jag är envåldshärskare. Eller någon slags gud?

Vissa saker skulle jag avskaffa helt som t ex:

  • Snabblån, där låneföretag skor sig på andras misslyckanden och svagheter.
  • Cigaretter. Kräver egentligen ingen närmare förklaring förutom att jag tycker det luktar illa och ökar cancerrisken dramatiskt.
  • Illegala droger. Eller snarare det tillstånd som driver personer att bruka dessa.
  •  Det som kanske ligger närmast mitt hjärta är ändå att få ordning på Östersjön och dess tillstånd. Plasterna i världshaven bara måste gå att få bort, och inga nya får tillkomma. De blågröna algerna, cyanobakterierna, och monstret skulle cell i cell kunna ta sig dit pepparn växer. Eller egentligen mycket längre bort. Helt enkelt förintas.

Tänk om det kunde vara så här enkelt.

Jag frågar inte om du hypotetiskt skulle rösta på mig, men jag undrar vilka ärenden som finns med på din lista?

Leena
08.09.2018 kl. 17:41

En tuff motståndare

För en normal person låter det här kanske inte riktigt klokt men jag blev glad som ett barn på julafton. Mitt blodtryck har stigit! Och det bara efter mindre än ett dygn med den nya medicinen. För den oinsatta kan jag meddela att blodtryckshöjning ofta går hand i hand med det här läkemedlets effekt. På ett positivt sätt.

Tänk hur snabbt humöret kan svänga. Nytt läkemedel ger nytt hopp och nya tag. Nu känns det igen som om allt är möjligt. Jag har en tuff motståndare som inte vill ge sig, men jag är rätt envis jag med.

Leena
07.09.2018 kl. 19:48

Inte helt som på Strömsö

En lättnad att det är över. Jag spände mig något ofantligt för dagens besök hos onkologen. Sådär att jag nästan mådde illa. Inte minst för att den synliga och kännbara knutan invid nyckelbenet vuxit sig hönsäggsstor och att jag börjat vakna på nätterna av smärta i ryggen. Men spänningen släppte då vi fick träffa den bekanta onkologen. Vänlig, förtroendeingivande och trygg. Precis som befarats hade metastaserna vuxit såpass mycket att det blev medicinbyte. Läkemedelsförsöket tog slut här för min del.

Det positiva är att det inte framkom några nya metastaser. Jag hade nästan befarat en hel åkers skörd av knölar i min kropp.

Nu behövs lite utomjordisk kraft för att den nya medicinen skall vara effektiv för mig. Hörde om en patient som haft 70 procent reduktion på sina metastaser med densamma. Jag tänkte själv att jag skulle beställa ungefär 80-100 procent minskning. Det skulle räcka.

Leena
05.09.2018 kl. 14:20

Tacksamhet och oro

Jag och många med mig som fått en diagnos eller genomgått nån annan slags kris har det gemensamt att man blir tydligt medveten om att inte kunna ta allt för givet. Man får syn på alla människor, naturen och små fina händelserna, saker och ting i sin närhet. Blir tacksam för allt man har. En tacksamhet och glädje som ger mervärde över saker man tidigare tog för givet.

Men ibland tänker jag att det också finns en glädje, njutning och lycka i känslan att få ta saker för givet. Att kroppen funkar, att ha tillräckligt med pengar, att man har personer runt sig som man bryr sig om och som bryr sig om en. Ett bekymmersfritt liv där saker och ting rullar på som det ska.

För mitt i den medvetna tacksamheten för allt man har, finns också ett mått av oro. En oro över hur mycket man har som man ännu kan förlora.

Leena
04.09.2018 kl. 09:43

Rätt riktning

Ibland, i mina mer energiska stunder funderar jag eller snarare drömmer jag om vad jag skall bli då jag blir stor. Barnmorska har jag slopat för de jobbiga arbetstidernas skull. Trädgårdsmästare kanhända är för fysiskt tungt numera. Landskapsarkitekt fanns med på min lista redan i ungdomen och kanske idag snarare kunde vara trädgårdsplanering? Psykoterapi kunde också vara rätt intressant.

I lördags var jag på första delen av en kurs för att bli officiell kamratstödperson inom cancerföreningen. Inget heltidsarbete hägrar (som tur är) men kanske ett litet steg i rätt riktning?

Och vet du, det var så superfint ute på Gåsgrund i morse. Vi som fått uppleva storm och tromber där hade nu en helt vindstilla morgon ute vid havsbandet tillsammans med havsörnarna. Helt ljuvligt!

Leena
02.09.2018 kl. 18:39

Vår frustration

Människan är anpassningsbar. Nu har jag nästan vant mig vid att jag varje förmiddag tar en horisontal stund med dagens tidning. Orkar sedan med en eller ett par sysslor på en dag innan jag däckar senast vid middagstid. Lagom tills min man kommer hem från jobbet. Till hans frustration. Och min. Men så verkar det vara nu.

Idag blev det små trädgårdsprojekt. Vårens bellisar har jag planterat i jorden med hopp om att de övervintrar till nästa år. Några andra plantor som växte på lite opassliga ställen fick i sin tur komma upp och bo i kruka på trappen ett tag. Och efter att ha rensat lite i rabatten hittade jag välmående alunrot, av de som jag frösådde i våras. Kanske blommar de nästa år? Det är lite mysigt ändå.

Leena
28.08.2018 kl. 19:55

Grattis på födelsedagen!

Imorgon är det en stor dag för vissa här i familjen. Särskilt hon som fyller myndig. Som hon har längtat. Fast jag i rimlighetens namn inte riktigt vet varför. Men hon skall nu få ta sitt efterlängtade körkort, gå till krogen för ett glas vin och få fullt eget ansvar för sitt bankkonto. Inte så illa egentligen. Jag och min man har fullgjort vår uppgift. Nu är det upp till henne att ta beslut, vuxna beslut om sitt liv.

Men henne får vi lyckligtvis ha kvar ännu ett tag här hemma. Och här hemma är det våra regler som gäller. Oavsett hur gammal man är.

Leena
24.08.2018 kl. 15:26

De goda endorfinerna

Har du tänkt på det att din kropp inte känns. Så länge allt är i sin ordning. Då bara finns den där till ditt förfogande. Gör det du ber den om utan knot och utan att du behöver tänka på det desto mer. Sen finns det ju dagar då kroppen verkligen gör sig påmind. En dag efter ett hårt träningspass kan man ju ha så ont i musklerna att man knappt kan röra på sig. Eller den skönt matta känsla i kroppen efter ett långt träningspass. Jag minns fortfarande en natt i fjällen då jag vaknade varje gång jag vände mig i sömnen för att mina lårmuskler var så ofantligt ömma efter all telemarkåkning i pisten.

Man kan ha ont av många olika slag. Bara på ett specifikt ställe i rörelse eller också som en molande värk också i vila. I en massa olika varianter, helt individuellt. Då man väl vet orsaken är det onda oftast lättare att tas med, åtminstone periodvis. Med vetskapen om orsaken till det onda i mitt ben kan jag i vissa lägen intala mig själv att det inte är farligt att det tar ont. Nu då det till skillnad från det akuta läget inte längre finns någon överhängande frakturrisk.

Sen finns det den här osunda känslan i kroppen av att allt inte är riktigt som det ska. Då det inte går att enskilt peka på det onda. Det enda man kan säga är att kroppen känns. Den är lite för tung för att passera obemärkt. Men jag har märkt att har jag väl släpat min tunga kropp ut i trädgården, kravlat mig ner på alla fyra och rensar i rabatten med jord mellan fingrarna eller känner de fina runda vinbären i mina händer, så funkar kroppen igen. Som den ska. Den känns inte längre.

Helt självklart säger dottern med sin underbara ungdomliga säkerhet. Det är endorfiner.

Leena
22.08.2018 kl. 15:36

Den tröttas genväg

Har varit en lite mer än önskat trött och energilös Leena denna sommar. Men nästan hur trött man än är kan man fixa skakgurka.

Jag fick två plantor av frilandsgurka av en gammal lärare. Jag planterade dem i min odlingslåda, misskötte dem och hittade för ett tag sedan tre (3) fina gurkor. Jag vet, det är ingen storskörd men de gladde desto mer. Men jag har ingen som helst erfarenhet av gurkinläggning och bävar lite inför rengöring och kokning av burkar, väntan i ett par veckor bara för att sen konstatera att en stor sats inläggning möglat eller surnat bort för att jag inte varit tillräckligt noga med hygienen. Eller nåt.

Så nu satt jag här med mina tre gurkor i ett par dagar och funderade på vad jag skulle ta mig till med de stenhårda grönsakerna som verkade allt annat än aptitliga. Men säg vad kan inte google lösa? Skakgurka på Närpesvis. Vilken positiv överraskning det blev. Gurkorna i sig var ju hur goda som helst efter att jag skalat av det stenhårda skalet. Skivade ner dem i en glasburk. Hällde på en blandning av 2 msk ättika, en msk socker, en tsk salt och rejält med finklippt dill. Locket på. Skaka, skaka, skaka och så var det klart! Busenkelt, supersnabbt och framförallt gott. Nästa år skall jag sköta om mina frilandsgurkor lite bättre, en lite större skörd hade jag gärna skivat, skakat och ätit.

Gurkorna passade utmärkt till stekt sik, men hade varit jättegoda också till mujkor (siklöja) eller stekt strömming, som man numera får äta igen.

Ursprungsreceptet till skakgurka hittar du här.

 

Leena
21.08.2018 kl. 15:50

Hon är död

Jag är osäker på hur jag ska skriva det här. Rädd för att det skall bli för banalt. För du är död. Jag blir fortfarande helt tom samtidigt som tårarna bränner då jag tänker på det. Den här sjukdomen skördar för många offer. Människor som ännu har så mycket att ge.

Jag hann inte träffa dig mer än en gång men jag fattade tycke för dig genast. En systersjäl.

Jag läser sorgebudet i vår fb-grupp, den som fört oss samman. Där din syster också förmedlar hur stor betydelse gruppen haft för dig. Allt stöd från personer med samma sjukdom och liknande upplevelser. Gruppen där ingen blir lämnad ensam.

Jag är oerhört glad att jag fick träffa dig, fastän det blev alltför kort.

Leena
20.08.2018 kl. 11:35

Nöjd

En sån tillfredsställelse. Jag är äntligen klar. På min sommar-to-do-lista har länge stått målning av två av källarens fönsterbågar som var i så dåligt skick att det bara träet lyste. Arbetet har skjutits på gång efter annan oftast på grund av ointresse, lathet, trötthet och brist på energi. Men nu är det alltså klart skrapat, borstat, oljat och målat i två lager. Och det blev så fint!

Du som har något liknande projekt framför dig så har jag ett tips; skaffa dig en bra pensel. Det gör en sån skillnad då man skall pillmåla. Inget klott och färgen hamnar där man tänkt sig.

Men nu är jag bara nöjd med mig själv och vi skall se den nya Mamma Mia filmen ikväll.

Trevlig Helg!

Leena
17.08.2018 kl. 16:55

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar