Note to self

Publicerad 04.06.2017 kl. 20:29

 

  • Hård vind tär lika mycket som sol, på plantor som övervintrat inomhus.
  • Skaffa festkläder med förlåtande resår i midjan, för vännerna är duktiga på festmat och god mat är oemotståndligt.
  • Undvik kissa i naturen om man (som jag) har svårigheter med att sitta på huk. Det händer så lätt olyckor.
  • Försommarljus kan kompensera kyliga juninätter med sin skönhet.

 

Till slut ett förtydligande till senaste inlägg; jag tror säkert att fisken räcker både till skarven och oss. Vi fick i alla fall både sik, abborre, lake och strömming i våra nät.

Leena
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

Min hjärna skall strålbehandlas

Det här som skulle vara ett av läkarbesöken i raden.

Jag blir inkallad med stark och hög röst. Han har ingen vit rock eller andra attribut som talar om att han är läkare. Inte som i sjukhusserierna på TV. Men med samma auktoritet. Han beskriver de två olika strålningsmetoderna. Strålningsdoser, behandlingsdagar, biverkningar med håravfall, huvudvärk, illamående och medicinering. ”Vill du redan nu att vi inleder en perukbeställning?” undrar han. Men också om strålningens effekter. Att det inte går att bota men kanske går att stanna upp, minska storleken.

Så ligger jag där på britsen vid ct-röntgen. Jag har precis fått en mask tillverkad av en slags formbart plastnät placerad på mitt ansikte. Allting stramas till lite extra och mitt huvud trycks mot underlaget då masken knäpps fast i britsen. Mina ögonfransar rör i masken då jag blinkar. Ljuset från rummet som silas in genom nätet känns som den enda kopplingen till verkligheten. De få minuter undersökningen tar får jag anstränga mig extra för att hålla tankarna i styr. Tänk på andningen; in och ut, in och ut.

Mitt i allt det här bli det plötsligt så påtagligt att det verkligen är mig det handlar om. Min hjärna. Det värdefullaste jag har. Det är min hjärna som det planeras behandling för. Det är min hjärna som skall strålas.

 

Relaterade texter:

 

Leena
Publicerad igår kl. 10:03

#övistoo nominerad till årets österbottning!

Nu är det officiellt! Äldsta dottern har tillsammans med de fem andra aktiva tjejerna inom #övistoo blivit nominerade till titeln Årets österbottning 2018. Vi är så stolta, men framförallt så är det så viktigt att detta värdefulla arbete inte glöms bort utan det skall finnas kvar i våra medvetanden.

Läs Ellens tal och startskottet till #övistoo-kampanjen genom att klicka här.

Nu kan du vara med och rösta fram den bästa kandidaten: #övistoo-tjejerna har kandidat nummer tre (3). De är i gott sällskap av nio andra värdiga vinnare bl a två personer som jobbat mycket inom och för cancervården här i Vasa och österbotten. Alla kandidater hittar du här.

 

Så röstar du:

Rösta på din kandidat genom att skicka sms till numret 13510. Senast 6 maj behöver vi ha din röst.

Gör så här: Skriv ordet "rösta" och kandidatens nummer (1–10).

Till exempel: rösta 3.

Meddelandet kostar 95 cent.

Observera att meddelandet ska inledas med ordet "rösta" för att din röst ska registreras.

Leena
Publicerad 23.04.2018 kl. 09:06

Lite wild and crazy

Det blev en hel del skratt, mat och trevlig samvaro då alla tre systrar och morsan åkte på en spontan unik gemensam resa. Lite ”wild and crazy” och förstås en massa trädgårdsinspiration; både på färjan över och på trädgårdsmässan i Umeå. Synd att ingen kontaktat mig om ett samarbete, för jag skulle ha så mycket gott att berätta om gårdagens trädgårdskryssning. Vi klarade oss utan släp den här gången men nästa år så vet man inte.

Så inbjudande

och inspirerande.

Se hur fina amplarna med murgröna är mot de vita björkstammarna!

En tårta att önska sig till sin nästa födelsedag.

De fina porslinsblommorna fick följa med hem.

Så i år blir det odling av blåbärstry! Tre olika sorter för bättre pollinering. Bären påminner lite om blåbär fast ovala i formen, fastare i konsistensen och kanske lite syrligare. Jättegoda oavsett.

Sist och inte bara minst utan pytteliten, men redan kär! Min lunddocka (Glaucidium palmatum) som skall få bo i "skogskanten" på tomten i lätt skugga. Det lär ta några år innan den vuxit till sig ordentligt, men den vita blomningen kommer att vara bedårande.

Leena
Publicerad 22.04.2018 kl. 10:30

Översvämningsturism

Vad annat kan jag säga än att naturen är fascinerande.

Leena
Publicerad 20.04.2018 kl. 09:36

Vad mer kan man begära?

Fatta att det är vår på riktigt nu! Sitter ute men vill komma in en stund undan solens starka strålar. Snön hinner knappt smälta så dyker de första gröna bladen upp istället. Julrosen är så vacker och dess kompisar har också smält fram nu.

Bara det lite torkar upp i marken så behöver det räfsas lite och sen skall mitt nya stora fantastiska långbord ut för kommande kalas i trädgården.

Fågelholken har fått invånare, tvätten hänger ute och torkar och jag har fått en tid för planering av min strålbehandling. Vad mer kan man begära?

Leena
Publicerad 19.04.2018 kl. 15:32

Strålbehandling nästa

Har tackat er tidigare och har all orsak att göra det igen. Tusen tack för all värme och omtanke som jag svämmats över av under det senaste dygnet. Det värmer må jag säga.

Många har frågat och vet redan; nu planeras strålbehandling. Jag tar ett steg i taget och nu önskar jag att väntetiderna blir så korta som möjligt och att saker och ting förlöper smidigt. Allt är fortfarande overkligt och jag skyddar mig själv från att grubbla för mycket. Jag känner mig ganska trött och sliten och har sett en giltig orsak till att ta det lugnt idag. Det har regnat stora delar av dagen och det har rimmat rätt väl med läget. Men nu spricker molnen upp, solen tittar fram och jag märker att mycket snö har smält.

Imorgon är det en ny dag.

Den fantastiskt vackra buketten som blombudet hämtade idag, var en härlig överraskning från vänner. Den påminner mig dessutom om min brudbukett, och det är en riktigt bra sak.

Leena
Publicerad 17.04.2018 kl. 19:59

Mitt skräckscenario, viskar jag

Dagen blev inte riktigt som väntat. Inte för den skull att det ösregnade, bussen var överfull och jag inte fick äta något på halva dagen. Allt hade ändå flutit på bra. Alla 17 rör blodprov blev tagna, de hann klämma in min ct-rtg innan biopsin och det såg lovande ut att hinna hem med tåget i tid.

Det är nu mitt skräckscenario skall bli verklighet. Jag ligger på den smala britsen på mage, fast jag sällan gör det numera. Biopsin måste tas från ryggsidan. Spänner mig för ingreppet. Sköterskan har redan tvättat ryggen med sprit som känns så kall mot huden att musklerna gör ofrivilliga ryckningar. Hon håller nu min svala hand i sin varma, starka och trygga. Radiologen har gjort alla förberedelser för att börja bedöva inför biopsin.  

I det här skedet avbryts arbetet. Den ansvariga läkaren kommer in. Hon flyttar lite på den gröna duken, som glidit in en bit mot mitt ansikte, så jag ser henne och hon mig. Jag känner igen hennes unga, ambitiösa och vänliga ansikte. ”De har precis hittat tre små metastaser i din hjärna.” Jag förstår först inte riktigt vad hon talar om. Det kan ju inte vara sant. ”Vi kan inte gå vidare enligt plan”, fortsätter hon.  Allt vänds upp och ner. ”Mitt skräckscenario”, viskar jag på finska. Sköterskan kramar om min hand och stryker mig på ryggen medan mina tårar forsar fram. Jag känner bara att jag inte orkar med mera nu. Att jag fått min beskärda del redan.
Leena
Publicerad 16.04.2018 kl. 19:10

Vårkänslor

Precis som Camilla skriver i Åbo så är det nu på riktigt vår i luften här hos oss med. Solen värmer, gatorna är dammiga och vi har premiärätit vår första glass i trädgården. Överväger att ta en lättare jacka i bruk och kanske städa undan dunrocken för säsongen. Undrar om jag är för vågad då?

Sonen cyklar iväg i sin vårjacka som i och för sig varit i bruk länge, men nu äntligen känns motiverad i mina ögon också. ”Det kommer att vara såhär i flera dagar nu” citerar han glatt prognosen. ”Det kommer att vara såhär i flera månader nu”, kontrar jag. Den här gången låter han mig gärna få rätt.

Igårkväll såg vi "Dirty dancing" tillsammans på TV. Det var inte första gången varken för honom eller mig. En goding från åttiotalet som fortfarande levererar; "Nobody puts Baby in a corner". Påminns om att Patrick Swayze dött alltför tidigt. Googlar fram dödsorsaken. Cancer. Hat är ett starkt ord, men jag hatar vad den här sjukdomen gör.

Jag fortsätter attackera snödrivor, för att hjälpa våren och för att tålamodet tryter. Vi vill ju börja grillsäsongen snart.

Fruktsallad som frukostlyx på söndagmorgon.

Leena
Publicerad 15.04.2018 kl. 12:29

Helt magiskt!

Tar igen en runda i trädgården för att sparka lite på den kvarvarande snön. En riktig vårdag! Om inte annat så har jag äntligen min första långkalsongfria dag. Frihet! Mina siden/ull-kalsonger fungerar på vintern mer eller mindre som min andra hud.

Snön smälter nu rasande fort, men med tanke på hur mycket vi haft så finns det fortfarande en hel del kvar.

Plötsligt mitt i all snö så är den bara där, julrosen! Den slutar inte fascinera. Precis som om den skulle ha en egen värmekälla som tränger fram den ur snön. Färdig med blommor, knopp och allt. Helt otroligt magiskt!

Kolla in tidigare Julros-magi:

 

Leena
Publicerad 14.04.2018 kl. 17:37

Lilla cancerskolan - läkemedelsförsök

 

Dags för lilla cancerskolan, tema läkemedelsförsök.

Om vissa kontakter med myndigheter och andra institutioner, kan få håren att resa sig på mig och tårarna att spruta av frustration, så har personalen kopplad till detta mitt inkommande läkemedelsförsök bara fått mig på gott humör. Vilken skillnad det gör då de är lika angelägna om att få detta att fungera som jag. Allt fixas, tas omhand och ordnas. Och dessutom är det bara för mig att ringa tillbaka då jag grubblar på livets större eller mindre frågor.

Mycket undersökningar blir det. Det börjar med en första blodprovstagning här i Vasa imorgon. Nästa vecka följer röntgen och biopsi, och fler blodprov. Mer än fyrtio (40!) analyser från blodet skall göras. Min son som precis läser om blodet i skolan, undrade om det överhuvudtaget kan finnas så många ämnen i det att analysera.

Först då vi fått grönt ljus från lab både i Finland, Danmark och USA kan det bli dags för behandling. Och det blir en annan historia.

 

PS. Klicka här eller på kategorin Lilla cancerskolan högst upp i inlägget, så ser du vad som tidigare ingått i Lilla cancerskolan-serien.

Leena
Publicerad 12.04.2018 kl. 09:25

Dags att se över mina vanor

Så här svarade min dotter på min direkta fråga: ”Om man flera dagar i rad inte gör någonting, så kanske man behöver se över sina vanor.

Jag har de två(!) senaste dagarna:

  • promenerat till och från gympan,
  • hängt upp tvätt,
  • tömt och fyllt diskmaskinen,
  • påbörjat läsningen av en bok,
  • talat i telefon
  • surfat både på telefon och dator.

Och jag tror inte jag glömt någonting från listan.

 

Överväger att det snart är dags att se över mina vanor.

Leena
Publicerad 10.04.2018 kl. 14:41

En höftprotes kanske?

Idag har varit en håglös dag. Den där lärkan som skulle komma och ersätta tröttheten har (ännu) inte infunnit sig. Men den kommer väl. Kroppen har väl en hel del att fundera på nu då en, milt sagt, kraftig medicinering lämnats bort.

För att snart ersättas med något annat. Förhoppningsvis mycket värre. För monstret alltså.

Kom på mig själv, ute på min promenad, gå och fundera på vad jag skall göra sedan. Då när den nya medicinen slagit till, lagt sina långa klor i monstrets sista celler, förintat dem och jag blivit friskförklarad. Då skall jag ställa mig i kö för att få en protes i höften. Lära mig gå utan att halta igen. Och rida.

Längre än så kom jag inte i mina funderingar.

Leena
Publicerad 09.04.2018 kl. 19:01

Vårpyssel i trädgården

Äntligen vårpyssel i trädgården!

Syrenhortensian får sig en omgång. Vi har fått uppleva dess blomning nu två gånger. Den första gången var mäktig och kunde aldrig tro att det kunde bli ännu bättre efter en beskärning. 

Och så hittade jag lite grönt gräs! Den största delen av tomten är ännu täckt med ett tjockt lager snö men nu är det sol i prognosen för hela veckan. Precis som idag. 

Det här ser jag framemot, då hela trädgården igen står i blom:

 

Har du satt igång redan ute i trädgården?

Leena
Publicerad 08.04.2018 kl. 14:51

Småplock till middag

Måste berätta hur bra det blev med fredagens småplock. Har många gånger tänkt på hur gott det är med små tapasrätter man får på restaurang, men som sällan blir av att göra hemma. Så äntligen.

Vi gjorde det förstås så enkelt vi kunde och med några par händer i köket så gick det rätt snabbt. Snabbt och enkelt som du redan vet är mina ledord i köket.

Det vi dukade fram var: fetaost med lite örtkryddor, inlagd rödlök (en rätt ny favorit hos oss, se recept nedan), guacamole, hummus, en enkel linssallad, rostad paprika och aubergine, och honungsmelon. Som vi serverade till gott färskt bröd. Dessutom hade vi kvar en bit comte (ost) och fikonmarmelad som blev en bra avslutning.

Det som också hade passat bra till är oliver, stora kaprisar och eventuellt någon slags chorizo. Eller vad man nu gillar.

Det mesta var bara att duka fram.

Auberginen och paprikan åkte först via ugnens grillelement innan paprikan skalades och serverades.

Hummusen och guacamolen skötte dotter om. Jag fixade till den inlagda rödlöken som bara skalas skivas och läggs in med en halv deciliter vinäger och lika mycket socker per rödlök (ursprungsrecept i Tareqs bok). Jag gör på två rödlökar, men ökar bara lite på mängden vinäger. Löken går ihop lite då den syltas, så den ligger i vätskan till slut, trots att den inte gör det till att börja med. Löken behöver ungefär ett par timmar att bli klar men inte mer än så.

Till linssalladen tog jag den här gången färdigkokta gröna linser på burk, och blandade ner lite soltorkade tomater, örtkryddor, peppar, olja och vinäger.

Kan tyckas vara en väl lätt middag, men alla blev mätta och nöjda, och så var det förstås snabbt fixat.

Leena
Publicerad 07.04.2018 kl. 18:13

Nu också på TV

Stort tack för all omtanke och värme som möter mig. Helt osannolikt! Skulle man kunna kurera cancer med enbart omtanke så skulle jag vara friskförklarad sedan länge. Helt säkert!

Och vet du, det här kommer att gå vägen den här gången också. Har en så bra känsla.

Nu blir det att skaffa seriebiljett till tåget, vilket i sig är rätt trevligt för att åka tåg gillar jag. Att det regnar ute gillar jag plötsligt också, för det gör att snön smälter snabbare, för jag har ju planer för narcisser till trappen. Och idag är det ju veckans bästa dag, fredag, vilket betyder fredagsmys. Jag ser framför mig lite tapasaktig plockmat med hummus, inlagd rödlök, gott bröd, linssallad, guacamole, rostad paprika och aubergine. Och förstås mig själv på TV. Kolla in Yle arenan ”Egenland” del sex. Mina stavar och jag i kanske två sekunder inför hela finska folket.

PS. Öppna portar i Kristinestad finns förutom på TV också här i min blogg.

 

Leena
Publicerad 06.04.2018 kl. 12:43

Dagen jag befarat

Så kom då den här dagen tidigare än jag önskat. Den dag jag befarat men inte tillåtit mig att tänka på. Min medicin som jag levt med i två år orkar inte hålla emot längre. Det som jag fick en föraning om vid min förra kontroll har inte kunnat hejdas. Metastaserna växer igen.

Men som min onkolog lovat så hade han ett nytt kort i fickan. Istället för att nöja oss med vad han har att erbjuda skall jag nu delta i ett läkemedelsförsök där jag förutom en redan godkänd medicin också får en helt ny medicin som förhoppningsvis effektiverar den andra.

Det mindre bra i kråksången skrev jag redan i första stycket.

Men de goda sidorna är:

  • att jag får resa till Helsingfors ännu mer än tidigare.
  • att jag får vara utan medicin ett kortare tag och vem vet vad det för med sig? I bästa fall kommer mina naglar igen att bli starka, klådan kanske försvinner och mitt hår återfå sina lockar? Och jag kommer att känna mig pigg som en lärka?
  • Men det jag allra mest vill tro på är att de nya medicinerna kommer att klubba monstret ordentligt på fingrarna så att det aldrig mera vågar visa sig.

 

Leena
Publicerad 05.04.2018 kl. 13:35

Vacker väntan

Blodproven och bilderna är tagna och nu är det bara att vänta på att få träffa onkologen.

Vänta kan man göra på ett av de vackraste ställena nämligen vinterträdgården i Helsingfors, och inspireras till vårens krukplanteringar.

Det var så fint påskpyntat med färgskalan i gult mot det gröna, påskhäxor och gömda ägg.

Väl värt ett besök.

Leena
Publicerad 04.04.2018 kl. 15:32

Förbluffad i Christiania

 

Har tidigare också gjort några mer eller mindre snabba besök till Köpenhamn, precis som nu.

Det som var en första den här gången var att också besöka Christiania, fristaden i staden. Ett ställe med sin fria samhällsstruktur och annorlunda syn på droger fascinerar.

Dagen, som äntligen var solig, lyste upp Christiania först som en närmast lantlig idyll vid vatten, utan biltrafik med många söndagsflanörer och turister.

Vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men verkligheten översteg ändå alla föreställningar. Ett område som vi först på avstånd benämnde "påskfirandet i Christiania" med alla färgglada vimplar, visade sig vara tiotal försäljare vid sina stånd som öppet erbjöd olika kvaliteter av haschkakor (benämnda bl a "extreme" och "luxus"), till försäljning. Föreställ dig fiskmarknaden i Vasa, men byt ut fisken mot mer hallucinogena ämnen. Vet inte om det var föräldrarna eller de två minderåriga i sällskapet som blev mest storögda och förbluffade.

Leena
Publicerad 03.04.2018 kl. 20:12

Fälttävlan i Tågarp

Några bilder från tävlingarna i Tågarp, de bästa är tagna av teamets mediaassistent Albert.

Läs mer om tävlingsupplevelserna på facebook Anni Sahlström idrottare och instagram @sahlstromeventing

Leena
Publicerad 02.04.2018 kl. 10:01

Fast äppelträden ännu inte blommar

Att vi besökte Österlen dagen efter en av årets värsta snöstormar förtog inte känslan att hit vill jag komma tillbaka. Äppelträden blommar inte än på några månader, men kan nu verkligen se framför mig hur vackert det är då de stora äppelodlingarna står i full blom. Alla vackra hus, havet och badklippan som just idag inte var så lockande för bad. Och så såg vi konsten live som hela svenska folket fick ta del av på TV-nyheterna.

Tack för gästfriheten och tack för påsklunchen som gjorde denna påsk till en riktig påsk.

Vet inte om det är sjukdomen eller åldern, men vad det än beror på så värmer en god väns kram så mycket numera.

PS. Ser du noggrant så ser man ännu hur snön har fastnat på trädstammarna då det snöat och stormat vågrätt från havet!

Leena
Publicerad 01.04.2018 kl. 11:30

Stundens infall

Titta, titta! Små pyttesmå, men de har grott.

Inte några solrosor eller krassefrön utan alunrot! Ett lite märkligt infall vid fröhyllan. Men alunrot är en av mina perenna favoriter och jag såg framför mig en matta av de gröna lite bulliga, ekbladsformade bladen och ett hav av rosa små klockliknande blommor seglande på höga stänglar högt ovanför.

Och nu har de knappt synliga fröna grott, fast jag redan nästan gav upp. Men som sagt, ännu är de piki-piki-små och jag undrar om dessa kommer att klara sig då vi nu är borta några dagar hemifrån?

Om allt går väl så ser de ut såhär då de blir stora. Fast just nu känns det nästan att det behövs ett litet mirakel för att det skall hända.

Leena
Publicerad 30.03.2018 kl. 10:12

Kärt återseende

Tillbaka i Skåne igen.

Väldigt fint att återse sina kära flickor, både den tvåbenta och den finaste fyrbenta.

Trots 17 meters vind och snöfall så har våren ändå ett stort försprång här.

Matsemestern påbörjas på överförväntan trevlig restaurang i självaste Flyingeby.

Och den fortsätter i saluhallen och senare på fik med varm choklad, hemgjord ekologisk hallonlemonad, chokladbiskvier, chokladbollar, bulle, kaffe och wienerbröd.

Botaniska trädgården kommer att vara väldigt vacker om några veckor, bara värmen kommer, men nu kunde man värma sig i det finfina växthuset som inte bara hade en massa vackra växter utan också grodor och fåglar att beundra.

Bara för att det är påsk!

Leena
Publicerad 29.03.2018 kl. 20:08

Påskfirande

Jag tänkte först säga att vi inte brukar fira påsk hos oss, men då skulle jag knappast helt talat sanning. För mig är påsken en start på våren helst med påskliljor i kruka ute. Senast nu skall väl julen vara bortstädad?

Påsken brukar innebära fjädrar i en forsythia på gården på vårt landställe, som barnen alltid bara kallat påskbusken. Under påskbusken har påskharen hämtat godis, men det ingår också att varje år fundera om påskharen kommer på påsklördagen eller söndagen. Förstås målar vi ägg med vattenfärger och om vädret tillåter så eldas det ris och fikas ute i solen. Jag minns en påsk då det var så varmt att vi kunde vara ute i shorts!

Påsken betyder också mycket lax, lamm och ägg på menyn. Och förstås memma. Ofta har det också blivit ”äggbakelser” dvs skivor av rulltårta som garneras med vispad grädde och en aprikoshalva (ur burk) så det ser ut som ett ägg uppepå.

Men i år blir det lite annorlunda, för vi skall åka till Skåne, till våren hade vi hoppats, men nu verkar vädret vilja något helt annat. Men mindre snö är det där åtminstone.

Så för säkerhetsskull har vi tjuvstartat i söndags med både lax och memma. Och lite påskgodis.

Leena
Publicerad 28.03.2018 kl. 11:51

Vi fick mer av allt

 

Jag upptäcker och läser först idag en kommentar jag fått tidigare här på bloggen. Så här skriver Malin, som jag inte känner, aldrig mig veterligen ens träffat, men redan tycker om:

Vad bra du skriver, du gav oss hopp. Alla fem punkterna stämmer in på oss, men det var pappan som fick cancer, och vår kamp tog tyvärr slut alldeles för tidigt. Men vi kämpade hela vägen, höll oss fast vid hoppet och vi levde i nuet. Vi fick mer av allt...
Lycka till till dej!
Kram från Malin

Tack Malin för att du skriver, berättar och delar med dig. Tack för att jag på ett pyttelitet hörn fick vara ett stöd för er i en situation som vi alla helst vill vara utan. Mitt allra varmaste deltagande i er stora förlust, sorg och saknad.

Samtidigt blir jag så innerligt glad. Rörd så att mina tårar börjar rinna. Jag tycker mig höra att ni haft det så fint tillsammans. Att ni njutit och varit glada över er gemensamma tid. Jag blir glad för alla era fina minnen som alltid kommer att finnas kvar. Glad för att ni orkade klamra er fast vid hoppet och lyckades leva i nuet. Inget kan väl vara finare än att efteråt kunna säga: ”vi fick mer av allt”.

Leena
Publicerad 27.03.2018 kl. 13:04

Ta in påsken!

Såhär med en längtan efter våren så har det varit två lite deprimerande morgnar i rad nu; igår snöade det tätt hela förmiddagen och idag var det minus 14 (!) grader på morgonen. Särskilt sådana morgnar är jag tacksam för hemmakontor.

Men nu skiner solen, temperaturen har stigit med mer än tio grader och jag har med lite små medel försökt få in lite vår i vårt hem.

Märk särskilt den vita dörrkarmen till höger som äntligen, ett och ett halvt år senare, kommit upp och gör att vår stockvägg ser lite mindre ut som det renoveringsprojekt som köket är i mycket stort behov av .

Med min gamla marimekko-gardin blev det lite ljusare trots smutsiga fönster.

Våra påskpynt är försvunna, hittade bara den lilla haren som får symbolisera påsken hos oss i år.

Trots den extrema våren, all snö och kyla så har syrenen redan små musöron. Små saker som gör en glad.

Leena
Publicerad 26.03.2018 kl. 13:13

Plaståtervinning

Kan inte låta bli att fortsätta gå på lite om det här med plast. Igår kunde jag nämligen i tidningen läsa att användningen av plastpåsar, både fruktpåsar och plastkassar, har minskat. Allt fler har med sig sin egen tygkasse eller motsvarande då de handlar. Hurra!

Har nu också tagit reda på lite mer om plaståtervinning och hur det funkar, (eller inte funkar?), åtminstone här hos oss i Vasa.

Jag kontaktade Stormossen (återvinningsstationen) här i Vasa, som var väldigt snabba med svar (tack för bra service!) och uppgifterna jag fick därifrån var att det är ett företag som heter Rinki Oy (rinkiin.fi) som har ansvar för plastinsamlingen. De har totalt 500 uppsamlingsplatser i hela landet, men bara fyra i Vasatrakten (S-market i Gerby, Citymarket och Prisma i Stenhaga och Lidl i Melmo). Den insamlade rena plasten processas till plastgranuler som sedan används som råvara till nya plastprodukter som t ex utemöbler och staketstolpar, förutom plastsäckar och påsar mm. (rinkiin.fi).

Den plast som slängs i de brännbara soporna här i Vasa blir fjärrvärme och el på Stormossen.

Efter mina småskaliga efterforskningar har jag (just nu) kommit till följande slutsats:

  • Prioritet 1. Undvik plast så gott det går för att minska den totala plastmängden.
  • Prioritet 2. Lämna in plast för återvinning. Det måste väl vara bättre att utnyttja den plast som redan finns, istället för att tillverka ny från scratch?
  • Prioritet 3. Om du bor i Vasa men inte har rimlig möjlighet att sortera plasten för återvinning så släng dina plastförpackningar i de brännbara soporna och njut av värmen inomhus denna kalla vår (om du har fjärrvärme).

Vad du än gör, lämna aldrig plast så att de kan riskera hamna i naturen eller vattendrag, vilket väl är en självklarhet för var och en.

 

Har tidigare också skrivit om det här med plastbantning:

Kolla också in Julia, som har bloggen Grön i Åbo, och lever enligt zero waste-principen. Jag har en bit dit så att säga.

PS. Jag har ännu inte sytt några egna tygpåsar för frukt, och önskade att det istället fanns papperspåsar att tillgå vid fruktdisken i vår lokala matbutik.

Hur går det med ditt plastfria liv? Kanske du har några enkla vardagstips att dela med dig av?

 

Leena
Publicerad 24.03.2018 kl. 14:46

Hur berättar man för barnen att mamma har cancer?

Det här med levande bibliotek som jag skrev om tidigare (läs här) blev precis så givande och roligt som jag hoppats. Fast lite tömd kände jag mig också efter att ha upprepat min historia för många olika grupper.

Vi var 11 olika ”levande böcker” med helt olika livserfarenheter. Studenterna var i par eller grupper om tre och lånade den ”bok” de var intresserad av och ”lånetiden” var begränsad till tjugo minuter, så att så många som möjligt skulle ha tillgång till ”boken”. Med de flesta blev diskussionen så intressant, att vi kände att tiden inte riktigt räckte till.

Eftersom det den här gången var socionomstudenter som erbjöds möjligheten så fick jag flera frågor som gällde barn och ungdomar och hur de reagerat.

En fråga jag fått tidigare här på bloggen (läs här) gällde också barnen:

Hur berättar man för sina barn att mamma är allvarligt sjuk? Vilket stöd finns att få för barnen, alltså utanför hemmet? Är det tillräckligt eller borde det finnas mera?

Hos oss har barnen från första början fått veta hur det ligger till. Vi har berättat för dem precis som det är eller åtminstone det vi vetat för tillfället. Efter det första beskedet att jag har tumörer i bäckenet, fanns det inga alternativ till att berätta, då de såg hur ledsen jag var (läs mer om det här). Men lika svårt som det var att ta in det hela för mig själv, så var det kanske också för barnen.

Barnen har själva sagt att de vill veta. Och att de vill bli behandlade som vuxna. Vi mer eller mindre tvingade ändå iväg dem till skolkuratorn. En av tre tyckte det var bra. De två andra ville hellre vara utan. Just nu då läget är så bra som det är saknar vi inte ytterligare hjälp. Om läget blir akut igen kanske mitt svar blir något helt annat.

Leena
Publicerad 23.03.2018 kl. 16:59

Pasta för alla

Pasta, en riktig räddare av vardagen. Frågar man våra barn så föreslår de pasta kanske sju av tio gånger. Jag gillar då den serveras med mycket fräscht till, som här. Min man är lycklig varje gång mat serveras.

Tagliatelle som bas. Enklast är att blanda med lite pesto. Men om man inte råkar ha det hemma, så blir det lite olivolja och kryddor som gäller istället. På sommaren förstås en massa färska örter. Kokta ägg, kallrökt lax och grynost som proteinkälla för de sportiga.

Sedan alla godsaker som denna gång bestod av sallad, tomat (både soltorkade och färska), solrosfrön och inlagd gurka. Bara att ta det man gillar och har tillhands. Vackert, enkelt, fräscht och gott!

Har du någon enkel vardagsfavorit du kunde tipsa om?

Här hittar du tidigare tips på enkla rätter som du kanske också gillar:

Leena
Publicerad 22.03.2018 kl. 10:59

Hur är livet med kronisk cancer?

 

Fråga vad du vill!

Inspirerad av så mycket feedback som jag fick på inlägget i måndags om levande bibliotek har jag nu ett fantastiskt erbjudande till dig.

Om du inte råkar vara studerande på en vårdhögskola eller på annat sätt har möjlighet att delta i ett levande bibliotek, har du nu ett unikt tillfälle att delta i mitt "web-bibliotek" istället.

Pricipen är densamma, med undantaget att det bara finns en "levande bok", nämligen jag. Men nu har du chansen att fråga mig vad som helst. Inga frågor är för dumma, nyfikna eller privata. Och om de mot förmodan är det, så kan jag ju alltid svara att det inte står i boken.

Baksidestexten till min bok ser alltså ut såhär:

Ett liv med obotlig cancer

Mamma till tre barn i skolåldern får plötsligt en chockartad diagnos; aggressivt metastaserad njurcancer.

Boken handlar om återgången till livet efter en dödsdom.

Hur den ena njuren opereras bort, livslång behandling och återkommande kontroller.

Hur det är att leva med kronisk cancer.

Tankar och erfarenheter kring diagnosen, behandlingar och ork.

 

Dyker det upp någon fråga eller fundering hos dig? Skriv in den i kommentarsfältet här under. Du kan förstås vara anonym. Eller om du hellre vill så använder du passligts fb sida eller mailar mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

 

Hjälp mig att förbereda mig inför fredagen, genom att ställa din fråga/dina frågor. Och jag lovar att jag skall försöka svara på alla!

Ja tietenkin saa kysyä myös suomeksi!

Det tidigare inlägget om levande bibliotek kan du läsa här:

Leena
Publicerad 21.03.2018 kl. 10:02

Våren är här!

Idag är det vårdagjämning! Sett i kalendern så börjar våren nu. Sett ut genom fönstret så har vi en bit kvar. Men en hel del vårtecken redan, även här i Vasatrakten:

  • Fåglarna har sjungit sedan långt tillbaka och nu inspekterar de holkarna för eventuell inflyttning.
  • På gårdagens promenad fanns fläckvis bar asfalt även här i våra mindre trafikerade kvarter och riktigt stora smältvattenpölar på gatorna i staden.
  • Solen står redan högt på himlen, värmer så det känns i ansiktet och somliga njuter redan på sina inglasade balkonger. Inne är det svårt att se om lamporna är tända eller inte då solen skiner in. Det gillar jag.
  • Och jag önskar att jag kunde säga att fröna grott och frodas, men åtminstone ser mina omplanterade pelargoner fina ut.

 

Ifjol skrev jag såhär vid vårdagjämningen. Då var det också vinter kvar, men inte riktigt lika mycket snö som i år.

 

Leena
Publicerad 20.03.2018 kl. 09:22

Ett liv med obotlig cancer

Jag har fått chansen och kommer att delta som ”ljudbok” i ett ”levande bibliotek”. Det blir min första gång och jag ser väldigt mycket framemot det.

För dig som inte vet, så fungerar det så att flera levande böcker (personer med olika livserfarenheter) finns för utlåning (20 min), och låntagarna har möjlighet att ställa frågor till boken. Varje ”ljudbok” beskrivs i sin egen baksidestext som sedan finns för påseende i biblioteket.

Min bok kommer att presenteras så här:

 

Ett liv med obotlig cancer

Mamma till tre barn i skolåldern får plötsligt en chockartad diagnos; aggressivt metastaserad njurcancer.

Boken handlar om återgången till livet efter en dödsdom.

Hur den ena njuren opereras bort, livslång behandling och återkommande kontroller.

Hur det är att leva med kronisk cancer.

Tankar och erfarenheter kring diagnosen, behandlingar och ork.

 

Säg att du skulle vara en av låntagarna på biblioteket, skulle du då vara intresserad att ”läsa” denna?

Leena
Publicerad 19.03.2018 kl. 13:09

Min kärlekshistoria

 

Nu vill jag dela med mig av en riktigt bra läsupplevelse.

Expeditionen. Min kärlekshistoria, av Bea Uusma var speciell på ett mycket positivt sätt. Den första fackboken som jag någonsin sträckläst! Boken tilldelades Augustpriset för bästa fackbok år 2013, men i min värld kunde den fått pris även i andra klasser, så bra är den. Boken handlar om Beas frenetiska jakt på sanningen om ingenjör Andrées polarexpedition. Expeditionen som började i en luftballong men fortsatte dragandes på riktigt tunga slädar i nordpolen. Expeditionen som har, bland mycket annat, med sig böcker, finkläder och whisky på färden. Kvarlevorna av de tre männen som deltar i expeditionen hittas av en tillfällighet 33 år senare på en öde glaciärö.

Vad hände egentligen? Bea har varvat nutid med händelserna från 1897 på ett så fängslande sätt, att jag bara inte kan lägga boken ifrån mig.

Den här boken är helt enkelt värd att läsas. Alla i vår familj är överens om det.

 

Flera lästips av mig hittar du i de här inläggen:

 

Leena
Publicerad 17.03.2018 kl. 16:10

Flyinge Kungsgård imponerar

Landade i natt till minus 19 graders kyla och en halv meter snö här i Vasa. Men Skåne hann också ge prov på kyleffekten då det blåser över slätterna där. Nu känns det nästan overkligt att vi har en dotter och en häst stationerade där borta.

 Ett mäktigt vårdträd stoltserade mellan stallet och ägarens hem.

Hästen som är van vid torv som strö verkade lycklig över sitt nya hem. Hon som skall städa boxen var inte lika övertygad.

Alla dessa vårtecken gör en lycklig!

En liten bit av flyingeby.

De anrika byggnaderna och hela anläggningen i Flyinge Kungsgård är vacker och imponerande. Åtminstone tre ridhus, flera ridbanor, stall och den klassiska dressyrbanan i mitten.

Mullvadshögarna och storkarna med sina bon på taken ger ett lite exotiskt inslag.

Det är vår i Lund också trots att temperaturen bara var strax ovanför nollstrecket och det blåste en kall vind.

Snöklockor lärde jag mig att dessa heter. Lite större än snödropparna och minst lika vackra!

Läs också

 

Leena
Publicerad 16.03.2018 kl. 10:12

Flyinge hästmecka

Framme i Flyinge. Speciellt med ett samhälle som helt cirklar runt hästar. Lite som en fjällort där skidor, längdspår och pister bytts ut mot hästar, ridhus och terrängbanor. Ryttare och hästar syns överallt, på väg till och från träningar, hästar ute i sina hagar, hästtransporter på var och varannan gård och stall inklämda på den minsta lilla bakgård. Plus de stora anläggningarna, som t ex den där vi bott på i natt. En helt nybyggd anläggning med tornhus med nya fräscha rum, gemensamt stort kök med matsal och sällskapsrum. Förstås med fönster in mot det ljusa ridhuset och ut mot de stora hästhagarna.

Annars bjuder Skåne på lite snålblåst, plusgrader, barmark med någon enstaka gammal snöhög, däremellan snöklockor, snödroppar, vintergäck, uppstickande narcisser och flyttfåglar. Känns nästan lite exotiskt. 

 

Leena
Publicerad 15.03.2018 kl. 11:12

Nya äventyr

Har lämnat ett mycket snöigt Vasa för sydligare breddgrader. Med har vi häst och ryttare som skall spendera en tränings och tävlingsperiod i Skåne.

Den långa färden har startat och den första utmaningen, nämligen den snöiga och hala uppförsbacken från hemmastallet, klarade vi med glans, eller åtminstone kom hela vårt ekipage upp och iväg. Förberedda var vi med både sand och att stoppa den övriga trafiken undan bil med trailer som fick ta i allt vad den var värd.

Snöar gör det också här i södra Finland, men nu snart väntar rastning av häst, färjeöverfart med övrig tung trafik i hård nordlig vind och heldagskörning imorgon på de svenska landsvägarna, med två stopp för rastning av häst.

Sahlström eventing är på väg till Flyinge!

 

Följ oss också på:

Instagram @sahlstromeventing

Facebook: Anni Sahlström, idrottare

 

Leena
Publicerad 13.03.2018 kl. 16:26

Fakturering

Så nu har den skickats iväg; mitt livs första faktura! Kändes pirrigt och stort.

Mycket pyssel och osäkerhet med den första fakuran, första gången. Hur det skall se ut och vad som måste vara med och inte.

Det svåraste är ändå att sätta pris på sig själv. Inte för högt, för att eventuellt bli anlitad igen, men samtidigt inte för lågt, så det inte blir enbart välgörenhet av det man sätter ner både sin tid och själ i. Mycket svår balansgång tycker jag.

 

Har du eget företag? Hur resonerar du kring prissättning och fakturorna?

 

Leena
Publicerad 12.03.2018 kl. 12:10

Befruktning av chili och annat vårpyssel

Idag har både tid, energi och inspiration sammanfallit för lite vårpyssel. De flesta pelargonerna har fått ny jord runt fötterna. Några pelargonstickligar som jag tog tidigare hade utvecklat fina rötter i vattenglaset och blev idag nerplanterade i kruka med plantjord.

Lite pyttefrön av alunrot hade jag tidigare satt för förgrodd, men där syns inget liv trots att jag hade nyinköpta frön. (Har haft bättre grobarhet hos gamla frön än dessa.) Gjorde idag ett nytt försök och tog upp sådden i rumsvärmen istället för att lämna den i källaren. Får se om jag har bättre lycka den här gången.

En rätt liten chiliplanta, som jag köpte ifjol, hann inte ge någon frukt då. Nu har den stått under växtlampa tillsammans med olivträdet och har nu satt rätt många lilafärgade blommor. Den har tidigare ofta fällt sina blommor. Nu har jag läst på lite och  lärt mig att chilin har ståndare och pistill på varje enskild blomma, och den behöver skakas på lite, för att befruktning ska ske (åtminstone då den står inomhus). Få se nu om min skakbehandling ger någon frukt.

Leena
Publicerad 11.03.2018 kl. 17:28

Kronisk cancer allt vanligare

Efter att ha varit och talat för studenter, och även i andra sammanhang, så har jag blivit varse om hur ordet cancer fortfarande är väldigt skrämmande för många. Något helt nattsvart. Något som får en att gå helt i baklås.

Det är en allvarlig sjukdom och alltför många har förlorat någon närstående i sjukdomen. Det är oerhört sorgligt och ledsamt och det finns inte ord nog att beskriva det som ingen skall behöva utsättas för.

I min värld och verklighet är cancer något vi lever med dagligen. Ett monster som jag på ett visst plan är rädd för, men för det mesta bara något som lurar lite i bakgrunden och skymtar till ibland. Något vi ibland skämtar om i familjen, som finns där och sätter käppar i hjulet för vissa saker, men som också har gett mig många erfarenheter som jag nu på något konstigt sätt är tacksam för.

Väldigt många cancerpatienter kan botas idag. Friskförklaras. Alltför många kan fortfarande inte det. Många, som jag, har kunnat leva mycket längre med sjukdomen än någon av oss vågat hoppas. Kronisk cancer* blir allt vanligare. Det finns mer och mer behandlingar som är effektiva, utvecklingen går framåt och jag är lycklig över att jag insjuknat först nu och inte för mer än femton år sedan. Då skulle jag inte levt idag.

Jag önskar innerligt att cancer kunde bli mindre skrämmande. För oss som är sjuka, men också för alla anhöriga och andra berörda. Jag vet att det inte räddar någon som gått förlorad. Jag är också tveksam om det hjälper att jag skriver om det. Men jag gör det ändå, för om det finns en minsta liten chans att någon blir mindre rädd, så är det värt det.

 

*Med kronisk cancer menar jag cancer som inte kan botas, men som kan hållas under kontroll med mediciner.

 

Läs också de tidigare inläggen:

 

 

Leena
Publicerad 10.03.2018 kl. 18:55

Plastfri månad

 

Fick nys om utmaningen ”muoviton maaliskuu” dvs plastfri mars (som i månaden mars alltså). Och tände på idén förstås. (Har ju varit inne på plastbantning förr, men inte om mat då). I artikeln (bara på finska tyvärr) stod det att toapappret skulle vara den största utmaningen, men han måste ha skämtat. Det är ju totalt omöjligt att storhandla till en fempersonersfamilj utan att plast är inblandat.

Månaden börjar bra. Jag handlar knappt inget då vi kan äta från frys och skafferi. Eller så skickar jag någon annan till butiken (men det räknas väl inte?) Jag har handlat mjölk och det packas åtminstone i kartong (fast jag misstänker lite att den glatta ytan kan ha någon smygplastkomponent den med, så glansig och hållbar som den är). Det har jag handlat tills idag, då det barkade totalt.

Jag började tappert med att åka ut till gårdsbutiken för att handla närproducerade rotsaker. Jag har förstås med mig våra tygkassar som alltid då jag handlar. Det fanns små bruna papperspåsar att packa kålrötterna, rödbetorna och palsternackorna i. Den 5 kg stora potatissäcken var av papper. Bra. Men morötterna. Vill ha mycket för de är godast. Fem kilo blir det. I en plastpåse. Men det totala saldot är rätt okej ändå. Trots att jag inte sytt mig egna påsar av avlagda t-shirts som jag tipsats om.

Inser att dessa rotsaker vill ha sällskap i kylen som tidigare gapat tom. Åker vidare till den stora matbutiken för att storhandla resten. Mjölk, youghurt, havregryn, socker, ägg, burkbönor och soltorkade tomater går bra. Ingen plast ännu. I fruktdisken finns inga papperspåsar men nog 100% biologiskt nedbrytbara påsar. De måste väl vara okej? Rätt nöjd fortfarande. Vitkålen klarar sig utan påse. Men sedan. Gurkan är inplastad. Salladen, vindruvorna och körsbärstomaterna likaså. Löken i en av de onödiga nätpåsarna gjorda av plast. Värst blir det i hyllan med mjölkprodukter: gräddfil, ost, grynost. Allt säljs i plastförpackningar. Inte ens en medhavd hemsydd tygpåse skulle ha löst situationen.

Tidigare inlägg om plastbantning hittar du här.

Leena
Publicerad 08.03.2018 kl. 20:58

Enkelt recept på lamm

 

Vi brukar köpa 1-2 hela styckade lamm från en lokal producent varje höst, så vi har blivit tvungna att lära oss tillreda även de lite knöligare delarna. Revbenen brukar vi spara till sommarhalvåret för de blir så goda på grillen. Men nu vill jag tipsa om en rätt som visat sig vara en riktig hit. En allt-i-ett-rätt som jag är så förtjust i. Receptet har jag hittat i hs.fi men det är klart att vi modifierar det lite från gång till annan.

Förutom de odefinierade lammbitarna (lammleg i ursprungsreceptet) så lägger man med hela potatisar, halverade tomater, lagerblad, timjan, salt, peppar, lök och vitlök. Och till sist rikligt med olivolja och vitt vin.

Hemligheten, om det nu finns någon sådan, så skall hela härligheten tillredas under folie i två och en halv timme i 175 graders ugn. Efter det höjer man temperaturen till 225 grader, tar av folien och tillreder ytterligare ca 20 minuter för att ge hela kalaset lite färg.

Det hela sköter sig själv i ugnen då man är ute och skidar till exempel och köttet blir underbart mört och smaken mustig. Rekommenderar!

Ursprungsreceptet (på finska) och bild på färdig rätt hittar du här. Hos oss sa det bara slurp innan jag hann fram med kameran.

 

Här hittar du tidigare tips på rätter som du kanske också gillar:

 

Leena
Publicerad 08.03.2018 kl. 09:25

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Hästliv

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar