Vi ska ut på äventyr igen!

31.08.2017 kl. 14:06

Jag är så nervös och spänd och har så svårt att koncentrera mig nu på annat än packning och förberedelser.

Det är FM och lagtävlingar i fälttävlan i helgen och vårt ekipage skall representera Österbotten. Inte nog med det, vi skall ända till Virolahti! Så gott som i Ryssland. Så det är heldagsresa imorgon som gäller, med hästar och allt. Det som är lite extra roligt är att vi skall åka tillsammans med en kollega och vän. Så det blir två uppsättningar av mor, dotter, häst  i deras hästlastbil! Men först skall vi ta oss en dryg timmes väg till dem för omlastning. Den här gången behövs ändå inte tält eller annan campingutrustning. Det blir riktig stallplats och internatrum för oss människor.

Så oavsett hur tävlingen går så blir det här ett äventyr igen av stora mått. Som vår vän uttryckte det; en bra dag har laget möjlighet att göra bra resultat, en annan dag får man räkna det som en kul utflykt. Det ser vi framemot.

Om helgens tävlingsresa kan du läsa mera här:

Vi ska ut på äventyr igen

Framme

Vårt lag leder!

I med och motgång

Leena
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Lycka till med resa och tävling. Mina döttrar är på väg till Karlskrona för tävlingar i friidrott i helgen. Dessvärre jobbar jag helgjour och får stanna hemma. Hälsning Helen Hult
Anonymous31.08.17 kl. 15:09
Tack, det behövs! Friidrott verkar rätt bekvämt. Varför håller inte våra barn på med det? Hoppas det går bra för döttrarna och att du får en lugn helg. Hälsnngar, Leena
31.08.17 21:52

Nattens beslut

Det var meningen att du idag skulle fått följa med mig på resa till fältävlingar som hålls imorgon lördag i Ypäjä. Men i natt, nångång mellan tre och fem insåg jag att det inte kommer att funka. Att sitta fem timmar i bil i sommarhettan utan fungerande luftkonditionering, övernatta i tält och resa lika länge hem efter en hel dags intensivt tävlande med hemkomst tidigast vid midnatt, skulle ha blivit lite väl mycket i det här läget. Detta mot bakgrund att även natten i min egen säng med huvudet värkande inte kändes som det mest angenäma. Så blev det. Häst, ryttare och chaufför, tillika groom, stuvades in i bil och transport tillsammans med all utrustning och jag vinkade av dem och cyklade hem igen på min elcykel.

Det blir lite mer tid i trädgården istället i sommarvärmen. Kände mig väldigt nöjd med min lilla innovation till planteringsbord. Ett gammalt keyboardställ som på vintrarna fungerar som vallaställning för skidor, fick idag ny uppgift som underrede till en gammal köksbänkskiva. Voilà. Bra arbetshöjd och fullt portabelt. Ett helt gäng tomatplantor skolades om. Imorgon undrar jag om inte mina första salladsfröna också skall komma i jorden?

 

Leena
11.05.2018 kl. 22:09

Valborgsstämning

Valborgsstrålningen avklarad. Masken kändes ännu spändare än tidigare och jag protesterade lite ynkligt då jag inte kunde öppna upp ögonen innanför den. Troligtvis är det cortisonet som gjort att jag svällt lite i ansiktet. I värsta fall blir vi tvungna att göra en ny mask om denna blir alltför trång. Men nu är det bara 6 behandlingar kvar och mellandag igen imorgon på första maj.

Nu skall vi koncentrera oss på lite Valborgsstämning. En bra början är att jag hittat min studentmössa för kvällens mösspåtagning och körsång. Varm potatissallad och sill blir det till lunch. Sedan en massa goda munkar och traditionell mjöd (alkoholfri första majdricka gjord på citrusfrukter) som skall avnjutas på piknik i solen. Och lammstek till kvällen. I morgon ser jag framemot att hela familjen är hemma igen då även ekipaget från Skåne anländer.

De goda munkarna skall sockras ännu innan de avnjuts. Mums.

Glad Valborg!

 

Leena
30.04.2018 kl. 12:59

Fälttävlan i Tågarp

Några bilder från tävlingarna i Tågarp, de bästa är tagna av teamets mediaassistent Albert.

Läs mer om tävlingsupplevelserna på facebook Anni Sahlström idrottare och instagram @sahlstromeventing

Leena
02.04.2018 kl. 10:01

Kärt återseende

Tillbaka i Skåne igen.

Väldigt fint att återse sina kära flickor, både den tvåbenta och den finaste fyrbenta.

Trots 17 meters vind och snöfall så har våren ändå ett stort försprång här.

Matsemestern påbörjas på överförväntan trevlig restaurang i självaste Flyingeby.

Och den fortsätter i saluhallen och senare på fik med varm choklad, hemgjord ekologisk hallonlemonad, chokladbiskvier, chokladbollar, bulle, kaffe och wienerbröd.

Botaniska trädgården kommer att vara väldigt vacker om några veckor, bara värmen kommer, men nu kunde man värma sig i det finfina växthuset som inte bara hade en massa vackra växter utan också grodor och fåglar att beundra.

Bara för att det är påsk!

Leena
29.03.2018 kl. 20:08

Flyinge Kungsgård imponerar

Landade i natt till minus 19 graders kyla och en halv meter snö här i Vasa. Men Skåne hann också ge prov på kyleffekten då det blåser över slätterna där. Nu känns det nästan overkligt att vi har en dotter och en häst stationerade där borta.

 Ett mäktigt vårdträd stoltserade mellan stallet och ägarens hem.

Hästen som är van vid torv som strö verkade lycklig över sitt nya hem. Hon som skall städa boxen var inte lika övertygad.

Alla dessa vårtecken gör en lycklig!

En liten bit av flyingeby.

De anrika byggnaderna och hela anläggningen i Flyinge Kungsgård är vacker och imponerande. Åtminstone tre ridhus, flera ridbanor, stall och den klassiska dressyrbanan i mitten.

Mullvadshögarna och storkarna med sina bon på taken ger ett lite exotiskt inslag.

Det är vår i Lund också trots att temperaturen bara var strax ovanför nollstrecket och det blåste en kall vind.

Snöklockor lärde jag mig att dessa heter. Lite större än snödropparna och minst lika vackra!

Läs också

 

Leena
16.03.2018 kl. 10:12

Flyinge hästmecka

Framme i Flyinge. Speciellt med ett samhälle som helt cirklar runt hästar. Lite som en fjällort där skidor, längdspår och pister bytts ut mot hästar, ridhus och terrängbanor. Ryttare och hästar syns överallt, på väg till och från träningar, hästar ute i sina hagar, hästtransporter på var och varannan gård och stall inklämda på den minsta lilla bakgård. Plus de stora anläggningarna, som t ex den där vi bott på i natt. En helt nybyggd anläggning med tornhus med nya fräscha rum, gemensamt stort kök med matsal och sällskapsrum. Förstås med fönster in mot det ljusa ridhuset och ut mot de stora hästhagarna.

Annars bjuder Skåne på lite snålblåst, plusgrader, barmark med någon enstaka gammal snöhög, däremellan snöklockor, snödroppar, vintergäck, uppstickande narcisser och flyttfåglar. Känns nästan lite exotiskt. 

 

Leena
15.03.2018 kl. 11:12

Nya äventyr

Har lämnat ett mycket snöigt Vasa för sydligare breddgrader. Med har vi häst och ryttare som skall spendera en tränings och tävlingsperiod i Skåne.

Den långa färden har startat och den första utmaningen, nämligen den snöiga och hala uppförsbacken från hemmastallet, klarade vi med glans, eller åtminstone kom hela vårt ekipage upp och iväg. Förberedda var vi med både sand och att stoppa den övriga trafiken undan bil med trailer som fick ta i allt vad den var värd.

Snöar gör det också här i södra Finland, men nu snart väntar rastning av häst, färjeöverfart med övrig tung trafik i hård nordlig vind och heldagskörning imorgon på de svenska landsvägarna, med två stopp för rastning av häst.

Sahlström eventing är på väg till Flyinge!

 

Följ oss också på:

Instagram @sahlstromeventing

Facebook: Anni Sahlström, idrottare

 

Leena
13.03.2018 kl. 16:26

Full fart på isen

Påpälsad var jag och på isen redan klockan sju i morse där det blev full fräs då glada och ivriga hästar fick lov att sträcka ut. Belåtna skrittade de tillbaka hemåt samtidigt som solen gick upp över staden. Fantastiskt bra start på dagen både för hästarna och oss andra.

Premiärturen med hästarna på isen kan du läsa om här.

 

Leena
06.03.2018 kl. 09:55

Prutta av glädje

 

De har varit ute på isen och ridit! Jag kunde inte vara där (var nog lite skraj också över hur det skulle gå, så var också lite lättad att jag inte kunde var på plats), men har sett filmen efteråt gång på gång. Nästa gång vill jag vara med!

Minns så väl då jag och min stallkompis på den gamla goda tiden, kom oss ut och galopperade på havsisarna. Hästarna var ivriga och gav järnet. Vi hängde bara med. Min kompis tyckte det var särskilt roligt då min häst bockade och pruttade av glädje.

Nu så har min dotter fått känna av den glädjen. Sasha bockade inte men Anni hade nog fullt upp att hålla all hennes iver. ”Det gick inte så att säga att slappna av”, som Anni uttryckte det efteråt.

Kolla in en filmsnutt på dem ute på isen här.

Idag har det varit mera kontrollerad träning. Banhoppning i ridhus. Behövde inte ha hjärtat i halsgropen.

Påpaltade och nöjda efter lyckad träning.

 

Följ Anni och Sashas framfart på fb här eller på instagram @sahlstromeventing

 

Leena
25.02.2018 kl. 18:53

Jag kämpar inte

 

Ibland får man läsa i medier om kändisar som slåss mot cancer, vunnit eller förlorat kampen. Men hallå! Så kan det ju inte vara. Skulle det vara så att vi på något sätt mentalt kunde övervinna sjukdomen skulle det knappt finnas någon som dog i cancer.

För jag tror att de flesta vill. Överleva.

Efter en cancerdiagnos tror jag att många tänker som jag att det inte är sant. Det måste vara ett misstag. Detta kan inte gälla mig. Allt känns helt overkligt. Först önskar man att det inte var en själv som drabbats. Att det bara är en ond dröm. Sedan följer flera önskemål, mer eller mindre rationella. Man blir ledsen och sörjer, som om någon redan dött och oftast genomgår också alla som insjuknat en fas av ilska där man kan hinna tänka många onda tankar som knappt är rumsrena att publicera. Så småningom lär man sig acceptera sin situation. Lär sig leva med diagnosen. Att det var såhär det blev för mig.

Men det är inte ovanligt att cancersjuka blir deprimerade. Tappar livslusten. Men det betyder inte att de inte ”kämpar”.  Att slåss mot cancern gör jag genom att äta min medicin regelbundet, följa läget genom att gå på kontroller och onkologen kan vid behov justera medicineringen för att få den mesta möjliga effekt med minsta mängd biverkningar. Men där tar slagsmålet eller kriget egentligen slut. Nu kan man bara hoppas på det bästa.

Men trots att man inte kämpar tror jag att man kan vinna mycket med en positiv attityd. Att påminna sig om att ta vara på det man har, istället för att längta efter det man förlorat. Glädjas åt dagen, istället för att sörja den man kanske går miste om.

Och det är inte lätt alla gånger. Vare sig man är sjuk eller frisk, gammal eller ung. Och visst måste man tillåta sig också att vara ledsen, arg och besviken. Men då man varit i de känslorna ett tag kanske det finns rum igen för framtidstro, hopp och kärlek.

En sak jag sörjer är att jag inte kan rida längre, utan smärta. Men igår tog Sasha och jag en provtur runt manegen. För övrigt gläds jag numera lika mycket åt att följa Annis och Sashas framfart och framsteg.

Leena
18.12.2017 kl. 09:16

Vad har du gjort för julstämningen idag?

 

Oj, vad jag tycker folk börjat tidigt med julstök. Jag hade ju inte ens börjat tänka på julklappar då andra redan aviserade att allt var fixat.

Lite julstress ingår väl för att den riktiga julstämningen skall infinna sig? Eller åtminstone ett litet extra kol för att fixa till det lite extra. Så nu har jag höjt julstämningen ett snäpp eller två genom att:

  • Köpa hem hyacinter efter inspiration av en vän.
  • Sett på julkadrilj, druckit glögg och ätit pepparkakor på stallet där det var julfest. Med en extra stämningshöjare att vår ryttare premierades av föreningen som årets stjärnskott!
  • Slitit sofföverdragen av och på, tvättat och strukit dem och sett dem byta till minst en, om inte två nyanser ljusare. (Jag är absolut inte den som städar igenom alla skåpen innan julen.)
  • Ätit julgröt med uppklädda ungdomar som var på väg till deras gemensamma julfest på skolan.
  • Städat badrummet och bytt dit endast röda handdukar för julens skull. (Då andra stickat på julklappssockor så har jag av en oförklarlig anledning valt att virka en ny badrumsmatta till oss, som blev klar idag.)
  • Rostat julmyssli och har en plötslig inspiration att baka både pepparkakor, dadelkaka (min favorit av julkakor) och muffins med julsmak.

Börjat misstänka att den låga dos cortison som jag ordinerats för lungornas skull, har en kraftig bieffekt som påverkar aktivitet och aptit.

Kanske det blir glögg till kvällen?

 

Leena
16.12.2017 kl. 17:24

I med och motgång

I fälttävlan kan som sagt allt hända. Det blev ingen medalj för laget den här gången. Inget av våra tre ekipage fick ett godkänt resultat från terrängen. Så kan det också gå.

Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för det här. Inte för resultatets skull, utan för den jobbiga spänningen, innan och under tävling. De långa resorna, all logistik och rädslan att något går snett. Att vara så engagerad att man nästan får huvudvärk av det.

Men visst är det fint att kunna dela med och motgång. Få en fantastisk helg i vacker omgivning, delta i väl arrangerade stora tävlingar, vara en del av gemenskapen, den trevliga och peppande stämningen. Det är allt det vi kommer att minnas.

 

Om helgens tävlingsresa kan du läsa mera här:

Vi ska ut på äventyr igen

Framme

Vårt lag leder!

Leena
04.09.2017 kl. 16:44

Vårt lag leder!

Tävlingsdag 1:

Anni och Sasha gjorde kanske sin bästa dressyrbana hittills och hoppade en felfri runda.

Det gick även fint för de andra lagmedlemmarna så just nu leder Österbotten med knapp marginal.

Men imorgon kan ännu allt hända då det är dags för den avslutande terrängdelen.

Fortsätt håll tummarna att hela laget kommer i mål.

 

Leena
02.09.2017 kl. 17:38

Framme!

Saldot blev en och en halvtimme vid ratten med eget släp i genomgrått väder och knappt sju timmar i lastbil mestadels i sol (vilket också inkluderade 20 minuters paus för tankning och toalett). Som kom i näst sista minuten både i avseende på tankmätaren som höll oss i spänning och bensinstationen som stängde samtidigt som vi körde in på gården. Men båda delarna löste sig som sagt.

Här i sydöstra knuten av Finland bjuds på finfina tävlingsförhållanden vad det verkar. Hästens flätor är förberedda för imorgon och mental uppladdning pågår. Inte minst för mig som skall klara spänningen de två påföljande dagarna. Håll tummarna!

Leena
01.09.2017 kl. 23:00

Vakna med tuppen

Hästen njuter välförtjänt hemma efter en tuff helg, för det har varit tvådagars fälttävlan igen.

En av fördelarna med våra aktiva barn är att vi får upptäcka helt nya delar av landet som annars sannolikt skulle förbli oupptäckta. Eller vad sägs om att campa med familjen i en hästhage i mellersta Finland? Pojkarna hålls nöjda då de får cykla av sig en längre tur i omgivningarna. Backe upp och backe ner, i omväxlande sol och regn, är något helt annat än österbottnisk pampas.

Jag får mig den vildaste promenad på länge då jag haltande försöker hänga med i banbyggarens (ö)kändt raska takt vid terrängbanvisningen. Men vi trivs lika bra i våra tält som hästen i sin tillfälliga (tält)box.  Och det känns egentligen rätt mysigt att bokstavligen väckas på morgonen av att tuppen gal och hästarna gnäggar. Såhär som en engångsföreteelse.

Vårt ekipage klarar sig fint och placerar sig tvåa. Läs mera om deras framgångar på Annis fb-sida här.

Leena
21.08.2017 kl. 13:09

Bronsmedaljör

Trots att upphopp ur vatten behöver övas lite på, för så där läskigt skall det inte behöva vara, så räckte det till brons i distriktsmästerskapet i fälttävlan (90cm) idag.

 

Leena
15.07.2017 kl. 23:11

Vi visste att det skulle bli ett äventyr

Tvådagarsfälttävling i Niinisalo med häst och tält. Upplagt för spänning.

Men de riktiga utmaningarna uteblev. Det var uppehåll, mestadels soligt, alla tältets delar fanns med, och till slut hittade vi också rätt sorts pump att köpa till min nyinförskaffade luftmadrass. Två minuter innan butiken stängde. Eller min cyklande man gjorde det.

Tävlingsmässigt gick det som smort. Framförallt hoppningen. Med spetsade öron, rytmiskt och fint hoppar hästen oavsett vad som dyker upp framför henne, verkar det som. ”Hon är som en maskin” utropar en lycklig dotter efter terrängdelen. ”Jag kunde göra allt precis som jag planerat.”

Men spännande är det inför start. Särskilt för oss föräldrar. Men då man ser dem susa fram mellan träden fullt fokuserade på sin uppgift och plockar hinder efter hinder så släpper det. De sista hindren är skymda, men då jag hör hennes glada, upprymda röst igen vet jag att de klarat det. Hem åker vi med prisrosett, sand i skorna, smutsiga men glada.

 

 

Leena
09.07.2017 kl. 23:08

Replotbron

Nu har vi seglat i motström både hit och dit under Replotbron. Så check på den. Med tanke på sommarplanerna jag gjorde tidigare, så har jag checkat av nästan allt redan; Öppna portar i Kristinestad, trädgårdskväll på Strömsö och nu segling till Replotbron. Fiskmarknaden får vi ta i augusti då det är dags igen.

Att göra upp sommarplaner med hela familjen är mera utmanande. Hästtävlingar, konserter och övningar, segling, stugmys, trädgårdsfix och renovering. Allas önskemål och viljor är inte helt enkelt att få ihoppusslade. Men sommaren har ju knappt börjat och vi är effektiva.

Leena
25.06.2017 kl. 20:48

Arbetsläger någon?

Viss osäkerhet om det skulle kallas ridläger eller arbetsläger, men nu är de där. En halvtimmes körning ut på landet var mycket smidigt jämfört med alternativen som Anni drömt om i Skåne eller Tyskland. Hon ska träna dressyr för områdets bästa dressyrtränare, galoppera på fantastiska sandvägar i terrängen, hjälpa till med motionering och skötsel av hästar och städa stall.

Här hemma behöver det också städas. Någon frivillig som vill komma på arbetsläger?

Leena
19.06.2017 kl. 11:42

Bästa ungen i terrängen

Redan efter dressyren låg hon tvåa och höll den placeringen till slut. Med bara 0,4 poängs skillnad till ettan. Att det blev en andra placering var skoj, men roligast och stoltast och gladast var jag över att vårt ekipage fick specialpriset (taitopalkinto) för bästa ridningen i terrängen i sin klass. Way to go!

 

Leena
11.06.2017 kl. 19:44

Terränghoppning

Premiär för vår del på terrängbanan i Nykarleby. Grått väder med ihållande småregn. Den här gången glömde vi inget efter oss, med tidigare erfarenhet av glömska just här.

Waltersbacken är rätt brant både uppför (jag) och nerför (häst o ryttare).

Träning verkar ha gett resultat. Vallgraven gick utan problem. Trakehnern (på bild) gick fint också efter en första tvekan. Lycklig ryttare.

 

Leena
06.06.2017 kl. 16:56

Hoppträning inger hopp

Lördagens träning är blöt och kall. Jag premiärkör transporten lagligt.

Hoppningen går bra. Mycket positiv feedback av tränaren, som påpekar de stora framstegen det senaste halvåret. Nu är det den lilla ryttaren som bestämmer. För det mesta. Och de klarar nu uppgifter som i höstas fick en mamma att bli stel av nervositet. Nu är det bara stolthet och tillförsikt. Fina duktiga Sasha och Anni.

Leena
28.05.2017 kl. 16:28

Det var på håret

Men nu är det gjort. Nu har jag då äntligen behörighet att köra hästsläp. Eller åtminstone vårt ekipage.

Men det var nära att det inte hade blivit så.

Det gick bra att backa till och koppla släpet, eller jag fick det gjort efter mer eller mindre finjustering. Men sedan ville ju inte blinkersen funka! Ve och fasa. Klockan närmade sig avtalad tid och det ville sig bara inte. Pulsen är hög, blodtrycket ännu högre. Ingen medicin i världen kunde sänka den. Hinner redan leta fram telefonnumret för att avboka den redan betalda tiden, då vi av ett under till slut lyckas.

Väl på uppkörningen, kollar han inte ens mina blinkers! Utan vi kör iväg på en liten runda. Han kommer väl ihåg min man som kört upp på hösten. Vi pratar om vad vi har för häst och jag glömmer nästan bort vad jag håller på med. Backningen på parkeringen går också helt okej. Sen är det bara sista sträckan tillbaka till besiktningsstationen. Jag kör ut på vägen och växlar upp. ”Hastigheten”, säger han. ”Shit”, säger jag. Är det inte 60 här?

Men ikväll skall vi fira mitt nya körkort. Och fördelen att bo i en liten stad där gubbarna har lite välvilja.

 

Leena
24.05.2017 kl. 17:54

Skratt och tårar, allt är som det ska

Mamma, du har inte bloggat på länge? Ja, men du gillar väl inte ens att jag bloggar, svarar jag. Jo det gör jag visst. Om det gör dig lycklig, svarar hon. Så, hej, här är jag igen. Efter rätt intensiv helg.

 

Fredag och resdag: Uvi:n som jag försökt mota vid grind med litervis med vätska dagen innan, vill inte ge sig utan snarare tvärtom. Taggtrådsassociationer. Tanken på fyra timmar i bil får mig att funderar både på blöjor och starkare smärtlindring ur mitt hemma-apotek, innan jag hinner få ett recept strax innan avfärd till mitt apotek.

Väl framme. All logistik funkar som tågen i Schweiz. Och också tävlingens första två delmoment, dressyren och banhoppningen. Ute i terrängen kommer motgångar eller snarare ett nedhopp. Hästen tar över och bestämmer att hit men inte längre. Hellre in i skogen än att hoppa ut i det okända.

Jag hinner redan befara avsittning och lösspringande häst, men lättad då jag hittar dem båda välbehållna. Besvikelsens tårar är nära för ryttaren. Ingen skam eller ånger kan jag skönja hos hästen. Hennes tankar är främst inriktade på det spirande gröna gräset hon inte sett sedan förra sommaren. Ryttaren färdig att ge upp hela karriären och satsa på enbart banhoppning. Problemet är att hon inte känner sig som en hoppryttare. På vägen hem planerar vi redan fortsatta träningar och tävlingar. I fältritt.

Och nu är det söndag kväll. Alla är hemma. Båten är i sjön, morsdagslunch uppäten, hästar omhändertagna, konserter spelade, träningar tränade. Allt är som vanligt. Precis som det är då dotter som varit borta, kommer hem. Skratt och tårar.
Leena
14.05.2017 kl. 22:49

Ge mig en akademisk utbildning i logistik

Är det nåt man får öva på i ett hem med tre aktiva barn, så är det logistik. Tåg som ska bokas och passas, matsäckar planeras och förberedas, väskor packas, däremellan skall middagar ätas, och helst också inhandlas och tillredas, läxor lagas och prov pluggas.

Borde man inte utveckla de förberedande föräldragrupperna att handla lite mer om logistik än amning? Amningen kräver ju bara två komponenter, barnet och mamman, för att fungera. Men allt det här andra. En massa lösa delar som på nåt sätt skall passa in i alla de andra, i vårt fall fem personers liv, kräver ju en akademisk utbildning i logistik för att kunna fås att fungera. Och jag är tveksam om det skulle lösa det.

Hos oss har vi specialiserat oss på delegering. Eller snarare att barnen från ett tidigt skede har skött sina egna kalendrar. Oftast funkar det utmärkt. Det största problemet är väl jag och min bristande kapacitet att hänga med i alla svängarna. Framförhållningen är inte den mest optimala alla gånger, så det var inte ett undantag att jag så sent som ikväll Wilmade två barns frånvaro för imorgon.

Ser fram emot söndag kväll då vi förhoppningsvis alla fem är hemma igen. Tills dess skall vår familj ha återvänt från Stockholm, Helsingfors och Ypäjä. Innan dess skall vi ha tävlat i fälttävlan, sjösatt segelbåt, övat och uppträtt med Vivaldi, och tränat jollesegling. Flugit, åkt tåg och dragit hästtransport. Förhoppningsvis blir matsäcken god.

Leena
11.05.2017 kl. 23:37

Äntligen utdelning

En lite annorlunda första maj. Inga ballonger, manskörer, struvor eller studentmössor för min del.

En enda studentmössa har jag sett och det var på vägen hem från stallet.

Men det var det värt.

För det har varit traditionsenlig hopptävling i Jakobstad, som vanligtvis korkar den österbottniska utomhussäsongen.

Efter en hel vinters målmedvetet tränande kändes det som om vi nu äntligen fick utdelning. Vi säger jag för det krävs ett helt team. Det praktiska funkade, uppvärmningen gick som den skulle, inga lösa hästar, bockningar eller avsuttna ryttare störde koncentrationen, och det hela resulterade i två placeringar och rosetter varav den ena en vit rosett för tredjeplaceringen i 90 cm klassen.

Mycket nöjda med all orsak tyckte vi själva.

 

Leena
01.05.2017 kl. 21:54

En groupies vardag

Det blev lite bråttom som vanligt. På stallet märker jag inte att tiden går. Tankarna på allt annat försvinner och det är fokus bara på här och nu. Mindfult så det förslår.

Och ett bra träningspass för mina flickor. Min roll är främst att hålla den äldre tjejen fokuserad och peppad så hon i sin tur kan hålla den yngre, men mycket större och starkare tonåringen på gott humör och samarbetsvillig. Inte alltid helt enkelt. Någondera av uppgifterna. Några rejäla protest-bocksprång blev det idag med, men de goda stunderna övervägde.

Sen blev det skynda-skynda för nu är det bråttom för att hinna snabbfräscha upp mig inför dagens konsert. Idag hade Albert blivit ombedd att spela på veterandagsfirandet i stadshuset. Enligt honom var jag den enda under 60 i publiken. Och där jag satt var jag mycket nöjd att jag i hasten valt min svarta klänning. Med jeans och tröja eller min brokiga stickade tunika som var mina andra val, hade jag stuckit ut lite väl mycket kan man lugnt säga.

Så det var tal på tal, det ena mer hyllande och fosterländskt än det andra. Avtackning med blomster. Musik av blåsorkester, förstås. Lottakören som var väldigt rörande med tanter som måste stöttas upp på scenen, men samtidigt den mest ostämda kör jag någonsin hört. Och så Albert. Paganinin med pianokomp och en folksång av Kuula. Uppskattat av publiken och värt det minst sagt udda tillfället för min del.

Nästa spelning blir solistuppdrag med Wegelius kammarstråkar inkommande torsdag kl 18 i Korsholms kyrka. Haydn. Missa inte den.

Leena
27.04.2017 kl. 21:41

Dagens bästa start

 

Tidig start. Aptidig. Uppe strax efter fem och på stallet strax efter halv sex. Det håller redan på att ljusna. Stallbacken ännu helt tom. Smyger in lite hö till Sasha för att inte hela stallet skall vakna än. Morgonmål är ju först vid sjusnåret. Gör iordning henne för ett ridpass. Det visar sig att vi får sällskap en stund i manegen. En grannhäst blir longerad och släpper loss sina inbyggda spänningar i några rejäla krumsprång, visar upp sin allra mäktigaste trav och blåser ut som den värsta hingst den en gång varit. Sasha tar det coolt och timmen i manegen går fort. Saker och ting börjar hitta sin form. Både Anni och Sasha blir trötta på slutet.

Tillbaka i stallet mumsas det lugnt. Sasha får fortsätta sin frukost, vi skyndar hem till våran.

En ny dag börjar.

Leena
22.03.2017 kl. 09:14

Saker som ingår för en hästmamma

 

Jag får vårkänslor genom att börja helgen med att beskära buskar i trädgården. Efter att varit eftersatt i flera år så är det ett och annat som behöver friseras.  Men det får vi fortsätta med en annan gång för sen blev det åka av med häst och ryttare till träningar i Seinäjoki. Rätt stort projekt det där med att transportera häst, men numera känns det som om vi fått till rutinerna rätt väl. Chauffören kopplar släpet, ryttaren packar grejerna, jag som förste groom ryktar och kollar att alla saker lyfts i bilen. Inte så att jag själv nödvändigtvis gör det, men ser till att det blir gjort. Hästen in i transporten, morot till hästen, luckorna stängs och så kör vi iväg. Inklusive lite extra spänning om vi kommer uppför den första backen från stallplan i halkan. För mig. Inte så mycket för chauffören som är av mycket coolare sort.

Träningen går bra. Stora framsteg har skett under vintern. Solen lyser. Lite kylig vind ute. Hemfärd. Eftersnack i bilen. Hemma igen. Rutinerna funkar. Anni lastar ur och skrittar hästen. Jag städar ur transporten. Vi lyfter ur grejerna och är snart på väg hem. Två av tre. Den tredje, Anni, kommer hem om en timme säger hon. Det visar sig bli nästan tre innan hon dyker upp. Allt är sig likt. Imorgon favorit i repris.

 

Leena
18.03.2017 kl. 22:45

Så mycket bra på en o samma helg

 

Ja så mycket lyckade saker har hänt i helgen så jag blir alldeles mållös.

Men här kommer snabbreprisen:

  1. Bästa nyheterna av onkologen i fredags.
  2. Fick njuta av Spegling med inte bara egen son på scenen utan också bl.a Österbottens stoltheter KAJ och Erica Back. Eller som hon kallas i Närpes; Ereica.
  3. Familjens fälttävlansekipage hoppade säsongens första tävling och gjorde två felfria banor. Och visade ffa på stora framsteg. Och kanske lite också för att hon var bäst i sin träningsgrupp. Och missade prisrosett med en hårsmån.

Och det här var bara toppen på moset.

Så det ni. Inte illa för en helt vanlig helg i mars.

Leena
14.03.2017 kl. 07:51

Det bidde i alla fall en bra resa

Hästarna kanske kommer stå kvar men förra helgens spaningsresa kommer vi minnas. Mest för människorna: Rasse, Lotte, Niina, tack! Men också lite för fina Vejbystrand. Det Skåne jag länge tänkt på som en variant av Danmarks svartplogade dysteråkrar, där de anställda står vid horisonten och gräver ner feta husbondens oönskade familjehemligheter medan kråkorna kraxar i det begynnande mörkret, tog revansch och ownade ut mig.

Fritjof
17.04.2016 kl. 11:33

Talented

Tidig lördagmorgon. Gröt och äppelmos. Ett stort antal lager kläder.
Hästen står fortfarande och äter sitt morgonhö då vi borstar av på varsin sida. Lyfter hovar. Sadlar och tränsar. Bara då vi spänner sadelgjorden protesterar Hemulen och smäller några Sandhamnskulor i boxväggen. Arton tjejer skall visa vad de går för i manegen. Spänningen och nervositeten är påtaglig. En ny ridlärare som har ett ruskigt rykte och hennes sekreterare för dagen schasar ut oss föräldrar som snopet får vänta utanför. Ryttarna byter av varandra i förväg bestämda turer. Sedan väntar vi.

Tills listan hängs upp. 

Hon är med! Hon är talented!

mamman
25.01.2014 kl. 19:03

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar