Fri att göra som jag vill

08.01.2018 kl. 11:16

Vardagen kommer ikapp mig. Julen är firad. Nyåret likaså, fast vi knappt firade, och skidsemestern är avslutad för denna gång. Mannen har cyklat iväg till jobbet och sina 400 olästa mail. Barnen har likaså trampat iväg till sina skolor, mer eller mindre inspirerade att ta tag i skolarbetet igen efter välbehövligt avbrott.

Själv blir jag kvar hemma. Precis som jag gjort de flesta dagarna det senaste året. Har varvat mitt distansjobb från hemmakontoret med det obetalda hemarbetet. Men nu är kontraktet slut. Inget lönearbete för tillfället. För hemarbetet har vi inget kontrakt, det finns kvar ändå.

Har sett framemot den här dagen. Fri att göra som jag vill. Ta tag i min framtid. Planera, söka alternativ, men också njuta av friheten utan måsten. Vara sin egen chef.

Men just nu så känns chefen lite instabil och osäker i sin ledning. Vart är jag på väg?

Leena
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

Vackrast just nu

Efter nästan två veckors bortavaro så var det spännande att komma hem till trädgården igen. Ungdomarna som varit hemma mer än vi hade inte bekymrat sig om att klippa gräsmattan, så beteckningen vild var helt träffande. Men hokus pokus så fort det blir lite struktur och styrsel igen.

Bärbuskarna har fått nät, medans vi var borta (simsalabim! tack!), så i år hoppas jag få plocka mestadelen av de röda vinbären själv. Hallonen börjar sakta mogna och de är gudagoda. Jordgubbarna lägger mest revor, och de få gubbarna äter fåglarna snabbt upp. Mina små blåbärstrybuskar har gett lite goda bär redan i år. Dem har jag stora förhoppningar på inför kommande somrar. Dillen har vuxit fint och den har jag fryst ner av för vinterns behov.

Vackrast i trädgården just nu är ändå vädden (kanske en grekisk vädd?) som jag fick av min trädgårdsvän i höstas. Dess djupröda blommor som går lite mot vinrött vajar lite rufsigt en bit ovanför rabatten tillsammans med mina rostiga fjärilar. En oslagbar kombination tycker jag.

 

Leena
15.07.2018 kl. 22:13

Magisk skärgård

Något magiskt är det med hav och skärgård. 

Leena
13.07.2018 kl. 15:26

Smultronställe

Minne från Nyland från förra veckan och ett av sommarens smultronställen. En pytteliten vägkrog med fullständig självbetjäning och ålandspannkaka. Min första ever. (Till skillnad från min pannkaka så innehöll denna bland annat mannagryn.) Visst är det fint att det fortfarande finns förtroende för folket.

Leena
12.07.2018 kl. 18:38

En månad som skallig

 

Några reflektioner

Jag har nu en mycket större förståelse för min man. Den så gott som frisyrlösa medelålders mannen. Har varit rätt förundrad över hur han mer eller mindre alltid slår sitt huvud i diverse föremål med rejäla skrapsår som följd. Eftersom jag mestadels använder någon av mina mössor, så undviker jag skrapsåren, men utan mössa, ack vad lätt det är att slå sitt huvud i diverse badrumsskåp, grenar i trädgården eller vad det nu kan vara som står i vägen. Huvudets känselspröt är guld värda.

Däremot förstår jag kanske inte helt hur man frivilligt rakar av sig allt hår. Jovisst kan det vara väldigt snyggt på sportiga cyklister, och alla är ju inte välsignade med ett vackert hårsvall, men kylan då? Så himla kallt. Sover ofta med mössa nu för att slippa vakna då jag vänder mig och örngottet känns kallt.

En sak till. Det obehagliga. Ryser över känslan att ta på mitt eget huvud. Jag vet att det kanske är fånigt och nojigt, men det känns som om jag känner på något strävt, främmande, något som inte är mitt, samtidigt som känslan på något sätt når ända in i hjärnan. Än så länge smörjer jag mig med olja som sprider ut sig mer eller mindre av sig själv, eller så ber jag om hjälp, fast det är få i familjen som ställer upp på att smörja, samtidigt som jag biter ihop över obehagskänslan.

 

Min lilla fula nackmustasch har jag kvar. Jag ser den ju inte själv. Men den känns mysig att känna lite på. En påminnelse om det som varit och det jag väntar på.

Leena
11.07.2018 kl. 13:29

En hel månad

Sitter på patienthotellet. Det som blivit så hemvant. Där de känner mig med förnamn. Trots att jag aldrig får äta deras frukost för att jag måste fasta innan läkarbesöken och provtagningarna. Men jag plockar ihop en liten matsäck som jag äter senare. En dubbelmacka med ost, sallad, gurka och tomat. En mini-croissant och ett kokt ägg. Och så känner jag mig lite skyldig då jag packar ner allt i min ryggsäck.

Snart är det dags för läkarbesök, provtagningar och mätningar i öron, fingrar och blod. Och månadens medicindropp. Några timmars uppföljning och sedan är det en hel månad till nästa gång!

Den här bilden är tagen inne på laboratoriet. Hoppas ni ser att läsa texten. Jag ber om ursäkt för att den bara är på finska.

Leena
10.07.2018 kl. 09:23

Trött på att vara trött

 

Har funderat på vad jag kunde berätta, men det ända som kommer till mig är trött, trött, trött. Mycket associationer till graviditet och spädbarn. En slags graviditet som jag själv varit lycklig att jag sluppit uppleva. Men nu är det fullt närvarande. Illamående, lukter och smaker som får en att tappa aptiten, en mage som inte fungerar som den brukar, svaghet, lite lätt huvudvärk, aptitlöshet, trötthet, och ibland ett konstigt sug efter udda smaker som sura bär eller salami. Samtidigt som jag under graviditeten önskade att det skall växa väl inom mig så önskar jag inget hellre än det motsatta nu.

Nu provar jag en aktiv approach med förebyggande illamåendetabletter, lite mat typ hela tiden och så fortsätter jag väl sova. Svårt att hålla emot. Inga mardrömmar än så länge åtminstone.

Leena
04.07.2018 kl. 09:36

Gästblogg om positiva tankar

Det är så roligt, jag blev så glad, jag fick en fin text till mig skickad. Åsa Gustavsson delar här med sig av sina funderingar kring vad cancern gjort henne. Tack Åsa!

För några dagar sedan fick jag ett sms med frågan hur jag mår. Den person som skickade det vänliga sms:et hade hört att jag varit sjuk i cancer och som bekant innebär ordet "cancer" ännu idag skräck för många. Jag kunde glatt meddela att jag mår bra och det gör jag ju! Det var dock en sådan berättelse jag saknade i höstas när jag fick diagnosen bröstcancer och även om alla läkare från röntgenläkare, kirurg till cancerläkaren på Mejlans sjukhus i Helsingfors förhöll sig väldigt lugnt till min diagnos så kunde jag ju inte låta bli att söka information på nätet. Även om mitt förnuft sa att jag inte skulle "googla" på diagnosen bröstcancer, så kunde jag inte låta bli och det är inte alltid så värst glada berättelser man hittar.

Min cancerresa blev kort och koncis. En minimal tumör hittades i september, operationen där man plockade bort två små tumörer gjordes i oktober och i december inleddes strålbehandlingen på 15 gånger. Jag hade en enorm tur! Jag råkade ha tid för rutinkontroll i augusti, en sån där kontroll som man bara rycker på axlarna åt när man går på den. Därför blev jag lätt chockad två veckor senare när kallelsen till en ny kontroll dök upp per brev. Jag är otroligt tacksam för att vi har så bra sjukvård i Finland och min enorma tur är ju att cancern upptäcktes i ett väldigt tidigt skede, vilket gjorde att jag inte behövde cellgifter och på så sätt slapp en massa biverkningar.

Idag äter jag hormonmedicin och igen tycks jag klarar mig utan större biverkningar. Jag kommer att gå på kontroll en gång per år i fem års tid och om inget oväntat händer är jag helt friskförklarad efter det. Ja, eller frisk är jag ju nog redan nu. Hela den här cancerresan har varit en stor tankeställare för mig. Jag har lärt mig att ta saker och ting som de kommer, jag stressar inte upp mig för småsaker och för det mesta känner jag mig riktigt glad och tacksam över mitt liv precis som det är just nu. Jag har också en stark tro på framtiden och att allt ordnar sig till det bästa just så som det är meningen att mitt liv ska se ut. Jag har även börjat sköta om mig, motionera och vila i lagom doser, äta bra (förutom idag när jag inte kunde släppa en salmiakpåse i butiken) och framför allt börjat tänka positiva tankar. Jag tror helt enkelt på tankens kraft och önskar dig det samma!

På söndag vandrar jag med i välgörenhetsloppet "Spring undan cancern" i Maxmo, hoppas vi ses där!

Åsa bloggar också själv lite mer sporadiskt på: http://asamariagustavsson.blogspot.com/

PS. Vill du gästblogga här hos mig så kontakta mig på leena.sahlstrom(at)hotmail.com

 

Leena
29.06.2018 kl. 10:19

Vild och lycklig

En av de där tidiga cortisonenergiska morgnarna skickade jag in bilder från vår trädgård till trädgårdstidningen Viherpiha. Och där är de nu i det senaste numret som utkom rätt nyligen, jämte en kort intervju med mig. Ganska kul och visst ser det fint ut hos oss. Gillar särskilt att de i rubriken skrev att vår trädgård är vild och lycklig. För det är den ju.

Leena
28.06.2018 kl. 15:11

Jag har en idé!

 

Vet du vad som är roligt? Jo, alla kommentarer, feedback och brev som jag får. Din berättelse som kan vara så liknande som min egen, eller något helt annat, men ändå ha en igenkänningsfaktor. Eller du som kommenterar utan att ha sjukdom i bagaget men ändå vill dela med dig av dina tankar och upplevelser.

Så nu har jag en idé. Gästblogga här hos mig!

Det är enkelt. Skriv ner din berättelse, din fundering, din betraktelse eller vad det nu kan vara och dela med dig. Inte bara till mig utan hela interwebben. Fast nu luras jag lite för så många läsare har inte denna blogg. Men som en riktigt stor och glad familj är vi.

Blir du ivrig och vill skriva riktigt mycket, som ett bokkapitel eller en bok, så ta kontakt direkt med ett bokförlag. Men annars, skriv ner dina tankar och skicka dem till mig så publicerar jag det här på bloggen. Var inte blyg! Ta chansen! Fritt fram. Inga prestationskrav. Och det är klart att du får vara anonym om du vill.

Skicka din text till min mail leena.sahlstrom(at)hotmail.com var jag också svarar på eventuella frågor.

Och det är klart att jag vill att du fortsätter att skriva till mig, utan att jag publlicerar det, om du inte vill det förstås.

Så nu sätter jag mig och väntar att min inbox skall svämma över av alla era brev. Sätt igång och skriv!

Leena
26.06.2018 kl. 16:36

Historien om ett gullregn

 

Vi köpte vårt hus vi nu bor i för snart två år sedan av en man i kanske 70-årsåldern. Huset var hans barndomshem som hans far hade ritat, byggt och bott i sedan dess. Tills fadern, en stor och reslig karl, blev 96 år och för gammal för att bo kvar och huset såldes till oss.

Sedan dess har vi bott in oss, men renoveringsbehovet finns fortfarande kvar både här och där. Vi älskar huset, trädgården, dess särdrag och dess fina historia. Det är mer än en gång vi varit glada åt finurliga lösningar och smålett åt andra som sett sina bästa dagar. Herr byggmästare har varit tydligt närvarande i vår vardag.

Idag ser jag ut genom fönstret på ett par som stannat på trottoaren utanför. En man som sitter i rullstol och pekar och tittar in på vår gård tillsammans med en yngre kvinna. De stannar ovanligt länge och diskuterar något de ser i vår trädgård. Mannen är väldigt lång, det kan man se trots att han sitter ner. Då slår det mig. Det måste vara byggmästaren! Äntligen får vi träffa honom.

Han kom förbi och kollade om gullregnet fanns kvar. Det som han själv planterat då det bara var en liten pinne. Och visst finns det.

Nu har han flyttat tillbaka, bara till andra sidan parken, till ett nybyggt servicehem. Över sin kopp morgonkaffe kan han nu igen se träden på gården och huset han byggt och levt i. Och jag lovar att vi gör vårt bästa att förvalta det väl.

Leena
25.06.2018 kl. 22:06

Mera publicitet

Ingen måtta på publiciteten. Förra veckan var det intervju i vasabladet. Nu kan du läsa en annan intervju med mig på min hemdomän ratata.fi. Klicka och läs här.

Jag kan också rapportera att alla träd står kvar på gården trots stormstyrkor i går och växterna ser snarast glada ut av allt vatten de fått. Endast en nyplanterad växt hade slitits upp med rötterna, men den är redan omplanterad. Till och med några bönfrön, som jag haft sådan otur med i år, har grott medan vi varit borta. Och krolliljan, stjärnflockan och prästkragen blommar nu så vackert.

Lugn midsommardag!

Leena
23.06.2018 kl. 18:39

Midsommarstormen

Det blåser så hårt att huset skakar. Ventilationsventilerna är tillskruvade för den naturliga ventileringen är mer än tillräcklig. Det regnar in horisontellt genom väggarna på utedasset. Har tagit i bruk klassisk kisshink, för att slippa den korta promenaden till dasset som nu upplevs som en klättertur på Mount Everest. Regnkläderna ställs på extrema prov, som få av dem klarar av. Disken måste tas om hand inomhus. De väderintresserade familjemedlemmarnas ögon tindrar. Måsarna och svanen verkar oberörda av vädret. Båtarna ligger tryggt i hamnen. Labben har fått en unge. Elden sprakar i brasan. Under pläden är det torrt och varmt. 
Leena
22.06.2018 kl. 13:06

Stormen kommer

På väg ut till holmen. Båten lastad med mat och böcker. Imorgon är det storm utlovat. Vi skall sitta torra och varma inomhus. Beundra vind och regn genom fönstret. Läsa och handarbeta, definitivt chilla och äta gott. Elda brasa, bada bastu och ha koll på labben. Invänta ny energi. Som kommer. Sakta mak. 

Leena
21.06.2018 kl. 18:17

Sommarrisotto

 

Idag har vi fått mer av det efterlängtade regnet. Trädgården och naturen njuter och det är helt okej att ha en mellandag inomhus. Med regn blir det också sug efter så kallad vintermat. Så idag blev det risotto med räkor, citron och dill. Till det hade vi gröna ärter och grönsallad. Ganska somrigt ändå.

Risotto har jag gjort tidigare här. Jag kör ju genväg förstås och kokar upp vatten i vattenkokaren, tillsätter smulad buljongtärning eller fond i början med riset och den gula löken som jag först fräst i olja. Sedan häller jag på 1-2 dl kokhett vatten vartefter, tills riset är lagom kokt men al dente. Till sist räkorna, citronsaften och dillen. Eller vad man nu vill smaksätta med.

Våta, kalla och hungriga var familjen då de dök upp så inga bilder blev det av maten innan den var uppäten. Men gullregnet blommar nu som vackrast så den kan jag bjuda på istället som ögongodis.

Leena
19.06.2018 kl. 14:57

Hurra!

 

 

  • Hurra för att igelkotten lever och har visat sig igen på gården.
  • Hurra för att vi fått 5 mm regn medan jag varit borta.
  • Hurra för att jag har en skön säng att sova i.

Leena
18.06.2018 kl. 22:07

Omslagsflicka

Jag vet. Kanske kvinna eller tant är mera korrekt, men oavsett så finns jag idag på Vasabladets framsida!

Artikeln går inte att länka till. Åtminstone ännu. Så för er icke prenumeranter får ni en tjuvtitt här.

Här kommer länken:

 

Leena
17.06.2018 kl. 08:13

Låt oss hoppas på det bästa

Lite piggare, lite mer energi. Men mindre kunde det knappast bli än det var i den djupaste svackan. Då var det omöjligt att orka läsa bok ens utan att ögonen slöt sig.

Men igår kväll lyckades jag läsa ut en bok, Carolina Setterwalls, ”Låt oss hoppas på det bästa”. En bok som jag i första anblicken bestämde mig för att jag inte ville läsa, med tanke på temat som handlade om hennes sambos alltför tidiga bortgång. Men snubblade ändå över den i ett annat sammanhang och lånade den på biblioteket. Och jag gillade den. Trots temat. Främst för hennes nästan brutalt ärliga sätt att skriva om sina känslor. Känslor som nästan inte skulle framstå som rumsrena i många sammanhang. Att boken helt är baserad på riktiga händelser, är kanske orsaken till att den blivit så rättfram. Verkligheten verkar ju alla gånger överskrida fiktionen.

Tidigare lästips hittar du här:

 

Leena
15.06.2018 kl. 11:55

Rysk pastell

Idag är och har jag varit så trött så det har inte ens blivit ett blogginlägg. Men jag var en sväng till stallet så så illa är det inte. Här istället några bilder från ett trevligt ryskt cafe, Alejandra, i Gräsviken som överaskade i måndags.

Kronan på verket var parfymhyllan i toaletten.

Leena
13.06.2018 kl. 22:26

Chill lugnt sagt

En chill dag, lugnt sagt, som jag spenderat på en sjukhussäng som fick mig att känna mig sjukare än jag brukar. Fötterna under en filt som påminde om stallditon, virkandes och tittandes på den fina utsikten, tills jag somnade. Och det berodde knappast på den nya medicinen.

Den fyra timmar långa uppföljningstiden gick snabbare än väntat med kontrollmätningar av temperatur och blodtryck var 30:e minut. Och lite blodprov därtill.

Nu har jag lust att dra några trollformler för att få läkemedelsinfusionen och de nya pastellrosa tabletterna att leva upp till sin kapacitet. Ännu känner jag ingen förändring, men visst tror vi på att effekten kommer.

Leena
12.06.2018 kl. 19:01

Snart kommer det smoothie

Dagens provtagningar avklarade. Den dåliga nyheten är att metastaserna vuxit. Som väntat. Det goda det medförde är att biopsin, som jag bävat för, nu kunde tas så gott som riskfritt under armen istället för från ryggsidan inifrån bukhålan. Ingen efterföljande observation var nödvändig, så nu är jag tillbaka på hotellrummet med kanyl i armvecket och tryckbandage under armen och duschförbud till klockan tio imorgon, vilket innebär en mindre fräsch uppenbarelse imorgon bitti på kliniken.

Så nu ser jag ingenting som kunde stoppa min behandling imorgon. Det kommer antagligen dåliga nyheter först angående utlåtandet från röntgen, men sedan medicin och frukost som kommer att bestå av smoothie och smörgås.  Vilket påminner mig både om att vår nya mixer, som jag beställt för att ersätta den som gått sönder, är på väg. Och att uttrycket som den bortskämda sonen myntat för ett antal år sedan ”Kommer det nån smoothie?” snart kan få ett jakande svar igen. Prova en mycket enkel variant med hela frysta blåbär som mixas ihop med apelsinjuice. Lika gott som enkelt!

Leena
11.06.2018 kl. 12:11

Från duracellkanin till zombie

Från att ha haft energi som en duracellkanin i en månad så har jag nu verkligen kommit in i ett tillstånd som är helt det motsatta. Sover hela nätter igen, vilket är mycket skönt, men saknar den pigga känslan jag hade om morgnarna. Nu stannar jag gärna kvar och drar mig lite längre. När jag väl stigit upp och ätit frukost, tar det inte länge före jag känner mig sugen på en tupplur igen. Vet inte heller om det definieras som tupplur längre då man pressar in tre timmars sömn på eftermiddagen. Men med avslutad cortisonbehandling och en månad med korta nätter så kanske det är helt normalt och förväntat. Det lär väl jämna ut sig så småningom.

Nu sitter jag i alla fall på tåget på väg mot Helsingfors. Imorgon blir det provtagningar, ct-rtg och nytt försök med biopsin som jag angstar lite för. Den som blev så traumatisk senaste gång. På tisdagen skall det sedan bli dags för första behandlingsomgången med nya medicinen. Bara allt går vägen den här gången. Då håller du väl tummar och tår för att det blir en mirakelmedicin för mig. Är det så att jag känner mig ännu tröttare av den så lär det nog bli bloggpaus. För då kommer ju inte dygnets vakna timmar att räcka till längre.

 

Leena
10.06.2018 kl. 17:39

Missa inte detta!

 

Har nämnt denna fotoutställning tidigare, men här kommer en direkt uppmaning till alla att gå och se Nick Brandts fotografier som nu (19.5 – 19.8 2018) visas på fotogalleri Ibis i stadshuset i Vasa. Kanske lite kultur i helgen nu då sommarvärmen tagit lite paus? Fantastiskt fina stora fotografier i svartvitt av bland annat elefanter, gorillor och lejon i Afrikas natur. Du vill inte missa detta. Inträdet är gratis och galleriet är öppet tisdag till söndag kl 11-17. Lite smakprov får du här (som inte ger konstverken rättvisa):

Leena
08.06.2018 kl. 10:31

Trädgårdskväll på Strömsö

Du missar väl inte trädgårdskväll på Strömsö idag (7.6 2018 kl 16-20). Har du inte möjlighet att komma, går det också att följa med programmet direkt på Yle Arenan.

Ifjol hämtade jag hem både plantor och inspiration. Det bästa är trädgårdsbordet á la Strömsö som jag fick till min födelsedag av svärfar. Det har redan agerat julbord på julen och festbord i trädgården. Det allra finaste.

Förebilden från Strömsö ifjol.

Mitt fantastiskt fina trädgårsbord byggt av gamla rejäla plankor som rymmer stora glada sällskap runt sig. Det är prövat och bevisat.

Undrar vad som följer med mig hem i år?

 

Inlägg från Strömsö trädgårdskväll ifjol:

 

 

Leena
07.06.2018 kl. 12:19

Gästbloggning hos ungdomen

 

Fick förmånen att gästblogga hos Caroline. Tanten hälsar på hos ungdomen. Ingen åldersnoja. Men något om ålder ändå. Skoj tycker jag att jag fick möjligheten. Hoppas du också gillar. Klicka in dig här för att läsa inlägget.

 

Leena
06.06.2018 kl. 14:34

Världsmiljödagen

Läser i tidningen att världsmiljödagen firas idag och dess globala tema är minskningen av plastavfall, och vem är inte jag om jag inte nappar på det?

Har tidigare skrivit om plaståtervinning och kan bara säga att den nu fungerar utmärkt, särskilt då man som jag (med körförbud) till och med har fått hämtning av plasten ända hemifrån av hjälpande händer.

Jag har också blivit ännu bättre på att vika ner min tygkasse Toivo (som betyder hopp på finska tillika ett rätt vanligt manligt finskt förnamn) i min handväska, utifall att, och kan tacka nej till en plastkasse.

Sedan det här med lunchen. Gillar kioskerna på torget som säljer asiatisk mat, men antagligen av praktiska skäl serveras den i engångskärl med plastbestick och plastglas. En utmaning! Vill ju helst inte bojkotta den goda maten för den sakens skull. Har funderat på alternativen att bära med mig mina egna bestick, vilket ännu skulle funka, särskilt om man hade lite framförhållning. Men både glas och tallrik närmar sig väl vad en normalstor handväska klarar av att ha med sig. Alternativt tar jag med mig de använda plastkärlen och besticken (odiskade?) och sorterar dem hemma i plaståtervinningen. Man kunde väl önska att de hade ett plaståtervinningskärl för den så gott som rena plasten åtminstone invid det brännbara?

Idag säger vi åtminstone nej tack till engångskärl. Tops och sugrör behöver vi inte några andra dagar heller, eller hur?

 

Tidigare inlägg om plast, miljö och kretslopp hitar du här:

 

Leena
05.06.2018 kl. 11:07

Fiskburgare av skräpfisk

Dags för sommarmatstips!

Fiskhamburgare

Till dessa fiskburgare behövs hemgjorda hamburgerbröd för de är så väldigt mycket godare än de som finns att köpa i butiken. Ett superbra och gott recept hittar du här. Följ receptet förutom att du kan ta mindre mängd jäst, säger familjens bagare, som vanligen jobbar utan jäst då han bakar sina surdegsbröd. Förutom bröden behöver du tidigare publicerade recept nämligen de om syltad rödlök och fiskfärsbiffar. Numera hittar man färdiggjorda fiskfärsbiffar både i kyl- och frysdisk även i vår närbutik om du vill ta en genväg, men de hemgjorda är godare och samtidigt en miljögärning då man kan använda all slags fisk (även sk skräpfisk, fast man inte får kalla den så) och blanda i färsen.

Sen är det bara att bygga sin egen burgare med bröd, fiskbiff, syltad rödlök, skivade tomater, salladsblad och eventuellt majonnäs eller tex tsatsiki som tillbehör. Fantastiskt gott och funkar väldigt bra att äta ute i det gröna!

Här hittar du recept på:

 

 

 

Leena
04.06.2018 kl. 14:57

Den känslan

 

När jag ser min dotter, den nyblivna studenten, stråla ikapp med solen.

När jag får dela glädjen med min familj, släkt och bästa vänner. Då gästerna verkar trivas och stannar länge.

När menyn känns helt rätt, maten uppskattas, räcker till och recept efterfrågas.

När många effektiva, hjälpande händer ser till att allt det praktiska fungerar, så jag tryggt kan lämna över, hinner umgås med gästerna och njuta av den fina stämningen. Då saker jag glömt eller missat göra, ordnar sig ändå eller inte gör något att det blivit ogjort.

När sonen underhåller gästerna under kvällen med pianomusik, fastrarna önskar visor och klämmer i med allsång. Då det dessutom dyker upp oväntad högklassig sångunderhållning.

När trädgården får beröm, fungerar som den bästa av festlokaler, och vädret är strålande.

När min nya klänning känns som jag och det känns helt okej att bli tvungen att justera peruken då och då.

När ungarna på kvällen åker iväg för att fira på sina håll, men kommer välbehållna hem inom avtalad tid.

När jag vaknar i morse, för tidigt, men fortfarande så glad, nöjd och lycklig över gårdagen så att ögonen fuktas över att festen uppfyllt alla förväntningar och blev ännu bättre i verkligheten än vad jag ens kunde fantisera om.

Leena
03.06.2018 kl. 09:18

Snart kan festen börja

 

Nu är det fullt upp med kalasförberedelser. Festflaggen är redan upphängd, elpianot på plats, segeltaket utprovat, inlånade och egna möbler letar sin plats i trädgården.

Naturen hjälper till på sitt sätt. Syrenerna blommar och doftar, liksom berberisbuskarna och brudspireorna. Gullregnet och björkspireorna är ännu i knopp. I rabatterna står långlivade tulpaner som växlat färg från vitt till rosa och alliumlökarna håller precis på att slå ut. Det är fullt liv i fågelholkarna och träden, igelkotten som i år lyst med sin frånvaro har fått vatten för säkerhets skull och haren skuttade förbi och inspekterade igår.

Idag blir det matförberedelser. Mycket har redan levererats av hjälpande händer. Brödbak, sallader och fisk skall förberedas i köket idag. Imorgon skall förhoppningsvis glasen och kärlen räcka till. En massa små nya ideér poppar upp ännu, men i det här skedet är det snarare att stryka från listan som gäller.

Den nya klänningen väntar på sin galg, de gamla skorna är reparerade och en kofta som duger åt mig hittades i dotterns skåp. Peruken måste ännu tvättas och hinna torka. Bonnabrännan är det svårt att göra något åt i det här skedet längre.

Den blivande studenten har kommit hem. Nu är det inte länge tills festen kan börja.

Vilken tur att vi får se fram emot att upprepa detta om två och fyra år igen.

Leena
01.06.2018 kl. 08:16

Sommarmat

Här kommer fortsättning på salladstemat, för såhär varma dagar är jag oftast mer sugen på sallad än på så kallad vintermat. Det är så enkelt också framförallt med ”man tar vad man haver”- principen.

Igår kväll blev det en chevré-ost som var utgångspunkten, på en salladsbädd med honungsmelon, körsbärstomater, ärter, solrosfrön, valnötter, sparris och kokta ägg. Till det en enkel vinägrettdressing och det dagsfärska brödet. Jag gillar särskilt att blanda med någon frukt som päron, äpple, vindruvor, jordgubbar eller melon i salladen för att det ger en saftighet och sötma. De lite väl löskokta äggen är lyxleverans från sju vackra flickor.

Det bästa med allt är att kunna duka ut och sitta och äta i kvällssolen invid den vita syrenen som nu är som vackrast och doftar himmelskt.

Leena
30.05.2018 kl. 10:06

Tisdagstipset

 

I återvinningens tecken. Du har väl inte missat att få en extra skörd av de krukodlade salladerna man köper i butiken? Det enklaste och vad det verkar säkraste sättet att återbruka och odla. En större kruka med jord på balkongen eller direkt i landet, båda skall väl funka lika bra. Jag har vartefter stoppat ner mina använda krukor i odlingslådan och nu börjar det ju verka som så att vi inte behöver köpa fler denna säsong. De som var helt avgnagda ser nu så fina ut. Salladsfröna har ju också grott och vuxit fint under fiberduken.

Och en morgon som börjar med att grädda surdegsbröden som mannen bakat, kan väl inte vara annat än en bra morgon.

Ha en skön tisdag!

Leena
29.05.2018 kl. 09:53

Lilla cancerskolan – omstart av läkemedelsförsök

Nu är vi igång igen. Omstarten på läkemedelsförsöket har idag påbörjats med läkarbesök, nya underskrifter, basala undersökningar av vikt, temp, blodtryck, EKG och syremättnad i blodet. Och så alla dessa blodprov igen. Labtanten fick verkligen hålla tungan rätt i mun för att få alla remissens drygt 40 prov att stämma överens med provrören i verkligheten. Och urinprov. Som tur var visade det sig att dygnsinsamlingen av urin var ett misstag, så det slipper jag. Hann redan föreställa mig släpandes på en treliters dunk med urin på tåget från Vasa till Helsingfors.

Hela förmiddagen förlöpte utan frukost men i gott sällskap av syster, som däremot blev tvungen att spenderade nästan 90 minuter i trist väntrum. Frukosten smakade sedan särskilt gott klockan tolv på närmaste parkbänk tillsammans med blommande azaleor, allium och ungdomar i bikini.

Nu skall det väl inte vara något som kan stoppa fortsättningen på detta? Att jag om ett par veckor kunde få min första behandling med de nya läkemedlen. Men knappt att jag längre blir förvånad om det skulle visa sig att jag är HIV positiv eller att graviditetstestet som visade sig ingå i remissen skulle vara positiv. Efter förra försöket börjar jag ju vara förberedd på att även det mest otänkbara kan vara möjligt.

Läs också tidigare relaterade inlägg:

 

Leena
28.05.2018 kl. 19:29

En sån bra helg!

 

Igår var det hopptävling i trevligt sällskap (tack till chauffören!), två klasser och två placeringar. Viktigare än rosetterna var ändå den bra känslan som ryttare och häst hade framförallt i den andra klassen. Sånt är glädjande, då man kan känna framsteg.

Första turen till holmen efter vintern och övernattning där med hela familjen, vilken bonus. Bastu, stilla hav och sol. Fortfarande vaknar jag långt före de andra, trots att cortisondosen nu är nere på en fjärdedel. Men jag fick sällskap i ottan både av havsörnen som ställde till det bland fåglarna på ön, labb-paret som hade återkommande stridigheter med sina grannar tärnorna och måsar ruvande på sina ägg, där jag satt och njöt av mitt morgonte på terassen i solen.

Och nu har jag och min nya virkning tagit oss med tåget till Helsingfors där läkemedelsförsöket skall omstartas med första blodprovstagningar och onkologbesök. Känns nästan som en semesterresa.

Livet är bra härligt!

 

Leena
27.05.2018 kl. 21:43

Eldprovet

I samarbete med M HandMade

Eldprovet var i tisdags. Heldagsseminarium inklusive egen presentation med allt vad det innebär av nervositet, spänning och svett. Men det gick bra och jag är nöjd. Och nu pratar jag inte bara om mig, utan också deodoranten.

Jag träffade Maria i vintras och medger att jag till en början var väldigt skeptisk till hennes produkter. Deon innehåller bara helt naturliga ingredienser, ingen aluminium eller alkohol.  Kunde det verkligen funka?! Dessutom skulle den strykas på med fingrarna för det är varken en roll-on eller stick.

Nu har jag använt deon i några månader och gillar den! Den är dryg och en burk räcker länge. Att stryka på med fingrarna är ju ingen konst då jag vant mig, det gör jag ju med alla andra salvor och hudkrämer också. Det allra bästa med deon är att det aldrig någonsin blir den där riktigt stickande doften som får ögonen att tåras, som jag upplevt med så många andra deodoranter på marknaden. Den där lukten som till och med är svår att få bort trots upprepade intvålningar i duschen.

M HandMade deodoranten är baserad på kokosolja och finns endera som naturell, med lavendel, pepparmint eller citrondoft.

Jag använder lavendeldoften nu, förstås, men som omväxling skall min nästa burk vara citron har jag tänkt.

 

Fotografierna är den här gången lånade av Maria.

 

Leena
26.05.2018 kl. 10:14

Matrekommendationer

Det där med mat och vad man skall äta och inte äta finns ju hur många skolor av som helst och visst är det väl upp till var och en hur man gör. Jag pendlar själv mellan två ytterligheter: å ena sidan unnar jag mig vad som helst för att det så att säga redan är kört. Å andra sidan tycker jag att jag borde ha lite mer förmåga att motstå frestelser för tänk om det kunde göra skillnad.

seminariet i Tammerfors berättade en näringsterapeut om rekommendationer generellt som berör alla och lite om sådant som gällde särskilt cancerpatienter. Här kommer en kort sammanfattning av hennes föreläsning, särskilt till dig min bloggläsare "BF" som önskade att få höra mera:

I de generella råden kan man i enkelhet säga att rekommendationen var att öka intag av grönsaker, bär, nötter och frön och minska andelen rött kött, salt, socker och alkohol.

Öka andelen av:

  • grönsaker, linser, bär, frukt, bönor till 800 g /dag
  • nötter, mandlar och frön till 2 msk/dag (=30 g)
  • fisk 2-3 ggr/vecka

Minska andelen av:

  • Rött kött till max 500 g/vecka. Intag av rött kött har ett påvisat samband med ökad risk för tarmcancer.
  • Salt till mindre än 5 g/dag, tex bröd, färdigmat, köttprodukter, ost, kryddblandningar, fond och snacks innehåller mycket salt och i princip kan man undvika att salta utöver det då man väldigt lätt kommer upp i 5 g.
  • Socker, risk för typ 2 diabetes och fetma
  • Alkohol

Av fetter har linfröolja och rypsolja den bästa sammansättningen. Stek hellre i rypsolja än olivolja. Kokosolja har inga påvisat främjande egenskaper.

Koka och ångkoka hellre, istället för att steka, grilla och röka.

Nytt för mig var att man endast i fall av påvisad brist skall ta vitaminer på burk och inte i förebyggande syfte eftersom burkvitaminer kan vara skadliga och cancerframkallande. D-vitamin är undantaget, där 20 mikrogram/dag är en säker dos för alla. Få i dig tillräckligt varierad kost så att vitaminintaget säkras den vägen. Detta var besked både från näringsterapeuten och läkaren.

För cancerpatienter var det viktigt att tänka på att hålla vikten dvs att man inte tappade vikt under behandlingen utan fick i sig tillräckligt med näring. Om maten inte smakar finns det näringsdrycker etc men i första hand skulle man försöka få i sig tillräckligt genom den normala födan. Tillsätt t ex rypsolja i gröten för att öka energiintaget och ät med regelbundna mellanrum. Om man däremot har övervikt var det viktigt att inte gå ner i vikt för fort utan som riktlinje max ett kilo i månaden.

Och så lärde jag mig att en biverkning av huvudets strålbehandling är att munslemhinnan torkar, vilket förklarar varför jag är konstant törstig nu.

Näringsterapeuten poängterade klokt nog att det även finns utrymme för ”treats” så länge de är undantagen och inte regeln. Lite i stil med att det inte är det viktiga vad du äter mellan jul och nyår utan vad du äter mellan nyår och jul.

Nu bådar det gott med bärskörden, fullt av blom. Hoppas pollinerarna också hittar hit, så att vi kan njuta mycket vinbär i höst och vinter.

Leena
25.05.2018 kl. 10:28

Torsdagstipset

 

Mycket är det och har varit prat om förberedelser och allt vad det innebär med att ordna inför studentfesterna som närmar sig. Vi kommer också ha den stora glädjen att få fira vår första student och vet du vad? Igår fick jag känslan att jag åtminstone på pappret har koll på läget. Vilket inte skulle vara utan alla mina hjälpande händer.

Så igår, då jag fick en ny handarbetstidning med posten, blev jag mitt i allt så inspirerad att börja virka igen. Kanske, kanske, jag skall ta mig till garnaffären? Dessutom är det gratis inträde till Vasas museer idag. Lite kultur i sommaren och som kontrast till allt fixande och trädgårdspyssel. Kunde kanske vara något? Kuntsis café lär ha öppet, havsutsikt, ett nytt handarbete, konst och nya intryck. Låter lite lockande eller hur?

Arkivbild tagen i Vasa konsthall tidigare i vår, där det också skall finnas en ny spännande fotoutställning med Nick Brandt nu.

Leena
24.05.2018 kl. 10:28

Habegär

Öppet hus i Marita och Lars-Oles hemträdgård i Kronvik. Och vilken trädgård sen! Bilderna gör den kanske inte rättvisa, men kan lova att den var sevärd. Från vägen anar man inte vilken oas som döljer sig på baksidan av huset med små slingrande stigar, porlande vatten, fiskdamm och en massa rariter och ”vill ha”-växter. Trädgården gynnas av att vara inramad av stenblock stora som hus, skogen vid tomtgränsen och boningshuset vilket troligen ger förhållande som motsvarar en växtzon varmare. De har bland en otroligt massa annat också lyckats med en fantastisk blommande magnolia. Vilket habegär som väcktes hos mig.

Och plantloppis. Hade inte planerat handla något men trycket blev för stort, så jag kom hem med en kasse i alla fall med rosa vitsippa (kentish pink), tovsippa (pulsatilla montana), komplement till mina primulor, blå bergvallmo (meconopsis grandis) och purpur treblad (trillium erectum) som skall fylla ut i min skogslund. Jag tycker växter kan inkluderas i mat och läkemedel som inte ingår i köpstoppet. Eller hur?

Habegärs magnolia.

Alltid lika underbara kungsängsliljor. Väldigt frodiga exemplar hade de.

Vit treblad (trillium grandiflorum) är rätt sällsynt och svår att få tag på lär jag mig. Vill ha.

Purpur treblad (Trillium erectum) pyttebebisar fick följa med hem.

Finns du i trakterna så håll utkik och passa på nästa gång. Lovar att det är värt ett besök.

Leena
23.05.2018 kl. 10:51

Bara en pytteliten förbättring?

Nu då du läser det här är jag troligen rätt nervös. Jag skall snart ställa mig upp inför ett helt auditorium av folk och berätta min sjukhistoria och mina erfarenheter av deltidsjobb. Munnen känns lite torr, pulsen är hög och jag letar efter ett vänligt ansikte bland åhörarna.

Men jag ser också fram emot det. Mina erfarenheter, upplevelser och känslor är bara mina, dem kan jag dela med mig av utan att någon kan påstå att jag har fel. Tänk om jag kunde få  arbetsgivarsidan att se all den potential som kan finnas i deltidsarbetet? Tänk om jag kunde bidra till en bara pytteliten förändring till det bättre. Tänk vad glad jag blev då.

Leena
22.05.2018 kl. 07:33

En systersjäl

Jag vill bara berätta att lördagen i Tammerfors blev en så bra dag. Jag är så glad att jag åkte. Jag träffade folk som jag haft kontakt med via nätet på olika sätt i olika sammanhang, vilket var jätteroligt. Någon var yngre, någon äldre, någon kortare, någon längre än jag föreställt mig, men idel trevligt folk. Dessutom en helt ny bekantskap. En person som kändes som en systersjäl; lika gammal (läs: ung) som jag, lika många och ungefär lika gamla barn, liknande erfarenheter, funderingar och tankar kring livet. Vi snackade en kafferast och hade kunnat fortsätta flera timmar till. Bara det gjorde resan värt.

Mycket annat från dagen skulle jag också vilja berätta för dig; om näringsterapeutens näringsråd, om läkarens föreläsning om immunologiska behandlingar och om patientengagemang i internationell verksamhet angående cancerforskning (EUPATI). Men jag får kanske återkomma till det en annan gång, för nu måste jag prioritera föreläsningen till imorgon.

Ha en bra arbetsvecka alla ni som jobbar och ni andra njuter för fulla muggar av det vackra vädret eller hur?

Leena
21.05.2018 kl. 12:59

Dating på nätet

Sitter på tåget på väg till Tammerfors. Cancerföreningen ordnar en nätverksdag och kamratstödsdag idag. Heldagsprogrammet inkluderande läkarföreläsning om nya immunologiska behandlingar (som jag så småningom skall få), näringsterapeut som berättar om näringsrekommendationer, men ffa tid för att nätverka och diskutera med andra i samma situation. Skall idag få träffa personer som jag haft kontakt med och lärt känna via kamratstödsgrupper på facebook som cancerföreningen modererar. Känns lite pirrigt på ett bra sätt. Undrar om jag känner igen dem? Undrar hurdana de är i verkligheten? Så här nära dating på nätet har jag nog aldrig varit tidigare.

Leena
19.05.2018 kl. 07:26

Fungerande plaståtervinning!

Nu är jag nöjd med mitt lilla system. Plaståtervinningen funkar nu även i detta hem. Ett kärl under diskbänken och en större uppsamlingssäck i källaren som jag tar med mig då jag åker och storhandlar, som idag. På bara några veckor har vi samlat typ fyra fulla plastpåsar plast från vårt hushåll. Känns bra att kunna återvinna det och dra sitt strå till stacken. Finland behöver all uppryckning som kan åstadkommas för att nå sina mål i avseende på plaståtervinning. Och så blev jag förstås sådär barnsligt imponerad av återvinningskärlet i Stenhaga där man fick trycka på knappen så plasten komprimerades ihop. Nästan så jag ser framemot nästa gång.

Dessutom har vi nu stoltheten att vara föräldrar till vår första student, som idag fått reda på att hon kan känna sig väldigt nöjd med sina fina resultat.

Och salladen, rucolan och rädisorna har grott i pallkragen.

Hur är läget hos dig en såhär solig och vacker fredag?

 

Läs mer om mina funderingar kring plast, miljö och kretslopp:

Leena
18.05.2018 kl. 14:22

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar