Han lever!

Publicerad 16.05.2017 kl. 17:59

Min igelkott. Han är vid liv. Vilken glädje!

Han har tydligen bott där jag misstänkt. I en jättestor ris- och lövhög i hörnet av tomten. Den som jag planerat röja bort i sommar. Nu blir det tänka på. Jag kan väl inte eliminera hans hem?

Nu har jag i alla fall serverat mat åt herrn och Robin åt med god aptit.

 

 

Leena
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?
Vilket lycka! Ta väl hand om honom!
Lotta 17.05.17 kl. 00:00
Ja! Han äter kattmat. Men det gör grannskapets katter och skator också. Bara råttorna hålls borta...
17.05.17 08:00
Säker på att det är en han? ;)
Anonymous19.05.17 kl. 16:47
Absolut inte, därav namnvalet. Funderade också på Kim, men Robin/Robyn (uttalas eg. Jobin), vann omröstningen i familjen.
22.05.17 15:14

Det var på håret

Men nu är det gjort. Nu har jag då äntligen behörighet att köra hästsläp. Eller åtminstone vårt ekipage.

Men det var nära att det inte hade blivit så.

Det gick bra att backa till och koppla släpet, eller jag fick det gjort efter mer eller mindre finjustering. Men sedan ville ju inte blinkersen funka! Ve och fasa. Klockan närmade sig avtalad tid och det ville sig bara inte. Pulsen är hög, blodtrycket ännu högre. Ingen medicin i världen kunde sänka den. Hinner redan leta fram telefonnumret för att avboka den redan betalda tiden, då vi av ett under till slut lyckas.

Väl på uppkörningen, kollar han inte ens mina blinkers! Utan vi kör iväg på en liten runda. Han kommer väl ihåg min man som kört upp på hösten. Vi pratar om vad vi har för häst och jag glömmer nästan bort vad jag håller på med. Backningen på parkeringen går också helt okej. Sen är det bara sista sträckan tillbaka till besiktningsstationen. Jag kör ut på vägen och växlar upp. ”Hastigheten”, säger han. ”Shit”, säger jag. Är det inte 60 här?

Men ikväll skall vi fira mitt nya körkort. Och fördelen att bo i en liten stad där gubbarna har lite välvilja.

 

Leena
Publicerad igår kl. 17:54

Önska dig vad du vill

 

Den som undrar vart sommaren tog vägen och varför det regnar kan tala med mig. För ser du, jag gick igår och småvattnade i trädgården och funderade på om det inte skulle vara läge för ett litet regn som skulle göra vattnandet åt mig. Och den som inte bor i Österbotten undrar nu vad jag pratar om. Men eftersom jag varit i Seinäjoki idag så regnar det där och typ ingen annanstans i hela landet.

Leena
Publicerad 22.05.2017 kl. 18:10

Enkelt härbärge inte gott nog?

Det finns pyssel att fylla en hel dag, eller en hel sommar tror jag ute i soliga trädgården. Och det känns bra. Bortsett från att jag lyckades få lite för mycket sol i min nacke.

Har flyttat ut övervintrade hortensior, Afrikas blå lilja och min stamros. Har planterat om, vattnat och satt ner mina potatisar i jorden. Det blev för trångt så nu har jag några extra förgrodda sättpoatisar, om det är nån som vill odla nypotatis lagom till villaavslutningen. Midsommarpotatis får vi väl importera i år.

En humla såg jag idag, men ingen har bosatt sig ännu i mitt insektshotell. Har suktat efter ett sånt där flervåningshus för insekter med massor av olika skrymslen och vrån. Det blev en enklare variant här hos oss och tydligen är det inte fint nog för brändöhumlor och andra kryp. Men vänta bara tills det blir fullt på lyxhotellen och då insektsstudenterna återvänder, då kanske mitt vandrarhem duger.

 

Leena
Publicerad 21.05.2017 kl. 21:59

Grävning pågår

Precis som jag utlovat kom grävmaskinen idag. En sån där liten och söt. Och jag har återfått tilltron till österbottniska män. Äntligen en som hojtar efter mig då det är något som är oklart eller måste stämmas av. Trots att en annan man står bredvid. En österbottnisk man som förstått att en kvinna kan ha en åsikt att beakta och även rätt att fatta beslut i sitt eget hem. I like!

Lunchen blev en snabb löksoppa med franskt tema på restaurangdagen annanstans på Brändö. Loppis, Citroen-utställning, solsken, löksoppa, färskt hembakat bröd, kaffe med kaka, levande musik och god stämning. Allt för facila priset av 5€. What´s not to like?

 

Leena
Publicerad 20.05.2017 kl. 22:38

Titta vad jag hittade!

Gjorde fynd i vår trädgård idag. Igen. Längst in i en bortglömd del så hittade jag först blommande blåsippor och inte långt därifrån vitsippor i knopp! Jag som trodde att de inte klarade sig såhär långt norrut. Fast nu talar vi ju inte om hela vitsippsskogar, utan några tappra små som kämpar på. Skäl bättre än mycket att städa i ordning också den delen av trädgården. Någon dag.

För imorgon ska det grävas!

Leena
Publicerad 19.05.2017 kl. 20:16

Galna män

Läste igår om två män som beslutat sig för att transportera sig från Ekenäs till Jakobstad i liten öppen motorbåt. Och alltså INTE kustvägen, utan via små vattendrag genom landet. Då inte vattnet räcker till lyfter de båten eller rullar den efter sig på en hemmagjord rullvagn. Vad är det som gör att jag tilltalas så av ett sådant här galet projekt? Bilder finns på deras fb sida riskiretki. Kanske är det så att det känns så familjärt? Kan precis se mig min man och hans far ta sig an ett liknande projekt.

En motsvarande, men inte riktigt lika galen grej, gör några österbottningar då de skall paddla längs med hela kusten, över 1000 km. Alla har de eller har haft cancer själva och gör det nu för ett välgörande ändamål; att samla in pengar för barncancerfamiljer och en ny PET-röntgen till VCS. Hoppas de lyckas bra i sin insamling, cancerpaddlingen2017.
Leena
Publicerad 18.05.2017 kl. 09:55

Nu så ska det grävas

 

Han har lovat komma på lördag. Med sin lilla bobcat. Om det inte blir så att sommaren kommer istället och vi inte kan motstå en tur i skärgården. Då får grävandet skjutas upp.

Men just nu planerar vi för grävande. Som tur är blir det inte ett lika stort projekt som vi genomled på Degerö. Här skall vi i första hand få avrinningen att fungera runt huset. Så att det lutar bort från huset då nästa skyfall kommer.

Men lite grävande med en bobcat är ändå så mycket mera än med min lilla planteringsspade, så vi behöver fundera på kantstenar, grus och plattor. Eller inte. Nu då det är beslutsdags så är de inte så lätt. Man kan ju inte prova och sen ångra sig. Eller varför inte. Vi har ju tidigare erfarenhet i släkten av att flytta hus som skymt utsikten. Så några stenplattor lär väl i det perspektivet inte vara någon match. Men billigare och mindre jobb blir det ju om det skulle bli någotsånär rätt från början.

Så här skall det grävas

och här.

Men innan jag släpper fram grävmaskinen skall jag väl försöka rädda undan några små vänner. För min framtida blåa matta.

Leena
Publicerad 16.05.2017 kl. 15:20

Ibland blir jag bara så rädd

 

Det kan vara en så liten grej som triggar det. Bara en lätt flygande tanke. En sak, en händelse, en person som associerar till något som varit. Något som väcker gamla tankebanor. Som påminner om ångesten. Då blir jag så rädd att tårarna forsar och näsan stockas. Rädd för att monstret skall återkomma med all kraft. Att det inte skall fortsätta så bra som det är nu. Att allt börjar om. De jobbiga upplevelserna som jag känner att jag fått nog av. Att allt bara skall ta slut för tidigt.

Använder inte längre ordet ångest slentrianmässigt. Det är inget jag upplever för att saker hopar sig eller kaffekokaren går sönder. Riktig ångest är svår att hantera.  Det har funnits nätter då jag vaknat och inte vetat hur jag skall kunna krypa ur mitt skal. Skakat. Varit spänd som en fjäder. Att fysiskt försökt komma ut ur min kropp. För att kunna lämna över till någon annan. Då jag inte klarat av att tänka en vettig tanke. Bara önskat att någon annan kunnat leva mitt liv åt mig. Att bara finnas bredvid och ta över det helt och hållet. Säga att sov du så fixar jag det här åt dig.

Har efteråt tänkt på hur mycket en annan persons närvaro hjälper. Bara genom att finnas där. Att sitta bredvid då man vaknar. Att finnas nära då man somnar.

Tack till dig som fanns och finns nära mig. Tack till dig som finns där för någon annan. Du anar inte hur mycket det betyder.

Leena
Publicerad 15.05.2017 kl. 11:12

Skratt och tårar, allt är som det ska

Mamma, du har inte bloggat på länge? Ja, men du gillar väl inte ens att jag bloggar, svarar jag. Jo det gör jag visst. Om det gör dig lycklig, svarar hon. Så, hej, här är jag igen. Efter rätt intensiv helg.

 

Fredag och resdag: Uvi:n som jag försökt mota vid grind med litervis med vätska dagen innan, vill inte ge sig utan snarare tvärtom. Taggtrådsassociationer. Tanken på fyra timmar i bil får mig att funderar både på blöjor och starkare smärtlindring ur mitt hemma-apotek, innan jag hinner få ett recept strax innan avfärd till mitt apotek.

Väl framme. All logistik funkar som tågen i Schweiz. Och också tävlingens första två delmoment, dressyren och banhoppningen. Ute i terrängen kommer motgångar eller snarare ett nedhopp. Hästen tar över och bestämmer att hit men inte längre. Hellre in i skogen än att hoppa ut i det okända.

Jag hinner redan befara avsittning och lösspringande häst, men lättad då jag hittar dem båda välbehållna. Besvikelsens tårar är nära för ryttaren. Ingen skam eller ånger kan jag skönja hos hästen. Hennes tankar är främst inriktade på det spirande gröna gräset hon inte sett sedan förra sommaren. Ryttaren färdig att ge upp hela karriären och satsa på enbart banhoppning. Problemet är att hon inte känner sig som en hoppryttare. På vägen hem planerar vi redan fortsatta träningar och tävlingar. I fältritt.

Och nu är det söndag kväll. Alla är hemma. Båten är i sjön, morsdagslunch uppäten, hästar omhändertagna, konserter spelade, träningar tränade. Allt är som vanligt. Precis som det är då dotter som varit borta, kommer hem. Skratt och tårar.
Leena
Publicerad 14.05.2017 kl. 22:49

Ge mig en akademisk utbildning i logistik

Är det nåt man får öva på i ett hem med tre aktiva barn, så är det logistik. Tåg som ska bokas och passas, matsäckar planeras och förberedas, väskor packas, däremellan skall middagar ätas, och helst också inhandlas och tillredas, läxor lagas och prov pluggas.

Borde man inte utveckla de förberedande föräldragrupperna att handla lite mer om logistik än amning? Amningen kräver ju bara två komponenter, barnet och mamman, för att fungera. Men allt det här andra. En massa lösa delar som på nåt sätt skall passa in i alla de andra, i vårt fall fem personers liv, kräver ju en akademisk utbildning i logistik för att kunna fås att fungera. Och jag är tveksam om det skulle lösa det.

Hos oss har vi specialiserat oss på delegering. Eller snarare att barnen från ett tidigt skede har skött sina egna kalendrar. Oftast funkar det utmärkt. Det största problemet är väl jag och min bristande kapacitet att hänga med i alla svängarna. Framförhållningen är inte den mest optimala alla gånger, så det var inte ett undantag att jag så sent som ikväll Wilmade två barns frånvaro för imorgon.

Ser fram emot söndag kväll då vi förhoppningsvis alla fem är hemma igen. Tills dess skall vår familj ha återvänt från Stockholm, Helsingfors och Ypäjä. Innan dess skall vi ha tävlat i fälttävlan, sjösatt segelbåt, övat och uppträtt med Vivaldi, och tränat jollesegling. Flugit, åkt tåg och dragit hästtransport. Förhoppningsvis blir matsäcken god.

Leena
Publicerad 11.05.2017 kl. 23:37

Mingel är inte min grej

 

Mycket folk och kindpussar. Vita salen blir full. För många handskakningar, nya ansikten och nya namn. Jag vill bara sätta mig ner och förbli anonym.

Reagerar för sent. Det var ju Ann-Luise Bertell. Eller Annu som det verkar i de inre kretsarna. Precis, Bertell som i ”Vänd om min längtan”. Den bästa bok jag läst på länge. En bok jag slukat. Den som handlar om Österbottningarnas Amerikaflytt och fått väl värt pris.

Tar mod till mig. Går fram till henne precis innan programmet skall börja. Berättar åt henne det, hur duktig hon är och vilken bra bok hon skrivit. Hon blir glad och jag får en kram.

Det tog tre år för henne att skriva boken berättar hon. För mig känns det att det tar lika länge att avsluta detta inlägg. Det märks att hon är proffs. Jag en glad amatör.

Leena
Publicerad 10.05.2017 kl. 22:43

Alperna

Vad jag kunde ta med mig hem från Schweiz:

En tidigare vår med fikonträd och andra exotiska växter.

Tåg som håller tidtabell. Eller snarare befolkning som inte eldar upp signalledningssystem.

Personer som talar sitt eget språk oavsett om hen hon talar till förstår det. Bra för alla som vill lära sig ett främmande språk.

Restaurangmaten så att jag kunde prissätta den till ett överkomligt pris.

Sovrum med fönster åt två håll med utsikt över vatten, stad och alperna.  

 

Vad jag kan lämna kvar i Schweiz:

Molnen som skymmer utsikten mot alperna.

 

 

Leena
Publicerad 09.05.2017 kl. 11:42

Liten stad - lång promenad

Neuchatel i bilder

 

Leena
Publicerad 08.05.2017 kl. 18:44

Söndagsunderhållning del 2

 

Vi som precis skrutit på tåget och hur smidigt det är. Drygt tre timmar sena till Helsingfors. Någon har eldat gräs och järnvägens signalsystemledningar i Viiala. 

Det blev falafelbullar för Ellen och supersized VR-köttpiroger för vår del till middag, istället för den gemensamma vi hade planerat i Helsingfors. Hennes jacka, tights, lactrastabletter och te kommer med oss till Zürich istället.

Det är lovat regn till Schweiz.

Allt tyder på att det kommer att bli en bra resa.

Det här är inte en matblogg.

Leena
Publicerad 07.05.2017 kl. 22:35

Söndagsunderhållning

I Korsholms kyrka på torsdagen var det inte helt så lättsamt program som jag utlovat.

Men om du vill lyssna på hur Albert spelade tillsammans med Wegelius kammarstråkar så klicka här.

Stycket är Joseph Haydns violinkonsert i G-dur, första satsen.

 

Leena
Publicerad 07.05.2017 kl. 17:40

Ge mig tjat och smågräl

 

Talar med en vän om dagar vi upplevt. Tänker på en annan som skall på kontrollröntgen för sin cancer. Blir påmind om tider som nu känns mycket avlägsna. Tider då jag inget annat önskade än att allt skulle vara som vanligt. Önskade att ingenting hade hittats. Att ingenting hade hänt. Att allt skulle vara som det varit. Hellre stressig vardag, skjutsande, matlagning, bråttom, tjat och smågräl. Så ville jag ha det. Allt var bättre än diagnosen, monstret och prognosen.

Då mitt i allt elände, hade jag en tanke eller egentligen en plan. Hur jag skulle ta emot de goda nyheterna av min onkolog. För det ville jag så gärna. Då han gav mig positivt besked att medicinen hade funkat skulle jag resa mig och ge honom en stor varm kram. Den medelålders, auktoritära, chefen för hela cancerkliniken med tusen järn i elden, tight tidtabell, och lika tighta byxor. De som fastnar på låren då han reser sig. Honom skulle jag krama.

Det blev inte så. Han kunde inte ge mig positivt besked den gången.

Senare har vi fått träffas i mycket positivare tecken än så. Många gånger. Han vet numera att jag inte vill småprata först, utan han går rakt på sak och säger hur det är. Sen talar vi en liten stund. Om hur jag mått, hur värdena ser ut, hur vi ska fortsätta. Han printar ut mitt röntgenutlåtande för det vet han att jag vill ha. Ibland tar han sig tid och berättar om sina forskningsresultat eller om sjukhuspolitik om jag frågar om något. Då talar han ännu snabbare och hans ögon lyser.

Senaste gång jag träffade honom konstaterade jag att jag två år tidigare inte hade trott att jag kunnat komma hit var jag är idag. ”Det var illa då”, medgav han. ”Du hade visst ett starkt stöd hemifrån”.

”Ja”, svarade jag. Och någonting just då i det han sa, fick det att kännas nästan lika bra som en kram.

Leena
Publicerad 06.05.2017 kl. 18:00

Saker att vänta, längta och se framemot

 

Jag väntar på att min läkare ringer och meddelar att blodproven var ok. Så jag slipper passa telefonen som är opålitlig numera och stänger av sig titt som tätt.

Jag längtar efter säkert frostfria nätter så att jag kunde lyfta ut mina plantor utan att behöva komma ihåg att ta in dem till natten. I det avseendet är jag nästan lika opålitlig som telefonen min.

Jag ser fram emot vår veckoslutsresa till Neuchatel som infaller på måndag till onsdag. På tu man hand. Som tydligen i de flesta fall särskrivs. Om man ska tro på google.

 

PS. Jag hade fel angående gårdagens konsert. Repertoaren var inte så lättlyssnad som jag utlovat, med bl a två stycken av Arvo Pärt. Men bra var den i alla fall.

 

Leena
Publicerad 05.05.2017 kl. 13:29

Konsertkväll ikväll

 

Idag är det dags igen för konsert. Den som jag nämnde här. Är du i krokarna och har möjlighet att komma så passa på. Gillar du klassisk musik är det väl värt det tror jag. Bra akustik lär det vara i Korsholms kyrka.  Wegelius Kammarstråkar är duktiga och kommer ända från Helsingfors.

Om du inte gillar klassiskt, kan detta vara ett bra tillfälle att ge det en chans. Repertoaren är rätt lättsam och så är det gratis inträde.

Korsholms kyrka kl 18 ikväll.

Vi ses!

Leena
Publicerad 04.05.2017 kl. 11:05

Hur sjuk kan man vara?

Solig morgon. Tar cykeln till labbet på fastande mage. Drygt tre km. Det går som en dans eftersom jag har min elcykel. Den som jag köpte för att igen kunna cykla. Kolla här.

Men Vasa är ganska knölig att cykla i då man inte har vanan inne. Asfalten är bucklig och kanterna är höga till trottoarerna. För här ska man cykla på trottoaren. Men cykeln är som en gåva. Jag kunde ha hoppats att detta skulle vara ett samarbete med Crescent och Bosch, men det är det inte. Så jag kan bara drömma om elcyklar till hela familjen. Fast sonen lånade min cykel i vintras. Körde för fort i halkan och ramlade. Två gånger. Den är inte längre som fabriksny. Så han kan gott hålla sig till sin manuella i fortsättningen också.

På labbet sitter jag och smygtittar och undrar vad alla människor är där för. Och varför jag är där. Fast jag är inte orolig. Allt skall vara i sin ordning. Bara rutinkoll. Hur sjuk kan man nu vara om man kommer med cykel?

Leena
Publicerad 03.05.2017 kl. 16:25

Om bloggen

 

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Så här skriver Institutet för de inhemska språken om passligt: "I finlandssvenskan ersätter vi ofta lagom med passlig: vattnet var passligt varmt, klänningen var passlig åt henne. Här är det dock bättre att använda lagom. I fraser som Har du någon passlig bild att lägga på din hemsida? kan man istället för passlig använda lämplig. Särskilt i betydelsen olämplig bör opasslig undvikas eftersom det egentligen syftar på någon som inte är riktigt frisk."

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar