Valsörarna, en oslipad diamant

Publicerad 14.07.2017 kl. 20:09

I serien skärgårdshamnar i Kvarken är det nu dags för Valsörarna.

I motsats till Mickelsörarna som jag beskrivit tidigare, så har Valsörarna ännu så att säga mycket potential. Vill man fira ostörd semester är detta ställe ett måste. Okej då att vi hade sällskap av ett par från Tammerfors i bryggan, men det kändes mer som ytterligare exotism och en trygghetsfaktor på denna lite lätt ödsliga ö (där endast Björköborna alltid har rätt att landstiga, oavsett häckningstider!). Ja och förstås fåren och huggormen.

Naturstigen var utmärkt trots att den ställvis var mycket smal och lång, sex km t o r. Tvärs över den stora ön vandrade vi innan vi nådde fyren som har släktskap med Eiffeltornet i Paris.

Kanske forststyrelsen sammanfattat enkätsvaren till nästa gång vi besöker holmen och vi då tas emot av en hamnvärd med allt vad det innebär?

 

 

Leena
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

Torsdagstipset

 

Mycket är det och har varit prat om förberedelser och allt vad det innebär med att ordna inför studentfesterna som närmar sig. Vi kommer också ha den stora glädjen att få fira vår första student och vet du vad? Igår fick jag känslan att jag åtminstone på pappret har koll på läget. Vilket inte skulle vara utan alla mina hjälpande händer.

Så igår, då jag fick en ny handarbetstidning med posten, blev jag mitt i allt så inspirerad att börja virka igen. Kanske, kanske, jag skall ta mig till garnaffären? Dessutom är det gratis inträde till Vasas museer idag. Lite kultur i sommaren och som kontrast till allt fixande och trädgårdspyssel. Kunde kanske vara något? Kuntsis café lär ha öppet, havsutsikt, ett nytt handarbete, konst och nya intryck. Låter lite lockande eller hur?

Arkivbild tagen i Vasa konsthall tidigare i vår, där det också skall finnas en ny spännande fotoutställning med Nick Brandt nu.

Leena
Publicerad 24.05.2018 kl. 10:28

Fungerande plaståtervinning!

Nu är jag nöjd med mitt lilla system. Plaståtervinningen funkar nu även i detta hem. Ett kärl under diskbänken och en större uppsamlingssäck i källaren som jag tar med mig då jag åker och storhandlar, som idag. På bara några veckor har vi samlat typ fyra fulla plastpåsar plast från vårt hushåll. Känns bra att kunna återvinna det och dra sitt strå till stacken. Finland behöver all uppryckning som kan åstadkommas för att nå sina mål i avseende på plaståtervinning. Och så blev jag förstås sådär barnsligt imponerad av återvinningskärlet i Stenhaga där man fick trycka på knappen så plasten komprimerades ihop. Nästan så jag ser framemot nästa gång.

Dessutom har vi nu stoltheten att vara föräldrar till vår första student, som idag fått reda på att hon kan känna sig väldigt nöjd med sina fina resultat.

Och salladen, rucolan och rädisorna har grott i pallkragen.

Hur är läget hos dig en såhär solig och vacker fredag?

 

Läs mer om mina funderingar kring plast, miljö och kretslopp:

Leena
Publicerad 18.05.2018 kl. 14:22

Första Maj

Första Maj, hästen i stallet och alla ungdomar hemma igen. Ja åtminstone just idag. Särskilt mysigt.

Även gårdagens utflykt till Svedjehamn var något särskilt. Vårdimmorna som svepte in från havet och munkar och mjöd Valborg till ära. Undrar om vi någonsin tidigare ätit så mycket munkar?

Här måste du jämföra med tidigare årstidsbilder som är publicerade här.

Tidigare bilder från utflykt till Svedjehamn finns här.

Leena
Publicerad 01.05.2018 kl. 22:14

Valborgsstämning

Valborgsstrålningen avklarad. Masken kändes ännu spändare än tidigare och jag protesterade lite ynkligt då jag inte kunde öppna upp ögonen innanför den. Troligtvis är det cortisonet som gjort att jag svällt lite i ansiktet. I värsta fall blir vi tvungna att göra en ny mask om denna blir alltför trång. Men nu är det bara 6 behandlingar kvar och mellandag igen imorgon på första maj.

Nu skall vi koncentrera oss på lite Valborgsstämning. En bra början är att jag hittat min studentmössa för kvällens mösspåtagning och körsång. Varm potatissallad och sill blir det till lunch. Sedan en massa goda munkar och traditionell mjöd (alkoholfri första majdricka gjord på citrusfrukter) som skall avnjutas på piknik i solen. Och lammstek till kvällen. I morgon ser jag framemot att hela familjen är hemma igen då även ekipaget från Skåne anländer.

De goda munkarna skall sockras ännu innan de avnjuts. Mums.

Glad Valborg!

 

Leena
Publicerad 30.04.2018 kl. 12:59

En bästa sortens trädgårdsdag

En bästa sortens trädgårdsdag som förstås har inkluderat full sol och vindstilla väder. Lite omskolning av plantor. En turne i gott sällskap till tre av stadens trädgårdsbutiker, som var fyllda av fantastiska växter och blommor, så att jag lätt blev lurad att tro att vi redan är inne slutet på maj och inte april.

Bland annat bellisar, penseer och  mandelsättpotatis fick följa med hem.

Dessutom har vi ätit hämtmatslunch och fikat ute i bersån, trots att den är långt ifrån grön och lummig ännu.

Och spenderat timmar med trädgårdentusiastvännen och beundrat allt som ploppar upp i rabatterna, och utanför. Än sä länge mest bara små tecken på liv här och där, men i våra ögon var det så mycket mera. Helt enkelt härligt!

Leena
Publicerad 28.04.2018 kl. 21:56

Vårpyssel i trädgården

Äntligen vårpyssel i trädgården!

Syrenhortensian får sig en omgång. Vi har fått uppleva dess blomning nu två gånger. Den första gången var mäktig och kunde aldrig tro att det kunde bli ännu bättre efter en beskärning. 

Och så hittade jag lite grönt gräs! Den största delen av tomten är ännu täckt med ett tjockt lager snö men nu är det sol i prognosen för hela veckan. Precis som idag. 

Det här ser jag framemot, då hela trädgården igen står i blom:

 

Har du satt igång redan ute i trädgården?

Leena
Publicerad 08.04.2018 kl. 14:51

Plaståtervinning

Kan inte låta bli att fortsätta gå på lite om det här med plast. Igår kunde jag nämligen i tidningen läsa att användningen av plastpåsar, både fruktpåsar och plastkassar, har minskat. Allt fler har med sig sin egen tygkasse eller motsvarande då de handlar. Hurra!

Har nu också tagit reda på lite mer om plaståtervinning och hur det funkar, (eller inte funkar?), åtminstone här hos oss i Vasa.

Jag kontaktade Stormossen (återvinningsstationen) här i Vasa, som var väldigt snabba med svar (tack för bra service!) och uppgifterna jag fick därifrån var att det är ett företag som heter Rinki Oy (rinkiin.fi) som har ansvar för plastinsamlingen. De har totalt 500 uppsamlingsplatser i hela landet, men bara fyra i Vasatrakten (S-market i Gerby, Citymarket och Prisma i Stenhaga och Lidl i Melmo). Den insamlade rena plasten processas till plastgranuler som sedan används som råvara till nya plastprodukter som t ex utemöbler och staketstolpar, förutom plastsäckar och påsar mm. (rinkiin.fi).

Den plast som slängs i de brännbara soporna här i Vasa blir fjärrvärme och el på Stormossen.

Efter mina småskaliga efterforskningar har jag (just nu) kommit till följande slutsats:

  • Prioritet 1. Undvik plast så gott det går för att minska den totala plastmängden.
  • Prioritet 2. Lämna in plast för återvinning. Det måste väl vara bättre att utnyttja den plast som redan finns, istället för att tillverka ny från scratch?
  • Prioritet 3. Om du bor i Vasa men inte har rimlig möjlighet att sortera plasten för återvinning så släng dina plastförpackningar i de brännbara soporna och njut av värmen inomhus denna kalla vår (om du har fjärrvärme).

Vad du än gör, lämna aldrig plast så att de kan riskera hamna i naturen eller vattendrag, vilket väl är en självklarhet för var och en.

 

Har tidigare också skrivit om det här med plastbantning:

Kolla också in Julia, som har bloggen Grön i Åbo, och lever enligt zero waste-principen. Jag har en bit dit så att säga.

PS. Jag har ännu inte sytt några egna tygpåsar för frukt, och önskade att det istället fanns papperspåsar att tillgå vid fruktdisken i vår lokala matbutik.

Hur går det med ditt plastfria liv? Kanske du har några enkla vardagstips att dela med dig av?

 

Leena
Publicerad 24.03.2018 kl. 14:46

Våren är här!

Idag är det vårdagjämning! Sett i kalendern så börjar våren nu. Sett ut genom fönstret så har vi en bit kvar. Men en hel del vårtecken redan, även här i Vasatrakten:

  • Fåglarna har sjungit sedan långt tillbaka och nu inspekterar de holkarna för eventuell inflyttning.
  • På gårdagens promenad fanns fläckvis bar asfalt även här i våra mindre trafikerade kvarter och riktigt stora smältvattenpölar på gatorna i staden.
  • Solen står redan högt på himlen, värmer så det känns i ansiktet och somliga njuter redan på sina inglasade balkonger. Inne är det svårt att se om lamporna är tända eller inte då solen skiner in. Det gillar jag.
  • Och jag önskar att jag kunde säga att fröna grott och frodas, men åtminstone ser mina omplanterade pelargoner fina ut.

 

Ifjol skrev jag såhär vid vårdagjämningen. Då var det också vinter kvar, men inte riktigt lika mycket snö som i år.

 

Leena
Publicerad 20.03.2018 kl. 09:22

Bibliotek och lästips

Oj, vad jag gillar bibliotek. Måste oftast riktigt anstränga mig för att inte spendera alltför lång tid där. Vårt lilla stadsdelsbibliotek på Brändö är guld värt. Dessutom ligger det bara ett stenkast ifrån oss. 

Det bästa är den fantastiska servicen. Jag hade snappat upp att det utkommit en ny bok som ännu inte fanns i sortimentet. Vips så köptes den in och jag fick ett meddelande att den väntade på mig. Helt kostnadsfritt! Kan det bli bättre?

Bland det ofantliga sortimentet av böcker är det ibland ändå svårt att hitta pärlorna. Några av mina tidigare lästips hittar du här.

Har du läst någon bra bok på sistone som du kunde rekommendera?

Lämna ett tips här under, kontakta mig på passligts fb sida eller maila mig direkt på leena.sahlstrom(at)hotmail.com

 

Leena
Publicerad 07.03.2018 kl. 08:57

Harens hem

Jag blev ganska arg och besviken då jag för ett tag sedan upptäckte att vårt äppelträd som vi planterade i höstas var rejält uppätet. Hade glömt, missat eller förträngt att skydda stammen då på hösten.

Nu är haren tillbaka. Den bor under buskarna i bersån och ser lite skrämd ut där den ligger och kurar, men rör sig ändå ingenstans. Ingen, inte ens jag, kan längre vara arg på den. För hur mysigt är det inte att få säga godmorgon åt haren från sitt sovrumsfönster då man vaknar på morgonen. Och just då äter den inte på vare sig äppelträdet eller något annat jag planterat. Det är ju harens hem också.

Leena
Publicerad 24.02.2018 kl. 08:16

Premiärföreläsning som expert

Idag var det min provföreläsning som expert (erfarenhetsföreläsare) för en liten grupp riktiga närvårdsstuderande (undersköterska kallas de i Sverige). Och det gick bra! Jag var inte ens så speciellt nervös. Studenterna och deras lärare var jättegulliga, lyssnade intresserat och hade en massa bra frågor, så det blev en fin diskussion efteråt också. Jag fick positiv feedback och de verkade uppriktigt nöjda. Det blir nog flera gånger.

Sedan hann vi ut på isen på skidor en sväng i solen också, så nu är jag trött i kroppen, men glad och nöjd efter en lyckad dag.

Läs mer om min nya bana som expert i ett tidigare inlägg: Expert på cancer

Leena
Publicerad 22.02.2018 kl. 18:28

Ett husmorsknep

 

En absolut fördel med vintern är att man har möjlighet att skida, ffa då man kan skida på isen och det dessutom finns dragna spår. Inga utförslöpor som är skräckinjagande här inte. Sol och vindstilla dessutom gör ju det ännu bättre.

Förutom att det är jättefint att komma ut på isen och åka skidor på vintern så har jag idag tagit till ett gammalt husmorsknep. För att göra den nödvändiga städningen lite roligare så slängde jag ut alla mattorna i den kalla snön. Snön blir lite gråare och mattorna känns åtminstone lite fräschare en liten stund. Borde passa på med sängkläderna också så länge det är ordentligt med kallgrader. Jag tror åtminstone att kvalstren blir lite skrämda i kylan. Men det får bli nästa gång.

Leena
Publicerad 21.02.2018 kl. 18:05

Ettårskalas på bloggen!

 

Idag är det precis ett år sedan jag tog tag i bloggen och började skriva regelbundet. Först lite trevande, men med tiden har det utvecklats till att nu vara en del av min vardag. Och delvis också familjens.

Jag har haft mina svackor (läs tex här), men trots det har jag fortsatt. Nu i och med arbetslösheten, så har bloggandet fått ta rollen som mitt obetalda men roliga jobb. Läs också på cancerföreningens sida mitt tidigare inlägg: nytt år och nya förutsättningar.

Det måste jag säga att då jag bläddrar tillbaka i arkivet så känns det som om det hänt en hel massa under det här året.

Jag har kommit igång med träningen och blivit lite starkare igen. Läs tidigare inlägg om fysioterapi, kroppsfixering och träningsläger.

Lite matinspiration har dykt upp här på bloggen också i början på 2018. Roligt med mat och ännu roligare då jag hör att jag inspirerat folk att prova både på min batatsoppa och favoriten ugnsrotsaker med bönor och feta.

På cancerfronten har det varit ett rätt stabilt år och det är jag ju förstås väldigt glad över. (Läs på cancerföreningens sida mitt gästbloggsinlägg: jobb, cancer och meningen med livet.) Mentalt för det ändå med sig sina svackor då och då. Men den här bloggen har visat sig vara effektiv terapi, så du lär få höra av mig i fortsättningen också.

PS. Kolla också in det som kanske är mitt nummer ett favoritinlägg från året som gått: Ett citronträd för framtiden

Har du någon favorit eller något du vill läsa mer om? Hör gärna av dig till mig i en kommentar här på bloggen, på Passligts fb sida eller direkt på mailen: leena.sahlstrom(at)hotmail.com. Det skulle jag uppskatta!

 

Leena
Publicerad 20.02.2018 kl. 12:49

Vårvinterns fröjder

Nu redan har jag hört har de första vårblommorna, både vintergäck och snödroppar börjat blomma i Skåne och snödroppar ända uppe i Uppsala. Här hos oss får vi nog vänta ett bra tag ännu.

Här är istället isarna så starka att de bär till och med bilar och öppnar upp en helt ny värld såhär års. Solbrillor hade inte varit helt fel.

Jag har i alla fall laddat energi i helgen inför kommande vecka. Hoppas du också får en bra vecka oavsett om du har sportlov eller inte.

Leena
Publicerad 18.02.2018 kl. 22:48

Tisdagstipset

 

Snubblade helt oavsiktligt över Jaana Koskis fina fotoutställning på vårt vackra bibliotek här i Vasa. Bilderna från många fina skärgårdsholmar från världsarvet gav mig sådan sommarfeelis och en längtan till tider då man igen kommer ut i skärgården med båt.

Lärde mig att Jaana är en hobbyfotograf här från Vasa. Hon är speciellt förtjust i att fotografera fyrar i världsarvet och dela med sig av upplevelserna till dem som inte har båt för att själv ta sig ut.

Rekommenderar. Men tipset kommer i sista stund för utställningen har redan varat hela januari och hänger kvar bara till den 31.1 (imorgon). Skynda dig, du hinner ännu. Huvudbiblioteket i Vasa i sig är ju också alltid värt ett besök inte bara för sitt utbud utan också för den tilltalande arkitekturen.

Vill du drömma dig ut i skärgården såhär i slutet av januari så ta en titt på mer skärgårdsbilder här: Skärgårdshamnar i Kvarken

Jos sinulla ei ole mahdollisuutta käydä katsomassa Jaanan näyttelyä Vaasassa, niin voit kuitenkin unelmoida hetken kesäisistä saaristohetkistä klikkaamalla tästä, Skärgårdshamnar i Kvarken.

 

 

Leena
Publicerad 30.01.2018 kl. 10:08

Isfiske

Fiske på vinterns vackraste dag. Den kommer vi att minnas.

 

Leena
Publicerad 21.01.2018 kl. 08:56

Livet och döden

 

Ibland överraskas man positivt. Mozarts Requiem med Vasa stadsorkester, Vasa operakör (inklusive premiär för sonens bas), ljusshow, fyra dansare och Tomas Tranströmers dikter upplästa av Jorma Uotinen. Allt detta i en fullsatt Trefaldighetskyrka.

Ofta då jag ser eller hör en föreställning kan jag drömma och fantisera hur mäktig känsla det skulle vara att kunna sjunga eller dansa sådär som de duktiga kan. Proffsen med den himmelska rösten som Hedvig Paulig eller Jorma Uotinens dansande kropp som gör precis som han vill ut till lillfingerspets. Men ikväll var det dikterna som fångade mig. Jag har aldrig skrivit en dikt själv. Inte ens i skolan. Knappt läst någon. Nu har jag googlat Tomas Tranströmer. Lyssnat honom läsa sina egna dikter på Youtube.

Jag vill också kunna.

Hör bara på denna. Kan det sägas mera träffande?

”Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta.”

(Ur Tomas Tranströmer, Livet och döden)

 

PS. En till föreställning ges ikväll fredag den 12.1 kl 20.00. Gå i tid så du får plats. (Vaasaoperaweeks.fi)

 

Leena
Publicerad 12.01.2018 kl. 07:17

Rädda isbjörn med diskborste

 

Tycker det är lite rart, på ett positivt sett, det svenska kollektiva miljötänket. Säg en restaurang eller allmän toalett i Finland där det finns en uppmaning vid servetterna eller pappershanddukarna att: ”Ta bara så många du behöver. Tänk på miljön!”.  Det gillar jag! Inspirerad av detta och Åhlens bokhandel i Sverige lånade jag ”Ekoenkelt” av Pernilla Johansson på biblioteket. Hon skriver om små saker som man kan göra i sin vardag för att vara lite mer miljövänlig. Eller som hon säger mindre miljöskadlig.

Peppad av detta har jag nu köpt mitt livs första disk- och toaborste i naturmaterial på Ekosoppi. Jag inser att jag inte kan rädda isbjörnarna med en diskborste, men den kanske inte försämrar läget? ”Vi är väl inte sådana?” undrar ungdomen uppriktigt förvånad här hemma då jag stolt visar upp mina nya borstar. Jag tycker de här i trä nu är mycket vackrare än de som vi brukat ha i (det värsta!) plast. Ett litet steg i min plastbantning, check.

Blev påmind om lite andra grejer också. Köpstopp driver jag så långt det är rimligt (inte mat och mediciner dock), vegetarisk mat i större utsträckning, men min favorit är att städa med måtta. Ja helt rätt. Pernilla skriver såhär: ”Det är dags att minska pressen lite och hålla efter lite lagom. Det behöver faktiskt inte skina lika blankt som det ser ut i tevereklamen.” Fast här kan man ju undra om jag inte lever upp till det här redan? (Hur smutsigt kan man ha det egentligen?)

Så nästa gång du tror du behöver ta fram dammsugaren och rengöringsmedlet. Tänk på miljön!

Leena
Publicerad 11.01.2018 kl. 17:07

God morgon!

Trots att jag hör till den morgontrötta delen av mänskligheten, så finns det något tilltalande med de morgonhurtiga tycker jag. Sovmorgon från skolan idag betydde skjuts till och från skidspåret för ett träningspass mellan 7.30 och 8.30. Lite överraskande var han långt ifrån den enda i spåret. Är det inte skidåkning som lockar familjen i ottan så är det, ridning, violinövning, jogging, skridskoåkning eller vad man nu kan tänkas göra i mörkret en tidig januarimorgon. Rätt mysigt egentligen tycker jag, så länge jag inte behöver vara den pådrivande.

 

Leena
Publicerad 11.01.2018 kl. 09:52

Snöblommor

Morgnar då man vaknar och det har snöat under natten är det lite som att få en bonusblomning i trädgården mitt i vintern. Se nu hur vackert det kan vara. Vit och fräsch snö som dignar likt syrenklasar på buskarna. Sånt blir man glad av.

 

Leena
Publicerad 28.12.2017 kl. 10:31

Uruppförande

NU är det väl ändå nedräkning. Bara två dagar till vintersolståndet och fem dagar till julafton. Tiden småspringer iväg så ibland blir det två julkalenderluckor samma dag.

Här är dagens två luckor, precis som tidigare, positiva saker som jag gärna lyfter fram lite extra:

  1. Cancerkliniken i Vasa har fått bra betyg (läs i Vbl här). Det är vi glada och stolta över. Och nu kan det bli så att det kommer att finnas en PET-CT röntgen där redan från år 2018 (mer om det i Vbl).
  2. Den palliativa vården i Finland skall utvecklas och ffa bli jämbördig i hela landet läser jag i tidningen idag (läs mer i Hbl och Vbl). Mycket viktigt och fantastiskt att det tas upp. (Vård i livets slutskede har jag diskuterat tidigare här.) Nu måste bara politikerna vara med på noterna också. (Tyvärr har jag tappat förtroende för våra folkvaldas omdömen, efter att någon klantat sig offentligt. Igen.)

Och så ett musikaliskt inslag från elevernas trevliga julkonsert ikväll. Julstämning. Vår son spelade sina egenkomponerade variationer på Franz Grubers Stilla Natt. Den kan du lyssna till här. Uruppförande!

 

Leena
Publicerad 19.12.2017 kl. 22:32

Konfliktlösning med presidenten

Vi har idag lyssnat till nobelpristagare, fredsmäklare och president Ahtisaari tillsammans med pappa och mer än 500 andra personer. En klok och avslappnad äldre herre är han, Ahtisaari, numera 80 år fyllda. Vi får höra om hur viktigt svenskan är för honom, inte som ett minoritetsspråk utan som i ett på riktigt tvåspråkigt Finland. Hur han fortfarande drömmer om fred i Syrien. Hur finländare är ett problemlösande folk. Han berättade också om en intervju i Sverige i samband med Nobelfestligheterna där reportern hade kommenterat att det han sagt låter väldigt feministiskt. ”Är det något fel på det?”, hade han svarat.

Från paneldebatten lär jag mig att de tre mest centrala sakerna vid konfliktslösning är förtroende, inkluderande och vilja att förändra. Funderar på hur jag kunde applicera det här hemma. I de mesta infekterade stunderna känns det som en månfärds distans till de här sakerna. Eftersom man kan skapa fred i Namibia så skall jag försöka tänka på det nästa gång vi skall lösa våra små vardagsbekymmer också här på hemmafronten.

Leena
Publicerad 15.11.2017 kl. 22:15

Nästa gång tar vi laxen också

Det här skriver jag främst till min man som inte kunde följa med idag.

Det var som att åka till saluhallen fast en ännu bättre upplevelse. Men likheten kommer från det att vi nu har pinfärsk fisk i frysen som jag varken har behövt rensa, filea eller fjälla. För det har någon annan skött åt mig. Och färska bär, nämligen tranbär, som sägs vara bäst efter den första frosten.

Tranbären plockade jag tillsammans med äldsta dottern på henes initiativ. Hon ser det som en utmaning att plocka tranbär, för de syns så dåligt. Vore man färgblind hade man inget på tranbärsmyren att hämta. Vad man gör med tranbär som är så sura om man inte har uvi, undrar du. Jo tillsammans med en tjinuskisås (kolasås i Sverige) är de en av de godaste efterrätterna jag vet. Har också provat muffins med lingon och kolasås, som jag nu har en plan att ersätta med tranbär. Eller det där surdegsbrödet som innehåller tranbär kan jag nu be min man prova baka.

Fiske i solnedgången resulterade i sik förstås, men också abborre, gädda, strömming och ett rostigt ankare som lite extra utmaning.

Jag vet att du blev avundsjuk nu för att du inte kunde vara med, men nästa gång. Då kanske vi får laxen också.

 

Leena
Publicerad 07.11.2017 kl. 22:53

Välkommen november!

Då säger jag hejdå till oktober som kom med första frosten, första snön och flera finfina turer på för mig både gamla och nya naturstigar. 

Välkommen november! Nu är det snart dags för uppladdning inför advent, Lucia, jul och nyår. Första glöggen och pepparkakorna brukar vi tjuvstarta med redan i slutet på november.

 

 

Leena
Publicerad 01.11.2017 kl. 12:47

Återta kontrollen över min kropp

För dem som inte vet så dras jag med metastaser i höften som har påverkat mitt gående så att jag numera haltar fram. Föga smickrande, och tidvis mycket enerverande, främst för mig själv. Har gjort det mer eller mindre i tre och ett halvt år nu. Som ni förstår så är kroppen nöjd då den hittar ett sätt att röra sig som inte smärtar, men sedan blir den missnöjd för att andra ställen börjar strama och ta ont istället.

Men jag har flyt nu. Det känns som om jag börjar ta kontroll över min kropp igen. Nu talar vi alltså om små steg som knappt någon annan än jag kan se och känna. Förutom min fysioterapeut då.

Jag har nämligen haft glädjen, bokstavligt talat, att få träffa den bästa fysioterapeuten i Vasa. Det finns säkert många bra men för mig är hon bara bäst. Hon är lyhörd men entusiastisk, peppande och har knåpat ihop ett litet träningsprogram till mig så det känns som om jag plötsligt har en egen PT. Lite Californien-stuk mitt i mörka hösten.

Träningsprogram är inte längre enbart streckgubbar ritade på papper utan små filmsnuttar där vältrimmade kvinnor (ja, hittills har det bara varit kvinnor) gör övningar oavbrutet. De blir aldrig trötta.

För mig nu handlar det främst om stretching av muskler och ligament som glömt bort ordet elasticitet. Men det ger resultat. Jag har blivit lite mindre stel, kan igen vända mig om och se bakåt då jag cyklar och kör bil, vilket är positivt inte bara för medtrafikanterna. Har blivit pyttelite starkare också. En glädje och stor inspiration med att börja från ett så lågt utgångsläge är att träning såhär i början ger så snabba resultat. Nyss hemkommen från fysiatrin är jag nu megapeppad på att fortsätta träna och återta kontrollen över min kropp igen.

Tidigare publicerat i samma ämne: kroppsfixering och sund kroppsfixering.

Leena
Publicerad 31.10.2017 kl. 17:59

Vinter med buller och bång

Nu är det då tur att jag hann få undan hösten i trädgården. Cyklar, bil och släp är fortfarande sommarkittade. Det gäller att hållas på benen nu.

Vackert med snön då den är orörd och nu kan man inte klaga på mörkret längre. Sällan man får uppleva fallande löv på ett liggande snötäcke.

Leena
Publicerad 26.10.2017 kl. 09:43

Världsarvet

Visst är det häftigt med årstider ändå. Fast jag ogillar till max att frysa, nu i det här "för årstiden kalla vädret" som de säger på radionyheterna.

Under förra besöket i Svedjehamn och Saltkaret i somras var det ungefär lika kallt och grått som det var nu och vi talade om att det var höstväder, men ändå så olika nu då det på riktigt är höst.

PS. Ganska imponerande lika bilder med tanke på att de inte alls är beskurna efteråt.

Leena
Publicerad 24.10.2017 kl. 11:49

Inför ljusare tider

Trodde jag misstog mig på klockan i morse då den var halv åtta och det var helt mörkt ännu utanför. Jag som tycker det är så skönt att väckas av ljuset utanför vår sovrums gardinlösa fönster. Nu har det plötsligt gått väldigt fort att hamna här på jordens skuggsida.

Men som tröst så redan om två veckor (den 29.oktober) blir det vintertid och det blir ljusare på morgonen. Sedan är det knappt två månader till vintersolstånd (21.december) och vet ni då börjar det gå åt rätt håll igen. Ljusare varje dag! Och innan det skall vi hinna lysa upp med både Lucia och advent. Lite julstress någon? Butiker har redan adventsljus och julprydnader framme i sina sortiment.

Jag som ännu har lite trädgårdspyssel kvar innan det helt får gå och bli vinter, får väl lägga på ett kol.

Leena
Publicerad 16.10.2017 kl. 13:38

Söderfjärdens fågelliv

Kom oss iväg till Söderfjärden, äntligen. Fälten sträcker sig åt alla håll i gulskiftande toner och runt omkring åkrarna stiger kanterna på kratern. Visst är det fint med alla färgerna nu! Fast det får man inte säga högt längre så dotter hör, för vi lär inte säga annat.

Tranorna var fortfarande kvar. Massor. Också oändligt många svanar med sina gråa stora årsungar. Förundras över de där stora urdjuren som är så annorlunda men ändå lever helt bredvid oss. Tänk bara att kunna flyga!

Även Meteorias lilla besökscenter var en positiv överraskning. Åtminstone utanpå, för det var stängt såhär en söndagskväll vid skymningstid. Påminde mig lite om Amerika och utvandrarna. Skulle inte blivit förvånad om jag sett Kristina från Duvemåla sittandes på trappen. Fast jo, jätteöverraskad skulle jag blivit. Men lite den känslan av någon anledning.

Har ni bara möjlighet så åk förbi och känn på stämningen. Till och med min man som vuxit upp lite för nära för att egentligen uppskatta skönheten, tyckte det var häftigt. Även i snålblåsten och fukten.

 

 

Leena
Publicerad 10.10.2017 kl. 10:33

Rosa bandet grönsaker

Efter ett år i Vasa lyckades vi äntligen ta oss till Kodials gårdsbutik som säljer kravodlade grönsaker.

Hade köpt deras morötter i butik tidigare och de är bara de godaste. Nu blev det dessutom lite kålrot och rödbeta som vi skall steka till lammet imorgon. Men det bästa var fänkålen som hon skördade åt oss direkt ur landet. Kände knappt igen den med sina stora plymer av dilliknande blad och alltihopa kan användas. Lär inte vara så svårodlad heller. Den skall vi ha till siken som vi fiskade på Gåsgrund senast. Siken tinar nu sakteligen i kylskåpet och fänkålen steker och kokar jag ihop ikväll med lite vätska, vinäger och oliver till ett supergott tillbehör.

Om du inte har möjlighet att handla direkt från gård så kan du väl passa på att ladda hem lite rosa bandet grönsaker. Såg att det finns bl a fiskbiffar och kravtomater med i rosa bandet kampanjen i år som är i full gång nu. Eller rosor om man vill unna sig lite lyx.

Kodial deltar också i Rekoringen här i Vasa. Kunde kanske tro att detta var ett samarbete, men inte.

 

Leena
Publicerad 07.10.2017 kl. 13:27

Att jobba, slita, falla och resa sig igen

Nu börjar det kännas som om hösten på riktigt anlänt då konsert och teatersäsongen korkats för min del. Det var en festlig början med Kronprinsessan Victoria på operan och igår hoppade jag lyckligen in som stand in för min bror och tittade på Ingvar - en musikalisk möbelsaga på Wasa teater. Det var grejer det. På något sätt lite revymässigt stuk, men proffsigt, välsjunget och dansat. Och eftersom sagor alltid har ett moraliskt budskap så kunde möbelsagan lära en att för att nå någonstans så måste man jobba hårt. Mycket hårt. Att lyckas handlar nog mer sällan om en slump, som det oftast målas upp i media, utan hårt slit. Dessutom att våga och orka resa sig igen då man fallit. Det gjorde Ingvar. Och han lyckades. Imponerande. Det finns väl ingen tvekan om det?

Men för oss vanliga (fast det inte lär finnas någon så vanlig som Ingvar), som inte vill skippa (som Ingvar verkar ha gjort) allt det där som ger livet extra guldkant, som att gå på teater och opera, vi får väl sänka målen lite. Kanske inte nödvändigt med ett ytterligare IKEA?

Så mitt mål idag är att få lite hjälp och tips av min fysioterapeut, träna och tänja, och kanske ännu någon dag komma ut på den där långa hajken som jag drömmer om.

Leena
Publicerad 28.09.2017 kl. 14:00

Innan jag dör

Den här bucketlistan som jag hittat på sevendays känns inte längre så relevant som för sisådär tre år sedan, men jag har hunnit tänka en hel del kring temat, skall jag medge.

Varsågod, här kommer min första blogglista:

Innan jag dör:

    Hit vill jag resa: Till Japan för att se körsbärsträden blomma, men efter snack med psykolog insåg jag att eftersom pengarna inte räcker till exotiska resmål, så kan man också uppleva körsbärsblom t ex i den Japan-inspirerade parken i Kasberget i Helsingfors. Samma gäller cykeltur i Skåne på våren då äppelträden blommar. Äppelodlingar finns också på närmare håll. Och elcykel.

    Det här vill jag äta: God mat varje dag. Hemodlat, självplockat, egenhändigt fiskat. Och laktosfri mjölkchoklad. Framförallt hoppas jag att jag får behålla min aptit ända tills jag dör.

    En artist jag vill se live: Svår fråga, har ju redan sett KAJ...

    Det här vill jag uppleva: Vill uppleva barnen bli vuxna och se dem klara sig på egen hand. Önskar också att jag ännu får uppleva många gemensamma äventyr med familjen, kanske bröllop, eventuellt barnbarn. Vill också få uppleva ett liv på tumanhand som vi med jämna mellanrum fantiserat om och längtat efter sedan barnen var små.

    Ett språk jag vill lära mig: Imponerad av folk som kan teckenspråk. Det skulle vara häftigt att kunna, sådär flytande. Och kunna ta till som hemligt språk.

    En sport jag vill prova på: Är nog för feg för att prova några extremsporter. Skulle vilja vandra igen. Långt.

    Här vill jag bo: Just nu vill jag gärna bo kvar i Vasa. Men om det av någon orsak blir aktuellt med annan ort så är jag anpassningsbar. Mitt hem är var min familj är.

    Den här boken vill jag läsa: Finns så mycket bra böcker. Kanske en ny bok av Ann-Louise Bertell?

    En kraftansträngning jag vill klara av: Gärna en flerdagars långvandring i fjällnatur.

    En utmaning jag ska klara: Det ovanstående kunde vara tillräckligt utmanande numera.

    Ett äventyr som jag vill vara med om: Många, många fler äventyr med familjen till sjöss och på land. Eller var det nu kan vara.

    Det här vill jag äga: Jobbar med mig själv främst så att jag skulle äga färre saker. Ville ha en egen häst och i samma veva som min cancer blev diagnosticerad så köpte vi vår första häst. Men förutom det kanske en kompletterande elektrisk grästrimmer? Eller ett par teleskopvandringsstavar?

    Ett jobb jag vill prova på: Har under mitt liv funderat både på landskapsarkitekt och barnmorska. Knappast aktuellt.

    Ett mål med min hälsa: Att hålla cancern under kontroll länge, länge.

    En person jag vill träffa: Har någon gång funderat med en matematiskt mer begåvad person än jag, hur många personer man kunde hinna träffa under sin livstid. Det var sist och slutligen en mycket liten bråkdel av jordens befolkning. Så de viktigaste personer jag vill träffa är mina vänner och kanske några nya. För blyg för att träffa kändisar. Men skulle gärna ha träffat min morfar.

    En restaurang jag vill äta på: Har drömt om att åka på matresa och äta på olika Michelinkrogar ute i världen. (Det här borde väl läggas till i resmålen?) Men den matturnén får bli sen då när bloggen är så stor att samarbetspartners skickar mig runt världen för att recensera maten.

    En känsla jag vill få känna: Det skulle kanske vara att kunna springa och hoppa igen då, utan att det känns.

    Det här vill jag skapa: Jag gillar att skapa i det lilla, så småningom, sakta mak, en liten oas i vår trädgård.

 

Leena
Publicerad 26.09.2017 kl. 20:46

Superfood

Lingonen var bara att skörda. Så länge plockaren höll ihop. Sen blev det lite mer mindful approach då jag fick känna på de solvarma bären mellan fingrarna.

Precis då vi pratade om att vi inte sett havsörnen så dök den upp i all sin majestät.

Idag skall råsaftfabriken startas. Lingonen stöts och blandas med hett vatten och citronklyftor. Sedan står den svalt i två dygn innan den silas av och blandas med lite socker. Världens godaste. Och funkar istället för fruktjuice till frukost tycker vi. Eller närsomhelst på dygnet egentligen.

Jag känner mig rik. Frysen börjar vara fylld nu med superfood. Bär av alla sorter. Under vintern smakar de extra gott då vi minns var och när de plockats. En solig söndag i september, då vattnet var lugnt, fåglarna hade flyttat och själen vilade.

 

Leena
Publicerad 25.09.2017 kl. 07:22

Fiskmarknad i inre hamnen

 

Jag gillar fiskmarknad.

Förutom fisk finns det förstås också försäljning av bröd, metervis av lakrits och köttkonserv! Men det mest speciella som jag såg var strömmingen som man kunde köpa per skopa eller hink. Och den simmade (inte) i ett isvattenbad varifrån han skopade upp den. Jag tog mitt förnuft till fånga och lät den ligga kvar, för att nu stå och rensa och steka fisk rimmar inte så bra med helgens planer.

 

Kan rekommendera de smörstekta muikorna från Saimen, inte helt lokalt, men goda ändå.

Hos oss blir det närmat och strömming idag. Senapsströmming från Björköby och egenodlad potatis.

Du hinner än, för fiskmarknaden fortsätter imorgon lördag.

Leena
Publicerad 08.09.2017 kl. 14:43

Det var för jävligt

Då vi flyttade till Vasa var en av fördelarna att vi skulle komma närmare våra föräldrar. Efter många år utomlands och liv på långdistans, då varje besök var ett smärre projekt med packning och övernattning, så kan vi nu bara studsa in och ut hos varandra. Vilken glädje för oss alla.

Då jag för tre år sedan fick min diagnos, den, då det blev klart att hela jag var invaderad av monstret, och jag ringde, undrade mamma om de skulle komma. ”-Nej, nej, det behövdes inte”, tyckte jag. Inget blir väl bättre av det? Inte behöver ni sätta er och köra hela vägen från Österbotten till Helsingfors. Det här går nog vägen.

Jag kommer inte ihåg längre om jag pallade mer än någon timme innan jag ringde upp mamma igen. Jag tror inte jag sa mer än: ”Kan ni komma? Det här är för jävligt”, då satt de redan i bilen för att köra de fyra-fem timmarna ner. Jag gissar nu att de redan efter första samtalet hade packat sina väskor, för de insåg nog att detta samtal skulle komma. Fortare än jag själv anade det.

Och nu bor vi i samma stad! Barnen stannar till efter skolan för att bli uppassade med mellanmål (läs godsaker som inte serveras hemma). Vi firar födelsedagar, lånar grejer av varandra, hjälper med småfix (och större), äter middagar, dricker kvällsté och tar en spontan promenad i kvällssolen längs stränderna. Finns till hands, för varandra.

Leena
Publicerad 29.08.2017 kl. 10:48

Vaccin eller regndans?

 

Jag får väl säga att om jag annars slukat det mesta med Vasa och Österbotten med hull och hår, så är jag ytterst ledsen för det vaccinmotstånd som tycks florera här. Ja, inte direkt i Vasa, men t ex i omkringliggande Korsholm och lite norrut härifrån. Jag som talat för en sammanslutning av Vasa och Korsholm blir lite tveksam i detta avseende, men kanske vaccinmotståndet avtar lite om man bor i en större stad? Och som tröst får jag idag ändå läsa positiva nyheter i Vbl om Korsholm och vacciner, där vaccinationsgraden för småbarn stigit från 88 % till 92 %. Glädjande.

Ja, visst tycker jag att man skall vara sunt skeptisk och ifrågasätta, och visst var det väldigt olyckligt och en katastrof för de drabbade med svininfluensavaccinet som utlöste narkolepsi. Men från att ha varit en person som haft en väldigt restriktiv hållning till mediciner och trott på sunda livsvanor, mat, motion, frisk luft och sömn, som den bästa medicinen, vilket jag fortfarande tror på, så har jag insett att det finns fall då mediciner kan göra underverk. Då mediciner räddar liv. Och det hjälper inte hur många morötter vi än äter eller hur många regndanser vi dansar. Ibland är det bara så att forskningen, sjukvårdspersonal och myndigheter vet vad de håller på med.

Så under influensatider blir jag väldigt pådrivande och ser till att hela min familj vaccinerar sig. Det brukar inte vara några problem, varken för dem, skolhälsovården eller arbetshälsovården. (Okej då, att det kan vara lite pinsamt att bli tillkallad till skolsköterskan mitt under lektionen.) Men dessutom händer det ju att jag har kontakt med andra personer i mitt liv också förutom min familj. Så därför, såhär som en representant av gruppen immunosupprimerade (personer med nedsatt immunförsvar, t ex cancer och hiv patienter, åldringar och barn) så vädjar jag till er alla att, please, please, please, kan ni som ännu har möjlighet försöka uppehålla en gruppimmunitet mot sjukdomar som vi lärt oss kontrollera, eller till och med utrotat. För det finns många med mig som inte kan vaccinera sig p g a sin hälsa och/eller medicinering, men för vilka det samtidigt skulle kunna var totalt ödesdigert att smittas.
Leena
Publicerad 25.08.2017 kl. 14:59

Loppispremiär

 

Idag var det dags för loppispremiär för min del. På självaste torget i Vasa bjuder staden på tillfälle för privatpersoner att sälja sitt överflöd. Helt gratis. Och det var tur det för vår förtjänst idag skulle inte ha täckt någon platshyra.

Saker som begränsar försäljning på loppmarknad:

  1. Ihållande regn
  2. Temperatur på 12 grader
  3. Brist på kunder

Så vi tröttnar efter halva dagen på ett öde torg då även alla proffsen packar ihop sina grejer för att köra iväg. De som överhuvudtaget packat upp. Eller stannat kvar.

Men väl hemma igen blir det uppehåll, så efter snabb lunch hemma ångrar vi oss och bestämmer oss för att åka in till torget igen. Om inte annat så för att torka alla grejer som packades ner i rätt blött skick bara en stund tidigare.

Erfarenheter från dagen:

  • De flesta försäljare verkar vara riktiga proffs som säljer typ varje vecka, reser runt hela Österbotten på olika loppisar och gör det för knappt någon förtjänst överhuvudtaget.
  • Det är toppenstämning, trots vädrets nycker, och det sociala verkar vara en viktigare del både för försäljare och kunder.
  • Ens egen uppfattning om vad som är attraktivt bland sina grejer är det ingen annan som delar. Det var helt random grejer som vi lyckades sälja idag. Vad sägs om en ålderdomlig kaffekokare helt i glas med tveksamhet om dess funktion, udda bestick i påse utan att ens kolla vad den innehöll, eller synnerligen opraktisk glasbricka med korgkant.

Men vi, min mamma och jag, hade en trevlig dag. Och vi delade känslan som jag antar spelmissbrukare har där spänningen låg i om kunden a) kommer, b) stannar och tittar, c) intresserar sig för någon grej, d) bestämmer sig för att köpa den. Kanske efter prutning, kanske med ett nöjt leende som smittar av sig.

Leena
Publicerad 13.08.2017 kl. 22:24

Lite sorgligt

I morse kändes det lite sorgligt. Inte bara för att min man skulle till jobbet, för det innebar egentligen att jag fick cykelsällskap på väg till labbet, utan att i och med det, kändes det lite som om sommaren tog slut här och nu. Skall själv också börja jobba i mitten på veckan och skolorna börjar nästa måndag. Lite tråkigt känns det, för jag kunde hålla på länge ännu med att göra sommarsemestersaker. Och njuta av den sommarvärme som aldrig riktigt kom på allvar i år.

Men vi bestämde oss för att fortsätta sommaren och grillade ikväll och det är sommar det. Egen squash på grillen är lyx. Och så skördade jag äntligen lite slätbladig persilja som jag satt i frysen. Den första burken, bara början. För nu snart börjar ju skördetiden på allvar. Vinbär, blåbär, hallon och bönor, och kanske lite svamp längre fram. Det är något att se framemot.

Leena
Publicerad 07.08.2017 kl. 21:29

Ett livstecken

Hej familj och vänner, mostrar, fastrar och kusiner, arbetskamrater och en och annan webkontakt. Jag lever. Fast det vet ni ju. Har bara levt ett tag i radioskugga eller varit så avkopplad att jag inte varit uppkopplad. Så kan det bli när man har semester:

  • Morgondopp med morgontrötta respektive överaktiva tonåringar
  • Äta ute i trädgården i gott sällskap
  • Segla och upptäcka nya hamnar med hela familjen
  • Sol, sand, klippor och bad
  • Vandring i vacker natur
  • Måsungar som växer och igelkott på kvällspromenad
  • Bastubad med iskalla dopp
  • Fiska sin middag och skörda i eget land; nypotatis, squasch, bönor, sallat och örter.

Vad mera kan man begära?

Leena
Publicerad 28.07.2017 kl. 22:06

Konserttips

En regnig mulen och blåsig förmiddag som denna, får en att tänka på annat än sol, bad och skärgårdsliv.

Här hemma finns en musiker som övar både piano och violin, då han inte ligger och sover, stirrar på någon skärm, chillar eller är ute och cyklar. Så inte så mycket övande egentligen. Men i alla fall, så är en konsert inom ramen för Korsholms musikfestspel på kommande.

Även om solen skiner på fredagen den 28.7 kl 15 så kom till Kaffehuset August i Vasa och lyssna på två unga duktiga, som båda spelar både piano och violin. Det utlovas violin- och pianomusik både enstämmigt och fyrhändigt och i alla möjliga kombinationer och det är fri entré.

Ses där!

Leena
Publicerad 19.07.2017 kl. 11:34

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar