Påskalammet

Publicerad 16.04.2017 kl. 15:24

Trots öppet vatten så får vi ännu vänta på sommarvärmen. Ute snöade det lika mycket som det regnade på julen då vi alla 21 igår åt middag tillsammans.

 

Leena
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?
Festlig fin dukning som vanligt då det är fest
TS16.04.17 kl. 21:31

Fantastisk läsning

Kunde en sån här solig varm och underbar höstdag skriva lite mer om höst i trädgården eller om en annan fågelutflykt jag gärna gjorde. Eller om hur härligt det är att bli bjuden på lunchsoppa och färska munkar hos sin mamma. Eller om kärleken till hästsporten. Eller varför inte ta favorit i repris om ungarnas deltagande i hemmets sysslor.

Men inser att det finns de som skriver så fantastiskt mycket bättre, som tex Johanna Holmström, ”Själarnas ö”. Läs den istället.

Leena
Publicerad 19.10.2017 kl. 15:14

En rufsig, vild och lycklig trädgård

Klart. Nu är det så gott som klart. Bara mina krukor som bor i källaren i vinter skall in ännu. Bara och bara; Afrikas blå lilja, stamrosen, hortensior och pelargoner, en hel del. Men de behöver jag hjälp med att baxa in. De gula björklöven är för vackra ännu där de ligger för att städas bort. Snart kan frost och snö få komma.

Vankade runt lite och planerade redan inför nästa vår. Resten av lönnen, som brutits i stormen måste ner, och där blir det rum för något fruktträd till kanske? Två av de mindre pilträden måste bort för vedboden som planerats. Den kommer att skymma grannens fulhörn bra. Bara vi får en eldstad först som vi skall förvara ved till. Och kvällssolsplatsen, där vill jag ha en grill, ett litet utekök och ombonat med växter runtom.

Som present till mig själv efter förra kontrollen köpte jag Hannu Sarenströms Trädgårdslycka. Hannu som fått mig att se att även en vissnad bukett kan vara vacker. Han säljer visserligen sin nuvarande gård på Kinnekulle, men boken är full av inspiration. Precis en sådan lite rufsig, barnslig och lycklig trädgård som hans vill jag också ha.

Ganska fint att ännu kunna plocka in av den mäktiga syrenhortensian.

Leena
Publicerad 17.10.2017 kl. 17:32

Inför ljusare tider

Trodde jag misstog mig på klockan i morse då den var halv åtta och det var helt mörkt ännu utanför. Jag som tycker det är så skönt att väckas av ljuset utanför vår sovrums gardinlösa fönster. Nu har det plötsligt gått väldigt fort att hamna här på jordens skuggsida.

Men som tröst så redan om två veckor (den 29.oktober) blir det vintertid och det blir ljusare på morgonen. Sedan är det knappt två månader till vintersolstånd (21.december) och vet ni då börjar det gå åt rätt håll igen. Ljusare varje dag! Och innan det skall vi hinna lysa upp med både Lucia och advent. Lite julstress någon? Butiker har redan adventsljus och julprydnader framme i sina sortiment.

Jag som ännu har lite trädgårdspyssel kvar innan det helt får gå och bli vinter, får väl lägga på ett kol.

Leena
Publicerad 16.10.2017 kl. 13:38

Skördefest

Nu har jag lärt mig nya saker, igen. Inte bara att min stresstålighet numera är under all kritik, men också att det är rätt utmanande att ordna mingelmat till en fest för 40 personer, som samma dag visade sig vara 50 personer, utan tillgång till ett riktigt kök med allt vad det innebär av kyl, kärl, disk, och utrustning invid lokalen.

Är du inför en sån här utmaning så kan jag här ge dig några oombedda men gratis råd, eller egentligen bara ett:

Ha folk som ställer upp i din närhet så funkar det ändå. Extra händer runt dig som har överseende med att du glömmer saker, stressar i onödan, inte äter i tid vilket ökar adrenalinnivåerna och inte har den koll som du tänker att du skall ha.

Vi tillsammans lyckades med att få in den vackra höststämningen och det blev en slags skördefest som liknade festföremålet. Maten räckte mer än väl, vilket annars är ett nedärvt skräckscenario från min mormor, som genomlevde krigstider.

Nästa gång gör jag annorlunda. Kanske.

Leena
Publicerad 14.10.2017 kl. 12:46

Utmaningen

 

-Jag skulle vilja ha en hund säger sonen, igen.  Nu har vi en inhägnad tillräckligt stor trädgård, kort skolväg och sonen är lite äldre och mognare. Men vem tar hand om hunden då vi inte är hemma? Vem går ut med hunden i ur och skur även då skolan börjar 8.15? Vem hinner leka med den efter skolan och ta en promenad innan läggdags? Hur går det då vi skall segla eller åka på resa? Eller vara på holmen där alla fåglarna häckar? Kan våra allergiska vänner nånsin komma på besök då längre?

Vi kommer överens om en utmaning. En vecka då sonen stiger upp en kvart tidigare för att hinna ut med hunden innan skolan. Samma gäller eftermiddag och kväll. Ut oavsett väder.

Första kvällen det kommer på tal, ångrar han sig. Så mycket vill han nog inte ha hunden att han skulle orka stiga upp nästa morgon. Mornar är för honom lika tunga som för mig.

Nästa dag kommer han igen. Han kan ju inte ge upp så här lätt. Så han kliver upp i god tid. Klär på sig och traskar ut. Istället för att rasta en imaginär hund så plockar han in utemöblerna. Hunden får ju vara ute med sällskap åtminstone. Bra start tycker jag.

På kvällen är det dags för konsert. Storasyster som redan nu är trött på hunden, som inte ens finns, stannar motvilligt hemma med den. Efter konserten tar jag stavarna, sonen det imaginära kopplet och går några varv runt kvarteret. Genom parken för hundens skull. Funderandes på hurdan bädd den skall ha, var den skall ligga, vem av familj och vänner som kan sköta den då vi inte kan, hur ofta och vad den skall äta och om det är agility eller kantarellsök vi skall satsa på.

Oavsett om hunden flyttar in hos oss eller inte så har det redan varit en rolig lek. Bara det att vi lämnat skärmarna hemma och kommit oss ut i mörkret på tumanhand.

Leena
Publicerad 11.10.2017 kl. 17:43

Söderfjärdens fågelliv

Kom oss iväg till Söderfjärden, äntligen. Fälten sträcker sig åt alla håll i gulskiftande toner och runt omkring åkrarna stiger kanterna på kratern. Visst är det fint med alla färgerna nu! Fast det får man inte säga högt längre så dotter hör, för vi lär inte säga annat.

Tranorna var fortfarande kvar. Massor. Också oändligt många svanar med sina gråa stora årsungar. Förundras över de där stora urdjuren som är så annorlunda men ändå lever helt bredvid oss. Tänk bara att kunna flyga!

Även Meteorias lilla besökscenter var en positiv överraskning. Åtminstone utanpå, för det var stängt såhär en söndagskväll vid skymningstid. Påminde mig lite om Amerika och utvandrarna. Skulle inte blivit förvånad om jag sett Kristina från Duvemåla sittandes på trappen. Fast jo, jätteöverraskad skulle jag blivit. Men lite den känslan av någon anledning.

Har ni bara möjlighet så åk förbi och känn på stämningen. Till och med min man som vuxit upp lite för nära för att egentligen uppskatta skönheten, tyckte det var häftigt. Även i snålblåsten och fukten.

 

 

Leena
Publicerad 10.10.2017 kl. 10:33

Hela Svenskfinlands canceransikte?

 

Har blivit mycket cancersnack på sistone. Men så är det ju rosa bandet månad också. Ibland tänker jag att det blir lite för mycket. Cancern är ju sist och slutligen en sån liten del av mitt liv nu längre. Eller åtminstone vill jag det.

Någon gång har det slagit mig att det här är rätt absurt, att ge cancern ett ansikte. Förr var jag ”hon med det lockiga håret”. Eller bara ”hon med håret”.  Medicinerna (och åldern?) har ändrat på det, så mitt hår är numera rätt rakt. Så nu kanske det blir ”hon som har cancer” istället? Tänker på alla dessa som drabbas och som väljer att hålla det hemligt bara för att inte bli stämplade som sjuka. Den där skillnaden mellan att ha cancer och att vara cancer.

Men å andra sidan försöker jag verkligen visa att ett liv med cancer inte behöver vara så annorlunda. Lite klokare har jag blivit tror jag. Fått mera empati för andra. Uppskattar och är mer tacksam för allt det jag har. Tar inte på samma sätt allt för givet längre. Klyschor kanske, men för mig är det verklighet.

Så att vara ett canceransikte kanske inte är så tokigt, om det är så att mitt ansikte gör cancern mindre skrämmande och inger hopp till både drabbade och anhöriga.

Leena
Publicerad 08.10.2017 kl. 15:16

Rosa bandet grönsaker

Efter ett år i Vasa lyckades vi äntligen ta oss till Kodials gårdsbutik som säljer kravodlade grönsaker.

Hade köpt deras morötter i butik tidigare och de är bara de godaste. Nu blev det dessutom lite kålrot och rödbeta som vi skall steka till lammet imorgon. Men det bästa var fänkålen som hon skördade åt oss direkt ur landet. Kände knappt igen den med sina stora plymer av dilliknande blad och alltihopa kan användas. Lär inte vara så svårodlad heller. Den skall vi ha till siken som vi fiskade på Gåsgrund senast. Siken tinar nu sakteligen i kylskåpet och fänkålen steker och kokar jag ihop ikväll med lite vätska, vinäger och oliver till ett supergott tillbehör.

Om du inte har möjlighet att handla direkt från gård så kan du väl passa på att ladda hem lite rosa bandet grönsaker. Såg att det finns bl a fiskbiffar och kravtomater med i rosa bandet kampanjen i år som är i full gång nu. Eller rosor om man vill unna sig lite lyx.

Kodial deltar också i Rekoringen här i Vasa. Kunde kanske tro att detta var ett samarbete, men inte.

 

Leena
Publicerad 07.10.2017 kl. 13:27

Lilla cancerskolan, tredje och sista delen.

 

Eller åtminstone sista episoden för nu.

På tåget igen. Efter en på sitt sätt intensiv dag.

Beslöt att vara hurtig och promenerade de dryga tre km till sjukhuset. Ylletröjan och ryggsäcken gjorde det till en rätt svettig promenad och stopet med vatten innan undersökningen var inget problem idag. I omklädningen ångrade jag däremot att jag inte tagit med det ombyte jag övervägde i morse.

Röntgenundersökningen med kontrast gick även det som en dans. Där tror jag att både avslappningsövningarna på gympan och er peppning (på fb och annanstans) hade sin beskärda del. (Kanske lite också för att jag bad dem spruta kontrasten långsamt så det inte svider.)

Min onkolog var sen som vanligt. Jag hann jaga upp mig en hel del under den extra halvtimme jag väntade, men också tala med en kvinna som levt med sin njurcancer redan i nio år. Det ni. Något att ta efter.

Sedan fick jag positiva besked. Och jag kunde andas igen. Cancern är fortfarande under kontroll och medicineringen fortsätter som tidigare. Lite biverkningar kan skönjas, men det lovade min onkolog ta hand om, den dag det behövs. Så det blir lite tätare kontroller nu pga det.

Träffade också min vän röntgenläkaren vilket jag är glad över. Plus bonus var cafésällskap med en god vän nu ikväll. Kronan på verket.

 

Tidigare delar i serien:

Lilla cancerskolan, del 1

Lilla cancerskolan, del 2

Leena
Publicerad 05.10.2017 kl. 21:40

Lilla cancerskolan online

Idag får du vara med där det händer.

Sitter nu på tåget, har slumrat till mellan Parkano och Tammerfors, har ätit min medhavda frukost och konstaterat att vår råa lingonsaft verkligen har äkta smak av lingon.

Dagens utmaning är att inte känna sig alltför hungrig fast min röntgentid är vid lunchtid och jag måste vara oäten två timmar innan det. Så du ser. Det kanske jag klarar?

Har nu tid att bli lite spänd och nervös inför dagen. Utan egentlig orsak. Har lite småkänningar i magen av nervositet och sån där svaghetskänsla som jag får i benen då jag tycker nånting blir lite läskigt. Kommer ihåg undersökningar då den intravenösa kontrastvätskan svidit så att jag haft lust att skrika högt. Men så högt finns väl inte att de bakom glaset skulle höra tror jag. Och obehagskänslan då man känner den där metallsmaken i munnen och känslan av att kissa på sig. Inget jag ser framemot. Som tur är det snabbt överstökat.

Hoppas nu att min vän röntgenläkaren är på jobb idag. Kanske hon hinner säga hej?

Leena
Publicerad 05.10.2017 kl. 10:12

Höst i trädgården

Inspirerad av alla trädgårdsentusiaster så hittade jag också några överlevare ute i trädgården idag.

Den här stjärnflockan har fått flytta till Vasa ända från Sverige och har fått en lite mörkare kompis i höst (tack Eva!). Får se om de två kommer att komma överens i framtiden?

Grönkålen har bara varit så tacksam och god, trots att den fått trängas bland squashen. Den vill vi ha nästa år också.

Får jag presentera; det här är sköldpaddsört. En ny bekantskap för mig som redan fanns på gården då vi flyttade hit ifjol. Den är inte så vanlig vad jag vet, men jag lärde mig namnet på den då jag råkade se den bland gamla perenner i en rabatt på Strömsö. Den är rolig tycker jag.

Syrenhortensian blommar fortfarande. Den som står lite skuggigare är nästan lite knoppig ännu. En riktig räddare så här på höstkvisten.

Och min Afrikas blå stjärna står ännu i full blom. Parasollet och trädgårdsmöblerna borde väl plockas in under tak, men det känns så definitivt, och så ser det mycket mer hemtrevligt ut med lite möbler ute. Om jag känner oss rätt så gräver vi väl fram dem ur snön så småningom.

Leena
Publicerad 04.10.2017 kl. 20:55

Lilla cancerskolan

 

Dags för tremånaderskontroll, som faktiskt är en fyramånaderskontroll.

Så igår var det blodprovstagning. Tre rör. Generella infektionsvärden, lever och njurvärden kollas upp. Bland annat. Och så mina kolesterolvärden och sköldkörtelfunktionen som min cancermedicin påverkar. För att se om den korrigerande medicineringen ligger på rätt nivå. Det här kan jag göra hemma i Vasa. På cykelturs avstånd.

Sen är det bara att vänta. Det här är vanligtvis den jobbigaste tiden för alla cancerkroniker. Att vänta på resultat.

Jag är lyckligt lottad nu och har haft grymt flyt med min senaste cancermedicin. Det senaste ett-och-ett-halvt året har jag mått jättebra och medicinen har haft bra effekt. Så jag oroar mig inte nu. Såpass chill är jag att jag skall åka ensam ner på kontrollen på torsdagen. Där blir det dags för ct-röntgen och träff med min onkolog. Ja, precis så bortskämd är jag så jag får träffa onkologen samma dag som jag varit på röntgen. Det är en lyx för oss som bor lite längre bort. Det vanliga protokollet är att röntgen tas ca en vecka innan läkarbesöket. Så det blir inte mycket vänta tid för mig. Skönt. Sedan ser jag framemot en ny lång bra period igen tills nästa gång.

Tills dess.
Leena
Publicerad 03.10.2017 kl. 22:23

Så börjar en ny vecka igen

 

Veckoslutet har gått med en sån fart att jag knappt ens hunnit med att vattna igenom orkidéerna som hör till helgrutinerna. Har däremot hunnit med både Gåsgrundsövernattningsutflykt, bastubad i mörkret, hopptävling, saftkokning och pizzabak. Känns nästan som om vi lever i maj med tanke på tempot. Funnits mycket fint att fotografera, men kameran har vilat. För att ta en titt på vackra fotografier från en vacker österbottnisk höstträdgård så klicka in här.

Ha en bra vecka!

Leena
Publicerad 02.10.2017 kl. 10:34

Du räddade min dag

Fick ett meddelande idag. Av en obekant person, men ändå en person som jag redan tycker jag känner lite. Hon räddade min dag, kanske hela veckan.

Jag har varit lite gnällig då min man varit bortrest och jag tycker det är för mycket här hemma som jag inte hunnit med. Tvätt, disk, städning och jobb.  Även sånt jag gillar som bär och trädgård har känts för mycket nu. Eller snarare det att jag inte känt att jag kunnat prioritera det, då andra saker blivit lidande. Sådär som det kan vara ibland. Kanske lite för lite sömn (dvs kanske bara sju timmar istället för mina nio som jag helst vill ha) som gör att jag inte tyckt att jag orkar med.

Skrivandet och bloggandet ger oftast tillfredsställelse, men t o m där har jag nu känt att det ändå inte är någon som bryr sig, så varför skulle jag sätta så mycket av min tid på det? Att det skulle vara bättre att jag prioriterade min tid på bättre eller åtminstone andra saker. Saker som ger resultat. Saker som gör skillnad.

Så du kom i nödens tid. Har sagt någon gång då jag började skriva, att om jag kan vara till hjälp och stöd för bara en enda person så är det värt det. Du är värd det.

 PS. Ännu blommar rosorna.

Leena
Publicerad 29.09.2017 kl. 11:12

Att jobba, slita, falla och resa sig igen

Nu börjar det kännas som om hösten på riktigt anlänt då konsert och teatersäsongen korkats för min del. Det var en festlig början med Kronprinsessan Victoria på operan och igår hoppade jag lyckligen in som stand in för min bror och tittade på Ingvar - en musikalisk möbelsaga på Wasa teater. Det var grejer det. På något sätt lite revymässigt stuk, men proffsigt, välsjunget och dansat. Och eftersom sagor alltid har ett moraliskt budskap så kunde möbelsagan lära en att för att nå någonstans så måste man jobba hårt. Mycket hårt. Att lyckas handlar nog mer sällan om en slump, som det oftast målas upp i media, utan hårt slit. Dessutom att våga och orka resa sig igen då man fallit. Det gjorde Ingvar. Och han lyckades. Imponerande. Det finns väl ingen tvekan om det?

Men för oss vanliga (fast det inte lär finnas någon så vanlig som Ingvar), som inte vill skippa (som Ingvar verkar ha gjort) allt det där som ger livet extra guldkant, som att gå på teater och opera, vi får väl sänka målen lite. Kanske inte nödvändigt med ett ytterligare IKEA?

Så mitt mål idag är att få lite hjälp och tips av min fysioterapeut, träna och tänja, och kanske ännu någon dag komma ut på den där långa hajken som jag drömmer om.

Leena
Publicerad 28.09.2017 kl. 14:00

Inga barnbarn

Det blev ett (för?) långt inlägg igår, men vill bara förtydliga mig. Jag önskar mig inga barnbarn ännu på länge. Det var bara ett sätt att visa på en framtidstro långt fram i tiden. Så sakta i backarna.
Leena
Publicerad 27.09.2017 kl. 15:51

Innan jag dör

Den här bucketlistan som jag hittat på sevendays känns inte längre så relevant som för sisådär tre år sedan, men jag har hunnit tänka en hel del kring temat, skall jag medge.

Varsågod, här kommer min första blogglista:

Innan jag dör:

    Hit vill jag resa: Till Japan för att se körsbärsträden blomma, men efter snack med psykolog insåg jag att eftersom pengarna inte räcker till exotiska resmål, så kan man också uppleva körsbärsblom t ex i den Japan-inspirerade parken i Kasberget i Helsingfors. Samma gäller cykeltur i Skåne på våren då äppelträden blommar. Äppelodlingar finns också på närmare håll. Och elcykel.

    Det här vill jag äta: God mat varje dag. Hemodlat, självplockat, egenhändigt fiskat. Och laktosfri mjölkchoklad. Framförallt hoppas jag att jag får behålla min aptit ända tills jag dör.

    En artist jag vill se live: Svår fråga, har ju redan sett KAJ...

    Det här vill jag uppleva: Vill uppleva barnen bli vuxna och se dem klara sig på egen hand. Önskar också att jag ännu får uppleva många gemensamma äventyr med familjen, kanske bröllop, eventuellt barnbarn. Vill också få uppleva ett liv på tumanhand som vi med jämna mellanrum fantiserat om och längtat efter sedan barnen var små.

    Ett språk jag vill lära mig: Imponerad av folk som kan teckenspråk. Det skulle vara häftigt att kunna, sådär flytande. Och kunna ta till som hemligt språk.

    En sport jag vill prova på: Är nog för feg för att prova några extremsporter. Skulle vilja vandra igen. Långt.

    Här vill jag bo: Just nu vill jag gärna bo kvar i Vasa. Men om det av någon orsak blir aktuellt med annan ort så är jag anpassningsbar. Mitt hem är var min familj är.

    Den här boken vill jag läsa: Finns så mycket bra böcker. Kanske en ny bok av Ann-Louise Bertell?

    En kraftansträngning jag vill klara av: Gärna en flerdagars långvandring i fjällnatur.

    En utmaning jag ska klara: Det ovanstående kunde vara tillräckligt utmanande numera.

    Ett äventyr som jag vill vara med om: Många, många fler äventyr med familjen till sjöss och på land. Eller var det nu kan vara.

    Det här vill jag äga: Jobbar med mig själv främst så att jag skulle äga färre saker. Ville ha en egen häst och i samma veva som min cancer blev diagnosticerad så köpte vi vår första häst. Men förutom det kanske en kompletterande elektrisk grästrimmer? Eller ett par teleskopvandringsstavar?

    Ett jobb jag vill prova på: Har under mitt liv funderat både på landskapsarkitekt och barnmorska. Knappast aktuellt.

    Ett mål med min hälsa: Att hålla cancern under kontroll länge, länge.

    En person jag vill träffa: Har någon gång funderat med en matematiskt mer begåvad person än jag, hur många personer man kunde hinna träffa under sin livstid. Det var sist och slutligen en mycket liten bråkdel av jordens befolkning. Så de viktigaste personer jag vill träffa är mina vänner och kanske några nya. För blyg för att träffa kändisar. Men skulle gärna ha träffat min morfar.

    En restaurang jag vill äta på: Har drömt om att åka på matresa och äta på olika Michelinkrogar ute i världen. (Det här borde väl läggas till i resmålen?) Men den matturnén får bli sen då när bloggen är så stor att samarbetspartners skickar mig runt världen för att recensera maten.

    En känsla jag vill få känna: Det skulle kanske vara att kunna springa och hoppa igen då, utan att det känns.

    Det här vill jag skapa: Jag gillar att skapa i det lilla, så småningom, sakta mak, en liten oas i vår trädgård.

 

Leena
Publicerad 26.09.2017 kl. 20:46

Superfood

Lingonen var bara att skörda. Så länge plockaren höll ihop. Sen blev det lite mer mindful approach då jag fick känna på de solvarma bären mellan fingrarna.

Precis då vi pratade om att vi inte sett havsörnen så dök den upp i all sin majestät.

Idag skall råsaftfabriken startas. Lingonen stöts och blandas med hett vatten och citronklyftor. Sedan står den svalt i två dygn innan den silas av och blandas med lite socker. Världens godaste. Och funkar istället för fruktjuice till frukost tycker vi. Eller närsomhelst på dygnet egentligen.

Jag känner mig rik. Frysen börjar vara fylld nu med superfood. Bär av alla sorter. Under vintern smakar de extra gott då vi minns var och när de plockats. En solig söndag i september, då vattnet var lugnt, fåglarna hade flyttat och själen vilade.

 

Leena
Publicerad 25.09.2017 kl. 07:22

Hyggehelg

 

Ut till holmen på platt vatten. Ingen fisk. Ännu. Bastun väntar. Lingonen tar vi imorgon.

Trevlig helg allesammans!

Leena
Publicerad 23.09.2017 kl. 19:16

Som i utlandet

På väg hemåt efter en hel vecka utomlands som det känns. Egentligen är det vår gamla hemstad som jag tittat på ur ny eller åtminstone annan vinkel.

Utlandskänslan har kommit av att handla i främmande affär (Alepa finns inte i Vasa), det växer olivträd (med oliver!) utanför affären, har spanat på husfasader vilket man särskilt gör då man är ny i stan och det har blivit väldigt många restaurangbesök. Sista dagen valde dottern att hellre äta rester hemma.

Kan berätta att jag inte saknar det projekt det är att ta sig runt i stan. Oj, vad mycket tid över vi har i Vasa då man på nolltid tar sig från ställe till ställe. Jag saknar inte heller hissar med urinlukt, kräkslukt i metro eller lukten från otvättade människor. Nu låter jag som jag vore gravid, med luktfobier. (Kan det vara medicinerna månne? Dess biverkningslista är så lång så det finns inte något jag inte kan skylla den för.)

Men det jag kommer att sakna är vännerna. Så välkomna till Vasa. Lunch, middag, kvällste och frukost blir så mycket bättre tillsammans. Hoppas vi ses snart igen!

 

 

Leena
Publicerad 22.09.2017 kl. 19:27

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Hästliv

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

 

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar