En systersjäl

21.05.2018 kl. 12:59

Jag vill bara berätta att lördagen i Tammerfors blev en så bra dag. Jag är så glad att jag åkte. Jag träffade folk som jag haft kontakt med via nätet på olika sätt i olika sammanhang, vilket var jätteroligt. Någon var yngre, någon äldre, någon kortare, någon längre än jag föreställt mig, men idel trevligt folk. Dessutom en helt ny bekantskap. En person som kändes som en systersjäl; lika gammal (läs: ung) som jag, lika många och ungefär lika gamla barn, liknande erfarenheter, funderingar och tankar kring livet. Vi snackade en kafferast och hade kunnat fortsätta flera timmar till. Bara det gjorde resan värt.

Mycket annat från dagen skulle jag också vilja berätta för dig; om näringsterapeutens näringsråd, om läkarens föreläsning om immunologiska behandlingar och om patientengagemang i internationell verksamhet angående cancerforskning (EUPATI). Men jag får kanske återkomma till det en annan gång, för nu måste jag prioritera föreläsningen till imorgon.

Ha en bra arbetsvecka alla ni som jobbar och ni andra njuter för fulla muggar av det vackra vädret eller hur?

Leena
Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Låter jätte bra :) Liver är nog märkligt - det gamla talesättet att " om det stängs en dörr, kanske det öppnas ett fönster" är ett prima räätesnöre
Monica alias Rojsiga Rolle21.05.18 kl. 15:56
Ja, precis :)
21.05.18 23:16
Berätta gärna mer,särskilt om näringsråden eftersom sådana lyser med sin frånvaro i Sverigere
BF21.05.18 kl. 15:57
Kul om det intresserar.
21.05.18 23:17
Prima!
Lotta21.05.18 kl. 20:22
:)
21.05.18 23:16

Sommarrisotto

 

Idag har vi fått mer av det efterlängtade regnet. Trädgården och naturen njuter och det är helt okej att ha en mellandag inomhus. Med regn blir det också sug efter så kallad vintermat. Så idag blev det risotto med räkor, citron och dill. Till det hade vi gröna ärter och grönsallad. Ganska somrigt ändå.

Risotto har jag gjort tidigare här. Jag kör ju genväg förstås och kokar upp vatten i vattenkokaren, tillsätter smulad buljongtärning eller fond i början med riset och den gula löken som jag först fräst i olja. Sedan häller jag på 1-2 dl kokhett vatten vartefter, tills riset är lagom kokt men al dente. Till sist räkorna, citronsaften och dillen. Eller vad man nu vill smaksätta med.

Våta, kalla och hungriga var familjen då de dök upp så inga bilder blev det av maten innan den var uppäten. Men gullregnet blommar nu som vackrast så den kan jag bjuda på istället som ögongodis.

Leena
19.06.2018 kl. 14:57

Hurra!

 

 

  • Hurra för att igelkotten lever och har visat sig igen på gården.
  • Hurra för att vi fått 5 mm regn medan jag varit borta.
  • Hurra för att jag har en skön säng att sova i.

Leena
18.06.2018 kl. 22:07

Omslagsflicka

Jag vet. Kanske kvinna eller tant är mera korrekt, men oavsett så finns jag idag på Vasabladets framsida!

Artikeln går inte att länka till. Åtminstone ännu. Så för er icke prenumeranter får ni en tjuvtitt här.

Här kommer länken:

 

Leena
17.06.2018 kl. 08:13

Låt oss hoppas på det bästa

Lite piggare, lite mer energi. Men mindre kunde det knappast bli än det var i den djupaste svackan. Då var det omöjligt att orka läsa bok ens utan att ögonen slöt sig.

Men igår kväll lyckades jag läsa ut en bok, Carolina Setterwalls, ”Låt oss hoppas på det bästa”. En bok som jag i första anblicken bestämde mig för att jag inte ville läsa, med tanke på temat som handlade om hennes sambos alltför tidiga bortgång. Men snubblade ändå över den i ett annat sammanhang och lånade den på biblioteket. Och jag gillade den. Trots temat. Främst för hennes nästan brutalt ärliga sätt att skriva om sina känslor. Känslor som nästan inte skulle framstå som rumsrena i många sammanhang. Att boken helt är baserad på riktiga händelser, är kanske orsaken till att den blivit så rättfram. Verkligheten verkar ju alla gånger överskrida fiktionen.

Tidigare lästips hittar du här:

 

Leena
15.06.2018 kl. 11:55

Rysk pastell

Idag är och har jag varit så trött så det har inte ens blivit ett blogginlägg. Men jag var en sväng till stallet så så illa är det inte. Här istället några bilder från ett trevligt ryskt cafe, Alejandra, i Gräsviken som överaskade i måndags.

Kronan på verket var parfymhyllan i toaletten.

Leena
13.06.2018 kl. 22:26

Chill lugnt sagt

En chill dag, lugnt sagt, som jag spenderat på en sjukhussäng som fick mig att känna mig sjukare än jag brukar. Fötterna under en filt som påminde om stallditon, virkandes och tittandes på den fina utsikten, tills jag somnade. Och det berodde knappast på den nya medicinen.

Den fyra timmar långa uppföljningstiden gick snabbare än väntat med kontrollmätningar av temperatur och blodtryck var 30:e minut. Och lite blodprov därtill.

Nu har jag lust att dra några trollformler för att få läkemedelsinfusionen och de nya pastellrosa tabletterna att leva upp till sin kapacitet. Ännu känner jag ingen förändring, men visst tror vi på att effekten kommer.

Leena
12.06.2018 kl. 19:01

Snart kommer det smoothie

Dagens provtagningar avklarade. Den dåliga nyheten är att metastaserna vuxit. Som väntat. Det goda det medförde är att biopsin, som jag bävat för, nu kunde tas så gott som riskfritt under armen istället för från ryggsidan inifrån bukhålan. Ingen efterföljande observation var nödvändig, så nu är jag tillbaka på hotellrummet med kanyl i armvecket och tryckbandage under armen och duschförbud till klockan tio imorgon, vilket innebär en mindre fräsch uppenbarelse imorgon bitti på kliniken.

Så nu ser jag ingenting som kunde stoppa min behandling imorgon. Det kommer antagligen dåliga nyheter först angående utlåtandet från röntgen, men sedan medicin och frukost som kommer att bestå av smoothie och smörgås.  Vilket påminner mig både om att vår nya mixer, som jag beställt för att ersätta den som gått sönder, är på väg. Och att uttrycket som den bortskämda sonen myntat för ett antal år sedan ”Kommer det nån smoothie?” snart kan få ett jakande svar igen. Prova en mycket enkel variant med hela frysta blåbär som mixas ihop med apelsinjuice. Lika gott som enkelt!

Leena
11.06.2018 kl. 12:11

Från duracellkanin till zombie

Från att ha haft energi som en duracellkanin i en månad så har jag nu verkligen kommit in i ett tillstånd som är helt det motsatta. Sover hela nätter igen, vilket är mycket skönt, men saknar den pigga känslan jag hade om morgnarna. Nu stannar jag gärna kvar och drar mig lite längre. När jag väl stigit upp och ätit frukost, tar det inte länge före jag känner mig sugen på en tupplur igen. Vet inte heller om det definieras som tupplur längre då man pressar in tre timmars sömn på eftermiddagen. Men med avslutad cortisonbehandling och en månad med korta nätter så kanske det är helt normalt och förväntat. Det lär väl jämna ut sig så småningom.

Nu sitter jag i alla fall på tåget på väg mot Helsingfors. Imorgon blir det provtagningar, ct-rtg och nytt försök med biopsin som jag angstar lite för. Den som blev så traumatisk senaste gång. På tisdagen skall det sedan bli dags för första behandlingsomgången med nya medicinen. Bara allt går vägen den här gången. Då håller du väl tummar och tår för att det blir en mirakelmedicin för mig. Är det så att jag känner mig ännu tröttare av den så lär det nog bli bloggpaus. För då kommer ju inte dygnets vakna timmar att räcka till längre.

 

Leena
10.06.2018 kl. 17:39

Missa inte detta!

 

Har nämnt denna fotoutställning tidigare, men här kommer en direkt uppmaning till alla att gå och se Nick Brandts fotografier som nu (19.5 – 19.8 2018) visas på fotogalleri Ibis i stadshuset i Vasa. Kanske lite kultur i helgen nu då sommarvärmen tagit lite paus? Fantastiskt fina stora fotografier i svartvitt av bland annat elefanter, gorillor och lejon i Afrikas natur. Du vill inte missa detta. Inträdet är gratis och galleriet är öppet tisdag till söndag kl 11-17. Lite smakprov får du här (som inte ger konstverken rättvisa):

Leena
08.06.2018 kl. 10:31

Trädgårdskväll på Strömsö

Du missar väl inte trädgårdskväll på Strömsö idag (7.6 2018 kl 16-20). Har du inte möjlighet att komma, går det också att följa med programmet direkt på Yle Arenan.

Ifjol hämtade jag hem både plantor och inspiration. Det bästa är trädgårdsbordet á la Strömsö som jag fick till min födelsedag av svärfar. Det har redan agerat julbord på julen och festbord i trädgården. Det allra finaste.

Förebilden från Strömsö ifjol.

Mitt fantastiskt fina trädgårsbord byggt av gamla rejäla plankor som rymmer stora glada sällskap runt sig. Det är prövat och bevisat.

Undrar vad som följer med mig hem i år?

 

Inlägg från Strömsö trädgårdskväll ifjol:

 

 

Leena
07.06.2018 kl. 12:19

Gästbloggning hos ungdomen

 

Fick förmånen att gästblogga hos Caroline. Tanten hälsar på hos ungdomen. Ingen åldersnoja. Men något om ålder ändå. Skoj tycker jag att jag fick möjligheten. Hoppas du också gillar. Klicka in dig här för att läsa inlägget.

 

Leena
06.06.2018 kl. 14:34

Världsmiljödagen

Läser i tidningen att världsmiljödagen firas idag och dess globala tema är minskningen av plastavfall, och vem är inte jag om jag inte nappar på det?

Har tidigare skrivit om plaståtervinning och kan bara säga att den nu fungerar utmärkt, särskilt då man som jag (med körförbud) till och med har fått hämtning av plasten ända hemifrån av hjälpande händer.

Jag har också blivit ännu bättre på att vika ner min tygkasse Toivo (som betyder hopp på finska tillika ett rätt vanligt manligt finskt förnamn) i min handväska, utifall att, och kan tacka nej till en plastkasse.

Sedan det här med lunchen. Gillar kioskerna på torget som säljer asiatisk mat, men antagligen av praktiska skäl serveras den i engångskärl med plastbestick och plastglas. En utmaning! Vill ju helst inte bojkotta den goda maten för den sakens skull. Har funderat på alternativen att bära med mig mina egna bestick, vilket ännu skulle funka, särskilt om man hade lite framförhållning. Men både glas och tallrik närmar sig väl vad en normalstor handväska klarar av att ha med sig. Alternativt tar jag med mig de använda plastkärlen och besticken (odiskade?) och sorterar dem hemma i plaståtervinningen. Man kunde väl önska att de hade ett plaståtervinningskärl för den så gott som rena plasten åtminstone invid det brännbara?

Idag säger vi åtminstone nej tack till engångskärl. Tops och sugrör behöver vi inte några andra dagar heller, eller hur?

 

Tidigare inlägg om plast, miljö och kretslopp hitar du här:

 

Leena
05.06.2018 kl. 11:07

Fiskburgare av skräpfisk

Dags för sommarmatstips!

Fiskhamburgare

Till dessa fiskburgare behövs hemgjorda hamburgerbröd för de är så väldigt mycket godare än de som finns att köpa i butiken. Ett superbra och gott recept hittar du här. Följ receptet förutom att du kan ta mindre mängd jäst, säger familjens bagare, som vanligen jobbar utan jäst då han bakar sina surdegsbröd. Förutom bröden behöver du tidigare publicerade recept nämligen de om syltad rödlök och fiskfärsbiffar. Numera hittar man färdiggjorda fiskfärsbiffar både i kyl- och frysdisk även i vår närbutik om du vill ta en genväg, men de hemgjorda är godare och samtidigt en miljögärning då man kan använda all slags fisk (även sk skräpfisk, fast man inte får kalla den så) och blanda i färsen.

Sen är det bara att bygga sin egen burgare med bröd, fiskbiff, syltad rödlök, skivade tomater, salladsblad och eventuellt majonnäs eller tex tsatsiki som tillbehör. Fantastiskt gott och funkar väldigt bra att äta ute i det gröna!

Här hittar du recept på:

 

 

 

Leena
04.06.2018 kl. 14:57

Den känslan

 

När jag ser min dotter, den nyblivna studenten, stråla ikapp med solen.

När jag får dela glädjen med min familj, släkt och bästa vänner. Då gästerna verkar trivas och stannar länge.

När menyn känns helt rätt, maten uppskattas, räcker till och recept efterfrågas.

När många effektiva, hjälpande händer ser till att allt det praktiska fungerar, så jag tryggt kan lämna över, hinner umgås med gästerna och njuta av den fina stämningen. Då saker jag glömt eller missat göra, ordnar sig ändå eller inte gör något att det blivit ogjort.

När sonen underhåller gästerna under kvällen med pianomusik, fastrarna önskar visor och klämmer i med allsång. Då det dessutom dyker upp oväntad högklassig sångunderhållning.

När trädgården får beröm, fungerar som den bästa av festlokaler, och vädret är strålande.

När min nya klänning känns som jag och det känns helt okej att bli tvungen att justera peruken då och då.

När ungarna på kvällen åker iväg för att fira på sina håll, men kommer välbehållna hem inom avtalad tid.

När jag vaknar i morse, för tidigt, men fortfarande så glad, nöjd och lycklig över gårdagen så att ögonen fuktas över att festen uppfyllt alla förväntningar och blev ännu bättre i verkligheten än vad jag ens kunde fantisera om.

Leena
03.06.2018 kl. 09:18

Snart kan festen börja

 

Nu är det fullt upp med kalasförberedelser. Festflaggen är redan upphängd, elpianot på plats, segeltaket utprovat, inlånade och egna möbler letar sin plats i trädgården.

Naturen hjälper till på sitt sätt. Syrenerna blommar och doftar, liksom berberisbuskarna och brudspireorna. Gullregnet och björkspireorna är ännu i knopp. I rabatterna står långlivade tulpaner som växlat färg från vitt till rosa och alliumlökarna håller precis på att slå ut. Det är fullt liv i fågelholkarna och träden, igelkotten som i år lyst med sin frånvaro har fått vatten för säkerhets skull och haren skuttade förbi och inspekterade igår.

Idag blir det matförberedelser. Mycket har redan levererats av hjälpande händer. Brödbak, sallader och fisk skall förberedas i köket idag. Imorgon skall förhoppningsvis glasen och kärlen räcka till. En massa små nya ideér poppar upp ännu, men i det här skedet är det snarare att stryka från listan som gäller.

Den nya klänningen väntar på sin galg, de gamla skorna är reparerade och en kofta som duger åt mig hittades i dotterns skåp. Peruken måste ännu tvättas och hinna torka. Bonnabrännan är det svårt att göra något åt i det här skedet längre.

Den blivande studenten har kommit hem. Nu är det inte länge tills festen kan börja.

Vilken tur att vi får se fram emot att upprepa detta om två och fyra år igen.

Leena
01.06.2018 kl. 08:16

Sommarmat

Här kommer fortsättning på salladstemat, för såhär varma dagar är jag oftast mer sugen på sallad än på så kallad vintermat. Det är så enkelt också framförallt med ”man tar vad man haver”- principen.

Igår kväll blev det en chevré-ost som var utgångspunkten, på en salladsbädd med honungsmelon, körsbärstomater, ärter, solrosfrön, valnötter, sparris och kokta ägg. Till det en enkel vinägrettdressing och det dagsfärska brödet. Jag gillar särskilt att blanda med någon frukt som päron, äpple, vindruvor, jordgubbar eller melon i salladen för att det ger en saftighet och sötma. De lite väl löskokta äggen är lyxleverans från sju vackra flickor.

Det bästa med allt är att kunna duka ut och sitta och äta i kvällssolen invid den vita syrenen som nu är som vackrast och doftar himmelskt.

Leena
30.05.2018 kl. 10:06

Tisdagstipset

 

I återvinningens tecken. Du har väl inte missat att få en extra skörd av de krukodlade salladerna man köper i butiken? Det enklaste och vad det verkar säkraste sättet att återbruka och odla. En större kruka med jord på balkongen eller direkt i landet, båda skall väl funka lika bra. Jag har vartefter stoppat ner mina använda krukor i odlingslådan och nu börjar det ju verka som så att vi inte behöver köpa fler denna säsong. De som var helt avgnagda ser nu så fina ut. Salladsfröna har ju också grott och vuxit fint under fiberduken.

Och en morgon som börjar med att grädda surdegsbröden som mannen bakat, kan väl inte vara annat än en bra morgon.

Ha en skön tisdag!

Leena
29.05.2018 kl. 09:53

Lilla cancerskolan – omstart av läkemedelsförsök

Nu är vi igång igen. Omstarten på läkemedelsförsöket har idag påbörjats med läkarbesök, nya underskrifter, basala undersökningar av vikt, temp, blodtryck, EKG och syremättnad i blodet. Och så alla dessa blodprov igen. Labtanten fick verkligen hålla tungan rätt i mun för att få alla remissens drygt 40 prov att stämma överens med provrören i verkligheten. Och urinprov. Som tur var visade det sig att dygnsinsamlingen av urin var ett misstag, så det slipper jag. Hann redan föreställa mig släpandes på en treliters dunk med urin på tåget från Vasa till Helsingfors.

Hela förmiddagen förlöpte utan frukost men i gott sällskap av syster, som däremot blev tvungen att spenderade nästan 90 minuter i trist väntrum. Frukosten smakade sedan särskilt gott klockan tolv på närmaste parkbänk tillsammans med blommande azaleor, allium och ungdomar i bikini.

Nu skall det väl inte vara något som kan stoppa fortsättningen på detta? Att jag om ett par veckor kunde få min första behandling med de nya läkemedlen. Men knappt att jag längre blir förvånad om det skulle visa sig att jag är HIV positiv eller att graviditetstestet som visade sig ingå i remissen skulle vara positiv. Efter förra försöket börjar jag ju vara förberedd på att även det mest otänkbara kan vara möjligt.

Läs också tidigare relaterade inlägg:

 

Leena
28.05.2018 kl. 19:29

En sån bra helg!

 

Igår var det hopptävling i trevligt sällskap (tack till chauffören!), två klasser och två placeringar. Viktigare än rosetterna var ändå den bra känslan som ryttare och häst hade framförallt i den andra klassen. Sånt är glädjande, då man kan känna framsteg.

Första turen till holmen efter vintern och övernattning där med hela familjen, vilken bonus. Bastu, stilla hav och sol. Fortfarande vaknar jag långt före de andra, trots att cortisondosen nu är nere på en fjärdedel. Men jag fick sällskap i ottan både av havsörnen som ställde till det bland fåglarna på ön, labb-paret som hade återkommande stridigheter med sina grannar tärnorna och måsar ruvande på sina ägg, där jag satt och njöt av mitt morgonte på terassen i solen.

Och nu har jag och min nya virkning tagit oss med tåget till Helsingfors där läkemedelsförsöket skall omstartas med första blodprovstagningar och onkologbesök. Känns nästan som en semesterresa.

Livet är bra härligt!

 

Leena
27.05.2018 kl. 21:43

Eldprovet

I samarbete med M HandMade

Eldprovet var i tisdags. Heldagsseminarium inklusive egen presentation med allt vad det innebär av nervositet, spänning och svett. Men det gick bra och jag är nöjd. Och nu pratar jag inte bara om mig, utan också deodoranten.

Jag träffade Maria i vintras och medger att jag till en början var väldigt skeptisk till hennes produkter. Deon innehåller bara helt naturliga ingredienser, ingen aluminium eller alkohol.  Kunde det verkligen funka?! Dessutom skulle den strykas på med fingrarna för det är varken en roll-on eller stick.

Nu har jag använt deon i några månader och gillar den! Den är dryg och en burk räcker länge. Att stryka på med fingrarna är ju ingen konst då jag vant mig, det gör jag ju med alla andra salvor och hudkrämer också. Det allra bästa med deon är att det aldrig någonsin blir den där riktigt stickande doften som får ögonen att tåras, som jag upplevt med så många andra deodoranter på marknaden. Den där lukten som till och med är svår att få bort trots upprepade intvålningar i duschen.

M HandMade deodoranten är baserad på kokosolja och finns endera som naturell, med lavendel, pepparmint eller citrondoft.

Jag använder lavendeldoften nu, förstås, men som omväxling skall min nästa burk vara citron har jag tänkt.

 

Fotografierna är den här gången lånade av Maria.

 

Leena
26.05.2018 kl. 10:14

Matrekommendationer

Det där med mat och vad man skall äta och inte äta finns ju hur många skolor av som helst och visst är det väl upp till var och en hur man gör. Jag pendlar själv mellan två ytterligheter: å ena sidan unnar jag mig vad som helst för att det så att säga redan är kört. Å andra sidan tycker jag att jag borde ha lite mer förmåga att motstå frestelser för tänk om det kunde göra skillnad.

seminariet i Tammerfors berättade en näringsterapeut om rekommendationer generellt som berör alla och lite om sådant som gällde särskilt cancerpatienter. Här kommer en kort sammanfattning av hennes föreläsning, särskilt till dig min bloggläsare "BF" som önskade att få höra mera:

I de generella råden kan man i enkelhet säga att rekommendationen var att öka intag av grönsaker, bär, nötter och frön och minska andelen rött kött, salt, socker och alkohol.

Öka andelen av:

  • grönsaker, linser, bär, frukt, bönor till 800 g /dag
  • nötter, mandlar och frön till 2 msk/dag (=30 g)
  • fisk 2-3 ggr/vecka

Minska andelen av:

  • Rött kött till max 500 g/vecka. Intag av rött kött har ett påvisat samband med ökad risk för tarmcancer.
  • Salt till mindre än 5 g/dag, tex bröd, färdigmat, köttprodukter, ost, kryddblandningar, fond och snacks innehåller mycket salt och i princip kan man undvika att salta utöver det då man väldigt lätt kommer upp i 5 g.
  • Socker, risk för typ 2 diabetes och fetma
  • Alkohol

Av fetter har linfröolja och rypsolja den bästa sammansättningen. Stek hellre i rypsolja än olivolja. Kokosolja har inga påvisat främjande egenskaper.

Koka och ångkoka hellre, istället för att steka, grilla och röka.

Nytt för mig var att man endast i fall av påvisad brist skall ta vitaminer på burk och inte i förebyggande syfte eftersom burkvitaminer kan vara skadliga och cancerframkallande. D-vitamin är undantaget, där 20 mikrogram/dag är en säker dos för alla. Få i dig tillräckligt varierad kost så att vitaminintaget säkras den vägen. Detta var besked både från näringsterapeuten och läkaren.

För cancerpatienter var det viktigt att tänka på att hålla vikten dvs att man inte tappade vikt under behandlingen utan fick i sig tillräckligt med näring. Om maten inte smakar finns det näringsdrycker etc men i första hand skulle man försöka få i sig tillräckligt genom den normala födan. Tillsätt t ex rypsolja i gröten för att öka energiintaget och ät med regelbundna mellanrum. Om man däremot har övervikt var det viktigt att inte gå ner i vikt för fort utan som riktlinje max ett kilo i månaden.

Och så lärde jag mig att en biverkning av huvudets strålbehandling är att munslemhinnan torkar, vilket förklarar varför jag är konstant törstig nu.

Näringsterapeuten poängterade klokt nog att det även finns utrymme för ”treats” så länge de är undantagen och inte regeln. Lite i stil med att det inte är det viktiga vad du äter mellan jul och nyår utan vad du äter mellan nyår och jul.

Nu bådar det gott med bärskörden, fullt av blom. Hoppas pollinerarna också hittar hit, så att vi kan njuta mycket vinbär i höst och vinter.

Leena
25.05.2018 kl. 10:28

Torsdagstipset

 

Mycket är det och har varit prat om förberedelser och allt vad det innebär med att ordna inför studentfesterna som närmar sig. Vi kommer också ha den stora glädjen att få fira vår första student och vet du vad? Igår fick jag känslan att jag åtminstone på pappret har koll på läget. Vilket inte skulle vara utan alla mina hjälpande händer.

Så igår, då jag fick en ny handarbetstidning med posten, blev jag mitt i allt så inspirerad att börja virka igen. Kanske, kanske, jag skall ta mig till garnaffären? Dessutom är det gratis inträde till Vasas museer idag. Lite kultur i sommaren och som kontrast till allt fixande och trädgårdspyssel. Kunde kanske vara något? Kuntsis café lär ha öppet, havsutsikt, ett nytt handarbete, konst och nya intryck. Låter lite lockande eller hur?

Arkivbild tagen i Vasa konsthall tidigare i vår, där det också skall finnas en ny spännande fotoutställning med Nick Brandt nu.

Leena
24.05.2018 kl. 10:28

Habegär

Öppet hus i Marita och Lars-Oles hemträdgård i Kronvik. Och vilken trädgård sen! Bilderna gör den kanske inte rättvisa, men kan lova att den var sevärd. Från vägen anar man inte vilken oas som döljer sig på baksidan av huset med små slingrande stigar, porlande vatten, fiskdamm och en massa rariter och ”vill ha”-växter. Trädgården gynnas av att vara inramad av stenblock stora som hus, skogen vid tomtgränsen och boningshuset vilket troligen ger förhållande som motsvarar en växtzon varmare. De har bland en otroligt massa annat också lyckats med en fantastisk blommande magnolia. Vilket habegär som väcktes hos mig.

Och plantloppis. Hade inte planerat handla något men trycket blev för stort, så jag kom hem med en kasse i alla fall med rosa vitsippa (kentish pink), tovsippa (pulsatilla montana), komplement till mina primulor, blå bergvallmo (meconopsis grandis) och purpur treblad (trillium erectum) som skall fylla ut i min skogslund. Jag tycker växter kan inkluderas i mat och läkemedel som inte ingår i köpstoppet. Eller hur?

Habegärs magnolia.

Alltid lika underbara kungsängsliljor. Väldigt frodiga exemplar hade de.

Vit treblad (trillium grandiflorum) är rätt sällsynt och svår att få tag på lär jag mig. Vill ha.

Purpur treblad (Trillium erectum) pyttebebisar fick följa med hem.

Finns du i trakterna så håll utkik och passa på nästa gång. Lovar att det är värt ett besök.

Leena
23.05.2018 kl. 10:51

Bara en pytteliten förbättring?

Nu då du läser det här är jag troligen rätt nervös. Jag skall snart ställa mig upp inför ett helt auditorium av folk och berätta min sjukhistoria och mina erfarenheter av deltidsjobb. Munnen känns lite torr, pulsen är hög och jag letar efter ett vänligt ansikte bland åhörarna.

Men jag ser också fram emot det. Mina erfarenheter, upplevelser och känslor är bara mina, dem kan jag dela med mig av utan att någon kan påstå att jag har fel. Tänk om jag kunde få  arbetsgivarsidan att se all den potential som kan finnas i deltidsarbetet? Tänk om jag kunde bidra till en bara pytteliten förändring till det bättre. Tänk vad glad jag blev då.

Leena
22.05.2018 kl. 07:33

Dating på nätet

Sitter på tåget på väg till Tammerfors. Cancerföreningen ordnar en nätverksdag och kamratstödsdag idag. Heldagsprogrammet inkluderande läkarföreläsning om nya immunologiska behandlingar (som jag så småningom skall få), näringsterapeut som berättar om näringsrekommendationer, men ffa tid för att nätverka och diskutera med andra i samma situation. Skall idag få träffa personer som jag haft kontakt med och lärt känna via kamratstödsgrupper på facebook som cancerföreningen modererar. Känns lite pirrigt på ett bra sätt. Undrar om jag känner igen dem? Undrar hurdana de är i verkligheten? Så här nära dating på nätet har jag nog aldrig varit tidigare.

Leena
19.05.2018 kl. 07:26

Fungerande plaståtervinning!

Nu är jag nöjd med mitt lilla system. Plaståtervinningen funkar nu även i detta hem. Ett kärl under diskbänken och en större uppsamlingssäck i källaren som jag tar med mig då jag åker och storhandlar, som idag. På bara några veckor har vi samlat typ fyra fulla plastpåsar plast från vårt hushåll. Känns bra att kunna återvinna det och dra sitt strå till stacken. Finland behöver all uppryckning som kan åstadkommas för att nå sina mål i avseende på plaståtervinning. Och så blev jag förstås sådär barnsligt imponerad av återvinningskärlet i Stenhaga där man fick trycka på knappen så plasten komprimerades ihop. Nästan så jag ser framemot nästa gång.

Dessutom har vi nu stoltheten att vara föräldrar till vår första student, som idag fått reda på att hon kan känna sig väldigt nöjd med sina fina resultat.

Och salladen, rucolan och rädisorna har grott i pallkragen.

Hur är läget hos dig en såhär solig och vacker fredag?

 

Läs mer om mina funderingar kring plast, miljö och kretslopp:

Leena
18.05.2018 kl. 14:22

Hårlossningstider

 

Hårstrån överallt; på kudden då jag vaknar, i duschen, i stora tovor på kammen, i mössan, på tallriken, i huvan, handduken, i kragen på tröjan och över hela golvet. Lite som att ha en hund som släpper hår, fast värre. Hårfästet har backat typ tio cm, i nacken finns ett stort kalt fält med en mustasch under som barnen kallar det. Hårbotten som inte sett dagsljus på 47 år undrar vad det är som händer. Men snart är det slut på den här fasen, för nu känns det som att det knappt finns så mycket kvar längre.

Känner mig lite som en alien. Märkte hur sonens vän, som cyklade förbi i morse, undvek mig lite med blicken då vi växlade några ord. Inget konstigt med det, vem blir kaxig av att möta rymdvarelser klockan åtta på morgonen?

Men jag har fått min peruk. Det blev lite av en kompromiss då den jag gillade mest, inte fanns att få i rätt storlek. Den känns som att ha en varm mössa på sig, men jag upplever mig åtminstone rätt normal då jag ser mig i spegeln. Lite 70-80-talets ”monchhichi”-associationer visserligen (ni minns väl den lilla då så populära apan?), vilket kanske inte är det mest normala för en medelålders tant, men ändå.

Nu måste jag bara komma ihåg att akta mig (alltså peruken) för grillen!

Monchhichi.

Alien. 

Läs också ett tidigare relaterat inlägg:

 

Leena
17.05.2018 kl. 19:47

Jobbdags

Hoppsan! En klassiker. Mitt arbetsbord har invaderats av plantor och nu skulle det finnas orsak att hitta jobbinspiration, och då menar jag inte trädgårdsarbete. Jag har blivit ombedd att tala som erfarenhetstalare om mina egna erfarenheter som kroniskt sjuk och deltidsarbetande på ett seminarium som riktar sig till olika fackmän som arbetar med partiellt arbetsföra.

I en situation då livet kastades omkull av en livshotande sjukdom är det inte jobbet utan mycket annat som upptog ens tankar. Åtminstone för mig. Men sedan hann tiden ikapp och arbetsfrågorna blev aktuella igen. Men med nya förutsättningar och prioriteringar. Jag har haft möjligheten att arbeta deltid och haft en förstående arbetsgivare som varit väldigt flexibel och gett mig möjligheten att jobba mycket på distans från mitt hemmakontor och på så vis har jag kunnat kombinera jobb, hem och ork. Samtidigt som jag fått delta i ett jobbsammanhang. Mycket värdefullt.

Jag tror att det finns en väldigt stor outnyttjad potential ute bland andra i liknande situation som min. Jag hoppas att jag kan förmedla vikten av flexibilitet för arbetsgivarna. Jag tror att många fler kunde klara av att deltidsjobba om rätta förutsättningar ges från arbetsgivarhåll.

Har du några egna erfarenheter av deltidsarbete p g a nedsatt arbetsförmåga? Vad tycker du är viktiga aspekter för att kunna lyckas kombinera ett jobb i en situation då man inte längre kan eller orkar jobba heltid? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i en kommentar eller maila mig på leena.sahlstrom@hotmail.com

 

Tidigare jobbrelaterade inlägg:

Mina gästblogginlägg på cancerföreningens blogg: Hälsningar från arbetslivet

 

 

Leena
16.05.2018 kl. 19:50

Priviligerad

 

Tänk att få uppleva allt detta:

  • Fantastiskt bra service och hjälp med allehanda från sjukhuset, frisör, nära och kära.
  • Underbart väder, det varmaste i hela Europa, som jag har alla möjligheter att verkligen kunna njuta av.
  • Våren eller snarare försommaren med allt vad det innebär av lövsprickning, blommande försommarblomster, trädgårdspyssel och måltider ute i trädgården.

Känner mig bara så oerhört priviligerad!

 

Leena
15.05.2018 kl. 20:39

Du är värd det

 

Ibland får jag en känsla av att jag inte är värd all den empati, omtanke och snällhet som omger mig. Jag har ju bara haft oturen att insjukna. Det kunde ju varit vem som helst.

Förutom att jag har en underbar man och tre härliga ungar, så har jag också mor, far, och syskon, svärmor och svärfar och resten av familj och alla fina vänner och bekanta som jag känner att alla är måna om mig. Plus alla ni där ute som jag inte personligen känner som peppar, sänder mig värme och omtanke när helst jag behöver det. Vilken kraft att ösa ur!

Sen tänker jag att det kan ju inte vara så att snällhet och omtanke skulle vara kvoterat, att det bara finns en viss mängd som kunde slösas bort så att säga i onödan. Det måste väl vara tvärtom? Att ju snällare vi är med varandra och ju mer vi tar hand om varandra desto mer snällhet leder det till. En positiv spiral.

Jag tror, eller jag vet, att jag blivit mer ödmjuk, i och med sjukdomen och genom åren. Lite snällare både mot mig själv och andra. Jag är ingen hjältinna men glad och tacksam för att jag bättre fått syn på hur jag skall förhålla mig till andra. Och väldigt tacksam för allt ni gör för mig, all värme, hjälp och empati som flödar över mig. Jag önskar att alla människor kunde få känna den känslan. Vi är alla värda det.

 

Leena
14.05.2018 kl. 09:01

Trädgårdsvisioner

 

Hela gårdagen spenderade jag pysslandes ute i trädgården. Att behöva vattna såhär i mitten på maj känns helt overkligt. Med risk för att bli tjatig, så älskar jag verkligen sommarvärmen vi smeks av och vårens framfart som nu pågår. Hade snabbvisit i vår trädgård igår och blev tydligt varse om mitt trädgårdsfilter, det som gör att vår trädgård i min värld ser helt annorlunda ut än i verkligheten. Hur knappt grönskande buskar och träd, och små perenner som precis sticker upp ur jorden för min inre syn redan är stora och frodiga. I sann Hannu Saarenström-anda.

Lunddockan, som jag köpte på trädgårdsmässan i Umeå, har jag planterat tillsammans med några små ormbunkar i skogskanten och ser redan för min inre syn mitt frodiga woodland växa fram i skuggan av de höga granarna. Vi äter frukost i solen på frukostuteplatsen. Pallkragen invid med fem små plantor jordgubbar ”Polka” representerar en hel dignande jordgubbsodling. Den ännu oplanterade alpklematisen kastar sina rosa blommor över oss och vi dricker vårt te under det unga körsbärsträdets snart yvigt blommande krona.

Lunchen avnjuts i den frodiga bersån som ännu inte spruckit ut. Vitsipporna jag fick av min vän, verkar ha tagit sig och trivs spänstigt under syrenhortensians silande skugga, och leder tankarna tillbaka till vidsträckta frodiga uppländska och nyländska vitsippsskogar. De några få blommande ormöga likaså lovar om en framtida blå matta under syrenerna.

Runt hörnet på husets sydgavel brer uppländsk vallört ut sina frodiga mörkgröna blad, men för mitt inre ser jag redan den nya terassen som planeras. Lite medelhavskänsla med stora krukor med mitt fikonträd, olivträd, citroner, pelargoner och Afrikas blå lilja. De risiga övervuxna berberisbuskarna har i mitt sinne redan ersatts av en äppellund och vi ligger lojt och njuter i bekvämt loungemöblemang.

Solen skiner, himlen är blå och jag går bara omkring och myser och njuter med ett lite leende på läpparna.

Trevlig morsdag!

 

Läs mer om mina trädgårdsplaner och visioner:

 

Leena
13.05.2018 kl. 07:35

Nattens beslut

Det var meningen att du idag skulle fått följa med mig på resa till fältävlingar som hålls imorgon lördag i Ypäjä. Men i natt, nångång mellan tre och fem insåg jag att det inte kommer att funka. Att sitta fem timmar i bil i sommarhettan utan fungerande luftkonditionering, övernatta i tält och resa lika länge hem efter en hel dags intensivt tävlande med hemkomst tidigast vid midnatt, skulle ha blivit lite väl mycket i det här läget. Detta mot bakgrund att även natten i min egen säng med huvudet värkande inte kändes som det mest angenäma. Så blev det. Häst, ryttare och chaufför, tillika groom, stuvades in i bil och transport tillsammans med all utrustning och jag vinkade av dem och cyklade hem igen på min elcykel.

Det blir lite mer tid i trädgården istället i sommarvärmen. Kände mig väldigt nöjd med min lilla innovation till planteringsbord. Ett gammalt keyboardställ som på vintrarna fungerar som vallaställning för skidor, fick idag ny uppgift som underrede till en gammal köksbänkskiva. Voilà. Bra arbetshöjd och fullt portabelt. Ett helt gäng tomatplantor skolades om. Imorgon undrar jag om inte mina första salladsfröna också skall komma i jorden?

 

Leena
11.05.2018 kl. 22:09

Bara ett körförbud

Sitter och ler stort för mig själv då jag kör hem bilen med min värdefulla last; mull och växter. Undrar hur något så enkelt kan få mig på så gott humör? Är det friheten, möjligheterna, löften om framtiden?

Hinner knappt hem så ringer hon, läkaren jag träffade som lovat kontakta mig. Hon har konsulterat neurologen. Det är ingen tvekan, säger hon. Hjärnmetastaser, eventuell tillväxt, möjliga strålningsbiverkningar på hjärnan, risk för epileptiskt anfall. Det bli körförbud. Inte tillfälligt, utan minst sex månader. Hon meddelar polisen imorgon, och nu är jag informerad.

Det är inte nya metastaser, det är inte effektlös behandling eller andra bakslag. Det är bara ett körförbud. Ett körförbud som drar mattan undan mina fötter. Som landar som en meteorit på mitt huvud. Som degraderar mig från vuxen självständig kvinna till någon som blir beroende av andra. I en familj där också mamman kan dra hästsläp. I en familj där mamman sköter körundervisningen. Också för den andra dottern som har planerad uppkörning i augusti. Där allt skjutsande nu faller på någon annan. Varje gång. Där friheten berövats att åka och storhandla, köpa sig ett äppelträd eller ta sig till stallet på egen hand även då det snöstormar och elcykeln inte är ett alternativ.

Du säger att jag är stark, men det här beskedet skär riktigt djupt i själen.

 

 

Här kan du läsa äldre inlägg om cykelglädje:

 

 

Leena
10.05.2018 kl. 08:42

Masken i kassen

Nu så är det klart! Tio behandlingar avklarade. Såhär i efterhand känns det som att det gick rätt snabbt och smidigt. Det blev en mysig rutin med min far som körde mig och väntade på mig i väntrummet varje behandlingsmorgon.

Hårbottnen ömmar och håret lossar nu i stora testar. Nu klipps det kort så blir det lättare att hantera mängden lösa hår. Perukprovningen underlättas och beställningen skall göras. Har redan tre söta nya barnsliga mössor som jag valde tyg till och fick sydda åt mig. Kiitos Kirsi! Att få någon slags kontroll på läget, som annars känns rätt overkligt att greppa, känns bra. Om det så bara handlar om praktiska attiraljer som huvudbonader. 

Huvudet känns lite långsamt och mossigt och ögonen lite torrare och tröttare än vanligt. Läkaren förvarnade att detta troligen håller i sig ett tag. Men nu finns det en konkret plan för sakta nedtrappningen av cortison och förhoppningsvis lugnare nattsömn. Masken åkte med hem i kassen och så småningom är jag tillbaka till startrutan för den nya behandlingen

Nu njuter jag i fulla drag av det fantastiska vädret och våren. Och lyckan över en Clematis Alpina, "Pink Flamingo" och sex säckar plantjord.

 

Leena
09.05.2018 kl. 16:35

Sju vackra flickor

Svärfars fina hönshus har fått invånare igen. Jag åkte med ut till landet och hämtade sju vackra flickor som nu installerar sig i sitt nya hem vid havet.

Jag tror att Ester, Signe och deras fem vänner kommer att stortrivas i sitt nya hem. Vem skulle inte det med den utsikten?

Leena
07.05.2018 kl. 21:07

Slutspurten börjar imorgon

Nu känns det verkligen som om sommaren kommit (redan i maj!) så vackert som vädret har varit. Har haft en superskön helg med hela familjen hemma, med bland annat mycket mysigt trädgårdspyssel och chill i hängmattan.

Imorgon börjar behandlingsslutspurten. Bara tre kvar!

Leena
06.05.2018 kl. 22:22

Piknik med pulled lamb

En av cortisonets andra biverkningar är den enorma aptiten. Jag hinner knappt avsluta en måltid innan jag känner mig sugen igen.

Hos oss har inte grillsäsongen inletts ännu, men vi har avnjutit någon måltid utomhus redan. Som ett alternativ till KorvGörans så har jag tänkt på att man kunde fixa kebab med pulled lamb istället. Lätt att grabba med sig och äta ute i trädgården då solen skiner.

Pulled lamb är ingen egentlig snabbmat, men det sköter sig själv i ugnen de där åtta till tio timmarna och resten är inte heller svårt. Man gör det av en lammbog som annars är en lammdel som jag tycker är lite knepig. Det går bra att tillreda under natten eller ställa in på morgonen för att bli klart till middagstid. Receptet är från Tareqs kokbok.

Glazen som rörs ihop består av: 

  • 1 dl honung
  • 1 msk tomatpuré
  • 1 msk harissa Berber eller sambal oelek
  • 3 msk rödvinsvinäger
  • 1 tsk flingsalt
  • ½ tsk malen ingefära

Salta och peppra köttet, lägg det i en ugnsfast gryta med lock. Pensla hälften av glacen på lammbogen och tillsätt 1 dl vatten innan den skall i ugnen som du värmt till 100 grader.

Då köttet är mört (efter 8-10 timmar) är det lätt att för hand riva isär det, tillsätta resten av glazen och röra om. Servera det i pitabröd med valfria tillbehör. Vi tar inlagd rödlök (supergod och enkel, se recept här), coleslaw och sallad till.

Sen är det bara att vira en servett runt, välja ett soligt och vindskyddat läge ute och njuta!

 

PS. Det smakar gott även inomhus.

 

Du kanske också gillar ett tidigare lammtips:

 

Leena
04.05.2018 kl. 15:34

Halvspeedad och alkoholistdarrig

Bra känsla redan från morgonen idag. Den sjätte strålningen är avklarad och bara fyra kvar nu. Mer än halvvägs!

Lite halvspeedad och alkoholistdarrig känner jag mig. Cortisonet har kickat in rejält och förkortar nattsömnen, men förlänger ju dagarna tillika. Ganska lägligt egentligen under dessa vårdagar då det är så mycket jag vill hinna med.

Jag har premiärcyklat på sopade cykelvägar i solen, har gjort nya fynd i trädgården och till och med satt planteringsspaden i jorden. Små ormöga har fått flytta in i halvskugga under syrenbuskarna. Krokusen har fått stå ifred för haren, (tack vare tjärdoften?), rabarbern är så vacker i sin kuvös och nu stod plötsligt blåsippan också i blom. Åh, denna underbara årstid.

Leena
03.05.2018 kl. 16:29

Jag vill inte höra om din döda mamma

 

Varning för känsliga läsare. Nedan följer både pekpinnar och tillrättavisningar.

För nu har det hänt igen. De där historierna om släktingarna som dött i cancer. Jag vet att detta är vanligt. Att det är något vi insjuknade ofta får höra. Jag förstår också att det är en naturlig association till egna tråkiga och ledsamma erfarenheter och antagligen bara är ett sätt att visa att man förstår. En slags empati.

Men i situationen där jag jobbar hårt med att tro på en effektiv behandling, se det ljusa i tillvaron och leva i nuet, så känns det som att få på sig en hink med kallt vatten från Bottenhavet då man får höra om den döda modern, brodern eller vem det nu kan vara. Där behandlingen inte bet och det gick fort utför. Trots byte av kläder efter kallduschen, så tar det en god stund att tina upp igen. Jag sjunker ihop lite och känner mig inte lika kaxig längre på att detta skall gå vägen. Vad har jag som inte hen hade? Varför vågar jag tro att jag skall klara detta då inte hen gjorde det?

Jag är väl medveten om min situation; risker, sannolika behandlingseffekter, prognoser. Jag behöver inte bli påmind om det. Det är något jag aktivt försöker välja bort att tänka på. Jag hör gärna om de lyckliga historierna, men de andra lever jag bättre utan.

Tidigare relaterade inlägg du kanske vill läsa:

 

Leena
02.05.2018 kl. 14:42

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar