Nu ger jag upp

18.01.2018 kl. 09:53

Eller egentligen är det min eltandborste som gett upp. Den låter lite lovande, men innan jag hunnit borsta knappt en fjärdedel så möar den ihop. Får väl tillägga att den härstammar från tiden nångång innan barnen och det finns knappast någon reparationsmöjlighet eller resevdelar att tillgå. Och jag har gett den säkert en vecka att laddas och ett flertal försök att komma igen. Men icke!

Så nu är jag inför en svår fråga: köpa ny fast det är köpstopp? Dessutom har jag inte sett eltandborstar av annat material än plast och hur rimmar det med min plastbantning? Men måste medge; jag är inte redo för tandborste i trä a la Robinson. Blir det att fortsätta med de handdrivna som jag har i förråd sen tidigare? Tipset att leta på loppis känns inte så speciellt lockande. Alternativt kan jag vänta till nästa bemärkelsedag och önska mig en sådan (då bryter inte jag mot köpstoppet i allafall), men det är länge nu till november (framförallt om man är en smutsig tand) och morsdag som kommer innan dess bojkottar mina barn ändå. Kanske det bara är att krypa till korset?

Leena
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Det är ju en hälsogrej så kanske du kan överse köpstoppet. Preventiv sjukvård. Viktigt att ha tänderna i skick, speciellt för dig! :)
Livingwithmycamera19.01.18 kl. 08:56
Tack. Ja mer och mer talar för det :)
19.01.18 16:47

Bara ett körförbud

Sitter och ler stort för mig själv då jag kör hem bilen med min värdefulla last; mull och växter. Undrar hur något så enkelt kan få mig på så gott humör? Är det friheten, möjligheterna, löften om framtiden?

Hinner knappt hem så ringer hon, läkaren jag träffade som lovat kontakta mig. Hon har konsulterat neurologen. Det är ingen tvekan, säger hon. Hjärnmetastaser, eventuell tillväxt, möjliga strålningsbiverkningar på hjärnan, risk för epileptiskt anfall. Det bli körförbud. Inte tillfälligt, utan minst sex månader. Hon meddelar polisen imorgon, och nu är jag informerad.

Det är inte nya metastaser, det är inte effektlös behandling eller andra bakslag. Det är bara ett körförbud. Ett körförbud som drar mattan undan mina fötter. Som landar som en meteorit på mitt huvud. Som degraderar mig från vuxen självständig kvinna till någon som blir beroende av andra. I en familj där också mamman kan dra hästsläp. I en familj där mamman sköter körundervisningen. Också för den andra dottern som har planerad uppkörning i augusti. Där allt skjutsande nu faller på någon annan. Varje gång. Där friheten berövats att åka och storhandla, köpa sig ett äppelträd eller ta sig till stallet på egen hand även då det snöstormar och elcykeln inte är ett alternativ.

Du säger att jag är stark, men det här beskedet skär riktigt djupt i själen.

 

 

Här kan du läsa äldre inlägg om cykelglädje:

 

 

Leena
10.05.2018 kl. 08:42

Masken i kassen

Nu så är det klart! Tio behandlingar avklarade. Såhär i efterhand känns det som att det gick rätt snabbt och smidigt. Det blev en mysig rutin med min far som körde mig och väntade på mig i väntrummet varje behandlingsmorgon.

Hårbottnen ömmar och håret lossar nu i stora testar. Nu klipps det kort så blir det lättare att hantera mängden lösa hår. Perukprovningen underlättas och beställningen skall göras. Har redan tre söta nya barnsliga mössor som jag valde tyg till och fick sydda åt mig. Kiitos Kirsi! Att få någon slags kontroll på läget, som annars känns rätt overkligt att greppa, känns bra. Om det så bara handlar om praktiska attiraljer som huvudbonader. 

Huvudet känns lite långsamt och mossigt och ögonen lite torrare och tröttare än vanligt. Läkaren förvarnade att detta troligen håller i sig ett tag. Men nu finns det en konkret plan för sakta nedtrappningen av cortison och förhoppningsvis lugnare nattsömn. Masken åkte med hem i kassen och så småningom är jag tillbaka till startrutan för den nya behandlingen

Nu njuter jag i fulla drag av det fantastiska vädret och våren. Och lyckan över en Clematis Alpina, "Pink Flamingo" och sex säckar plantjord.

 

Leena
09.05.2018 kl. 16:35

Sju vackra flickor

Svärfars fina hönshus har fått invånare igen. Jag åkte med ut till landet och hämtade sju vackra flickor som nu installerar sig i sitt nya hem vid havet.

Jag tror att Ester, Signe och deras fem vänner kommer att stortrivas i sitt nya hem. Vem skulle inte det med den utsikten?

Leena
07.05.2018 kl. 21:07

Slutspurten börjar imorgon

Nu känns det verkligen som om sommaren kommit (redan i maj!) så vackert som vädret har varit. Har haft en superskön helg med hela familjen hemma, med bland annat mycket mysigt trädgårdspyssel och chill i hängmattan.

Imorgon börjar behandlingsslutspurten. Bara tre kvar!

Leena
06.05.2018 kl. 22:22

Piknik med pulled lamb

En av cortisonets andra biverkningar är den enorma aptiten. Jag hinner knappt avsluta en måltid innan jag känner mig sugen igen.

Hos oss har inte grillsäsongen inletts ännu, men vi har avnjutit någon måltid utomhus redan. Som ett alternativ till KorvGörans så har jag tänkt på att man kunde fixa kebab med pulled lamb istället. Lätt att grabba med sig och äta ute i trädgården då solen skiner.

Pulled lamb är ingen egentlig snabbmat, men det sköter sig själv i ugnen de där åtta till tio timmarna och resten är inte heller svårt. Man gör det av en lammbog som annars är en lammdel som jag tycker är lite knepig. Det går bra att tillreda under natten eller ställa in på morgonen för att bli klart till middagstid. Receptet är från Tareqs kokbok.

Glazen som rörs ihop består av: 

  • 1 dl honung
  • 1 msk tomatpuré
  • 1 msk harissa Berber eller sambal oelek
  • 3 msk rödvinsvinäger
  • 1 tsk flingsalt
  • ½ tsk malen ingefära

Salta och peppra köttet, lägg det i en ugnsfast gryta med lock. Pensla hälften av glacen på lammbogen och tillsätt 1 dl vatten innan den skall i ugnen som du värmt till 100 grader.

Då köttet är mört (efter 8-10 timmar) är det lätt att för hand riva isär det, tillsätta resten av glazen och röra om. Servera det i pitabröd med valfria tillbehör. Vi tar inlagd rödlök (supergod och enkel, se recept här), coleslaw och sallad till.

Sen är det bara att vira en servett runt, välja ett soligt och vindskyddat läge ute och njuta!

 

PS. Det smakar gott även inomhus.

 

Du kanske också gillar ett tidigare lammtips:

 

Leena
04.05.2018 kl. 15:34

Halvspeedad och alkoholistdarrig

Bra känsla redan från morgonen idag. Den sjätte strålningen är avklarad och bara fyra kvar nu. Mer än halvvägs!

Lite halvspeedad och alkoholistdarrig känner jag mig. Cortisonet har kickat in rejält och förkortar nattsömnen, men förlänger ju dagarna tillika. Ganska lägligt egentligen under dessa vårdagar då det är så mycket jag vill hinna med.

Jag har premiärcyklat på sopade cykelvägar i solen, har gjort nya fynd i trädgården och till och med satt planteringsspaden i jorden. Små ormöga har fått flytta in i halvskugga under syrenbuskarna. Krokusen har fått stå ifred för haren, (tack vare tjärdoften?), rabarbern är så vacker i sin kuvös och nu stod plötsligt blåsippan också i blom. Åh, denna underbara årstid.

Leena
03.05.2018 kl. 16:29

Jag vill inte höra om din döda mamma

 

Varning för känsliga läsare. Nedan följer både pekpinnar och tillrättavisningar.

För nu har det hänt igen. De där historierna om släktingarna som dött i cancer. Jag vet att detta är vanligt. Att det är något vi insjuknade ofta får höra. Jag förstår också att det är en naturlig association till egna tråkiga och ledsamma erfarenheter och antagligen bara är ett sätt att visa att man förstår. En slags empati.

Men i situationen där jag jobbar hårt med att tro på en effektiv behandling, se det ljusa i tillvaron och leva i nuet, så känns det som att få på sig en hink med kallt vatten från Bottenhavet då man får höra om den döda modern, brodern eller vem det nu kan vara. Där behandlingen inte bet och det gick fort utför. Trots byte av kläder efter kallduschen, så tar det en god stund att tina upp igen. Jag sjunker ihop lite och känner mig inte lika kaxig längre på att detta skall gå vägen. Vad har jag som inte hen hade? Varför vågar jag tro att jag skall klara detta då inte hen gjorde det?

Jag är väl medveten om min situation; risker, sannolika behandlingseffekter, prognoser. Jag behöver inte bli påmind om det. Det är något jag aktivt försöker välja bort att tänka på. Jag hör gärna om de lyckliga historierna, men de andra lever jag bättre utan.

Tidigare relaterade inlägg du kanske vill läsa:

 

Leena
02.05.2018 kl. 14:42

Första Maj

Första Maj, hästen i stallet och alla ungdomar hemma igen. Ja åtminstone just idag. Särskilt mysigt.

Även gårdagens utflykt till Svedjehamn var något särskilt. Vårdimmorna som svepte in från havet och munkar och mjöd Valborg till ära. Undrar om vi någonsin tidigare ätit så mycket munkar?

Här måste du jämföra med tidigare årstidsbilder som är publicerade här.

Tidigare bilder från utflykt till Svedjehamn finns här.

Leena
01.05.2018 kl. 22:14

Valborgsstämning

Valborgsstrålningen avklarad. Masken kändes ännu spändare än tidigare och jag protesterade lite ynkligt då jag inte kunde öppna upp ögonen innanför den. Troligtvis är det cortisonet som gjort att jag svällt lite i ansiktet. I värsta fall blir vi tvungna att göra en ny mask om denna blir alltför trång. Men nu är det bara 6 behandlingar kvar och mellandag igen imorgon på första maj.

Nu skall vi koncentrera oss på lite Valborgsstämning. En bra början är att jag hittat min studentmössa för kvällens mösspåtagning och körsång. Varm potatissallad och sill blir det till lunch. Sedan en massa goda munkar och traditionell mjöd (alkoholfri första majdricka gjord på citrusfrukter) som skall avnjutas på piknik i solen. Och lammstek till kvällen. I morgon ser jag framemot att hela familjen är hemma igen då även ekipaget från Skåne anländer.

De goda munkarna skall sockras ännu innan de avnjuts. Mums.

Glad Valborg!

 

Leena
30.04.2018 kl. 12:59

En bästa sortens trädgårdsdag

En bästa sortens trädgårdsdag som förstås har inkluderat full sol och vindstilla väder. Lite omskolning av plantor. En turne i gott sällskap till tre av stadens trädgårdsbutiker, som var fyllda av fantastiska växter och blommor, så att jag lätt blev lurad att tro att vi redan är inne slutet på maj och inte april.

Bland annat bellisar, penseer och  mandelsättpotatis fick följa med hem.

Dessutom har vi ätit hämtmatslunch och fikat ute i bersån, trots att den är långt ifrån grön och lummig ännu.

Och spenderat timmar med trädgårdentusiastvännen och beundrat allt som ploppar upp i rabatterna, och utanför. Än sä länge mest bara små tecken på liv här och där, men i våra ögon var det så mycket mera. Helt enkelt härligt!

Leena
28.04.2018 kl. 21:56

Det hänger på håret

Veckans strålning avklarad. Nu är det strålningsfri helg, sedan bara sju gånger kvar. Några extra röntgenbilder lär vara rutin på fredagen, men annars var det samma procedur som tidigare och pyttelite lättare går det för var gång redan.

Det har rasslat in goda förslag till ett vidare liv för masken. Om tolv dagar kan jag alltså bjuda ut en ansiktsmask som kan användas till förslagsvis maskeradutstyrsel. Någon som har skräckfilmstema planerat till sitt nästa kalas? Eller någon svala som läser detta och önskar sig ett lyxigt bo eller varför inte ett gigantiskt skydd för en ömtålig kroppsdel till någon manlig målvaktskompis. Bara att kontakta mig!

Nu väntar jag på posten och mitt perukintyg. Är lite nyfiken på vad det kan finnas för alternativ. Sköterskan trodde att håret lossar närmare slutskedet av behandlingen. Eftersom det (ännu) är så tjockt vill de inte att jag klipper av det nu, för att masken är anpassad enligt det. Så planerar klippning genast då allt är klart om det inte lossat innan. Har också planerat skaffa någon ny tunn bomullsmössa att ha som skydd både mot sol och kyla i sommar. Kanske någon i granna färger och roliga mönster?

Men mest av allt är jag inspirerad att fixa någon vårplantering i kruka på gården. Funderat på rosa och vita bellisar, primulor och kanske något gräs för att ge höjd? Och så skall småplantor skolas om. Trevligt pyssel inför helgen väntar.

Leena
27.04.2018 kl. 13:23

Tortyrredskap

Idag var det andra behandlingen. Lite lite snabbare, då det bara behövdes en röntgenbild i början för att säkerställa att jag låg exakt rätt placerad inför strålbehandlingen.

Masken för mina tankar till tidigare århundradens tortyrredskap. Den trycks tätt mot mitt ansikte och spänns till genom att knäppas fast med 6 stycken knäppen i underlaget.

Sedan ligger jag där väl förankrad från mitt huvud i underlaget och fokuserar på att sänka blicken mot tårna, för det blir jag påmind om att göra som en säkerhetsåtgärd. Samtidigt som jag koncentrerar mig på att andas in och ut, för att överhuvudtaget hålla mig samman.

Dagens bästa stund är då de kommer in och säger att det är klart, knäpper upp masken och frigör mig till verkligheten igen.

Bad om lov att få ta en bild efter dagens behandling och röntgensköterskan svarade glatt att jag kan få masken till egen efter behandlingens slut. Tackade raskt nej till det, för jag tror inte att den är något jag någonsin vill bli påmind om efteråt. Eller vem vet?

 

Leena
26.04.2018 kl. 15:31

Nu har det rullat igång!

Bra saker i vardagen:

  • Första strålbehandlingen avklarad. Bara nio kvar.
  • Har igen fått avnjuta mat som någon annan lagat och haft med sig hem till oss.
  • Solen skiner. Kaffe ute i bersån.
  • Blommande krokus som glatt överraskade mig mitt i gräs/mossmattan.
  • Trevligt umgänge med både fina ungdomar och äldre.
  • En väldigt bra konsert igår kväll som finns med mig länge.
  • Massor av värdefulla kontakter i mitt sociala-media-nätverk och ett särskilt härligt brev av en vän från andra sidan viken.

Inte illa en helt vanlig onsdag!

 

 

Leena
25.04.2018 kl. 16:19

Min hjärna skall strålbehandlas

Det här som skulle vara ett av läkarbesöken i raden.

Jag blir inkallad med stark och hög röst. Han har ingen vit rock eller andra attribut som talar om att han är läkare. Inte som i sjukhusserierna på TV. Men med samma auktoritet. Han beskriver de två olika strålningsmetoderna. Strålningsdoser, behandlingsdagar, biverkningar med håravfall, huvudvärk, illamående och medicinering. ”Vill du redan nu att vi inleder en perukbeställning?” undrar han. Men också om strålningens effekter. Att det inte går att bota men kanske går att stanna upp, minska storleken.

Så ligger jag där på britsen vid ct-röntgen. Jag har precis fått en mask tillverkad av en slags formbart plastnät placerad på mitt ansikte. Allting stramas till lite extra och mitt huvud trycks mot underlaget då masken knäpps fast i britsen. Mina ögonfransar rör i masken då jag blinkar. Ljuset från rummet som silas in genom nätet känns som den enda kopplingen till verkligheten. De få minuter undersökningen tar får jag anstränga mig extra för att hålla tankarna i styr. Tänk på andningen; in och ut, in och ut.

Mitt i allt det här bli det plötsligt så påtagligt att det verkligen är mig det handlar om. Min hjärna. Det värdefullaste jag har. Det är min hjärna som det planeras behandling för. Det är min hjärna som skall strålas.

 

Relaterade texter:

 

Leena
24.04.2018 kl. 10:03

#övistoo nominerad till årets österbottning!

Nu är det officiellt! Äldsta dottern har tillsammans med de fem andra aktiva tjejerna inom #övistoo blivit nominerade till titeln Årets österbottning 2018. Vi är så stolta, men framförallt så är det så viktigt att detta värdefulla arbete inte glöms bort utan det skall finnas kvar i våra medvetanden.

Läs Ellens tal och startskottet till #övistoo-kampanjen genom att klicka här.

Nu kan du vara med och rösta fram den bästa kandidaten: #övistoo-tjejerna har kandidat nummer tre (3). De är i gott sällskap av nio andra värdiga vinnare bl a två personer som jobbat mycket inom och för cancervården här i Vasa och österbotten. Alla kandidater hittar du här.

 

Så röstar du:

Rösta på din kandidat genom att skicka sms till numret 13510. Senast 6 maj behöver vi ha din röst.

Gör så här: Skriv ordet "rösta" och kandidatens nummer (1–10).

Till exempel: rösta 3.

Meddelandet kostar 95 cent.

Observera att meddelandet ska inledas med ordet "rösta" för att din röst ska registreras.

Leena
23.04.2018 kl. 09:06

Lite wild and crazy

Det blev en hel del skratt, mat och trevlig samvaro då alla tre systrar och morsan åkte på en spontan unik gemensam resa. Lite ”wild and crazy” och förstås en massa trädgårdsinspiration; både på färjan över och på trädgårdsmässan i Umeå. Synd att ingen kontaktat mig om ett samarbete, för jag skulle ha så mycket gott att berätta om gårdagens trädgårdskryssning. Vi klarade oss utan släp den här gången men nästa år så vet man inte.

Så inbjudande

och inspirerande.

Se hur fina amplarna med murgröna är mot de vita björkstammarna!

En tårta att önska sig till sin nästa födelsedag.

De fina porslinsblommorna fick följa med hem.

Så i år blir det odling av blåbärstry! Tre olika sorter för bättre pollinering. Bären påminner lite om blåbär fast ovala i formen, fastare i konsistensen och kanske lite syrligare. Jättegoda oavsett.

Sist och inte bara minst utan pytteliten, men redan kär! Min lunddocka (Glaucidium palmatum) som skall få bo i "skogskanten" på tomten i lätt skugga. Det lär ta några år innan den vuxit till sig ordentligt, men den vita blomningen kommer att vara bedårande.

Leena
22.04.2018 kl. 10:30

Översvämningsturism

Vad annat kan jag säga än att naturen är fascinerande.

Leena
20.04.2018 kl. 09:36

Vad mer kan man begära?

Fatta att det är vår på riktigt nu! Sitter ute men vill komma in en stund undan solens starka strålar. Snön hinner knappt smälta så dyker de första gröna bladen upp istället. Julrosen är så vacker och dess kompisar har också smält fram nu.

Bara det lite torkar upp i marken så behöver det räfsas lite och sen skall mitt nya stora fantastiska långbord ut för kommande kalas i trädgården.

Fågelholken har fått invånare, tvätten hänger ute och torkar och jag har fått en tid för planering av min strålbehandling. Vad mer kan man begära?

Leena
19.04.2018 kl. 15:32

Strålbehandling nästa

Har tackat er tidigare och har all orsak att göra det igen. Tusen tack för all värme och omtanke som jag svämmats över av under det senaste dygnet. Det värmer må jag säga.

Många har frågat och vet redan; nu planeras strålbehandling. Jag tar ett steg i taget och nu önskar jag att väntetiderna blir så korta som möjligt och att saker och ting förlöper smidigt. Allt är fortfarande overkligt och jag skyddar mig själv från att grubbla för mycket. Jag känner mig ganska trött och sliten och har sett en giltig orsak till att ta det lugnt idag. Det har regnat stora delar av dagen och det har rimmat rätt väl med läget. Men nu spricker molnen upp, solen tittar fram och jag märker att mycket snö har smält.

Imorgon är det en ny dag.

Den fantastiskt vackra buketten som blombudet hämtade idag, var en härlig överraskning från vänner. Den påminner mig dessutom om min brudbukett, och det är en riktigt bra sak.

Leena
17.04.2018 kl. 19:59

Mitt skräckscenario, viskar jag

Dagen blev inte riktigt som väntat. Inte för den skull att det ösregnade, bussen var överfull och jag inte fick äta något på halva dagen. Allt hade ändå flutit på bra. Alla 17 rör blodprov blev tagna, de hann klämma in min ct-rtg innan biopsin och det såg lovande ut att hinna hem med tåget i tid.

Det är nu mitt skräckscenario skall bli verklighet. Jag ligger på den smala britsen på mage, fast jag sällan gör det numera. Biopsin måste tas från ryggsidan. Spänner mig för ingreppet. Sköterskan har redan tvättat ryggen med sprit som känns så kall mot huden att musklerna gör ofrivilliga ryckningar. Hon håller nu min svala hand i sin varma, starka och trygga. Radiologen har gjort alla förberedelser för att börja bedöva inför biopsin.  

I det här skedet avbryts arbetet. Den ansvariga läkaren kommer in. Hon flyttar lite på den gröna duken, som glidit in en bit mot mitt ansikte, så jag ser henne och hon mig. Jag känner igen hennes unga, ambitiösa och vänliga ansikte. ”De har precis hittat tre små metastaser i din hjärna.” Jag förstår först inte riktigt vad hon talar om. Det kan ju inte vara sant. ”Vi kan inte gå vidare enligt plan”, fortsätter hon.  Allt vänds upp och ner. ”Mitt skräckscenario”, viskar jag på finska. Sköterskan kramar om min hand och stryker mig på ryggen medan mina tårar forsar fram. Jag känner bara att jag inte orkar med mera nu. Att jag fått min beskärda del redan.
Leena
16.04.2018 kl. 19:10

Vårkänslor

Precis som Camilla skriver i Åbo så är det nu på riktigt vår i luften här hos oss med. Solen värmer, gatorna är dammiga och vi har premiärätit vår första glass i trädgården. Överväger att ta en lättare jacka i bruk och kanske städa undan dunrocken för säsongen. Undrar om jag är för vågad då?

Sonen cyklar iväg i sin vårjacka som i och för sig varit i bruk länge, men nu äntligen känns motiverad i mina ögon också. ”Det kommer att vara såhär i flera dagar nu” citerar han glatt prognosen. ”Det kommer att vara såhär i flera månader nu”, kontrar jag. Den här gången låter han mig gärna få rätt.

Igårkväll såg vi "Dirty dancing" tillsammans på TV. Det var inte första gången varken för honom eller mig. En goding från åttiotalet som fortfarande levererar; "Nobody puts Baby in a corner". Påminns om att Patrick Swayze dött alltför tidigt. Googlar fram dödsorsaken. Cancer. Hat är ett starkt ord, men jag hatar vad den här sjukdomen gör.

Jag fortsätter attackera snödrivor, för att hjälpa våren och för att tålamodet tryter. Vi vill ju börja grillsäsongen snart.

Fruktsallad som frukostlyx på söndagmorgon.

Leena
15.04.2018 kl. 12:29

Helt magiskt!

Tar igen en runda i trädgården för att sparka lite på den kvarvarande snön. En riktig vårdag! Om inte annat så har jag äntligen min första långkalsongfria dag. Frihet! Mina siden/ull-kalsonger fungerar på vintern mer eller mindre som min andra hud.

Snön smälter nu rasande fort, men med tanke på hur mycket vi haft så finns det fortfarande en hel del kvar.

Plötsligt mitt i all snö så är den bara där, julrosen! Den slutar inte fascinera. Precis som om den skulle ha en egen värmekälla som tränger fram den ur snön. Färdig med blommor, knopp och allt. Helt otroligt magiskt!

Kolla in tidigare Julros-magi:

 

Leena
14.04.2018 kl. 17:37

Lilla cancerskolan - läkemedelsförsök

 

Dags för lilla cancerskolan, tema läkemedelsförsök.

Om vissa kontakter med myndigheter och andra institutioner, kan få håren att resa sig på mig och tårarna att spruta av frustration, så har personalen kopplad till detta mitt inkommande läkemedelsförsök bara fått mig på gott humör. Vilken skillnad det gör då de är lika angelägna om att få detta att fungera som jag. Allt fixas, tas omhand och ordnas. Och dessutom är det bara för mig att ringa tillbaka då jag grubblar på livets större eller mindre frågor.

Mycket undersökningar blir det. Det börjar med en första blodprovstagning här i Vasa imorgon. Nästa vecka följer röntgen och biopsi, och fler blodprov. Mer än fyrtio (40!) analyser från blodet skall göras. Min son som precis läser om blodet i skolan, undrade om det överhuvudtaget kan finnas så många ämnen i det att analysera.

Först då vi fått grönt ljus från lab både i Finland, Danmark och USA kan det bli dags för behandling. Och det blir en annan historia.

 

PS. Klicka här eller på kategorin Lilla cancerskolan högst upp i inlägget, så ser du vad som tidigare ingått i Lilla cancerskolan-serien.

Leena
12.04.2018 kl. 09:25

Dags att se över mina vanor

Så här svarade min dotter på min direkta fråga: ”Om man flera dagar i rad inte gör någonting, så kanske man behöver se över sina vanor.

Jag har de två(!) senaste dagarna:

  • promenerat till och från gympan,
  • hängt upp tvätt,
  • tömt och fyllt diskmaskinen,
  • påbörjat läsningen av en bok,
  • talat i telefon
  • surfat både på telefon och dator.

Och jag tror inte jag glömt någonting från listan.

 

Överväger att det snart är dags att se över mina vanor.

Leena
10.04.2018 kl. 14:41

En höftprotes kanske?

Idag har varit en håglös dag. Den där lärkan som skulle komma och ersätta tröttheten har (ännu) inte infunnit sig. Men den kommer väl. Kroppen har väl en hel del att fundera på nu då en, milt sagt, kraftig medicinering lämnats bort.

För att snart ersättas med något annat. Förhoppningsvis mycket värre. För monstret alltså.

Kom på mig själv, ute på min promenad, gå och fundera på vad jag skall göra sedan. Då när den nya medicinen slagit till, lagt sina långa klor i monstrets sista celler, förintat dem och jag blivit friskförklarad. Då skall jag ställa mig i kö för att få en protes i höften. Lära mig gå utan att halta igen. Och rida.

Längre än så kom jag inte i mina funderingar.

Leena
09.04.2018 kl. 19:01

Vårpyssel i trädgården

Äntligen vårpyssel i trädgården!

Syrenhortensian får sig en omgång. Vi har fått uppleva dess blomning nu två gånger. Den första gången var mäktig och kunde aldrig tro att det kunde bli ännu bättre efter en beskärning. 

Och så hittade jag lite grönt gräs! Den största delen av tomten är ännu täckt med ett tjockt lager snö men nu är det sol i prognosen för hela veckan. Precis som idag. 

Det här ser jag framemot, då hela trädgården igen står i blom:

 

Har du satt igång redan ute i trädgården?

Leena
08.04.2018 kl. 14:51

Småplock till middag

Måste berätta hur bra det blev med fredagens småplock. Har många gånger tänkt på hur gott det är med små tapasrätter man får på restaurang, men som sällan blir av att göra hemma. Så äntligen.

Vi gjorde det förstås så enkelt vi kunde och med några par händer i köket så gick det rätt snabbt. Snabbt och enkelt som du redan vet är mina ledord i köket.

Det vi dukade fram var: fetaost med lite örtkryddor, inlagd rödlök (en rätt ny favorit hos oss, se recept nedan), guacamole, hummus, en enkel linssallad, rostad paprika och aubergine, och honungsmelon. Som vi serverade till gott färskt bröd. Dessutom hade vi kvar en bit comte (ost) och fikonmarmelad som blev en bra avslutning.

Det som också hade passat bra till är oliver, stora kaprisar och eventuellt någon slags chorizo. Eller vad man nu gillar.

Det mesta var bara att duka fram.

Auberginen och paprikan åkte först via ugnens grillelement innan paprikan skalades och serverades.

Hummusen och guacamolen skötte dotter om. Jag fixade till den inlagda rödlöken som bara skalas skivas och läggs in med en halv deciliter vinäger och lika mycket socker per rödlök (ursprungsrecept i Tareqs bok). Jag gör på två rödlökar, men ökar bara lite på mängden vinäger. Löken går ihop lite då den syltas, så den ligger i vätskan till slut, trots att den inte gör det till att börja med. Löken behöver ungefär ett par timmar att bli klar men inte mer än så.

Till linssalladen tog jag den här gången färdigkokta gröna linser på burk, och blandade ner lite soltorkade tomater, örtkryddor, peppar, olja och vinäger.

Kan tyckas vara en väl lätt middag, men alla blev mätta och nöjda, och så var det förstås snabbt fixat.

Leena
07.04.2018 kl. 18:13

Nu också på TV

Stort tack för all omtanke och värme som möter mig. Helt osannolikt! Skulle man kunna kurera cancer med enbart omtanke så skulle jag vara friskförklarad sedan länge. Helt säkert!

Och vet du, det här kommer att gå vägen den här gången också. Har en så bra känsla.

Nu blir det att skaffa seriebiljett till tåget, vilket i sig är rätt trevligt för att åka tåg gillar jag. Att det regnar ute gillar jag plötsligt också, för det gör att snön smälter snabbare, för jag har ju planer för narcisser till trappen. Och idag är det ju veckans bästa dag, fredag, vilket betyder fredagsmys. Jag ser framför mig lite tapasaktig plockmat med hummus, inlagd rödlök, gott bröd, linssallad, guacamole, rostad paprika och aubergine. Och förstås mig själv på TV. Kolla in Yle arenan ”Egenland” del sex. Mina stavar och jag i kanske två sekunder inför hela finska folket.

PS. Öppna portar i Kristinestad finns förutom på TV också här i min blogg.

 

Leena
06.04.2018 kl. 12:43

Dagen jag befarat

Så kom då den här dagen tidigare än jag önskat. Den dag jag befarat men inte tillåtit mig att tänka på. Min medicin som jag levt med i två år orkar inte hålla emot längre. Det som jag fick en föraning om vid min förra kontroll har inte kunnat hejdas. Metastaserna växer igen.

Men som min onkolog lovat så hade han ett nytt kort i fickan. Istället för att nöja oss med vad han har att erbjuda skall jag nu delta i ett läkemedelsförsök där jag förutom en redan godkänd medicin också får en helt ny medicin som förhoppningsvis effektiverar den andra.

Det mindre bra i kråksången skrev jag redan i första stycket.

Men de goda sidorna är:

  • att jag får resa till Helsingfors ännu mer än tidigare.
  • att jag får vara utan medicin ett kortare tag och vem vet vad det för med sig? I bästa fall kommer mina naglar igen att bli starka, klådan kanske försvinner och mitt hår återfå sina lockar? Och jag kommer att känna mig pigg som en lärka?
  • Men det jag allra mest vill tro på är att de nya medicinerna kommer att klubba monstret ordentligt på fingrarna så att det aldrig mera vågar visa sig.

 

Leena
05.04.2018 kl. 13:35

Vacker väntan

Blodproven och bilderna är tagna och nu är det bara att vänta på att få träffa onkologen.

Vänta kan man göra på ett av de vackraste ställena nämligen vinterträdgården i Helsingfors, och inspireras till vårens krukplanteringar.

Det var så fint påskpyntat med färgskalan i gult mot det gröna, påskhäxor och gömda ägg.

Väl värt ett besök.

Leena
04.04.2018 kl. 15:32

Förbluffad i Christiania

 

Har tidigare också gjort några mer eller mindre snabba besök till Köpenhamn, precis som nu.

Det som var en första den här gången var att också besöka Christiania, fristaden i staden. Ett ställe med sin fria samhällsstruktur och annorlunda syn på droger fascinerar.

Dagen, som äntligen var solig, lyste upp Christiania först som en närmast lantlig idyll vid vatten, utan biltrafik med många söndagsflanörer och turister.

Vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men verkligheten översteg ändå alla föreställningar. Ett område som vi först på avstånd benämnde "påskfirandet i Christiania" med alla färgglada vimplar, visade sig vara tiotal försäljare vid sina stånd som öppet erbjöd olika kvaliteter av haschkakor (benämnda bl a "extreme" och "luxus"), till försäljning. Föreställ dig fiskmarknaden i Vasa, men byt ut fisken mot mer hallucinogena ämnen. Vet inte om det var föräldrarna eller de två minderåriga i sällskapet som blev mest storögda och förbluffade.

Leena
03.04.2018 kl. 20:12

Fälttävlan i Tågarp

Några bilder från tävlingarna i Tågarp, de bästa är tagna av teamets mediaassistent Albert.

Läs mer om tävlingsupplevelserna på facebook Anni Sahlström idrottare och instagram @sahlstromeventing

Leena
02.04.2018 kl. 10:01

Fast äppelträden ännu inte blommar

Att vi besökte Österlen dagen efter en av årets värsta snöstormar förtog inte känslan att hit vill jag komma tillbaka. Äppelträden blommar inte än på några månader, men kan nu verkligen se framför mig hur vackert det är då de stora äppelodlingarna står i full blom. Alla vackra hus, havet och badklippan som just idag inte var så lockande för bad. Och så såg vi konsten live som hela svenska folket fick ta del av på TV-nyheterna.

Tack för gästfriheten och tack för påsklunchen som gjorde denna påsk till en riktig påsk.

Vet inte om det är sjukdomen eller åldern, men vad det än beror på så värmer en god väns kram så mycket numera.

PS. Ser du noggrant så ser man ännu hur snön har fastnat på trädstammarna då det snöat och stormat vågrätt från havet!

Leena
01.04.2018 kl. 11:30

Stundens infall

Titta, titta! Små pyttesmå, men de har grott.

Inte några solrosor eller krassefrön utan alunrot! Ett lite märkligt infall vid fröhyllan. Men alunrot är en av mina perenna favoriter och jag såg framför mig en matta av de gröna lite bulliga, ekbladsformade bladen och ett hav av rosa små klockliknande blommor seglande på höga stänglar högt ovanför.

Och nu har de knappt synliga fröna grott, fast jag redan nästan gav upp. Men som sagt, ännu är de piki-piki-små och jag undrar om dessa kommer att klara sig då vi nu är borta några dagar hemifrån?

Om allt går väl så ser de ut såhär då de blir stora. Fast just nu känns det nästan att det behövs ett litet mirakel för att det skall hända.

Leena
30.03.2018 kl. 10:12

Kärt återseende

Tillbaka i Skåne igen.

Väldigt fint att återse sina kära flickor, både den tvåbenta och den finaste fyrbenta.

Trots 17 meters vind och snöfall så har våren ändå ett stort försprång här.

Matsemestern påbörjas på överförväntan trevlig restaurang i självaste Flyingeby.

Och den fortsätter i saluhallen och senare på fik med varm choklad, hemgjord ekologisk hallonlemonad, chokladbiskvier, chokladbollar, bulle, kaffe och wienerbröd.

Botaniska trädgården kommer att vara väldigt vacker om några veckor, bara värmen kommer, men nu kunde man värma sig i det finfina växthuset som inte bara hade en massa vackra växter utan också grodor och fåglar att beundra.

Bara för att det är påsk!

Leena
29.03.2018 kl. 20:08

Påskfirande

Jag tänkte först säga att vi inte brukar fira påsk hos oss, men då skulle jag knappast helt talat sanning. För mig är påsken en start på våren helst med påskliljor i kruka ute. Senast nu skall väl julen vara bortstädad?

Påsken brukar innebära fjädrar i en forsythia på gården på vårt landställe, som barnen alltid bara kallat påskbusken. Under påskbusken har påskharen hämtat godis, men det ingår också att varje år fundera om påskharen kommer på påsklördagen eller söndagen. Förstås målar vi ägg med vattenfärger och om vädret tillåter så eldas det ris och fikas ute i solen. Jag minns en påsk då det var så varmt att vi kunde vara ute i shorts!

Påsken betyder också mycket lax, lamm och ägg på menyn. Och förstås memma. Ofta har det också blivit ”äggbakelser” dvs skivor av rulltårta som garneras med vispad grädde och en aprikoshalva (ur burk) så det ser ut som ett ägg uppepå.

Men i år blir det lite annorlunda, för vi skall åka till Skåne, till våren hade vi hoppats, men nu verkar vädret vilja något helt annat. Men mindre snö är det där åtminstone.

Så för säkerhetsskull har vi tjuvstartat i söndags med både lax och memma. Och lite påskgodis.

Leena
28.03.2018 kl. 11:51

Vi fick mer av allt

 

Jag upptäcker och läser först idag en kommentar jag fått tidigare här på bloggen. Så här skriver Malin, som jag inte känner, aldrig mig veterligen ens träffat, men redan tycker om:

Vad bra du skriver, du gav oss hopp. Alla fem punkterna stämmer in på oss, men det var pappan som fick cancer, och vår kamp tog tyvärr slut alldeles för tidigt. Men vi kämpade hela vägen, höll oss fast vid hoppet och vi levde i nuet. Vi fick mer av allt...
Lycka till till dej!
Kram från Malin

Tack Malin för att du skriver, berättar och delar med dig. Tack för att jag på ett pyttelitet hörn fick vara ett stöd för er i en situation som vi alla helst vill vara utan. Mitt allra varmaste deltagande i er stora förlust, sorg och saknad.

Samtidigt blir jag så innerligt glad. Rörd så att mina tårar börjar rinna. Jag tycker mig höra att ni haft det så fint tillsammans. Att ni njutit och varit glada över er gemensamma tid. Jag blir glad för alla era fina minnen som alltid kommer att finnas kvar. Glad för att ni orkade klamra er fast vid hoppet och lyckades leva i nuet. Inget kan väl vara finare än att efteråt kunna säga: ”vi fick mer av allt”.

Leena
27.03.2018 kl. 13:04

Ta in påsken!

Såhär med en längtan efter våren så har det varit två lite deprimerande morgnar i rad nu; igår snöade det tätt hela förmiddagen och idag var det minus 14 (!) grader på morgonen. Särskilt sådana morgnar är jag tacksam för hemmakontor.

Men nu skiner solen, temperaturen har stigit med mer än tio grader och jag har med lite små medel försökt få in lite vår i vårt hem.

Märk särskilt den vita dörrkarmen till höger som äntligen, ett och ett halvt år senare, kommit upp och gör att vår stockvägg ser lite mindre ut som det renoveringsprojekt som köket är i mycket stort behov av .

Med min gamla marimekko-gardin blev det lite ljusare trots smutsiga fönster.

Våra påskpynt är försvunna, hittade bara den lilla haren som får symbolisera påsken hos oss i år.

Trots den extrema våren, all snö och kyla så har syrenen redan små musöron. Små saker som gör en glad.

Leena
26.03.2018 kl. 13:13

Plaståtervinning

Kan inte låta bli att fortsätta gå på lite om det här med plast. Igår kunde jag nämligen i tidningen läsa att användningen av plastpåsar, både fruktpåsar och plastkassar, har minskat. Allt fler har med sig sin egen tygkasse eller motsvarande då de handlar. Hurra!

Har nu också tagit reda på lite mer om plaståtervinning och hur det funkar, (eller inte funkar?), åtminstone här hos oss i Vasa.

Jag kontaktade Stormossen (återvinningsstationen) här i Vasa, som var väldigt snabba med svar (tack för bra service!) och uppgifterna jag fick därifrån var att det är ett företag som heter Rinki Oy (rinkiin.fi) som har ansvar för plastinsamlingen. De har totalt 500 uppsamlingsplatser i hela landet, men bara fyra i Vasatrakten (S-market i Gerby, Citymarket och Prisma i Stenhaga och Lidl i Melmo). Den insamlade rena plasten processas till plastgranuler som sedan används som råvara till nya plastprodukter som t ex utemöbler och staketstolpar, förutom plastsäckar och påsar mm. (rinkiin.fi).

Den plast som slängs i de brännbara soporna här i Vasa blir fjärrvärme och el på Stormossen.

Efter mina småskaliga efterforskningar har jag (just nu) kommit till följande slutsats:

  • Prioritet 1. Undvik plast så gott det går för att minska den totala plastmängden.
  • Prioritet 2. Lämna in plast för återvinning. Det måste väl vara bättre att utnyttja den plast som redan finns, istället för att tillverka ny från scratch?
  • Prioritet 3. Om du bor i Vasa men inte har rimlig möjlighet att sortera plasten för återvinning så släng dina plastförpackningar i de brännbara soporna och njut av värmen inomhus denna kalla vår (om du har fjärrvärme).

Vad du än gör, lämna aldrig plast så att de kan riskera hamna i naturen eller vattendrag, vilket väl är en självklarhet för var och en.

 

Har tidigare också skrivit om det här med plastbantning:

Kolla också in Julia, som har bloggen Grön i Åbo, och lever enligt zero waste-principen. Jag har en bit dit så att säga.

PS. Jag har ännu inte sytt några egna tygpåsar för frukt, och önskade att det istället fanns papperspåsar att tillgå vid fruktdisken i vår lokala matbutik.

Hur går det med ditt plastfria liv? Kanske du har några enkla vardagstips att dela med dig av?

 

Leena
24.03.2018 kl. 14:46

Hur berättar man för barnen att mamma har cancer?

Det här med levande bibliotek som jag skrev om tidigare (läs här) blev precis så givande och roligt som jag hoppats. Fast lite tömd kände jag mig också efter att ha upprepat min historia för många olika grupper.

Vi var 11 olika ”levande böcker” med helt olika livserfarenheter. Studenterna var i par eller grupper om tre och lånade den ”bok” de var intresserad av och ”lånetiden” var begränsad till tjugo minuter, så att så många som möjligt skulle ha tillgång till ”boken”. Med de flesta blev diskussionen så intressant, att vi kände att tiden inte riktigt räckte till.

Eftersom det den här gången var socionomstudenter som erbjöds möjligheten så fick jag flera frågor som gällde barn och ungdomar och hur de reagerat.

En fråga jag fått tidigare här på bloggen (läs här) gällde också barnen:

Hur berättar man för sina barn att mamma är allvarligt sjuk? Vilket stöd finns att få för barnen, alltså utanför hemmet? Är det tillräckligt eller borde det finnas mera?

Hos oss har barnen från första början fått veta hur det ligger till. Vi har berättat för dem precis som det är eller åtminstone det vi vetat för tillfället. Efter det första beskedet att jag har tumörer i bäckenet, fanns det inga alternativ till att berätta, då de såg hur ledsen jag var (läs mer om det här). Men lika svårt som det var att ta in det hela för mig själv, så var det kanske också för barnen.

Barnen har själva sagt att de vill veta. Och att de vill bli behandlade som vuxna. Vi mer eller mindre tvingade ändå iväg dem till skolkuratorn. En av tre tyckte det var bra. De två andra ville hellre vara utan. Just nu då läget är så bra som det är saknar vi inte ytterligare hjälp. Om läget blir akut igen kanske mitt svar blir något helt annat.

Leena
23.03.2018 kl. 16:59

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar