mat

Vegetarisk tortizza

Publicerad 07.02.2018 kl. 13:10

 

Utgångsläget var en aubergin som behövde tas om hand, fyra hungriga och knappt någon inspiration.

Det resulterade, så småningom, i supergoda auberginepizzor på tortillabröd.

Kokade hastigt ihop en egen tomatsås på krossade tomater, lite socker, salt, torkade örter, lagerblad och en skvätt olivolja. Förutom auberginen, som jag skivade och stekte i panna först, använde vi också rödlök, paprika och oliver. Det går ju förstås att ta vad som helst man gillar.

Förstås riven ost.

Grädda i het ugn tills osten smält, men passa dem för det tunna bottnet torkar och bränner lätt.

Hann knappt med att ta bild då de hade sådan strykande åtgång.

 

Leena
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:
Kreativt och vackert dessutom.
TS07.02.18 kl. 13:32
Tack!
07.02.18 22:01

Eldprovet

I samarbete med M HandMade

Eldprovet var i tisdags. Heldagsseminarium inklusive egen presentation med allt vad det innebär av nervositet, spänning och svett. Men det gick bra och jag är nöjd. Och nu pratar jag inte bara om mig, utan också deodoranten.

Jag träffade Maria i vintras och medger att jag till en början var väldigt skeptisk till hennes produkter. Deon innehåller bara helt naturliga ingredienser, ingen aluminium eller alkohol.  Kunde det verkligen funka?! Dessutom skulle den strykas på med fingrarna för det är varken en roll-on eller stick.

Nu har jag använt deon i några månader och gillar den! Den är dryg och en burk räcker länge. Att stryka på med fingrarna är ju ingen konst då jag vant mig, det gör jag ju med alla andra salvor och hudkrämer också. Det allra bästa med deon är att det aldrig någonsin blir den där riktigt stickande doften som får ögonen att tåras, som jag upplevt med så många andra deodoranter på marknaden. Den där lukten som till och med är svår att få bort trots upprepade intvålningar i duschen.

M HandMade deodoranten är baserad på kokosolja och finns endera som naturell, med lavendel, pepparmint eller citrondoft.

Jag använder lavendeldoften nu, förstås, men som omväxling skall min nästa burk vara citron har jag tänkt.

 

Fotografierna är den här gången lånade av Maria.

 

Leena
Publicerad igår kl. 10:14

Matrekommendationer

Det där med mat och vad man skall äta och inte äta finns ju hur många skolor av som helst och visst är det väl upp till var och en hur man gör. Jag pendlar själv mellan två ytterligheter: å ena sidan unnar jag mig vad som helst för att det så att säga redan är kört. Å andra sidan tycker jag att jag borde ha lite mer förmåga att motstå frestelser för tänk om det kunde göra skillnad.

seminariet i Tammerfors berättade en näringsterapeut om rekommendationer generellt som berör alla och lite om sådant som gällde särskilt cancerpatienter. Här kommer en kort sammanfattning av hennes föreläsning, särskilt till dig min bloggläsare "BF" som önskade att få höra mera:

I de generella råden kan man i enkelhet säga att rekommendationen var att öka intag av grönsaker, bär, nötter och frön och minska andelen rött kött, salt, socker och alkohol.

Öka andelen av:

  • grönsaker, linser, bär, frukt, bönor till 800 g /dag
  • nötter, mandlar och frön till 2 msk/dag (=30 g)
  • fisk 2-3 ggr/vecka

Minska andelen av:

  • Rött kött till max 500 g/vecka. Intag av rött kött har ett påvisat samband med ökad risk för tarmcancer.
  • Salt till mindre än 5 g/dag, tex bröd, färdigmat, köttprodukter, ost, kryddblandningar, fond och snacks innehåller mycket salt och i princip kan man undvika att salta utöver det då man väldigt lätt kommer upp i 5 g.
  • Socker, risk för typ 2 diabetes och fetma
  • Alkohol

Av fetter har linfröolja och rypsolja den bästa sammansättningen. Stek hellre i rypsolja än olivolja. Kokosolja har inga påvisat främjande egenskaper.

Koka och ångkoka hellre, istället för att steka, grilla och röka.

Nytt för mig var att man endast i fall av påvisad brist skall ta vitaminer på burk och inte i förebyggande syfte eftersom burkvitaminer kan vara skadliga och cancerframkallande. D-vitamin är undantaget, där 20 mikrogram/dag är en säker dos för alla. Få i dig tillräckligt varierad kost så att vitaminintaget säkras den vägen. Detta var besked både från näringsterapeuten och läkaren.

För cancerpatienter var det viktigt att tänka på att hålla vikten dvs att man inte tappade vikt under behandlingen utan fick i sig tillräckligt med näring. Om maten inte smakar finns det näringsdrycker etc men i första hand skulle man försöka få i sig tillräckligt genom den normala födan. Tillsätt t ex rypsolja i gröten för att öka energiintaget och ät med regelbundna mellanrum. Om man däremot har övervikt var det viktigt att inte gå ner i vikt för fort utan som riktlinje max ett kilo i månaden.

Och så lärde jag mig att en biverkning av huvudets strålbehandling är att munslemhinnan torkar, vilket förklarar varför jag är konstant törstig nu.

Näringsterapeuten poängterade klokt nog att det även finns utrymme för ”treats” så länge de är undantagen och inte regeln. Lite i stil med att det inte är det viktiga vad du äter mellan jul och nyår utan vad du äter mellan nyår och jul.

Nu bådar det gott med bärskörden, fullt av blom. Hoppas pollinerarna också hittar hit, så att vi kan njuta mycket vinbär i höst och vinter.

Leena
Publicerad 25.05.2018 kl. 10:28

Torsdagstipset

 

Mycket är det och har varit prat om förberedelser och allt vad det innebär med att ordna inför studentfesterna som närmar sig. Vi kommer också ha den stora glädjen att få fira vår första student och vet du vad? Igår fick jag känslan att jag åtminstone på pappret har koll på läget. Vilket inte skulle vara utan alla mina hjälpande händer.

Så igår, då jag fick en ny handarbetstidning med posten, blev jag mitt i allt så inspirerad att börja virka igen. Kanske, kanske, jag skall ta mig till garnaffären? Dessutom är det gratis inträde till Vasas museer idag. Lite kultur i sommaren och som kontrast till allt fixande och trädgårdspyssel. Kunde kanske vara något? Kuntsis café lär ha öppet, havsutsikt, ett nytt handarbete, konst och nya intryck. Låter lite lockande eller hur?

Arkivbild tagen i Vasa konsthall tidigare i vår, där det också skall finnas en ny spännande fotoutställning med Nick Brandt nu.

Leena
Publicerad 24.05.2018 kl. 10:28

Habegär

Öppet hus i Marita och Lars-Oles hemträdgård i Kronvik. Och vilken trädgård sen! Bilderna gör den kanske inte rättvisa, men kan lova att den var sevärd. Från vägen anar man inte vilken oas som döljer sig på baksidan av huset med små slingrande stigar, porlande vatten, fiskdamm och en massa rariter och ”vill ha”-växter. Trädgården gynnas av att vara inramad av stenblock stora som hus, skogen vid tomtgränsen och boningshuset vilket troligen ger förhållande som motsvarar en växtzon varmare. De har bland en otroligt massa annat också lyckats med en fantastisk blommande magnolia. Vilket habegär som väcktes hos mig.

Och plantloppis. Hade inte planerat handla något men trycket blev för stort, så jag kom hem med en kasse i alla fall med rosa vitsippa (kentish pink), tovsippa (pulsatilla montana), komplement till mina primulor, blå bergvallmo (meconopsis grandis) och purpur treblad (trillium erectum) som skall fylla ut i min skogslund. Jag tycker växter kan inkluderas i mat och läkemedel som inte ingår i köpstoppet. Eller hur?

Habegärs magnolia.

Alltid lika underbara kungsängsliljor. Väldigt frodiga exemplar hade de.

Vit treblad (trillium grandiflorum) är rätt sällsynt och svår att få tag på lär jag mig. Vill ha.

Purpur treblad (Trillium erectum) pyttebebisar fick följa med hem.

Finns du i trakterna så håll utkik och passa på nästa gång. Lovar att det är värt ett besök.

Leena
Publicerad 23.05.2018 kl. 10:51

Bara en pytteliten förbättring?

Nu då du läser det här är jag troligen rätt nervös. Jag skall snart ställa mig upp inför ett helt auditorium av folk och berätta min sjukhistoria och mina erfarenheter av deltidsjobb. Munnen känns lite torr, pulsen är hög och jag letar efter ett vänligt ansikte bland åhörarna.

Men jag ser också fram emot det. Mina erfarenheter, upplevelser och känslor är bara mina, dem kan jag dela med mig av utan att någon kan påstå att jag har fel. Tänk om jag kunde få  arbetsgivarsidan att se all den potential som kan finnas i deltidsarbetet? Tänk om jag kunde bidra till en bara pytteliten förändring till det bättre. Tänk vad glad jag blev då.

Leena
Publicerad 22.05.2018 kl. 07:33

En systersjäl

Jag vill bara berätta att lördagen i Tammerfors blev en så bra dag. Jag är så glad att jag åkte. Jag träffade folk som jag haft kontakt med via nätet på olika sätt i olika sammanhang, vilket var jätteroligt. Någon var yngre, någon äldre, någon kortare, någon längre än jag föreställt mig, men idel trevligt folk. Dessutom en helt ny bekantskap. En person som kändes som en systersjäl; lika gammal (läs: ung) som jag, lika många och ungefär lika gamla barn, liknande erfarenheter, funderingar och tankar kring livet. Vi snackade en kafferast och hade kunnat fortsätta flera timmar till. Bara det gjorde resan värt.

Mycket annat från dagen skulle jag också vilja berätta för dig; om näringsterapeutens näringsråd, om läkarens föreläsning om immunologiska behandlingar och om patientengagemang i internationell verksamhet angående cancerforskning (EUPATI). Men jag får kanske återkomma till det en annan gång, för nu måste jag prioritera föreläsningen till imorgon.

Ha en bra arbetsvecka alla ni som jobbar och ni andra njuter för fulla muggar av det vackra vädret eller hur?

Leena
Publicerad 21.05.2018 kl. 12:59

Dating på nätet

Sitter på tåget på väg till Tammerfors. Cancerföreningen ordnar en nätverksdag och kamratstödsdag idag. Heldagsprogrammet inkluderande läkarföreläsning om nya immunologiska behandlingar (som jag så småningom skall få), näringsterapeut som berättar om näringsrekommendationer, men ffa tid för att nätverka och diskutera med andra i samma situation. Skall idag få träffa personer som jag haft kontakt med och lärt känna via kamratstödsgrupper på facebook som cancerföreningen modererar. Känns lite pirrigt på ett bra sätt. Undrar om jag känner igen dem? Undrar hurdana de är i verkligheten? Så här nära dating på nätet har jag nog aldrig varit tidigare.

Leena
Publicerad 19.05.2018 kl. 07:26

Fungerande plaståtervinning!

Nu är jag nöjd med mitt lilla system. Plaståtervinningen funkar nu även i detta hem. Ett kärl under diskbänken och en större uppsamlingssäck i källaren som jag tar med mig då jag åker och storhandlar, som idag. På bara några veckor har vi samlat typ fyra fulla plastpåsar plast från vårt hushåll. Känns bra att kunna återvinna det och dra sitt strå till stacken. Finland behöver all uppryckning som kan åstadkommas för att nå sina mål i avseende på plaståtervinning. Och så blev jag förstås sådär barnsligt imponerad av återvinningskärlet i Stenhaga där man fick trycka på knappen så plasten komprimerades ihop. Nästan så jag ser framemot nästa gång.

Dessutom har vi nu stoltheten att vara föräldrar till vår första student, som idag fått reda på att hon kan känna sig väldigt nöjd med sina fina resultat.

Och salladen, rucolan och rädisorna har grott i pallkragen.

Hur är läget hos dig en såhär solig och vacker fredag?

 

Läs mer om mina funderingar kring plast, miljö och kretslopp:

Leena
Publicerad 18.05.2018 kl. 14:22

Hårlossningstider

 

Hårstrån överallt; på kudden då jag vaknar, i duschen, i stora tovor på kammen, i mössan, på tallriken, i huvan, handduken, i kragen på tröjan och över hela golvet. Lite som att ha en hund som släpper hår, fast värre. Hårfästet har backat typ tio cm, i nacken finns ett stort kalt fält med en mustasch under som barnen kallar det. Hårbotten som inte sett dagsljus på 47 år undrar vad det är som händer. Men snart är det slut på den här fasen, för nu känns det som att det knappt finns så mycket kvar längre.

Känner mig lite som en alien. Märkte hur sonens vän, som cyklade förbi i morse, undvek mig lite med blicken då vi växlade några ord. Inget konstigt med det, vem blir kaxig av att möta rymdvarelser klockan åtta på morgonen?

Men jag har fått min peruk. Det blev lite av en kompromiss då den jag gillade mest, inte fanns att få i rätt storlek. Den känns som att ha en varm mössa på sig, men jag upplever mig åtminstone rätt normal då jag ser mig i spegeln. Lite 70-80-talets ”monchhichi”-associationer visserligen (ni minns väl den lilla då så populära apan?), vilket kanske inte är det mest normala för en medelålders tant, men ändå.

Nu måste jag bara komma ihåg att akta mig (alltså peruken) för grillen!

Monchhichi.

Alien. 

Läs också ett tidigare relaterat inlägg:

 

Leena
Publicerad 17.05.2018 kl. 19:47

Jobbdags

Hoppsan! En klassiker. Mitt arbetsbord har invaderats av plantor och nu skulle det finnas orsak att hitta jobbinspiration, och då menar jag inte trädgårdsarbete. Jag har blivit ombedd att tala som erfarenhetstalare om mina egna erfarenheter som kroniskt sjuk och deltidsarbetande på ett seminarium som riktar sig till olika fackmän som arbetar med partiellt arbetsföra.

I en situation då livet kastades omkull av en livshotande sjukdom är det inte jobbet utan mycket annat som upptog ens tankar. Åtminstone för mig. Men sedan hann tiden ikapp och arbetsfrågorna blev aktuella igen. Men med nya förutsättningar och prioriteringar. Jag har haft möjligheten att arbeta deltid och haft en förstående arbetsgivare som varit väldigt flexibel och gett mig möjligheten att jobba mycket på distans från mitt hemmakontor och på så vis har jag kunnat kombinera jobb, hem och ork. Samtidigt som jag fått delta i ett jobbsammanhang. Mycket värdefullt.

Jag tror att det finns en väldigt stor outnyttjad potential ute bland andra i liknande situation som min. Jag hoppas att jag kan förmedla vikten av flexibilitet för arbetsgivarna. Jag tror att många fler kunde klara av att deltidsjobba om rätta förutsättningar ges från arbetsgivarhåll.

Har du några egna erfarenheter av deltidsarbete p g a nedsatt arbetsförmåga? Vad tycker du är viktiga aspekter för att kunna lyckas kombinera ett jobb i en situation då man inte längre kan eller orkar jobba heltid? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i en kommentar eller maila mig på leena.sahlstrom@hotmail.com

 

Tidigare jobbrelaterade inlägg:

Mina gästblogginlägg på cancerföreningens blogg: Hälsningar från arbetslivet

 

 

Leena
Publicerad 16.05.2018 kl. 19:50

Priviligerad

 

Tänk att få uppleva allt detta:

  • Fantastiskt bra service och hjälp med allehanda från sjukhuset, frisör, nära och kära.
  • Underbart väder, det varmaste i hela Europa, som jag har alla möjligheter att verkligen kunna njuta av.
  • Våren eller snarare försommaren med allt vad det innebär av lövsprickning, blommande försommarblomster, trädgårdspyssel och måltider ute i trädgården.

Känner mig bara så oerhört priviligerad!

 

Leena
Publicerad 15.05.2018 kl. 20:39

Du är värd det

 

Ibland får jag en känsla av att jag inte är värd all den empati, omtanke och snällhet som omger mig. Jag har ju bara haft oturen att insjukna. Det kunde ju varit vem som helst.

Förutom att jag har en underbar man och tre härliga ungar, så har jag också mor, far, och syskon, svärmor och svärfar och resten av familj och alla fina vänner och bekanta som jag känner att alla är måna om mig. Plus alla ni där ute som jag inte personligen känner som peppar, sänder mig värme och omtanke när helst jag behöver det. Vilken kraft att ösa ur!

Sen tänker jag att det kan ju inte vara så att snällhet och omtanke skulle vara kvoterat, att det bara finns en viss mängd som kunde slösas bort så att säga i onödan. Det måste väl vara tvärtom? Att ju snällare vi är med varandra och ju mer vi tar hand om varandra desto mer snällhet leder det till. En positiv spiral.

Jag tror, eller jag vet, att jag blivit mer ödmjuk, i och med sjukdomen och genom åren. Lite snällare både mot mig själv och andra. Jag är ingen hjältinna men glad och tacksam för att jag bättre fått syn på hur jag skall förhålla mig till andra. Och väldigt tacksam för allt ni gör för mig, all värme, hjälp och empati som flödar över mig. Jag önskar att alla människor kunde få känna den känslan. Vi är alla värda det.

 

Leena
Publicerad 14.05.2018 kl. 09:01

Trädgårdsvisioner

 

Hela gårdagen spenderade jag pysslandes ute i trädgården. Att behöva vattna såhär i mitten på maj känns helt overkligt. Med risk för att bli tjatig, så älskar jag verkligen sommarvärmen vi smeks av och vårens framfart som nu pågår. Hade snabbvisit i vår trädgård igår och blev tydligt varse om mitt trädgårdsfilter, det som gör att vår trädgård i min värld ser helt annorlunda ut än i verkligheten. Hur knappt grönskande buskar och träd, och små perenner som precis sticker upp ur jorden för min inre syn redan är stora och frodiga. I sann Hannu Saarenström-anda.

Lunddockan, som jag köpte på trädgårdsmässan i Umeå, har jag planterat tillsammans med några små ormbunkar i skogskanten och ser redan för min inre syn mitt frodiga woodland växa fram i skuggan av de höga granarna. Vi äter frukost i solen på frukostuteplatsen. Pallkragen invid med fem små plantor jordgubbar ”Polka” representerar en hel dignande jordgubbsodling. Den ännu oplanterade alpklematisen kastar sina rosa blommor över oss och vi dricker vårt te under det unga körsbärsträdets snart yvigt blommande krona.

Lunchen avnjuts i den frodiga bersån som ännu inte spruckit ut. Vitsipporna jag fick av min vän, verkar ha tagit sig och trivs spänstigt under syrenhortensians silande skugga, och leder tankarna tillbaka till vidsträckta frodiga uppländska och nyländska vitsippsskogar. De några få blommande ormöga likaså lovar om en framtida blå matta under syrenerna.

Runt hörnet på husets sydgavel brer uppländsk vallört ut sina frodiga mörkgröna blad, men för mitt inre ser jag redan den nya terassen som planeras. Lite medelhavskänsla med stora krukor med mitt fikonträd, olivträd, citroner, pelargoner och Afrikas blå lilja. De risiga övervuxna berberisbuskarna har i mitt sinne redan ersatts av en äppellund och vi ligger lojt och njuter i bekvämt loungemöblemang.

Solen skiner, himlen är blå och jag går bara omkring och myser och njuter med ett lite leende på läpparna.

Trevlig morsdag!

 

Läs mer om mina trädgårdsplaner och visioner:

 

Leena
Publicerad 13.05.2018 kl. 07:35

Nattens beslut

Det var meningen att du idag skulle fått följa med mig på resa till fältävlingar som hålls imorgon lördag i Ypäjä. Men i natt, nångång mellan tre och fem insåg jag att det inte kommer att funka. Att sitta fem timmar i bil i sommarhettan utan fungerande luftkonditionering, övernatta i tält och resa lika länge hem efter en hel dags intensivt tävlande med hemkomst tidigast vid midnatt, skulle ha blivit lite väl mycket i det här läget. Detta mot bakgrund att även natten i min egen säng med huvudet värkande inte kändes som det mest angenäma. Så blev det. Häst, ryttare och chaufför, tillika groom, stuvades in i bil och transport tillsammans med all utrustning och jag vinkade av dem och cyklade hem igen på min elcykel.

Det blir lite mer tid i trädgården istället i sommarvärmen. Kände mig väldigt nöjd med min lilla innovation till planteringsbord. Ett gammalt keyboardställ som på vintrarna fungerar som vallaställning för skidor, fick idag ny uppgift som underrede till en gammal köksbänkskiva. Voilà. Bra arbetshöjd och fullt portabelt. Ett helt gäng tomatplantor skolades om. Imorgon undrar jag om inte mina första salladsfröna också skall komma i jorden?

 

Leena
Publicerad 11.05.2018 kl. 22:09

Bara ett körförbud

Sitter och ler stort för mig själv då jag kör hem bilen med min värdefulla last; mull och växter. Undrar hur något så enkelt kan få mig på så gott humör? Är det friheten, möjligheterna, löften om framtiden?

Hinner knappt hem så ringer hon, läkaren jag träffade som lovat kontakta mig. Hon har konsulterat neurologen. Det är ingen tvekan, säger hon. Hjärnmetastaser, eventuell tillväxt, möjliga strålningsbiverkningar på hjärnan, risk för epileptiskt anfall. Det bli körförbud. Inte tillfälligt, utan minst sex månader. Hon meddelar polisen imorgon, och nu är jag informerad.

Det är inte nya metastaser, det är inte effektlös behandling eller andra bakslag. Det är bara ett körförbud. Ett körförbud som drar mattan undan mina fötter. Som landar som en meteorit på mitt huvud. Som degraderar mig från vuxen självständig kvinna till någon som blir beroende av andra. I en familj där också mamman kan dra hästsläp. I en familj där mamman sköter körundervisningen. Också för den andra dottern som har planerad uppkörning i augusti. Där allt skjutsande nu faller på någon annan. Varje gång. Där friheten berövats att åka och storhandla, köpa sig ett äppelträd eller ta sig till stallet på egen hand även då det snöstormar och elcykeln inte är ett alternativ.

Du säger att jag är stark, men det här beskedet skär riktigt djupt i själen.

 

 

Här kan du läsa äldre inlägg om cykelglädje:

 

 

Leena
Publicerad 10.05.2018 kl. 08:42

Masken i kassen

Nu så är det klart! Tio behandlingar avklarade. Såhär i efterhand känns det som att det gick rätt snabbt och smidigt. Det blev en mysig rutin med min far som körde mig och väntade på mig i väntrummet varje behandlingsmorgon.

Hårbottnen ömmar och håret lossar nu i stora testar. Nu klipps det kort så blir det lättare att hantera mängden lösa hår. Perukprovningen underlättas och beställningen skall göras. Har redan tre söta nya barnsliga mössor som jag valde tyg till och fick sydda åt mig. Kiitos Kirsi! Att få någon slags kontroll på läget, som annars känns rätt overkligt att greppa, känns bra. Om det så bara handlar om praktiska attiraljer som huvudbonader. 

Huvudet känns lite långsamt och mossigt och ögonen lite torrare och tröttare än vanligt. Läkaren förvarnade att detta troligen håller i sig ett tag. Men nu finns det en konkret plan för sakta nedtrappningen av cortison och förhoppningsvis lugnare nattsömn. Masken åkte med hem i kassen och så småningom är jag tillbaka till startrutan för den nya behandlingen

Nu njuter jag i fulla drag av det fantastiska vädret och våren. Och lyckan över en Clematis Alpina, "Pink Flamingo" och sex säckar plantjord.

 

Leena
Publicerad 09.05.2018 kl. 16:35

Sju vackra flickor

Svärfars fina hönshus har fått invånare igen. Jag åkte med ut till landet och hämtade sju vackra flickor som nu installerar sig i sitt nya hem vid havet.

Jag tror att Ester, Signe och deras fem vänner kommer att stortrivas i sitt nya hem. Vem skulle inte det med den utsikten?

Leena
Publicerad 07.05.2018 kl. 21:07

Slutspurten börjar imorgon

Nu känns det verkligen som om sommaren kommit (redan i maj!) så vackert som vädret har varit. Har haft en superskön helg med hela familjen hemma, med bland annat mycket mysigt trädgårdspyssel och chill i hängmattan.

Imorgon börjar behandlingsslutspurten. Bara tre kvar!

Leena
Publicerad 06.05.2018 kl. 22:22

Piknik med pulled lamb

En av cortisonets andra biverkningar är den enorma aptiten. Jag hinner knappt avsluta en måltid innan jag känner mig sugen igen.

Hos oss har inte grillsäsongen inletts ännu, men vi har avnjutit någon måltid utomhus redan. Som ett alternativ till KorvGörans så har jag tänkt på att man kunde fixa kebab med pulled lamb istället. Lätt att grabba med sig och äta ute i trädgården då solen skiner.

Pulled lamb är ingen egentlig snabbmat, men det sköter sig själv i ugnen de där åtta till tio timmarna och resten är inte heller svårt. Man gör det av en lammbog som annars är en lammdel som jag tycker är lite knepig. Det går bra att tillreda under natten eller ställa in på morgonen för att bli klart till middagstid. Receptet är från Tareqs kokbok.

Glazen som rörs ihop består av: 

  • 1 dl honung
  • 1 msk tomatpuré
  • 1 msk harissa Berber eller sambal oelek
  • 3 msk rödvinsvinäger
  • 1 tsk flingsalt
  • ½ tsk malen ingefära

Salta och peppra köttet, lägg det i en ugnsfast gryta med lock. Pensla hälften av glacen på lammbogen och tillsätt 1 dl vatten innan den skall i ugnen som du värmt till 100 grader.

Då köttet är mört (efter 8-10 timmar) är det lätt att för hand riva isär det, tillsätta resten av glazen och röra om. Servera det i pitabröd med valfria tillbehör. Vi tar inlagd rödlök (supergod och enkel, se recept här), coleslaw och sallad till.

Sen är det bara att vira en servett runt, välja ett soligt och vindskyddat läge ute och njuta!

 

PS. Det smakar gott även inomhus.

 

Du kanske också gillar ett tidigare lammtips:

 

Leena
Publicerad 04.05.2018 kl. 15:34

Halvspeedad och alkoholistdarrig

Bra känsla redan från morgonen idag. Den sjätte strålningen är avklarad och bara fyra kvar nu. Mer än halvvägs!

Lite halvspeedad och alkoholistdarrig känner jag mig. Cortisonet har kickat in rejält och förkortar nattsömnen, men förlänger ju dagarna tillika. Ganska lägligt egentligen under dessa vårdagar då det är så mycket jag vill hinna med.

Jag har premiärcyklat på sopade cykelvägar i solen, har gjort nya fynd i trädgården och till och med satt planteringsspaden i jorden. Små ormöga har fått flytta in i halvskugga under syrenbuskarna. Krokusen har fått stå ifred för haren, (tack vare tjärdoften?), rabarbern är så vacker i sin kuvös och nu stod plötsligt blåsippan också i blom. Åh, denna underbara årstid.

Leena
Publicerad 03.05.2018 kl. 16:29

Jag vill inte höra om din döda mamma

 

Varning för känsliga läsare. Nedan följer både pekpinnar och tillrättavisningar.

För nu har det hänt igen. De där historierna om släktingarna som dött i cancer. Jag vet att detta är vanligt. Att det är något vi insjuknade ofta får höra. Jag förstår också att det är en naturlig association till egna tråkiga och ledsamma erfarenheter och antagligen bara är ett sätt att visa att man förstår. En slags empati.

Men i situationen där jag jobbar hårt med att tro på en effektiv behandling, se det ljusa i tillvaron och leva i nuet, så känns det som att få på sig en hink med kallt vatten från Bottenhavet då man får höra om den döda modern, brodern eller vem det nu kan vara. Där behandlingen inte bet och det gick fort utför. Trots byte av kläder efter kallduschen, så tar det en god stund att tina upp igen. Jag sjunker ihop lite och känner mig inte lika kaxig längre på att detta skall gå vägen. Vad har jag som inte hen hade? Varför vågar jag tro att jag skall klara detta då inte hen gjorde det?

Jag är väl medveten om min situation; risker, sannolika behandlingseffekter, prognoser. Jag behöver inte bli påmind om det. Det är något jag aktivt försöker välja bort att tänka på. Jag hör gärna om de lyckliga historierna, men de andra lever jag bättre utan.

Tidigare relaterade inlägg du kanske vill läsa:

 

Leena
Publicerad 02.05.2018 kl. 14:42

Första Maj

Första Maj, hästen i stallet och alla ungdomar hemma igen. Ja åtminstone just idag. Särskilt mysigt.

Även gårdagens utflykt till Svedjehamn var något särskilt. Vårdimmorna som svepte in från havet och munkar och mjöd Valborg till ära. Undrar om vi någonsin tidigare ätit så mycket munkar?

Här måste du jämföra med tidigare årstidsbilder som är publicerade här.

Tidigare bilder från utflykt till Svedjehamn finns här.

Leena
Publicerad 01.05.2018 kl. 22:14

Valborgsstämning

Valborgsstrålningen avklarad. Masken kändes ännu spändare än tidigare och jag protesterade lite ynkligt då jag inte kunde öppna upp ögonen innanför den. Troligtvis är det cortisonet som gjort att jag svällt lite i ansiktet. I värsta fall blir vi tvungna att göra en ny mask om denna blir alltför trång. Men nu är det bara 6 behandlingar kvar och mellandag igen imorgon på första maj.

Nu skall vi koncentrera oss på lite Valborgsstämning. En bra början är att jag hittat min studentmössa för kvällens mösspåtagning och körsång. Varm potatissallad och sill blir det till lunch. Sedan en massa goda munkar och traditionell mjöd (alkoholfri första majdricka gjord på citrusfrukter) som skall avnjutas på piknik i solen. Och lammstek till kvällen. I morgon ser jag framemot att hela familjen är hemma igen då även ekipaget från Skåne anländer.

De goda munkarna skall sockras ännu innan de avnjuts. Mums.

Glad Valborg!

 

Leena
Publicerad 30.04.2018 kl. 12:59

En bästa sortens trädgårdsdag

En bästa sortens trädgårdsdag som förstås har inkluderat full sol och vindstilla väder. Lite omskolning av plantor. En turne i gott sällskap till tre av stadens trädgårdsbutiker, som var fyllda av fantastiska växter och blommor, så att jag lätt blev lurad att tro att vi redan är inne slutet på maj och inte april.

Bland annat bellisar, penseer och  mandelsättpotatis fick följa med hem.

Dessutom har vi ätit hämtmatslunch och fikat ute i bersån, trots att den är långt ifrån grön och lummig ännu.

Och spenderat timmar med trädgårdentusiastvännen och beundrat allt som ploppar upp i rabatterna, och utanför. Än sä länge mest bara små tecken på liv här och där, men i våra ögon var det så mycket mera. Helt enkelt härligt!

Leena
Publicerad 28.04.2018 kl. 21:56

Det hänger på håret

Veckans strålning avklarad. Nu är det strålningsfri helg, sedan bara sju gånger kvar. Några extra röntgenbilder lär vara rutin på fredagen, men annars var det samma procedur som tidigare och pyttelite lättare går det för var gång redan.

Det har rasslat in goda förslag till ett vidare liv för masken. Om tolv dagar kan jag alltså bjuda ut en ansiktsmask som kan användas till förslagsvis maskeradutstyrsel. Någon som har skräckfilmstema planerat till sitt nästa kalas? Eller någon svala som läser detta och önskar sig ett lyxigt bo eller varför inte ett gigantiskt skydd för en ömtålig kroppsdel till någon manlig målvaktskompis. Bara att kontakta mig!

Nu väntar jag på posten och mitt perukintyg. Är lite nyfiken på vad det kan finnas för alternativ. Sköterskan trodde att håret lossar närmare slutskedet av behandlingen. Eftersom det (ännu) är så tjockt vill de inte att jag klipper av det nu, för att masken är anpassad enligt det. Så planerar klippning genast då allt är klart om det inte lossat innan. Har också planerat skaffa någon ny tunn bomullsmössa att ha som skydd både mot sol och kyla i sommar. Kanske någon i granna färger och roliga mönster?

Men mest av allt är jag inspirerad att fixa någon vårplantering i kruka på gården. Funderat på rosa och vita bellisar, primulor och kanske något gräs för att ge höjd? Och så skall småplantor skolas om. Trevligt pyssel inför helgen väntar.

Leena
Publicerad 27.04.2018 kl. 13:23

Tortyrredskap

Idag var det andra behandlingen. Lite lite snabbare, då det bara behövdes en röntgenbild i början för att säkerställa att jag låg exakt rätt placerad inför strålbehandlingen.

Masken för mina tankar till tidigare århundradens tortyrredskap. Den trycks tätt mot mitt ansikte och spänns till genom att knäppas fast med 6 stycken knäppen i underlaget.

Sedan ligger jag där väl förankrad från mitt huvud i underlaget och fokuserar på att sänka blicken mot tårna, för det blir jag påmind om att göra som en säkerhetsåtgärd. Samtidigt som jag koncentrerar mig på att andas in och ut, för att överhuvudtaget hålla mig samman.

Dagens bästa stund är då de kommer in och säger att det är klart, knäpper upp masken och frigör mig till verkligheten igen.

Bad om lov att få ta en bild efter dagens behandling och röntgensköterskan svarade glatt att jag kan få masken till egen efter behandlingens slut. Tackade raskt nej till det, för jag tror inte att den är något jag någonsin vill bli påmind om efteråt. Eller vem vet?

 

Leena
Publicerad 26.04.2018 kl. 15:31

Nu har det rullat igång!

Bra saker i vardagen:

  • Första strålbehandlingen avklarad. Bara nio kvar.
  • Har igen fått avnjuta mat som någon annan lagat och haft med sig hem till oss.
  • Solen skiner. Kaffe ute i bersån.
  • Blommande krokus som glatt överraskade mig mitt i gräs/mossmattan.
  • Trevligt umgänge med både fina ungdomar och äldre.
  • En väldigt bra konsert igår kväll som finns med mig länge.
  • Massor av värdefulla kontakter i mitt sociala-media-nätverk och ett särskilt härligt brev av en vän från andra sidan viken.

Inte illa en helt vanlig onsdag!

 

 

Leena
Publicerad 25.04.2018 kl. 16:19

Min hjärna skall strålbehandlas

Det här som skulle vara ett av läkarbesöken i raden.

Jag blir inkallad med stark och hög röst. Han har ingen vit rock eller andra attribut som talar om att han är läkare. Inte som i sjukhusserierna på TV. Men med samma auktoritet. Han beskriver de två olika strålningsmetoderna. Strålningsdoser, behandlingsdagar, biverkningar med håravfall, huvudvärk, illamående och medicinering. ”Vill du redan nu att vi inleder en perukbeställning?” undrar han. Men också om strålningens effekter. Att det inte går att bota men kanske går att stanna upp, minska storleken.

Så ligger jag där på britsen vid ct-röntgen. Jag har precis fått en mask tillverkad av en slags formbart plastnät placerad på mitt ansikte. Allting stramas till lite extra och mitt huvud trycks mot underlaget då masken knäpps fast i britsen. Mina ögonfransar rör i masken då jag blinkar. Ljuset från rummet som silas in genom nätet känns som den enda kopplingen till verkligheten. De få minuter undersökningen tar får jag anstränga mig extra för att hålla tankarna i styr. Tänk på andningen; in och ut, in och ut.

Mitt i allt det här bli det plötsligt så påtagligt att det verkligen är mig det handlar om. Min hjärna. Det värdefullaste jag har. Det är min hjärna som det planeras behandling för. Det är min hjärna som skall strålas.

 

Relaterade texter:

 

Leena
Publicerad 24.04.2018 kl. 10:03

#övistoo nominerad till årets österbottning!

Nu är det officiellt! Äldsta dottern har tillsammans med de fem andra aktiva tjejerna inom #övistoo blivit nominerade till titeln Årets österbottning 2018. Vi är så stolta, men framförallt så är det så viktigt att detta värdefulla arbete inte glöms bort utan det skall finnas kvar i våra medvetanden.

Läs Ellens tal och startskottet till #övistoo-kampanjen genom att klicka här.

Nu kan du vara med och rösta fram den bästa kandidaten: #övistoo-tjejerna har kandidat nummer tre (3). De är i gott sällskap av nio andra värdiga vinnare bl a två personer som jobbat mycket inom och för cancervården här i Vasa och österbotten. Alla kandidater hittar du här.

 

Så röstar du:

Rösta på din kandidat genom att skicka sms till numret 13510. Senast 6 maj behöver vi ha din röst.

Gör så här: Skriv ordet "rösta" och kandidatens nummer (1–10).

Till exempel: rösta 3.

Meddelandet kostar 95 cent.

Observera att meddelandet ska inledas med ordet "rösta" för att din röst ska registreras.

Leena
Publicerad 23.04.2018 kl. 09:06

Lite wild and crazy

Det blev en hel del skratt, mat och trevlig samvaro då alla tre systrar och morsan åkte på en spontan unik gemensam resa. Lite ”wild and crazy” och förstås en massa trädgårdsinspiration; både på färjan över och på trädgårdsmässan i Umeå. Synd att ingen kontaktat mig om ett samarbete, för jag skulle ha så mycket gott att berätta om gårdagens trädgårdskryssning. Vi klarade oss utan släp den här gången men nästa år så vet man inte.

Så inbjudande

och inspirerande.

Se hur fina amplarna med murgröna är mot de vita björkstammarna!

En tårta att önska sig till sin nästa födelsedag.

De fina porslinsblommorna fick följa med hem.

Så i år blir det odling av blåbärstry! Tre olika sorter för bättre pollinering. Bären påminner lite om blåbär fast ovala i formen, fastare i konsistensen och kanske lite syrligare. Jättegoda oavsett.

Sist och inte bara minst utan pytteliten, men redan kär! Min lunddocka (Glaucidium palmatum) som skall få bo i "skogskanten" på tomten i lätt skugga. Det lär ta några år innan den vuxit till sig ordentligt, men den vita blomningen kommer att vara bedårande.

Leena
Publicerad 22.04.2018 kl. 10:30

Översvämningsturism

Vad annat kan jag säga än att naturen är fascinerande.

Leena
Publicerad 20.04.2018 kl. 09:36

Vad mer kan man begära?

Fatta att det är vår på riktigt nu! Sitter ute men vill komma in en stund undan solens starka strålar. Snön hinner knappt smälta så dyker de första gröna bladen upp istället. Julrosen är så vacker och dess kompisar har också smält fram nu.

Bara det lite torkar upp i marken så behöver det räfsas lite och sen skall mitt nya stora fantastiska långbord ut för kommande kalas i trädgården.

Fågelholken har fått invånare, tvätten hänger ute och torkar och jag har fått en tid för planering av min strålbehandling. Vad mer kan man begära?

Leena
Publicerad 19.04.2018 kl. 15:32

Strålbehandling nästa

Har tackat er tidigare och har all orsak att göra det igen. Tusen tack för all värme och omtanke som jag svämmats över av under det senaste dygnet. Det värmer må jag säga.

Många har frågat och vet redan; nu planeras strålbehandling. Jag tar ett steg i taget och nu önskar jag att väntetiderna blir så korta som möjligt och att saker och ting förlöper smidigt. Allt är fortfarande overkligt och jag skyddar mig själv från att grubbla för mycket. Jag känner mig ganska trött och sliten och har sett en giltig orsak till att ta det lugnt idag. Det har regnat stora delar av dagen och det har rimmat rätt väl med läget. Men nu spricker molnen upp, solen tittar fram och jag märker att mycket snö har smält.

Imorgon är det en ny dag.

Den fantastiskt vackra buketten som blombudet hämtade idag, var en härlig överraskning från vänner. Den påminner mig dessutom om min brudbukett, och det är en riktigt bra sak.

Leena
Publicerad 17.04.2018 kl. 19:59

Mitt skräckscenario, viskar jag

Dagen blev inte riktigt som väntat. Inte för den skull att det ösregnade, bussen var överfull och jag inte fick äta något på halva dagen. Allt hade ändå flutit på bra. Alla 17 rör blodprov blev tagna, de hann klämma in min ct-rtg innan biopsin och det såg lovande ut att hinna hem med tåget i tid.

Det är nu mitt skräckscenario skall bli verklighet. Jag ligger på den smala britsen på mage, fast jag sällan gör det numera. Biopsin måste tas från ryggsidan. Spänner mig för ingreppet. Sköterskan har redan tvättat ryggen med sprit som känns så kall mot huden att musklerna gör ofrivilliga ryckningar. Hon håller nu min svala hand i sin varma, starka och trygga. Radiologen har gjort alla förberedelser för att börja bedöva inför biopsin.  

I det här skedet avbryts arbetet. Den ansvariga läkaren kommer in. Hon flyttar lite på den gröna duken, som glidit in en bit mot mitt ansikte, så jag ser henne och hon mig. Jag känner igen hennes unga, ambitiösa och vänliga ansikte. ”De har precis hittat tre små metastaser i din hjärna.” Jag förstår först inte riktigt vad hon talar om. Det kan ju inte vara sant. ”Vi kan inte gå vidare enligt plan”, fortsätter hon.  Allt vänds upp och ner. ”Mitt skräckscenario”, viskar jag på finska. Sköterskan kramar om min hand och stryker mig på ryggen medan mina tårar forsar fram. Jag känner bara att jag inte orkar med mera nu. Att jag fått min beskärda del redan.
Leena
Publicerad 16.04.2018 kl. 19:10

Vårkänslor

Precis som Camilla skriver i Åbo så är det nu på riktigt vår i luften här hos oss med. Solen värmer, gatorna är dammiga och vi har premiärätit vår första glass i trädgården. Överväger att ta en lättare jacka i bruk och kanske städa undan dunrocken för säsongen. Undrar om jag är för vågad då?

Sonen cyklar iväg i sin vårjacka som i och för sig varit i bruk länge, men nu äntligen känns motiverad i mina ögon också. ”Det kommer att vara såhär i flera dagar nu” citerar han glatt prognosen. ”Det kommer att vara såhär i flera månader nu”, kontrar jag. Den här gången låter han mig gärna få rätt.

Igårkväll såg vi "Dirty dancing" tillsammans på TV. Det var inte första gången varken för honom eller mig. En goding från åttiotalet som fortfarande levererar; "Nobody puts Baby in a corner". Påminns om att Patrick Swayze dött alltför tidigt. Googlar fram dödsorsaken. Cancer. Hat är ett starkt ord, men jag hatar vad den här sjukdomen gör.

Jag fortsätter attackera snödrivor, för att hjälpa våren och för att tålamodet tryter. Vi vill ju börja grillsäsongen snart.

Fruktsallad som frukostlyx på söndagmorgon.

Leena
Publicerad 15.04.2018 kl. 12:29

Helt magiskt!

Tar igen en runda i trädgården för att sparka lite på den kvarvarande snön. En riktig vårdag! Om inte annat så har jag äntligen min första långkalsongfria dag. Frihet! Mina siden/ull-kalsonger fungerar på vintern mer eller mindre som min andra hud.

Snön smälter nu rasande fort, men med tanke på hur mycket vi haft så finns det fortfarande en hel del kvar.

Plötsligt mitt i all snö så är den bara där, julrosen! Den slutar inte fascinera. Precis som om den skulle ha en egen värmekälla som tränger fram den ur snön. Färdig med blommor, knopp och allt. Helt otroligt magiskt!

Kolla in tidigare Julros-magi:

 

Leena
Publicerad 14.04.2018 kl. 17:37

Lilla cancerskolan - läkemedelsförsök

 

Dags för lilla cancerskolan, tema läkemedelsförsök.

Om vissa kontakter med myndigheter och andra institutioner, kan få håren att resa sig på mig och tårarna att spruta av frustration, så har personalen kopplad till detta mitt inkommande läkemedelsförsök bara fått mig på gott humör. Vilken skillnad det gör då de är lika angelägna om att få detta att fungera som jag. Allt fixas, tas omhand och ordnas. Och dessutom är det bara för mig att ringa tillbaka då jag grubblar på livets större eller mindre frågor.

Mycket undersökningar blir det. Det börjar med en första blodprovstagning här i Vasa imorgon. Nästa vecka följer röntgen och biopsi, och fler blodprov. Mer än fyrtio (40!) analyser från blodet skall göras. Min son som precis läser om blodet i skolan, undrade om det överhuvudtaget kan finnas så många ämnen i det att analysera.

Först då vi fått grönt ljus från lab både i Finland, Danmark och USA kan det bli dags för behandling. Och det blir en annan historia.

 

PS. Klicka här eller på kategorin Lilla cancerskolan högst upp i inlägget, så ser du vad som tidigare ingått i Lilla cancerskolan-serien.

Leena
Publicerad 12.04.2018 kl. 09:25

Dags att se över mina vanor

Så här svarade min dotter på min direkta fråga: ”Om man flera dagar i rad inte gör någonting, så kanske man behöver se över sina vanor.

Jag har de två(!) senaste dagarna:

  • promenerat till och från gympan,
  • hängt upp tvätt,
  • tömt och fyllt diskmaskinen,
  • påbörjat läsningen av en bok,
  • talat i telefon
  • surfat både på telefon och dator.

Och jag tror inte jag glömt någonting från listan.

 

Överväger att det snart är dags att se över mina vanor.

Leena
Publicerad 10.04.2018 kl. 14:41

En höftprotes kanske?

Idag har varit en håglös dag. Den där lärkan som skulle komma och ersätta tröttheten har (ännu) inte infunnit sig. Men den kommer väl. Kroppen har väl en hel del att fundera på nu då en, milt sagt, kraftig medicinering lämnats bort.

För att snart ersättas med något annat. Förhoppningsvis mycket värre. För monstret alltså.

Kom på mig själv, ute på min promenad, gå och fundera på vad jag skall göra sedan. Då när den nya medicinen slagit till, lagt sina långa klor i monstrets sista celler, förintat dem och jag blivit friskförklarad. Då skall jag ställa mig i kö för att få en protes i höften. Lära mig gå utan att halta igen. Och rida.

Längre än så kom jag inte i mina funderingar.

Leena
Publicerad 09.04.2018 kl. 19:01

Vårpyssel i trädgården

Äntligen vårpyssel i trädgården!

Syrenhortensian får sig en omgång. Vi har fått uppleva dess blomning nu två gånger. Den första gången var mäktig och kunde aldrig tro att det kunde bli ännu bättre efter en beskärning. 

Och så hittade jag lite grönt gräs! Den största delen av tomten är ännu täckt med ett tjockt lager snö men nu är det sol i prognosen för hela veckan. Precis som idag. 

Det här ser jag framemot, då hela trädgården igen står i blom:

 

Har du satt igång redan ute i trädgården?

Leena
Publicerad 08.04.2018 kl. 14:51

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar