Värdet av en god natts sömn

16.01.2018 kl. 08:57

 

Vaknar med ett ryck kvart över fyra i natt. Inser att familjens pojkar inte kommit hem än. Stiger upp och går på toa. Försöker, förvirrad som jag är mitt i natten, komma ihåg tågtider och räkna i huvudet beräknad hemkomsttid för dem. Ligger och lyssnar om jag hör bilen eller porten öppnas. Det enda jag hör är ett plötsligt pip från brandvarnaren i vårt sovrum. Batteriet behöver bytas.

Jag ringer min man. ”Vad har hänt?” svarar han. Kör försiktigt ber jag honom, då jag fattar att mina beräkningar kastade med en timme.

Får ändå inte tag på sömnen. Jag som ärvt min goda sömn av min mor, ligger nu vaken medan tankarna rusar runt och brandvarnaren piper till igen.

Pojkarna kommer hem välbehållna. Mannen når upp till brandvarnaren och rycker ut batteriet. Han är sval och somnar genast.

Jag är trött då fåglarna väcker mig på morgonen.

PS. Efter en dåligt soven natt påminns jag om hur frustrerande det är att inte få tag på sömnen. Fast man är trött. DN skrev i veckan en relevant artikel om sömn och tupplurar.

 

Leena
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

Ta in påsken!

Såhär med en längtan efter våren så har det varit två lite deprimerande morgnar i rad nu; igår snöade det tätt hela förmiddagen och idag var det minus 14 (!) grader på morgonen. Särskilt sådana morgnar är jag tacksam för hemmakontor.

Men nu skiner solen, temperaturen har stigit med mer än tio grader och jag har med lite små medel försökt få in lite vår i vårt hem.

Märk särskilt den vita dörrkarmen till höger som äntligen, ett och ett halvt år senare, kommit upp och gör att vår stockvägg ser lite mindre ut som det renoveringsprojekt som köket är i mycket stort behov av .

Med min gamla marimekko-gardin blev det lite ljusare trots smutsiga fönster.

Våra påskpynt är försvunna, hittade bara den lilla haren som får symbolisera påsken hos oss i år.

Trots den extrema våren, all snö och kyla så har syrenen redan små musöron. Små saker som gör en glad.

Leena
26.03.2018 kl. 13:13

Plaståtervinning

Kan inte låta bli att fortsätta gå på lite om det här med plast. Igår kunde jag nämligen i tidningen läsa att användningen av plastpåsar, både fruktpåsar och plastkassar, har minskat. Allt fler har med sig sin egen tygkasse eller motsvarande då de handlar. Hurra!

Har nu också tagit reda på lite mer om plaståtervinning och hur det funkar, (eller inte funkar?), åtminstone här hos oss i Vasa.

Jag kontaktade Stormossen (återvinningsstationen) här i Vasa, som var väldigt snabba med svar (tack för bra service!) och uppgifterna jag fick därifrån var att det är ett företag som heter Rinki Oy (rinkiin.fi) som har ansvar för plastinsamlingen. De har totalt 500 uppsamlingsplatser i hela landet, men bara fyra i Vasatrakten (S-market i Gerby, Citymarket och Prisma i Stenhaga och Lidl i Melmo). Den insamlade rena plasten processas till plastgranuler som sedan används som råvara till nya plastprodukter som t ex utemöbler och staketstolpar, förutom plastsäckar och påsar mm. (rinkiin.fi).

Den plast som slängs i de brännbara soporna här i Vasa blir fjärrvärme och el på Stormossen.

Efter mina småskaliga efterforskningar har jag (just nu) kommit till följande slutsats:

  • Prioritet 1. Undvik plast så gott det går för att minska den totala plastmängden.
  • Prioritet 2. Lämna in plast för återvinning. Det måste väl vara bättre att utnyttja den plast som redan finns, istället för att tillverka ny från scratch?
  • Prioritet 3. Om du bor i Vasa men inte har rimlig möjlighet att sortera plasten för återvinning så släng dina plastförpackningar i de brännbara soporna och njut av värmen inomhus denna kalla vår (om du har fjärrvärme).

Vad du än gör, lämna aldrig plast så att de kan riskera hamna i naturen eller vattendrag, vilket väl är en självklarhet för var och en.

 

Har tidigare också skrivit om det här med plastbantning:

Kolla också in Julia, som har bloggen Grön i Åbo, och lever enligt zero waste-principen. Jag har en bit dit så att säga.

PS. Jag har ännu inte sytt några egna tygpåsar för frukt, och önskade att det istället fanns papperspåsar att tillgå vid fruktdisken i vår lokala matbutik.

Hur går det med ditt plastfria liv? Kanske du har några enkla vardagstips att dela med dig av?

 

Leena
24.03.2018 kl. 14:46

Hur berättar man för barnen att mamma har cancer?

Det här med levande bibliotek som jag skrev om tidigare (läs här) blev precis så givande och roligt som jag hoppats. Fast lite tömd kände jag mig också efter att ha upprepat min historia för många olika grupper.

Vi var 11 olika ”levande böcker” med helt olika livserfarenheter. Studenterna var i par eller grupper om tre och lånade den ”bok” de var intresserad av och ”lånetiden” var begränsad till tjugo minuter, så att så många som möjligt skulle ha tillgång till ”boken”. Med de flesta blev diskussionen så intressant, att vi kände att tiden inte riktigt räckte till.

Eftersom det den här gången var socionomstudenter som erbjöds möjligheten så fick jag flera frågor som gällde barn och ungdomar och hur de reagerat.

En fråga jag fått tidigare här på bloggen (läs här) gällde också barnen:

Hur berättar man för sina barn att mamma är allvarligt sjuk? Vilket stöd finns att få för barnen, alltså utanför hemmet? Är det tillräckligt eller borde det finnas mera?

Hos oss har barnen från första början fått veta hur det ligger till. Vi har berättat för dem precis som det är eller åtminstone det vi vetat för tillfället. Efter det första beskedet att jag har tumörer i bäckenet, fanns det inga alternativ till att berätta, då de såg hur ledsen jag var (läs mer om det här). Men lika svårt som det var att ta in det hela för mig själv, så var det kanske också för barnen.

Barnen har själva sagt att de vill veta. Och att de vill bli behandlade som vuxna. Vi mer eller mindre tvingade ändå iväg dem till skolkuratorn. En av tre tyckte det var bra. De två andra ville hellre vara utan. Just nu då läget är så bra som det är saknar vi inte ytterligare hjälp. Om läget blir akut igen kanske mitt svar blir något helt annat.

Leena
23.03.2018 kl. 16:59

Pasta för alla

Pasta, en riktig räddare av vardagen. Frågar man våra barn så föreslår de pasta kanske sju av tio gånger. Jag gillar då den serveras med mycket fräscht till, som här. Min man är lycklig varje gång mat serveras.

Tagliatelle som bas. Enklast är att blanda med lite pesto. Men om man inte råkar ha det hemma, så blir det lite olivolja och kryddor som gäller istället. På sommaren förstås en massa färska örter. Kokta ägg, kallrökt lax och grynost som proteinkälla för de sportiga.

Sedan alla godsaker som denna gång bestod av sallad, tomat (både soltorkade och färska), solrosfrön och inlagd gurka. Bara att ta det man gillar och har tillhands. Vackert, enkelt, fräscht och gott!

Har du någon enkel vardagsfavorit du kunde tipsa om?

Här hittar du tidigare tips på enkla rätter som du kanske också gillar:

Leena
22.03.2018 kl. 10:59

Hur är livet med kronisk cancer?

 

Fråga vad du vill!

Inspirerad av så mycket feedback som jag fick på inlägget i måndags om levande bibliotek har jag nu ett fantastiskt erbjudande till dig.

Om du inte råkar vara studerande på en vårdhögskola eller på annat sätt har möjlighet att delta i ett levande bibliotek, har du nu ett unikt tillfälle att delta i mitt "web-bibliotek" istället.

Pricipen är densamma, med undantaget att det bara finns en "levande bok", nämligen jag. Men nu har du chansen att fråga mig vad som helst. Inga frågor är för dumma, nyfikna eller privata. Och om de mot förmodan är det, så kan jag ju alltid svara att det inte står i boken.

Baksidestexten till min bok ser alltså ut såhär:

Ett liv med obotlig cancer

Mamma till tre barn i skolåldern får plötsligt en chockartad diagnos; aggressivt metastaserad njurcancer.

Boken handlar om återgången till livet efter en dödsdom.

Hur den ena njuren opereras bort, livslång behandling och återkommande kontroller.

Hur det är att leva med kronisk cancer.

Tankar och erfarenheter kring diagnosen, behandlingar och ork.

 

Dyker det upp någon fråga eller fundering hos dig? Skriv in den i kommentarsfältet här under. Du kan förstås vara anonym. Eller om du hellre vill så använder du passligts fb sida eller mailar mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

 

Hjälp mig att förbereda mig inför fredagen, genom att ställa din fråga/dina frågor. Och jag lovar att jag skall försöka svara på alla!

Ja tietenkin saa kysyä myös suomeksi!

Det tidigare inlägget om levande bibliotek kan du läsa här:

Leena
21.03.2018 kl. 10:02

Våren är här!

Idag är det vårdagjämning! Sett i kalendern så börjar våren nu. Sett ut genom fönstret så har vi en bit kvar. Men en hel del vårtecken redan, även här i Vasatrakten:

  • Fåglarna har sjungit sedan långt tillbaka och nu inspekterar de holkarna för eventuell inflyttning.
  • På gårdagens promenad fanns fläckvis bar asfalt även här i våra mindre trafikerade kvarter och riktigt stora smältvattenpölar på gatorna i staden.
  • Solen står redan högt på himlen, värmer så det känns i ansiktet och somliga njuter redan på sina inglasade balkonger. Inne är det svårt att se om lamporna är tända eller inte då solen skiner in. Det gillar jag.
  • Och jag önskar att jag kunde säga att fröna grott och frodas, men åtminstone ser mina omplanterade pelargoner fina ut.

 

Ifjol skrev jag såhär vid vårdagjämningen. Då var det också vinter kvar, men inte riktigt lika mycket snö som i år.

 

Leena
20.03.2018 kl. 09:22

Ett liv med obotlig cancer

Jag har fått chansen och kommer att delta som ”ljudbok” i ett ”levande bibliotek”. Det blir min första gång och jag ser väldigt mycket framemot det.

För dig som inte vet, så fungerar det så att flera levande böcker (personer med olika livserfarenheter) finns för utlåning (20 min), och låntagarna har möjlighet att ställa frågor till boken. Varje ”ljudbok” beskrivs i sin egen baksidestext som sedan finns för påseende i biblioteket.

Min bok kommer att presenteras så här:

 

Ett liv med obotlig cancer

Mamma till tre barn i skolåldern får plötsligt en chockartad diagnos; aggressivt metastaserad njurcancer.

Boken handlar om återgången till livet efter en dödsdom.

Hur den ena njuren opereras bort, livslång behandling och återkommande kontroller.

Hur det är att leva med kronisk cancer.

Tankar och erfarenheter kring diagnosen, behandlingar och ork.

 

Säg att du skulle vara en av låntagarna på biblioteket, skulle du då vara intresserad att ”läsa” denna?

Leena
19.03.2018 kl. 13:09

Min kärlekshistoria

 

Nu vill jag dela med mig av en riktigt bra läsupplevelse.

Expeditionen. Min kärlekshistoria, av Bea Uusma var speciell på ett mycket positivt sätt. Den första fackboken som jag någonsin sträckläst! Boken tilldelades Augustpriset för bästa fackbok år 2013, men i min värld kunde den fått pris även i andra klasser, så bra är den. Boken handlar om Beas frenetiska jakt på sanningen om ingenjör Andrées polarexpedition. Expeditionen som började i en luftballong men fortsatte dragandes på riktigt tunga slädar i nordpolen. Expeditionen som har, bland mycket annat, med sig böcker, finkläder och whisky på färden. Kvarlevorna av de tre männen som deltar i expeditionen hittas av en tillfällighet 33 år senare på en öde glaciärö.

Vad hände egentligen? Bea har varvat nutid med händelserna från 1897 på ett så fängslande sätt, att jag bara inte kan lägga boken ifrån mig.

Den här boken är helt enkelt värd att läsas. Alla i vår familj är överens om det.

 

Flera lästips av mig hittar du i de här inläggen:

 

Leena
17.03.2018 kl. 16:10

Flyinge Kungsgård imponerar

Landade i natt till minus 19 graders kyla och en halv meter snö här i Vasa. Men Skåne hann också ge prov på kyleffekten då det blåser över slätterna där. Nu känns det nästan overkligt att vi har en dotter och en häst stationerade där borta.

 Ett mäktigt vårdträd stoltserade mellan stallet och ägarens hem.

Hästen som är van vid torv som strö verkade lycklig över sitt nya hem. Hon som skall städa boxen var inte lika övertygad.

Alla dessa vårtecken gör en lycklig!

En liten bit av flyingeby.

De anrika byggnaderna och hela anläggningen i Flyinge Kungsgård är vacker och imponerande. Åtminstone tre ridhus, flera ridbanor, stall och den klassiska dressyrbanan i mitten.

Mullvadshögarna och storkarna med sina bon på taken ger ett lite exotiskt inslag.

Det är vår i Lund också trots att temperaturen bara var strax ovanför nollstrecket och det blåste en kall vind.

Snöklockor lärde jag mig att dessa heter. Lite större än snödropparna och minst lika vackra!

Läs också

 

Leena
16.03.2018 kl. 10:12

Flyinge hästmecka

Framme i Flyinge. Speciellt med ett samhälle som helt cirklar runt hästar. Lite som en fjällort där skidor, längdspår och pister bytts ut mot hästar, ridhus och terrängbanor. Ryttare och hästar syns överallt, på väg till och från träningar, hästar ute i sina hagar, hästtransporter på var och varannan gård och stall inklämda på den minsta lilla bakgård. Plus de stora anläggningarna, som t ex den där vi bott på i natt. En helt nybyggd anläggning med tornhus med nya fräscha rum, gemensamt stort kök med matsal och sällskapsrum. Förstås med fönster in mot det ljusa ridhuset och ut mot de stora hästhagarna.

Annars bjuder Skåne på lite snålblåst, plusgrader, barmark med någon enstaka gammal snöhög, däremellan snöklockor, snödroppar, vintergäck, uppstickande narcisser och flyttfåglar. Känns nästan lite exotiskt. 

 

Leena
15.03.2018 kl. 11:12

Nya äventyr

Har lämnat ett mycket snöigt Vasa för sydligare breddgrader. Med har vi häst och ryttare som skall spendera en tränings och tävlingsperiod i Skåne.

Den långa färden har startat och den första utmaningen, nämligen den snöiga och hala uppförsbacken från hemmastallet, klarade vi med glans, eller åtminstone kom hela vårt ekipage upp och iväg. Förberedda var vi med både sand och att stoppa den övriga trafiken undan bil med trailer som fick ta i allt vad den var värd.

Snöar gör det också här i södra Finland, men nu snart väntar rastning av häst, färjeöverfart med övrig tung trafik i hård nordlig vind och heldagskörning imorgon på de svenska landsvägarna, med två stopp för rastning av häst.

Sahlström eventing är på väg till Flyinge!

 

Följ oss också på:

Instagram @sahlstromeventing

Facebook: Anni Sahlström, idrottare

 

Leena
13.03.2018 kl. 16:26

Fakturering

Så nu har den skickats iväg; mitt livs första faktura! Kändes pirrigt och stort.

Mycket pyssel och osäkerhet med den första fakuran, första gången. Hur det skall se ut och vad som måste vara med och inte.

Det svåraste är ändå att sätta pris på sig själv. Inte för högt, för att eventuellt bli anlitad igen, men samtidigt inte för lågt, så det inte blir enbart välgörenhet av det man sätter ner både sin tid och själ i. Mycket svår balansgång tycker jag.

 

Har du eget företag? Hur resonerar du kring prissättning och fakturorna?

 

Leena
12.03.2018 kl. 12:10

Befruktning av chili och annat vårpyssel

Idag har både tid, energi och inspiration sammanfallit för lite vårpyssel. De flesta pelargonerna har fått ny jord runt fötterna. Några pelargonstickligar som jag tog tidigare hade utvecklat fina rötter i vattenglaset och blev idag nerplanterade i kruka med plantjord.

Lite pyttefrön av alunrot hade jag tidigare satt för förgrodd, men där syns inget liv trots att jag hade nyinköpta frön. (Har haft bättre grobarhet hos gamla frön än dessa.) Gjorde idag ett nytt försök och tog upp sådden i rumsvärmen istället för att lämna den i källaren. Får se om jag har bättre lycka den här gången.

En rätt liten chiliplanta, som jag köpte ifjol, hann inte ge någon frukt då. Nu har den stått under växtlampa tillsammans med olivträdet och har nu satt rätt många lilafärgade blommor. Den har tidigare ofta fällt sina blommor. Nu har jag läst på lite och  lärt mig att chilin har ståndare och pistill på varje enskild blomma, och den behöver skakas på lite, för att befruktning ska ske (åtminstone då den står inomhus). Få se nu om min skakbehandling ger någon frukt.

Leena
11.03.2018 kl. 17:28

Kronisk cancer allt vanligare

Efter att ha varit och talat för studenter, och även i andra sammanhang, så har jag blivit varse om hur ordet cancer fortfarande är väldigt skrämmande för många. Något helt nattsvart. Något som får en att gå helt i baklås.

Det är en allvarlig sjukdom och alltför många har förlorat någon närstående i sjukdomen. Det är oerhört sorgligt och ledsamt och det finns inte ord nog att beskriva det som ingen skall behöva utsättas för.

I min värld och verklighet är cancer något vi lever med dagligen. Ett monster som jag på ett visst plan är rädd för, men för det mesta bara något som lurar lite i bakgrunden och skymtar till ibland. Något vi ibland skämtar om i familjen, som finns där och sätter käppar i hjulet för vissa saker, men som också har gett mig många erfarenheter som jag nu på något konstigt sätt är tacksam för.

Väldigt många cancerpatienter kan botas idag. Friskförklaras. Alltför många kan fortfarande inte det. Många, som jag, har kunnat leva mycket längre med sjukdomen än någon av oss vågat hoppas. Kronisk cancer* blir allt vanligare. Det finns mer och mer behandlingar som är effektiva, utvecklingen går framåt och jag är lycklig över att jag insjuknat först nu och inte för mer än femton år sedan. Då skulle jag inte levt idag.

Jag önskar innerligt att cancer kunde bli mindre skrämmande. För oss som är sjuka, men också för alla anhöriga och andra berörda. Jag vet att det inte räddar någon som gått förlorad. Jag är också tveksam om det hjälper att jag skriver om det. Men jag gör det ändå, för om det finns en minsta liten chans att någon blir mindre rädd, så är det värt det.

 

*Med kronisk cancer menar jag cancer som inte kan botas, men som kan hållas under kontroll med mediciner.

 

Läs också de tidigare inläggen:

 

 

Leena
10.03.2018 kl. 18:55

Plastfri månad

 

Fick nys om utmaningen ”muoviton maaliskuu” dvs plastfri mars (som i månaden mars alltså). Och tände på idén förstås. (Har ju varit inne på plastbantning förr, men inte om mat då). I artikeln (bara på finska tyvärr) stod det att toapappret skulle vara den största utmaningen, men han måste ha skämtat. Det är ju totalt omöjligt att storhandla till en fempersonersfamilj utan att plast är inblandat.

Månaden börjar bra. Jag handlar knappt inget då vi kan äta från frys och skafferi. Eller så skickar jag någon annan till butiken (men det räknas väl inte?) Jag har handlat mjölk och det packas åtminstone i kartong (fast jag misstänker lite att den glatta ytan kan ha någon smygplastkomponent den med, så glansig och hållbar som den är). Det har jag handlat tills idag, då det barkade totalt.

Jag började tappert med att åka ut till gårdsbutiken för att handla närproducerade rotsaker. Jag har förstås med mig våra tygkassar som alltid då jag handlar. Det fanns små bruna papperspåsar att packa kålrötterna, rödbetorna och palsternackorna i. Den 5 kg stora potatissäcken var av papper. Bra. Men morötterna. Vill ha mycket för de är godast. Fem kilo blir det. I en plastpåse. Men det totala saldot är rätt okej ändå. Trots att jag inte sytt mig egna påsar av avlagda t-shirts som jag tipsats om.

Inser att dessa rotsaker vill ha sällskap i kylen som tidigare gapat tom. Åker vidare till den stora matbutiken för att storhandla resten. Mjölk, youghurt, havregryn, socker, ägg, burkbönor och soltorkade tomater går bra. Ingen plast ännu. I fruktdisken finns inga papperspåsar men nog 100% biologiskt nedbrytbara påsar. De måste väl vara okej? Rätt nöjd fortfarande. Vitkålen klarar sig utan påse. Men sedan. Gurkan är inplastad. Salladen, vindruvorna och körsbärstomaterna likaså. Löken i en av de onödiga nätpåsarna gjorda av plast. Värst blir det i hyllan med mjölkprodukter: gräddfil, ost, grynost. Allt säljs i plastförpackningar. Inte ens en medhavd hemsydd tygpåse skulle ha löst situationen.

Tidigare inlägg om plastbantning hittar du här.

Leena
08.03.2018 kl. 20:58

Enkelt recept på lamm

 

Vi brukar köpa 1-2 hela styckade lamm från en lokal producent varje höst, så vi har blivit tvungna att lära oss tillreda även de lite knöligare delarna. Revbenen brukar vi spara till sommarhalvåret för de blir så goda på grillen. Men nu vill jag tipsa om en rätt som visat sig vara en riktig hit. En allt-i-ett-rätt som jag är så förtjust i. Receptet har jag hittat i hs.fi men det är klart att vi modifierar det lite från gång till annan.

Förutom de odefinierade lammbitarna (lammleg i ursprungsreceptet) så lägger man med hela potatisar, halverade tomater, lagerblad, timjan, salt, peppar, lök och vitlök. Och till sist rikligt med olivolja och vitt vin.

Hemligheten, om det nu finns någon sådan, så skall hela härligheten tillredas under folie i två och en halv timme i 175 graders ugn. Efter det höjer man temperaturen till 225 grader, tar av folien och tillreder ytterligare ca 20 minuter för att ge hela kalaset lite färg.

Det hela sköter sig själv i ugnen då man är ute och skidar till exempel och köttet blir underbart mört och smaken mustig. Rekommenderar!

Ursprungsreceptet (på finska) och bild på färdig rätt hittar du här. Hos oss sa det bara slurp innan jag hann fram med kameran.

 

Här hittar du tidigare tips på rätter som du kanske också gillar:

 

Leena
08.03.2018 kl. 09:25

Bibliotek och lästips

Oj, vad jag gillar bibliotek. Måste oftast riktigt anstränga mig för att inte spendera alltför lång tid där. Vårt lilla stadsdelsbibliotek på Brändö är guld värt. Dessutom ligger det bara ett stenkast ifrån oss. 

Det bästa är den fantastiska servicen. Jag hade snappat upp att det utkommit en ny bok som ännu inte fanns i sortimentet. Vips så köptes den in och jag fick ett meddelande att den väntade på mig. Helt kostnadsfritt! Kan det bli bättre?

Bland det ofantliga sortimentet av böcker är det ibland ändå svårt att hitta pärlorna. Några av mina tidigare lästips hittar du här.

Har du läst någon bra bok på sistone som du kunde rekommendera?

Lämna ett tips här under, kontakta mig på passligts fb sida eller maila mig direkt på leena.sahlstrom(at)hotmail.com

 

Leena
07.03.2018 kl. 08:57

Full fart på isen

Påpälsad var jag och på isen redan klockan sju i morse där det blev full fräs då glada och ivriga hästar fick lov att sträcka ut. Belåtna skrittade de tillbaka hemåt samtidigt som solen gick upp över staden. Fantastiskt bra start på dagen både för hästarna och oss andra.

Premiärturen med hästarna på isen kan du läsa om här.

 

Leena
06.03.2018 kl. 09:55

Leva i 90 år

Malin har nyligen publicerat en lista som handlade om personlig utveckling. Kolla Malins lista här. Lite tuffare att svara på än en vanlig lista om t ex sina favoritgodisar, men blev lite insprerad ändå att försöka. Gjorde min egen variant där jag bantade ner 15 frågor till 10.

Här kommer min lista:

1. Hur ser en perfekt dag ut för dig?

En perfekt dag kan vara så mycket. Men oftast en dag då jag själv bestämmer vad jag vill göra av min tid och den inte är full av en massa måsten. De flesta dagar innehåller perfekta stunder. Små fina stunder som utgör livet.

2. Vad ville du bli då du var yngre?

Självsäker. Modig. Extrovert (fast då skulle jag inte uttryckt det med den termen). Skulle frågan vara ställd i nutid skulle svaret antagligen vara detsamma.

3. Vad gör du för att slappna av?

Tar med mig en hel hög med olästa dagstidningar, kanske någon bok och en kopp te och eventuellt något ätbart och lägger mig på soffan invirad i en eller flera plädar.

4. När gjorde du senast något som skrämde dig?

Det var troligen på kursen som jag berättat om tidigare och jag skulle berätta min egen sjukhistoria inför de andra. Det var rätt läskigt de första gångerna. Små saker som skrämmer mig nästan varje gång är hur jag skall ta mig nerför (enligt mig) branta backar på skidor.

5. När kände du dig senast stolt över dig själv?

sportlovet i Hemavan då jag klämt en hel del pistsvängar och min son och hans kompis inte tycket att det såg ut som några cancersvängar. Ännu mer stolt var jag nog efter min provföreläsning för närvårdarstudenterna (läs om det här), som jag själv tyckte jag klarade så bra. Trots lite motig start (se punkt 4).

6. Vilka praktiska färdigheter önskar du att du hade?

Nu då jag tänker på det är jag väl rätt nöjd med det jag kan egentligen. Det flesta praktiska färdigheter kan man ju lära sig bara man vill tillräckligt. Fast det skulle kanske vara roligt att vara mer konstnärlig och musikalisk, och där behövs nog mera talang än vad jag har (fast det kanske inte räknas som praktiska färdigheter egentligen?). Och så önskar jag att jag vore bättre på datorer, sådär att datorlogiken skulle komma till mig av sig själv.

7. Vad tycker du om att göra för andra eller ge till andra (inte materiellt utan av dig själv)?

Jag blir både glad och stolt då jag lyckats förmedla lite hopp till någon som behöver det. Eller om jag inspirerat andra att prova något nytt. Eller lyckats bidra till att någon övervunnit sig själv och den personen känner sig glad och nöjd över sin bedrift.

8. Vad gör dig exalterad?

Om man med exalterad också kan inkludera glad, stolt och nöjd, sådär när man blir alldeles varm och avslappnad i hela kroppen.

Då någon berättar eller ställer mig en fråga som visar att de fattat förtroende för mig. Då jag kommer på en bra idé. Då jag gjort något som jag inte trott jag skulle klara, eller åtminstone spänt mig för innan. Även vardagliga saker som frön som grott och vårtecken i naturen. Då jag får oväntad positiv feedback. (Se även punkt 5 och 7.) 

9. Vad gör dig nedstämd?

Då jag får negativa besked av min onkolog. Men också då medmänniskor säger något ogenomtänkt, som t ex att det finns ett naturligt behov av nya erfarenhetstalare bland just cancerpatienter eftersom de tidigare dött.

10. Fantisera att du var 90 år. Vilka minnen skulle du vilja ha? Vilka historier skulle du berätta?

Små roliga anekdoter från både min egen ungdom och våra barns. Jag skulle också berätta om under som skett, där jag som medelålders insjuknat i aggressivt metastaserad cancer, (som på den tiden var en sjukdom som förknippades med döden), men att jag trots det levt ända tills jag var 90 år.

 

Hur skulle din lista se ut?

 

Leena
05.03.2018 kl. 18:39

Hemma igen

Lite exotiska bilder (åtminstone sett härifrån platta Österbotten) som sammanfattar sportlovsveckan i Hemavan. Sol, sol, sol. De riktigt låga temperaturerna syns inte, men det gällde att hålla sig högre upp på fjällen där det var vamare.

Väldigt mycket längre väg upp i Kobåset än vad det var ner därifrån.

Solfika.

Vy från pisterna. Var är liftköerna och folket? Folkes fik däremot precis runt hörnet.

Gänget bestiger Artfjället.

Jag bevisar att den vintervarma sovsäcken verkligen är vintervarm.

Kolla in utsikten på film här.

Leena
04.03.2018 kl. 13:23

Riktiga fjäll

Dagens pistdag bådar träningsvärk till imorgon. Det fantastiskt soliga vädret har hållit i sig. Lite kallt på morgnarna men uppe på fjället har det varit väder för utomhusfika.

Några soliga bilder från gårdagen finns på instagram @leenasahlstrom.

Ha tålamod, kommer mera senare.

Leena
01.03.2018 kl. 21:44

Miljöombyte

Uppe i fjällen igen. Till skillnad från senast, under nyår, så värmer solen redan skönt där ute. Familjens entusiaster är förstås ute i backarna, medan jag chillar i soffan efter en tur i längdspåret. Övervägde en kopp choklad i solen på verandan, men konstaterade att solen värmer härligt även på soffan inomhus.

PS. Bloggpremiär från mobilen. Inte så smidigt... 

Leena
27.02.2018 kl. 16:35

Du ser så fräsch ut

 

”Du ser så frisk och fräsch ut”. Det har jag fått höra fler än en gång. Men sällan innan diagnosen (som jag kan minnas).  Visst blir jag glad. Vem skulle vilja höra det motsatta?

Men sen läser jag det här (tyvärr bara på finska) om hur det är att få höra av sina arbetskamrater att man ser frisk ut, med en underton av ”varför jobbar du inte mer än du gör?”, trots att man känner sig allt annat än pigg och full av energi.

Har hört om det här från andra håll också, att skenet ibland bedrar. Man kanske inte känner sig så frisk som man ser ut. Det här gäller nog inte bara cancerpatienter utan säkert också flera andra patientgrupper, men kanske främst dem med psykisk ohälsa. Sådant som inte syns utanpå.

Det är inte så enkelt om man gärna vill jobba, delta i arbetslivet, men arbetsdagen tar all must ur en och resten av kvällen ligger man utpumpad, utan någon ork att ta tag i någonting. Livet skall väl innehålla annat än jobb också?

Det är väldigt vanligt, åtminstone inte ovanligt, att cancerpatienter även de som fysiskt blivit friskförklarade, har en lång väg innan man psykiskt hunnit ifatt. Det är inte så där bara att återgå till det normala, det som var innan.

Jag säger inte att du inte får kommentera att någon ser fräsch ut, men kanske det också kan följas av ett ”Hur mår du?”

Intresserad att läsa mera?

Mina blogginlägg på cancerföreningens sida som tangerar ämnet:

Känner du igen dig? Är arbetstempot för tufft? Hur vill du bli bemött på jobbet?

Det går bra att diskutera också på passligts facebooksida.

Leena
26.02.2018 kl. 12:13

Prutta av glädje

 

De har varit ute på isen och ridit! Jag kunde inte vara där (var nog lite skraj också över hur det skulle gå, så var också lite lättad att jag inte kunde var på plats), men har sett filmen efteråt gång på gång. Nästa gång vill jag vara med!

Minns så väl då jag och min stallkompis på den gamla goda tiden, kom oss ut och galopperade på havsisarna. Hästarna var ivriga och gav järnet. Vi hängde bara med. Min kompis tyckte det var särskilt roligt då min häst bockade och pruttade av glädje.

Nu så har min dotter fått känna av den glädjen. Sasha bockade inte men Anni hade nog fullt upp att hålla all hennes iver. ”Det gick inte så att säga att slappna av”, som Anni uttryckte det efteråt.

Kolla in en filmsnutt på dem ute på isen här.

Idag har det varit mera kontrollerad träning. Banhoppning i ridhus. Behövde inte ha hjärtat i halsgropen.

Påpaltade och nöjda efter lyckad träning.

 

Följ Anni och Sashas framfart på fb här eller på instagram @sahlstromeventing

 

Leena
25.02.2018 kl. 18:53

Harens hem

Jag blev ganska arg och besviken då jag för ett tag sedan upptäckte att vårt äppelträd som vi planterade i höstas var rejält uppätet. Hade glömt, missat eller förträngt att skydda stammen då på hösten.

Nu är haren tillbaka. Den bor under buskarna i bersån och ser lite skrämd ut där den ligger och kurar, men rör sig ändå ingenstans. Ingen, inte ens jag, kan längre vara arg på den. För hur mysigt är det inte att få säga godmorgon åt haren från sitt sovrumsfönster då man vaknar på morgonen. Och just då äter den inte på vare sig äppelträdet eller något annat jag planterat. Det är ju harens hem också.

Leena
24.02.2018 kl. 08:16

Middag med asiatisk touch

Ända sedan vi var hembjudna hos en vän på middag har jag varit lite sugen att prova på det vi blev bjudna på, en slags asiatisk varm nudelsallad med mycket ingefära, lime och sesamolja. Nu kom jag äntligen till skott. Det blev min egen variant.

Mycket nudlar för en stor familj utgör basen. Därtill wokade jag grönkål och morötter. Paprika, rödlök, gurka och färsk chili tillsatte jag råa.

Dressingen är den viktigaste. Riktigt rejält med färsk finriven ingefära, både rivet skal och saften av två lime, socker eller honung och detta blandas med sesamolja till en dressing.  Smaka dig fram, men min erfarenhet är att nudlarna suger upp en massa och fastän jag tyckte att jag hade mycket både ingefära och lime så skulle det inte skadat med ännu mera.

Jag gjorde en sesamlax till. Penslade laxen med soja innan jag strödde på tätt med sesamfrön. Mycket enkelt. Tryck i en termometer ställd till 56 grader så blir den fort klar i 200 graders ugn.

Egentligen skulle det varit mängder av rostade nötter och frön också, som är väldigt gott till, men det glömde jag bort en vanlig vardagkväll. Det blev väldigt gott såhär också och rätten kommer nog att återkomma på menyn hos oss.

Om man inte som vi räknar fisk som grönsaker, så funderade jag att man kunde  göra rätten helt vegetarisk genom att fylla på med t ex proteinrika brytbönor i salladen, eller varför inte tofu (då man väl lärt sig att gilla konsistensen på den).

Kolla också in tidigare tips på vegetariska rätter som du hittar här:

 

Leena
23.02.2018 kl. 11:07

Premiärföreläsning som expert

Idag var det min provföreläsning som expert (erfarenhetsföreläsare) för en liten grupp riktiga närvårdsstuderande (undersköterska kallas de i Sverige). Och det gick bra! Jag var inte ens så speciellt nervös. Studenterna och deras lärare var jättegulliga, lyssnade intresserat och hade en massa bra frågor, så det blev en fin diskussion efteråt också. Jag fick positiv feedback och de verkade uppriktigt nöjda. Det blir nog flera gånger.

Sedan hann vi ut på isen på skidor en sväng i solen också, så nu är jag trött i kroppen, men glad och nöjd efter en lyckad dag.

Läs mer om min nya bana som expert i ett tidigare inlägg: Expert på cancer

Leena
22.02.2018 kl. 18:28

Ett husmorsknep

 

En absolut fördel med vintern är att man har möjlighet att skida, ffa då man kan skida på isen och det dessutom finns dragna spår. Inga utförslöpor som är skräckinjagande här inte. Sol och vindstilla dessutom gör ju det ännu bättre.

Förutom att det är jättefint att komma ut på isen och åka skidor på vintern så har jag idag tagit till ett gammalt husmorsknep. För att göra den nödvändiga städningen lite roligare så slängde jag ut alla mattorna i den kalla snön. Snön blir lite gråare och mattorna känns åtminstone lite fräschare en liten stund. Borde passa på med sängkläderna också så länge det är ordentligt med kallgrader. Jag tror åtminstone att kvalstren blir lite skrämda i kylan. Men det får bli nästa gång.

Leena
21.02.2018 kl. 18:05

Ettårskalas på bloggen!

 

Idag är det precis ett år sedan jag tog tag i bloggen och började skriva regelbundet. Först lite trevande, men med tiden har det utvecklats till att nu vara en del av min vardag. Och delvis också familjens.

Jag har haft mina svackor (läs tex här), men trots det har jag fortsatt. Nu i och med arbetslösheten, så har bloggandet fått ta rollen som mitt obetalda men roliga jobb. Läs också på cancerföreningens sida mitt tidigare inlägg: nytt år och nya förutsättningar.

Det måste jag säga att då jag bläddrar tillbaka i arkivet så känns det som om det hänt en hel massa under det här året.

Jag har kommit igång med träningen och blivit lite starkare igen. Läs tidigare inlägg om fysioterapi, kroppsfixering och träningsläger.

Lite matinspiration har dykt upp här på bloggen också i början på 2018. Roligt med mat och ännu roligare då jag hör att jag inspirerat folk att prova både på min batatsoppa och favoriten ugnsrotsaker med bönor och feta.

På cancerfronten har det varit ett rätt stabilt år och det är jag ju förstås väldigt glad över. (Läs på cancerföreningens sida mitt gästbloggsinlägg: jobb, cancer och meningen med livet.) Mentalt för det ändå med sig sina svackor då och då. Men den här bloggen har visat sig vara effektiv terapi, så du lär få höra av mig i fortsättningen också.

PS. Kolla också in det som kanske är mitt nummer ett favoritinlägg från året som gått: Ett citronträd för framtiden

Har du någon favorit eller något du vill läsa mer om? Hör gärna av dig till mig i en kommentar här på bloggen, på Passligts fb sida eller direkt på mailen: leena.sahlstrom(at)hotmail.com. Det skulle jag uppskatta!

 

Leena
20.02.2018 kl. 12:49

Sex tips till dig som nyligen insjuknat i cancer

 

Till alla er andra: Klipp ut och spara, för var tredje kommer under sin livstid att drabbas.

 

Här, mina sex bästa tips till dig som nyligen fått en cancerdiagnos:

  1. Googla inte, för det gör även en kärnfrisk dödssjuk.
  2. Be om hjälp. Det är ingen skam. Du skulle också hjälpa till i en motsvarande situation.
  3. Då du är redo för att veta mer om sjukdomen, läs på cancerföreningens sidor som är pålitliga.  Ladda ner de små faktabroschyrerna som finns på deras hemsida. Det finns publikationer om bland annat de vanligaste cancertyperna, om mattips vid aptitlöshet och tips för närstående. Mycket matnyttigt och välskrivet.
  4. Hitta din egen terapi som tar dig upp ur sängen. Hästen var min. Även då jag själv inte kunde rida var den en orsak att stiga upp och komma mig iväg ut, också då jag var som tröttast.
  5. Då det känns som mörkast, hitta minst en sak att glädjas över varje dag. Det kan vara t ex fåglarna som kvittrar ute, en frukt som smakar gott, solen som skiner, glädjen att kunna röra på sig, vackra blommor, ett vänligt leende vid butikskassan, ett vårtecken, en promenad, en kram, vad som helst vardagligt som får dig att le ett litet leende inombords. Det må vara att dina dagar kanske blivit färre än planerat, men då är det extra viktigt att njuta av dem man har. Tror jag.
  6. Bryt ihop och gå vidare. Det finns alltid hopp. Även då det ser som mest hopplöst ut.

Läs även ett tidigare inlägg som fortfarande känns relevant: Lugnet mellan stormarna eller lugnet efter stormen.

Eller bläddra i arkivet i spalten till höger.

 

Leena
19.02.2018 kl. 10:21

Vårvinterns fröjder

Nu redan har jag hört har de första vårblommorna, både vintergäck och snödroppar börjat blomma i Skåne och snödroppar ända uppe i Uppsala. Här hos oss får vi nog vänta ett bra tag ännu.

Här är istället isarna så starka att de bär till och med bilar och öppnar upp en helt ny värld såhär års. Solbrillor hade inte varit helt fel.

Jag har i alla fall laddat energi i helgen inför kommande vecka. Hoppas du också får en bra vecka oavsett om du har sportlov eller inte.

Leena
18.02.2018 kl. 22:48

Bröllopsdag

Bröllopsdag.

För 22 år sedan var det kallt. Riktigt kallt. Kvicksilvret var nere på -30 grader. Vattnet frös i festlokalen och serveringspersonalen fick lov att hämta vatten från en stor tankbil som hämtades till gården. Lite extra utmaning minst sagt. Men det här var vi lyckligt omedvetna om, allt fungerade så fint ändå.

Idag har vi börjat dagen med favoritmåltiden på stadens mysigaste hotell. Färskpressad apelsinjuice, gravlax, bär, frukt, paj, croissanter och som kronan på verket nygräddade våfflor.

Nu får vi se vad resten av en solig vintersöndag för med sig.

Leena
17.02.2018 kl. 10:50

Expert på cancer

Hej, nu ska ni få höra. Om kursen. Den jag nämnde tidigare (läs här). Jag skall bli expert! Expert på mina egna erfarenheter. Expert på att berätta om mina upplevelser om cancer för t ex sjukvårdsstudenter och andra som kan ha nytta av att höra hur det är att vara den mottagande parten. (Suomeksi kokemustoimija.)

Jag slank in på det här halvt i misstag. Hade inte riktigt full koll på vad jag gav mig in på faktiskt. Men nu vet jag redan bättre.

De två första kursdagarna var rätt jobbiga. Även fast jag har varit öppen om min sjukdom och skrivit om det en hel del här på bloggen (klicka in på kategorin cancer till höger och scrolla längre bak i tiden), så var det plötsligt ganska jobbigt att stå där framför en publik, även fast den var liten, och berätta om det första chockbeskedet och om det andra som var ännu värre. Spänningen att tala inför publik fick mig att darra lite. Alla tankar kring sjukdomen fick min röst att bli ännu tunnare och svagare än vanligt och jag kunde känna tårarna bränna i ögonvrårna.

Efter den andra kursdagen var jag väldigt omtumlad och tveksam om jag verkligen ville göra det här.

Nu har jag varit på min tredje kursdag och det känns redan så mycket bättre. Jag var jättespänd inför min presentation, som jag trodde bara skulle hållas inför de andra kursdeltagarna. Men som en överraskning hade vi fem speciellt inbjudna åhörare där igår kväll som gav oss feedback. I mina förberedelser som var rätt slitsamma i sig, hade jag förträngt att vi skulle begränsa oss till 10 minuter. Mitt manus var mycket längre än så.

Min syster, som är i branschen, uttryckte det så bra: ”Vad kan vara finare än att dela sina erfarenheter med personer som kan ta det till sig och ge det vidare till andra?”

Så nästa vecka skall jag träffa närvårdarstudenter och provprata för dem. Det blir spännande. Skall ha bättre koll på tiden då. Det finns ju så många anekdoter jag kunde dela med mig av. (Läs hur det gick här: premiärföreläsning som expert)

Läs mer om hur jag upplever livet med kronisk cancer och hur det var att få diagnosen aggresivt metastaserad njurcancer i tidigare publicerade blogginlägg. Bland annat:

Läs ännu mer genom att klicka in på kategorin cancer i spalten till höger och bläddra runt bland mina äldre inlägg.

Eller läs mitt gästbloggsinlägg på cancerföreningens sida

 

Leena
16.02.2018 kl. 13:48

Livets alla dagar

 

Alla hjärtansdag, Valentines day, vändag eller vad du nu vill kalla det. Oavsett vad, så tänkte jag att detta är ett passligt tillfälle att uppmärksamma alla mina vänner:

  • Tack för att du orkar lyssna då jag gnäller
  • Tack för att du peppar mig då livet känns jobbigt
  • Tack för att du också delar glädjen med mig
  • Tack för alla vanliga dagar då jag får känna att jag inte är ensam
  • Tack för att du klickar in här, oavsett om du bara läser eller också kommenterar
  • Tack för att du finns

Och inte bara idag, utan livets alla dagar.

Leena
14.02.2018 kl. 09:43

En skilsmässohund

Då är jag där igen. Hundfunderingar. Att skaffa hund eller inte.

Igår fick jag tips från mer än ett håll om hur en hund skulle sprida energi.

Skulle väl inte tacka nej till sällskap på en promenad, en kompis som alltid blir glad att se mig och någon som vill mysa och gosa. Även yngre dottern sitter och dreglar över valpbilder nu. Sonen accepterar alla kvällspromenader, men har insett att morgonkisset får någon annan ta hand om (läs mer om det här).

Men allt det där andra? Då den får diarré och behöver ut mitt i natten. Jag kan precis höra vår hätska diskussion om vems tur det är att stiga upp från den varma sköna sängen. För att inte tala om att städa upp efter den. Vem klipper klorna då vi misslyckats i uppfostran? Vem fixar en skötare då vi är på resa?

Men nu har vi kommit på den briljanta idén med en skilsmässohund. En hund som från början har två familjer. En gång i veckan packas hunden och dess attiraljer i bilen och den byter till en utvilad familj. Skulle inte det vara det ultimata?

Vem kan motstå denna? Nätet svämmar över av underbara hundbilder. Den här finns på pudelklubben.se.

Funderar du också på att skaffa hund, då kanske du också skall läsa detta mitt tidigare inlägg i ämnet; utmaningen.

Leena
13.02.2018 kl. 10:04

Vart tog energin vägen?

Slocknade på soffan redan innan nio igår.

Energinivån är på botten. Sitter nu bara rakt upp och ner och huvudet känns tungt och ekar tomt. Vattnat växterna utan att se dem. Hängt tvätten ur maskinen som någon annan satt igång. Det snöar utanför mitt fönster.

Funderar på orsak till min håglöshet; medicinerna eller avsaknaden av dem. En sämre soven natt. Kanske det inte spelar någon roll varför? Nu är det som det är. Imorgon kanske det ser annorlunda ut? Fast jag saknar energin som får mig att kliva upp på morgonen full av iver att ta tag i vardagen.

Som tur är finns det rester från helgen att värma till lunch. Sedan blir det en promenad till gympan, som vanligt på måndag eftermiddag. Precis vad min stela kropp behöver, tror jag.

Leena
12.02.2018 kl. 11:27

Bastubygge

Bastubygge ute på holme har sina utmaningar.

Leena
11.02.2018 kl. 10:00

Trysunda på Höga Kusten

En skön tillbakablick på förra sommaren nu då det snöar och blåser utanför mitt fönster. Trysunda på Höga kusten hade allt man kan begära. En skyddad hamn och precis en ledig plats för oss. Fantastiskt storslagen natur. Sol, hav, sandstränder, klippor, näckrosdamm och skogsstigar att vandra på. Plus en utmanande joggingstig för dem som var lagda åt det hållet. Här finns också ett vandrarhem med välutrustat kök (som också var tillgängligt för båtfolket), restaurang, bastu och vattentoaletter.  Hit vill vi tillbaka.

Sitter du precis och planerar inför kommande sommar, så hittar du mera inspiration från Höga kustens Mjältön här och Ulvön här.

Fantastiskt fina, fast jämförelsevis annorlunda, skärgårdställen än på Höga kusten hittar du på finska sidan av Kvarken. Läs mer om några av dem här: Kylmäpihlaja, Valsörarna och Mickelsörarna.

Leena
09.02.2018 kl. 16:56

Varg, skarv och andra långkörare

 

Hur mycket kan man skriva om en och samma sak egentligen?

Ta t ex vargen. Vareviga en dag, inte bara en, utan flera artiklar i samma tidning. Dag efter dag. Än har den synts till här, än där.

På tal om det, så såg vi också en gång en varg. Livslevandes. Efter att ha simmat ut en bit ångrade den långbenta sig, vände och lunkade tillbaka in i skogen. Det var nog en av mina häftigaste naturupplevelser alla tider. Nästan lika stort var det då vi kunde följa med två järvar leva sitt liv ute på fjället. Eller då jag var ute och red i ungdomen och mötte älgen. Så nära skulle jag nog inte ha kommit till fots. Oförglömligt.

På sommarhalvåret är det istället skarven som dominerar den lokala dagspressen. Häromdagen kunde vi glädjas åt att både läsa om skarv och varg i samma tidning. Kan det bli bättre?

Så idag blir det inte ett endaste ett ord om sjukdom, biverkningar och sådant tråkigt. Jag lovar.

Leena
09.02.2018 kl. 10:47

Ordningen återställd

 

  • Den försvunna pärmen är återfunnen. Det gick en rysning genom kroppen av tacksamhet då jag hörde hennes bekanta stämma i telefonen säga: ”Ja, jag tror den är här. Jo, här är hela ditt liv.”
  • Mina telefonkontakter (som jag skrev om här) har som av ett under (i alla fall om man frågar telefonförsäljarna här i staden) överförts till min nya telefon. Fler än 1300 stycken! Små spratt i form av dubbletter, tripletter (och vad det nu heter då de är ännu flera likadana) får jag stå ut med. Eller rensa då jag har en tråkig stund, om jag skulle ha så tråkiga stunder.
  • Min man är hemma igen.

 

Leena
08.02.2018 kl. 08:40

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar