Mingel är inte min grej

Publicerad 10.05.2017 kl. 22:43

 

Mycket folk och kindpussar. Vita salen blir full. För många handskakningar, nya ansikten och nya namn. Jag vill bara sätta mig ner och förbli anonym.

Reagerar för sent. Det var ju Ann-Luise Bertell. Eller Annu som det verkar i de inre kretsarna. Precis, Bertell som i ”Vänd om min längtan”. Den bästa bok jag läst på länge. En bok jag slukat. Den som handlar om Österbottningarnas Amerikaflytt och fått väl värt pris.

Tar mod till mig. Går fram till henne precis innan programmet skall börja. Berättar åt henne det, hur duktig hon är och vilken bra bok hon skrivit. Hon blir glad och jag får en kram.

Det tog tre år för henne att skriva boken berättar hon. För mig känns det att det tar lika länge att avsluta detta inlägg. Det märks att hon är proffs. Jag en glad amatör.

Leena
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

Hallonsyltsdiet

 

De vilda hallonen som växer invid staketet, det som målas, har fått sin dödsdom, bara vi skördat först. Hade jag bestämt. Men nu idag, då jag ser att de ger åtminstone en lika stor skörd som mina trädgårdshallon, så är jag inte så hård längre. Är det inte ändå så mycket enklare att ta de få stegen ut på gården och fylla sin burk med hallon, istället för att vandra iväg till ett oländigt kalhygge? För hallon kan man inte vara utan.

Under min mest aptitlösa period för sådär två och ett halvt år sedan, då jag levde främst på mannagrynsgröt, då levererade min syster hallonsylt till mig. Den godaste. Trots det smakar det inte alls sjukdom om hallon idag, heller.

Men för min dotter är hallonsnår och hallonplockning nog rätt läskigt. Hon var inte så gammal då vi var och plockade, bara hon och jag. Inte långt borta från stugan. Då kommer den rusande. Rådjursbocken i full karriär. Bara någon meter ifrån oss. Och är man själv bara drygt en meter så är ett rådjur rätt stort då det kommer dundrande. Fråga bara dottern. Hon får säkert fortfarande gåshud av blotta tanken.

Men här hemma i trädgården är det en ojämn kamp: jag mot trastarna. Nu tycker jag inte de är lika söta längre som här. Nu då de snart har tömt vinbärsbuskarna så verkar de övergå till hallonsnåren. Men ve den som ger sig. Får vara på hugget så jag inte blir helt utan.

Leena
Publicerad 15.08.2017 kl. 16:08

Loppispremiär

 

Idag var det dags för loppispremiär för min del. På självaste torget i Vasa bjuder staden på tillfälle för privatpersoner att sälja sitt överflöd. Helt gratis. Och det var tur det för vår förtjänst idag skulle inte ha täckt någon platshyra.

Saker som begränsar försäljning på loppmarknad:

  1. Ihållande regn
  2. Temperatur på 12 grader
  3. Brist på kunder

Så vi tröttnar efter halva dagen på ett öde torg då även alla proffsen packar ihop sina grejer för att köra iväg. De som överhuvudtaget packat upp. Eller stannat kvar.

Men väl hemma igen blir det uppehåll, så efter snabb lunch hemma ångrar vi oss och bestämmer oss för att åka in till torget igen. Om inte annat så för att torka alla grejer som packades ner i rätt blött skick bara en stund tidigare.

Erfarenheter från dagen:

  • De flesta försäljare verkar vara riktiga proffs som säljer typ varje vecka, reser runt hela Österbotten på olika loppisar och gör det för knappt någon förtjänst överhuvudtaget.
  • Det är toppenstämning, trots vädrets nycker, och det sociala verkar vara en viktigare del både för försäljare och kunder.
  • Ens egen uppfattning om vad som är attraktivt bland sina grejer är det ingen annan som delar. Det var helt random grejer som vi lyckades sälja idag. Vad sägs om en ålderdomlig kaffekokare helt i glas med tveksamhet om dess funktion, udda bestick i påse utan att ens kolla vad den innehöll, eller synnerligen opraktisk glasbricka med korgkant.

Men vi, min mamma och jag, hade en trevlig dag. Och vi delade känslan som jag antar spelmissbrukare har där spänningen låg i om kunden a) kommer, b) stannar och tittar, c) intresserar sig för någon grej, d) bestämmer sig för att köpa den. Kanske efter prutning, kanske med ett nöjt leende som smittar av sig.

Leena
Publicerad 13.08.2017 kl. 22:24

Cancerdiagnosen

Snart är det sonens födelsedag. Och tre år sedan diagnosen. Cancerdiagnosen. Den dagen har jag berättat om tidigare här. Att det var njurcancer fick jag veta några veckor senare på min yngre dotters födelsedag. Då när datortomografin visade att det inte bara var några tumörer i bäckenet, utan i princip hela min bukhåla var utfylld med en stor njurcancertumör och både lever, lungor, lymfknutor och mellangärdet också var invaderat.

Men som sagt, nu har det snart gått tre år. Jag har uppnått mina kortsiktiga mål som jag då bestämde mig för att överleva. Då var det en dag i sänder som gällde och milstolparna låg knappt en månad framåt, som tex sonens solouppträdande med Helsingfors stadsorkester. En egen häst, en barndomsdröm, köpte vi i samma veva och den fungerade som den bästa terapin. Äldsta dotterns myndighetsdag kändes då väldigt långt fram i tiden, men något jag absolut inte ville missa, vilket jag heller inte gjort.

Då för tre år sedan hörde jag om en med njurcancer som överlevt fyra år och det kändes som en evighet. Idag känns det igen som en självklarhet att det blir minst tre år till. Fantastiskt att det kan vara så.

Hade en rutinkoll med blodprover i veckan och allt är fortfarande under kontroll. En medicin håller cancern stången och tre andra tabletter rättar till det som den första ställer till med. Hurra för läkemedelsutvecklingen och forskningen säger jag!

Den bästa terapeuten.

Leena
Publicerad 12.08.2017 kl. 19:41

Upp till kamp!

Visst är det typiskt. Precis då jag gläds som mest av att min övervintrade stamros blommar så vackert, och att jag har lyckats hålla lusangreppet i schack genom den ekologiska plock-och-kläm-metoden, så misstänker jag nu att den blivit angripen av mjöldagg. En svampsjukdom, läser jag på internätet. Hittar ett Faktablad från SLU som påminner mig starkt om min studietid, så det som står där kan inte annat än stämma, 1% bikarbonatlösning heter kuren.  Starkare än så kan skada rosen, blad, knoppar och blom, enligt pålitlig aktuell forskning från 1996. Så jag skrider till verket. Eftersom jag inte har en blomspruta så gör jag min egen av toalettvättmedlets sprayhuvud och en tom burk Turkisk yoghurt. Det är köpstopp på prylar och en blomspruta hör absolut till dem. Och nu med erfarenhet i hand så kommer jag aldrig att behöva nån så länge det finns WC-spray hemma. Så jag blandar ihop en halv tesked bikarbonat (baksoda) med en halv liter vatten och några droppar rapsolja med citronsmak, för den lyxgoda citronoljan är den enda oljan jag har hemma för tillfället, och nöden har ingen lag. Och några droppar såpa. För säkerhetsskull, och för lössen, i form av Yes. Sedan attackerar jag. Ovanifrån, underifrån, runtomkring och lite på grannen också.

Nu, morgonen efter, sitter både blommor och blad fortfarande kvar. Mjöldaggen också, men kanske inte riktigt lika mycket? Men om ni mjöldaggssporer läser detta, så akta er, ni har fått en envis motståndare, som inte tänker ge sig i första taget.

Leena
Publicerad 10.08.2017 kl. 08:41

Intervju på radio

Landet är litet då man plötsligt kan höra sin son på radio. Vill du höra en intervju med två musikaliskt begåvade tonåringar som gjordes efter cafékonserten i samband med Korsholms musikfestspel, så klicka in här på radio vega, och lyssna på den klassiska kvällen med Bertil Blom, som sändes igår 8.8 med början kl 19.22.
Leena
Publicerad 09.08.2017 kl. 07:13

Att drömma om gubbar

 

Att måla staket har jag berättat om tidigare. Det tar bara inte slut. Målandet. Men tankarna hinner man tänka klart under tiden. Det mest motiverande är den mängd pengar vi sparar på att göra det själva. Vad kunde inte de användas till istället?

  • Installera en eldstad att värma upp kalla vinterkvällar med.
  • Bygga ett stort trädäck på södra gaveln av huset som skulle inredas till ett medelhavsparadis.
  • Köpa ett stort kylskåp som inte hart ett ständigt avfrostningsbehov och som inte kapaciteten tar slut på bara för att man handlat inför en dags matbehov.
  • Helst en helrenovering av köket. Och gubbar som skulle utföra det.

Men sannolikt ser jag inte röken av såna gubbar inom nära framtid. Men vad skulle livet vara utan drömmar? Så jag fortsätter måla.

Leena
Publicerad 08.08.2017 kl. 11:18

Lite sorgligt

I morse kändes det lite sorgligt. Inte bara för att min man skulle till jobbet, för det innebar egentligen att jag fick cykelsällskap på väg till labbet, utan att i och med det, kändes det lite som om sommaren tog slut här och nu. Skall själv också börja jobba i mitten på veckan och skolorna börjar nästa måndag. Lite tråkigt känns det, för jag kunde hålla på länge ännu med att göra sommarsemestersaker. Och njuta av den sommarvärme som aldrig riktigt kom på allvar i år.

Men vi bestämde oss för att fortsätta sommaren och grillade ikväll och det är sommar det. Egen squash på grillen är lyx. Och så skördade jag äntligen lite slätbladig persilja som jag satt i frysen. Den första burken, bara början. För nu snart börjar ju skördetiden på allvar. Vinbär, blåbär, hallon och bönor, och kanske lite svamp längre fram. Det är något att se framemot.

Leena
Publicerad 07.08.2017 kl. 21:29

Vågskvalp

Vinden sjåsar i segel och öron, vattnet porlar runt stäven i kryssen och vågorna skvalpar så oregelbundet mot fören så det nästan blir taktfast. Horisont syns mot väst och land i sikte i öst då vi sträcker söderut. Inga fåglar hörs såhär långt ute. Ungdomarna styr och kommenterar de få andra seglande båtarna. Den disiga förmiddagen har förbytts mot sol.

 

Leena
Publicerad 30.07.2017 kl. 18:35

Ett livstecken

Hej familj och vänner, mostrar, fastrar och kusiner, arbetskamrater och en och annan webkontakt. Jag lever. Fast det vet ni ju. Har bara levt ett tag i radioskugga eller varit så avkopplad att jag inte varit uppkopplad. Så kan det bli när man har semester:

  • Morgondopp med morgontrötta respektive överaktiva tonåringar
  • Äta ute i trädgården i gott sällskap
  • Segla och upptäcka nya hamnar med hela familjen
  • Sol, sand, klippor och bad
  • Vandring i vacker natur
  • Måsungar som växer och igelkott på kvällspromenad
  • Bastubad med iskalla dopp
  • Fiska sin middag och skörda i eget land; nypotatis, squasch, bönor, sallat och örter.

Vad mera kan man begära?

Leena
Publicerad 28.07.2017 kl. 22:06

Konserttips

En regnig mulen och blåsig förmiddag som denna, får en att tänka på annat än sol, bad och skärgårdsliv.

Här hemma finns en musiker som övar både piano och violin, då han inte ligger och sover, stirrar på någon skärm, chillar eller är ute och cyklar. Så inte så mycket övande egentligen. Men i alla fall, så är en konsert inom ramen för Korsholms musikfestspel på kommande.

Även om solen skiner på fredagen den 28.7 kl 15 så kom till Kaffehuset August i Vasa och lyssna på två unga duktiga, som båda spelar både piano och violin. Det utlovas violin- och pianomusik både enstämmigt och fyrhändigt och i alla möjliga kombinationer och det är fri entré.

Ses där!

Leena
Publicerad 19.07.2017 kl. 11:34

Gratis gym

Skulle någon nu fråga vad jag gjort under sommaren, skulle jag svara målat staket. 84 meter, en och en halv meter högt staket är inte målat i en handvändning. Mycket är ändå målat, mycket återstår. Men tekniken har utvecklats avsevärt från de första brädorna. Till det snabbare. Och slarvigare. Min man skulle på samma fråga svara: målat plåttak. Men han har inte ens kommit till själva målandet än, fast han jobbat som ett djur redan flera dagar. Det skall tvättas, slipas rost, underbehandlas och sedan ännu målas. Allt hängandes fastspänd i sele. Här behövs inga gymkort.

Avkomman är inte lika road av sommarsysslorna. För till saken hör att dessa dagar egentligen hade spenderats chillande i en segelbåt. Om det inte vore för den alltför friska vinden. Som inte vill avta. Eller göra livet njutbart i en båt. Men då ett utlovat cafébesök i cykelfarten byttes ut mot middag på populära K.achi så log livet igen för samtliga.

Leena
Publicerad 17.07.2017 kl. 22:09

Bronsmedaljör

Trots att upphopp ur vatten behöver övas lite på, för så där läskigt skall det inte behöva vara, så räckte det till brons i distriktsmästerskapet i fälttävlan (90cm) idag.

 

Leena
Publicerad 15.07.2017 kl. 23:11

Valsörarna, en oslipad diamant

I serien skärgårdshamnar i Kvarken är det nu dags för Valsörarna.

I motsats till Mickelsörarna som jag beskrivit tidigare, så har Valsörarna ännu så att säga mycket potential. Vill man fira ostörd semester är detta ställe ett måste. Okej då att vi hade sällskap av ett par från Tammerfors i bryggan, men det kändes mer som ytterligare exotism och en trygghetsfaktor på denna lite lätt ödsliga ö (där endast Björköborna alltid har rätt att landstiga, oavsett häckningstider!). Ja och förstås fåren och huggormen.

Naturstigen var utmärkt trots att den ställvis var mycket smal och lång, sex km t o r. Tvärs över den stora ön vandrade vi innan vi nådde fyren som har släktskap med Eiffeltornet i Paris.

Kanske forststyrelsen sammanfattat enkätsvaren till nästa gång vi besöker holmen och vi då tas emot av en hamnvärd med allt vad det innebär?

 

 

Leena
Publicerad 14.07.2017 kl. 20:09

Världsarvet, Alvar Aalto och smutsiga strumpor

Mycket stor glädje att ha långväga gäster. Mest för umgänget med goda vänner. Men också för att få en snabb genomstädning av hemmet där också återväxten deltar. Och upptäcka inte bara dammiga strumpor bakom sonens säng, utan också hur vackert det kan vara i sommar-Finland. Må säga att det är lågmäld skönhet, men visst är det något speciellt med utsikten från Saltkaret i Svedjehamn, nu då landskapet dessutom blommar i lila, och höglandsboskapen med sina kalvar betar runt sjön. Och de blommande dikesrenarna längs landsvägarna.

En oväntad och okänd pärla hittade vi i Kauttua bruk nära Säkylä på väg söderut. Där finns förutom en pratsam och glad mattant med fräsch salladslunch i Alvar Aalto ritad bastu också ett terasshus av samma arkitekt i gammal bruksmiljö. Väl värt den lilla detouren.

I Fiskars charmerande bruksmiljö kommer vi ännu närmare historian då vi får övernatta i ett hundra år äldre hus än vårt eget. Höga spröjsade fönster, vedspis, kakelugnar och vitmålade trägolv mitt i en Bullerbyträdgård med äppelträd och blommande pioner. Och värdparet utstrålar ett lugn som få. Det uppdukade kvällsmålet i kvällens sista solljus är nästan magisk.

På vägen hem har vi med oss den trötta sonen efter ett två veckors läger med den nya violinen och smutsiga strumpor i bagaget.

Leena
Publicerad 11.07.2017 kl. 08:05

Vi visste att det skulle bli ett äventyr

Tvådagarsfälttävling i Niinisalo med häst och tält. Upplagt för spänning.

Men de riktiga utmaningarna uteblev. Det var uppehåll, mestadels soligt, alla tältets delar fanns med, och till slut hittade vi också rätt sorts pump att köpa till min nyinförskaffade luftmadrass. Två minuter innan butiken stängde. Eller min cyklande man gjorde det.

Tävlingsmässigt gick det som smort. Framförallt hoppningen. Med spetsade öron, rytmiskt och fint hoppar hästen oavsett vad som dyker upp framför henne, verkar det som. ”Hon är som en maskin” utropar en lycklig dotter efter terrängdelen. ”Jag kunde göra allt precis som jag planerat.”

Men spännande är det inför start. Särskilt för oss föräldrar. Men då man ser dem susa fram mellan träden fullt fokuserade på sin uppgift och plockar hinder efter hinder så släpper det. De sista hindren är skymda, men då jag hör hennes glada, upprymda röst igen vet jag att de klarat det. Hem åker vi med prisrosett, sand i skorna, smutsiga men glada.

 

 

Leena
Publicerad 09.07.2017 kl. 23:08

Tid att läsa

Att ha sällskap av Ingrid och hennes familj på Barröy* passar utmärkt härute på holmen. Här påminner sysselsättningen på många sätt om den på en nordnorsk kustö i början på 1900-talet.  

Vi fiskar, lägger i nät, vittjar, vittjar igen, och eventuellt rensas någon fångad fisk. Spanar väder. Tar upp nät innan de blivit för smutsiga då vinden ökat. Reder upp nät. Spanar fortsatt väder och bestämmer att lägga ut näten igen. Och så upprepas proceduren.

Däremellan behöver man egentligen bara tänka på vad följande måltid skall bestå av. Rökt, halstrad, gravad eller stekt sik.

Och se efter om labben fortfarande står på sin klippa.

Eventuellt hinner man med en hajk runt ön på naturstigen som inte finns, men som borde finnas, för den har ju alltid gått nånstans typ här, nära. Ingrid hade på sin vandring plockat ejderdun, fågelägg eller eventuellt snäckskal, bara för att de är fina. Vi funderar främst på vilken som är holmens vackraste sten.

Badar bastu. Eller så stickar jag. Och det gör Ingrid också.

Men Ingrid hade inte tid att läsa. Det har vi.


* ”De osynliga” och ”Vitt hav” av Roy Jacobsen.

Leena
Publicerad 03.07.2017 kl. 23:09

Måsungen

På Gåsgrund finns det knappt några däggdjur bara massor utav fåglar. Många måsar. Där finns också tid att följa dem då de äter, ruvar, chillar, slåss och skriker. För det gör de mest hela tiden.

Men mysigast av allt var att följa med den minsta lilla måsungen då den blev rädd för oss människor och kröp in i skydd under sin mors vinge. Precis som då den blev ruvad. Varmt och tryggt.

Leena
Publicerad 01.07.2017 kl. 17:59

Gullregn

Nu är det svårt att hålla sig inomhus då trädgården blommar såhär.

Och doften därtill.

 

Leena
Publicerad 30.06.2017 kl. 20:04

Skäriliv från scratch

Här är allt möjligt!

Lycka till lillebror, som inte bara kan backa släp och köra båt utan också fälla skog, såga plankor och bygga stuga.

Idag hantlangade vi tre bojar i havet så nu ser det redan bebott ut ute på ön.

 

Leena
Publicerad 27.06.2017 kl. 23:37

Snipp, snapp, snut, nu kan vi igen se ut

Har funderat på det där med sponsrade inlägg och förundrats hur bloggare kan presentera både ett och annat på sina sidor. Och verka som om de verkligen tror på produkten.

Men nu vet jag hur det känns. Detta är inte ett samarbete, men skulle gärna få vara det, för jag är så övertygad. Jag har äntligen köpt och använt ett förlängningsskaft som gjort att jag kan tvätta mina fönster. Utan att klättra upp och ner på en ostadig stege eller stå och vingla på en rank stege och ändå inte nå ända upp. Dessutom tvungen att under frustration be om hjälp för att hålla i stegen, eller flytta på den.

Nu gick det lekande lätt. Och snabbt vilket nästan alltid anses som något positivt i familjen. Och snipp, snapp, snut, nu kan vi igen se ut.

 

Leena
Publicerad 27.06.2017 kl. 09:24

En pärla i Österbotten

Publicerar bilder från midsommar på Mickelsörarna med risk för att det blir så välbesökt att vi nästa gång inte får plats.

Bara 30 sjömil från Vasa hittar man denna skärgårdsidyll, där det finns glass i cafét och fräscha dass.

En vacker välutmärkt, fast inte så välfrekventerad, naturstig ledde till stormarnas strand som var lugn och fin denna midsommarafton.

Vädret överträffade sig själv. Min garderob bestod av kläder som tålde regn och rusk som var utlovat, så till slut satt jag till familjens stora förfäran i sittbrunnen i bara sportbh.

Leden till hamnen är rätt trång  och inget att kryssa i fast den är välutmärkt. Från sittbrunnen i hamnen kunde vi räkna till inte mindre än 12 linjetavlor. Men i förlig vind på väg hemåt var det roligt att segla igenom arkipelagen. Hit återkommer vi gärna.

 

 

 

Leena
Publicerad 26.06.2017 kl. 09:05

Replotbron

Nu har vi seglat i motström både hit och dit under Replotbron. Så check på den. Med tanke på sommarplanerna jag gjorde tidigare, så har jag checkat av nästan allt redan; Öppna portar i Kristinestad, trädgårdskväll på Strömsö och nu segling till Replotbron. Fiskmarknaden får vi ta i augusti då det är dags igen.

Att göra upp sommarplaner med hela familjen är mera utmanande. Hästtävlingar, konserter och övningar, segling, stugmys, trädgårdsfix och renovering. Allas önskemål och viljor är inte helt enkelt att få ihoppusslade. Men sommaren har ju knappt börjat och vi är effektiva.

Leena
Publicerad 25.06.2017 kl. 20:48

Läckande båt och nio grader

Seglingspremiär med allt vad det innebär:

  • Regn och nio grader.
  • Plotter som inte funkar.
  • Revning av segel vid oväntat hård vind.
  • Läckande båt.
  • Tupplur i fören under gång.
  • Sol i vacker hamn.
  • Varm bastu och god middag.

Bloggat från min Lumia. (Så därför får ni inga bilder nu, för här nådde vårt samarbete sin gräns.)

Leena
Publicerad 22.06.2017 kl. 21:51

Han blev utvald!

 

En Georges Chanot violin från 1840 som han får använda i tre år. Oj, så glad han blev. Med all rätt. Så häftigt och inget vi ens vågade drömma om.

Jag tror inte att finlandssvenska instrumentfonden ska behöva ångra sig.

Från hans första uppträdande, året var 2008

Leena
Publicerad 21.06.2017 kl. 18:28

De små sakerna i livet

 

Upptäckte det lilla ormögat i rabatten. Den härstammar från vår stuga i Sverige där den växer som en enda stor matta. Men den lilla plantan med knappt några blad alls blommar nu även hemma i Vasa. En liten blomma men många minnen. Somrarna då barnen ännu var små. Varma långa somrar med mycket bad. Då vi låg på varsin styroxskiva* och lekte att det var isflak som vi flöt omkring på. Och vi kunde ligga i hur länge som helst i det varma algfria vattnet.

Till midsommarhelgen är hela familjen samlad igen. Då får hästen semester, jollen stå på land och instrumenten samla damm några dagar. Då skall vi ut och segla. Förhoppningsvis inte bland isflak.

* frigolit som vi lärde oss att det heter i Sverige

Leena
Publicerad 20.06.2017 kl. 10:22

Arbetsläger någon?

Viss osäkerhet om det skulle kallas ridläger eller arbetsläger, men nu är de där. En halvtimmes körning ut på landet var mycket smidigt jämfört med alternativen som Anni drömt om i Skåne eller Tyskland. Hon ska träna dressyr för områdets bästa dressyrtränare, galoppera på fantastiska sandvägar i terrängen, hjälpa till med motionering och skötsel av hästar och städa stall.

Här hemma behöver det också städas. Någon frivillig som vill komma på arbetsläger?

Leena
Publicerad 19.06.2017 kl. 11:42

Nyheter från Brändö Notisbyrå

Korv Görans öppnar i Vasa. Bra Vasabladet, men Brändö Notisbyrå hade nyheten för snart två månader sedan.

 

 

Leena
Publicerad 18.06.2017 kl. 22:59

Öppna portar i Kristinestad

Det blev som jag planerat. En inspirerande och mysig tur igenom uppväxtstaden. Och första gången vi systrar navigerade där med hjälp av en karta. Och ändå hade svårt att hitta.

Här har min syster gått i fysioterapi i ungdomen. Med vissa traumatiska minnen, som vi nu kunde skratta åt.

Det här underbara stället kan man hitta mera bilder på här. Lika charmigt i verkligheten som på bild.

Kattpiskargränden, en av Kristinestads top 10 sevärdheter. Kanske top tre?

Dags att åka hem och rensa i rabatterna.

Som avslut på dagen så dök det upp nyrökta abborrar på bordet, utan att jag rört ett finger.

PS. Visit Kristinestad om du inte redan gjort det.

Leena
Publicerad 18.06.2017 kl. 20:44

I skogen mitt i stan

I vår trädgård kan man inbilla sig att man är i skogen. Men här finns knappt några myggor alls.

 

Leena
Publicerad 16.06.2017 kl. 23:10

Good news

Det blev väl just en så bra dag som väntat i vackra Helsingfors (med så mycket mera människor och längre avstånd).

Träff med vänner jag inte sett på länge, sol och värme.

Och goda nyheter:

Ingen tillväxt eller nya metastaser på över ett år så vi fortsätter som hittills. Medicinen har till och med fått cancern att vända tillbaka. Men ingen minskning i medicindos med tanke på vilket aggressivt monster som är vår motståndare. Medicinlarmet, som jag känner viss hatkärlek inför, ringer fortsättningsvis varje kväll.

Leena
Publicerad 15.06.2017 kl. 20:39

Dagens tips

Nu vet du vad du skall göra med dina avlagda jeans. Förstås!
Leena
Publicerad 14.06.2017 kl. 17:59

Uppradat i trädgården

Trädgården fungerar som vilken terapi som helst. Jag glömmer bort tid och rum där jag river upp långa härliga maskrosrötter en efter en, eller kupar brun fin mylla runt rötterna på potatisen. Och se så fint det blev. Inte objektivt kanske. Men vackert ändå på nåt sätt.

Ikväll fick också fåglarna känna sig överröstade av sju glada flickor som parkerat sina mopeder på vår gård. Chillar på piknikfiltar i solen och skriker gällt, för en spindel kanske?

Det trodde jag aldrig. Att det skulle stå en hel drös mopeder på vår gård. Och att jag skulle tycka att det var en bra sak.

Leena
Publicerad 13.06.2017 kl. 22:43

Känslan att kissa på sig

Ja, så är det snart dags igen. Tremånaderskontrollen. Idag var det lab med blodprover. Tre rör och en lång remiss med olika analyser. Inte så att jag skulle vara särskilt orolig, men lite upptar det mina tankar såhär när det snart är dags. Jag har mått fortsatt bra så jag skulle bli överraskad om det inte avspeglar sig i kontrollsvaret.

Numera ser jag på sätt och vis framemot besöken på cancerkliniken. Åtminstone såhär då det närmar sig. Både för att de är skönt att igen få bekräftat att monstret är under kontroll, men också bara för att det är ett nödvändigt ont, att få det överstökat, och känslan efteråt att det är minst tre månader till följande gång.

Inte så mycket för att sitta och vänta på sin tid till röntgen, dricka en halv liter ljummet vatten innan för kontrastens skull, att få kanylen instucken i armen och känslan då kontrastvätskan sprutas in: metallsmaken i munnen, värmen som vandrar ut i hela kroppen och till sist den autentiska känslan att kissa på sig.

Det som oroar mig mest (men ganska lite) just nu, är att min kropp inte orkar med den kraftiga medicineringen, som Afinitor trots allt är. Tänk om det blir så att jag p g a biverkningar inte längre kan fortsätta medicineringen och monstret kan återuppta sitt liv med full kraft?

Men som min psykolog har lärt mig. Det är inte värt att oroa sig i förhand utan man får hellre bearbeta saken efteråt om det visar sig finnas behov för det.

Så trots resans orsak, så ser jag fram emot en trevlig dag till Helsingfors. Framförallt den lilla fikastunden på cancerklinikens spartanska café efter besöket. Därifrån jag ska skicka några meddelanden och berätta att jag fått goda nyheter. Igen.

Leena
Publicerad 12.06.2017 kl. 16:54

Bästa ungen i terrängen

Redan efter dressyren låg hon tvåa och höll den placeringen till slut. Med bara 0,4 poängs skillnad till ettan. Att det blev en andra placering var skoj, men roligast och stoltast och gladast var jag över att vårt ekipage fick specialpriset (taitopalkinto) för bästa ridningen i terrängen i sin klass. Way to go!

 

Leena
Publicerad 11.06.2017 kl. 19:44

Det växer i gräset

Har upptäckt en hel massa gula botaniska tulpaner i trädgården. Eller det antar jag det är efter lite googlande. Mitt i gräsmattan växer de tillsammans med ännu fler frodiga maskrosor.

Och annat som växer i gräsmattan är alla trastungar. Man får verkligen se var man sätter sina fötter så man inte trampar på dem. För de är inte så duktiga på att flyga ännu. Märkte jag då jag bevittnade en som kraschlandade då den inte nådde ända upp över staketet. Men varför flyga över då man kan krypa under?

Leena
Publicerad 10.06.2017 kl. 11:06

Marknad i dimman

Det blev middag på torget ikväll på internationella stormarknaden som fortsätter ännu imorgon. Med hopp om lite mindre dimmigt väder om inte annat så för alla försäljare som stod där och huttrade i råkalla 13 grader. Bara en liten bit in i landet så är det full sol. Men vad gör man inte för att få bo nära det fina havet?

I avsaknad av smakportioner så blev det tre gafflar per portion istället så vi smakade förutom på finska vegetariska tortillas, också på tyska currykorvar, och thailändsk plockmat. Supergod klassisk inlagd gurka, vars pris påminde mig om att jag borde prova lägga in själv i höst. Och torkad vitlök som var förrädiskt stark. Och lömskt lockande var också alla kakor, fudge och bakverk. Franska choklad-wienerbröd köpte vi hem för en spottstyver. Inte lika goda som i Frankrike, men näst intill.

Skulle det inte vara för fälttävling imorgon så skulle jag kunna tänka mig favorit i repris. Fiskmarknaden som jag planerat missar vi imorgon, men fisk finns i sjön, så det är väl bara att hämta upp den?

Och vad vore en matmarknad utan blommor?

Leena
Publicerad 09.06.2017 kl. 22:30

Som på Strömsö

 

Cyklade iväg med min smutsiga korg fastspänd på pakethållaren och både fina röda fleecen och en regntät jacka för det annalkande regnets skull. Men inte en droppe regn har kommit, snarare en skön och varm sommarkväll med lika trevlig stämning.

Trädgårdskväll på Strömsö med plantloppis levererade. En hel hink med funkia, två grönkålsplantor till grönkålslasagne i höst, en bollviva att komplettera mina gullvivor med, och förgätmigej att förvilda sig i trädgården, fick jag hem på min cykel.

Och med snålskjuts fick jag med mig lite tips: att sy utekuddar av alla gamla trasmattor. Och fixa (svärfar kanske?) ett långbord att ställa ute på kvällssolsgräsmattan här hemma. För att ha alla sommarens grillkalas runt.

Och lite tröst också, för även på Strömsö finns det hyllor som liknar mina.

 

 

 

 

PS. Jag tackade nej till att vara med i programmet.

Leena
Publicerad 08.06.2017 kl. 22:01

Äntligen!

 

Äntligen äter jag frukost ute på trappen, fönster och dörr kan hållas öppna längre än för kort vädring och björktrasten lever familjeliv på gården. Mina övervintrade pelargoner har slagit ut i blom i köksfönstret och mina tjocka fårskinnstofflor får vila idag och jag är barfota!

Överväger att flytta mitt hemmakontor ut i skuggan i trädgårdens berså, men tvekar om min disciplin klarar det. Trastungar och trädgårdspyssel är alltför lockande. Men kanske jag gör ett försök i alla fall?

Leena
Publicerad 07.06.2017 kl. 10:30

Terränghoppning

Premiär för vår del på terrängbanan i Nykarleby. Grått väder med ihållande småregn. Den här gången glömde vi inget efter oss, med tidigare erfarenhet av glömska just här.

Waltersbacken är rätt brant både uppför (jag) och nerför (häst o ryttare).

Träning verkar ha gett resultat. Vallgraven gick utan problem. Trakehnern (på bild) gick fint också efter en första tvekan. Lycklig ryttare.

 

Leena
Publicerad 06.06.2017 kl. 16:56

Note to self

 

  • Hård vind tär lika mycket som sol, på plantor som övervintrat inomhus.
  • Skaffa festkläder med förlåtande resår i midjan, för vännerna är duktiga på festmat och god mat är oemotståndligt.
  • Undvik kissa i naturen om man (som jag) har svårigheter med att sitta på huk. Det händer så lätt olyckor.
  • Försommarljus kan kompensera kyliga juninätter med sin skönhet.

 

Till slut ett förtydligande till senaste inlägg; jag tror säkert att fisken räcker både till skarven och oss. Vi fick i alla fall både sik, abborre, lake och strömming i våra nät.

Leena
Publicerad 04.06.2017 kl. 20:29

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Hästliv

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar