Passligt?

Publicerad 06.01.2014 kl. 22:26

"I finlandssvenskan ersätter vi ofta lagom med passlig: vattnet var passligt varmt, klänningen var passlig åt henne. Här är det dock bättre att använda lagom. I fraser som Har du någon passlig bild att lägga på din hemsida? kan man istället för passlig använda lämplig. Särskilt i betydelsen olämplig bör opasslig undvikas eftersom det egentligen syftar på någon som inte är riktigt frisk."

Skriver Institutet för de inhemska språken. Vi lämnar inga opasslighetsgarantier här. Vi bara skriver. Och fotograferar. Förhoppningsvis jättemycket.

Fritjof
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?

Återanvändning av stort o smått

Läste i tidningen (HS kuukausiliite) för ett tag sedan om den första ansiktstransplantationen som genomförts i Finland. Imponerande läsning. Flera kirurger som planerat och utför ett overkligt avancerad operation som dessutom verkar ha flytit på enligt plan. Imponeras storligen. Funderar medan jag läser på om det skulle varit roligt att vara en sådan. Alltså kirurg som utför så avancerade grejer. Vilket skulle varit det mest utmanande, lättaste eller svåraste? Helt säkert måste det ändå vara roligare att  sy fast det på mottagaren än att operera loss det från donatorn? Glad att det finns såna duktiga personer, som både vill och kan hålla på med sådanan saker. Funderar också om min enda njure får bekymmer, skulle jag få en ny njure transplanterad då? Jag duger knappast längre som mottagare med mina metastaser här o där? Men dialys kanske ändå inte är ett så dyrt alternativ om jag skulle ha sån otur? Skulle det vara värt för samhället att satsa på mig då? Här sätter jag stopp på mina tankar. Återgår til ansiktstransplantationen. Återanvändning i stor skala.  Kanske ändå inget för mig. Återanvänder på min nivå. Har virkat en matta av gamla trikåtröjor. Det ger ungerfär lika mycket tillfredsställelse för mig som kirurgerna får från sitt uppdrag. Tror jag. Resultatet är inte på liv och död. I mitt fall. Men glädjen är stor. Kanske lika stor som för kirurgerna?

 

Leena
Publicerad 23.04.2016 kl. 16:10

Glädjen av att kunna cykla

Idag har jag både cyklat till jobbet och promenerat med mellandottern. Igår tog jag också en promenad. Då fick jag med mig sonen på cykel.  Vi påminde oss om gången för flera år sedan då han hade ny crosscykel (jag fick kalla den så) och ville träna cykla på små stigar med mycket sten på. Jag skulle filma. Råkade se filmerna nyligen då jag rensade. Det såg inte så spektakulärt ut längre. Men då var det en stor grej. Och en stolt pojke. Igår hade han sin landsvägscykel som crosscykeln numera är utbytt till.  Den var lite mer utmanande på spången och stigarna vi gick på. Men den går fort. Fortare än min elcykel på platten och i nerförsbackarna. Men uppåt slår jag de flesta med min elcykel. Den är bara bäst. Jag cyklar till jobbet igen. Är uppe i 250 km denna säsong. Och 21.4 km/timmen i snitt just nu! Inte illa tycker jag själv med min lägsta svacka efter operationen för drygt ett år sedan i färskt minne.  Då var metastaserna i bäckenet så pass stora att det inte gick att cykla. Knappt att gå.  Under den hala perioden under vintern fick jag använda kryckor för att hållas på benen. Sprickan i benet gjorde att det var en överhängande risk att jag skulle få en fraktur om jag ramlade.  Strålning och medicinering har tagit bort smärtan och värken. Och dessutom minskat lite på storleken. Det är som ett under. Efter att fått bedömningen både en och flera gånger att det inte finns något att göra, då känns det som ett under. Att kunna cykla. Eller promenera med sin son och dotter. Raskt framåt. Småprata. Minnas tillsammans. Uppleva ljuset igen. Våren som kommer.  

Leena
Publicerad 18.04.2016 kl. 23:05

Det bidde i alla fall en bra resa

Hästarna kanske kommer stå kvar men förra helgens spaningsresa kommer vi minnas. Mest för människorna: Rasse, Lotte, Niina, tack! Men också lite för fina Vejbystrand. Det Skåne jag länge tänkt på som en variant av Danmarks svartplogade dysteråkrar, där de anställda står vid horisonten och gräver ner feta husbondens oönskade familjehemligheter medan kråkorna kraxar i det begynnande mörkret, tog revansch och ownade ut mig.

Fritjof
Publicerad 17.04.2016 kl. 11:33

Finaste vårdagen

Finaste vårdagen. Här inne skiner inte solen lika mycket som på resten av sociala-media-världen den här eftermiddagen men på sunkiga mässrestaurangen i Böle är det just nu helt bäst. Platypussen är i sjön och körd runt Jollas till Kråkudden. Pressenningen och täckställningen har kommit ner från Allegretto, som också fått bottenfärgen uppfräschad. Rundverandan på framsidan är foccacia-invigd och Leena har nytt personligt rekord på snittfarten på elcykeln. Och om fem minuter kommer hon ut från hantverksmässan eller vad det heter och jag kan stänga ner skärmen och vi kan cykla iväg. Typ nu.

Fritjof
Publicerad 16.04.2016 kl. 17:21

Passlig eller opasslig?

Råkade stöta på denna. Bloggen. Sådär två år senare. Mycket har hänt, samtidigt som tiden tidvis stått still. För oss som familj men kanske mest för mig. Enligt definitionen så är ju opasslig kanske just nu det som jag är. Jag är inte frisk. Fast ändå så frisk jag kan bli just nu. Monstret heter njurcancer och det invaderade mitt och våra liv i augusti 2014. Eller redan långt innan det. Men vi visste inte det då. Ännu.  

Har känt ett behov av att skriva. Men också att allting skulle vara som förr. Vet inte hur det blir. Varken med skrivandet eller livet. Men vem vet? Jag hade en framtidsplan. Men nu känns den som en utopi. Så långt kommer jag aldrig. Fast vem vet? Nu är jag ändå så mycket längre än jag trodde för ett och ett halvt år sedan. Kanske, kanske. För idag känner jag mig mycket mera passlig än opasslig.

Leena
Publicerad 14.04.2016 kl. 17:34

Sportlov i Hemavan

Ett kärt återseende för oss efter 16 år! Mycket var sig likt. Målet var att visa riktiga fjäll för barnen. På telemarksidor. Och det fick de se. Men inte nog med det. Hela paketet blev det med järvar, norrsken, älgar och krafsande renar. Därtill perfekt manchester i pisten till sen eftermiddag, lössnödagar och solig topptur.

 

 

Leena
Publicerad 13.03.2014 kl. 16:32

Tallinn

Tre av fem i familjen gungade på gigantiska vågor till Tallinn en väldigt blåsig hösthelg. Upplevde god mat, vackra vyer, intressanta miljöer, Lennu Saddam med nyöppnad Titanic utställning, stickade tröjor och garn av alla de slag. Till både lust och leda.

Kontrasternas stad

Marknadsstämning

Lutande torn

 

Det bästa på Lennu Saddam var de radiostyrda båtarna tyckte en av oss.

Min Leonardo och jag gillade Titanic mest.

Tere tulemast tagasi!

Leena
Publicerad 03.02.2014 kl. 19:13

Talented

Tidig lördagmorgon. Gröt och äppelmos. Ett stort antal lager kläder.
Hästen står fortfarande och äter sitt morgonhö då vi borstar av på varsin sida. Lyfter hovar. Sadlar och tränsar. Bara då vi spänner sadelgjorden protesterar Hemulen och smäller några Sandhamnskulor i boxväggen. Arton tjejer skall visa vad de går för i manegen. Spänningen och nervositeten är påtaglig. En ny ridlärare som har ett ruskigt rykte och hennes sekreterare för dagen schasar ut oss föräldrar som snopet får vänta utanför. Ryttarna byter av varandra i förväg bestämda turer. Sedan väntar vi.

Tills listan hängs upp. 

Hon är med! Hon är talented!

mamman
Publicerad 25.01.2014 kl. 19:03
346290_t.jpg

En helt vanlig dag

En dag, vilken som helst och plötsligt ligger de där. Mitt på golvet. I bredd. viftande på diverse olika sätt, men ffa skrattar de. Dom jag redan trodde var stora. 

Mycket förvånande, rätt fascinerande men främst av allt roligt. Tyckte i alla fall de tre inblandade. Och jag. Fortfarande.

 

 

Människomamman
Publicerad 22.01.2014 kl. 22:22

Kvällshockey på Finnträsket

Vi går dit genom skogen.Trehundra meter i mörkret, ungefär. Skridskorna i tygkassar på klubborna, elva grader kallt, stjärnklart. Tio år eller 44, det är inte så stor skillnad när vi sitter på bänken och fryser om fingrarna när vi byter om. Snöskyfflad halvdålig is, strålkastare, två små tjejer som snackskrinnande glider runt och så jag och Albert och varsin puck och allt blir enkelt och nostalgiskt på ett helt osentimentalt vis. Högerskridskon är ovass. Det är sand i isen på några ställen. Vi hackar puck i kantdrivorna när vi missar en passning. Jag slår en puck rakt in i småbarnens pulka. Albert vinner puck-curlingmatchen.

Snubblar hem genom skogen sedan. Dricker kakao. Lyssnar på tre olika versioner av inledningar av Matteuspassionen. Kollar inte mailen. Inte Facebook. Inte Wilma. Det är tisdagkväll. Kanske vi är lite hockeygossar. Men det är helt okej.

Fritjof
Publicerad 21.01.2014 kl. 21:39
345619_t.jpg

Pappa, vad kostar en snökanon?

Pappa, vad kostar en snökanon? Vet inte, sade jag. Så dyra kan de inte vara, det finns ju så många i fjällen, sade Albert. Vi har inte tryckvatten här så det räcker, sade jag. Jåådå, sade han, och pekade på trädgårdsslangen. 

Är det någon som vill sälja en bättre begagnad snökanon så hör av er. Till dess skrapar vi lössnön. Och tar fantastiska bilder. Som ni ser.

Fritjof
Publicerad 17.01.2014 kl. 15:56

Båten

Vet ni att båten på bilden är vår.
Nu ligger hon på varvet. Inpaketerad som ett spädbarn. Fast allt är kallt. Mycket kallt. Och mörkt. Frosten biter i sidorna. Det knäpper sakta i skrovet. Presenningen frasar lätt i vinden. Hon längtar. Efter vår. Efter värme och ljuset att återvända.
Eller är det bara jag?

Leena
Publicerad 15.01.2014 kl. 08:12

Läxor, läxor tralala

Just nu känns det som att jag har mycket läxor. Visserligen är den egentliga mängden inte alls relevant för hur man känner gällande saken, men det känns som att jag skulle ha mycket.

Har nyss skrivit om en hel uppsats, en "spänningstext", som efter läsning av familjen fick kritiken "Helt bra, men int alls spännande o man fattar inget". Well. Yes! Så jag skrev om hela texten och nu har jag inte vågat visa den. Kanske "Lite bättre, för nu förstår man lite mer, men den är inte spännande". Jag får hitta något som är jättebra med den och inte tänka på att alla andras texter är tre gånger så långa, skrivna på dator och jättejättespännande.

Sen kan jag gå till lektionen och titta på en fågel som alltid sitter tvärs över gatan på en skylt där det står Kino fast det inte finns någon där, vad jag vet, i 75 minuter. Det brukar vara trevligt.

Ellen
Publicerad 14.01.2014 kl. 20:23
345219_t.jpg

Tisdagssnack

Tisdagssnack om män i lycra och Guggenheim - två betydande expertområden för interaktionsinriktade pedagoger - finns nu på Morgonöppets hemsida. Läs och lyssna här!
Fritjof
Publicerad 14.01.2014 kl. 12:20
345145_t.jpg

Du bist Elias!

Lillkusinen, Elias Erik Sanfrid, är nu officiellt på banan, efter finfint dop i Kristinestad.

Fritjof
Publicerad 13.01.2014 kl. 19:33

Lärarubildningsdebatten rullar

Efter att vårt idépapper om tvåspråkig lärarutbildning kommit till Hbl blåste det friskt i ankdammens utbildningsvik. Min telefon ringde lite över sex på morgonen i Oslo, för en intervju med Yle. I Hbl var Gunilla Holm intervjuad. Det blev webb-tv, och på sociala medier rullade våra förslag runt.

Det hela handlar om att vi skulle vilja försöka med tvåspråkig lärarutbildning, där lärarna (kanske 40 klasslärare per år, från början hälften finska hälftens svenska) skulle lära sig undervisa i, för och genom flera språk. En ganska bra idé, tycker jag. Och många andra. Men långt ifrån alla, särskilt inte i Vasa, där Pedagogiska Fakulteten helt i onödan har dåligt självförtroende och inte tycks kunna se allt de uppnått och uppnår.

Fortsättning följer. Kanske inte här. Men i morgondagens ledare i Hbl, tror jag.

Fritjof
Publicerad 13.01.2014 kl. 18:58

Grusad kolumn

Samma dag som lärarutbildningsförslaget slog ner i Hbl (tre sidor tidning för ett förslag som är två och en halv sida visar hur het frågan är) så hade jag en kolumn i tidningen. Den var inte särskilt fantastisk från början heller, och nu kom den helt i skuggan av annat viktigare. Men här är den  i alla fall: grusade nyårslöften.

Fritjof
Publicerad 13.01.2014 kl. 18:51

En vanlig dag

Jag steg upp lite försent på morgonen. Hittade inte mina nycklar när jag skulle åka.

Hann i tid till skolan, med nöd och näppe, vaknade passligt till lunch. Åt mycket mat, gjorde läxor femton minuter innan de skulle lämnas in, var nästan vaken en lektion. Lektionen efter var jag redan för trött för att orka fokusera seriöst så då satt jag mest längst bak och pratade.

Efter det, pluggade tyska på läxläsning i skolan, tog bussen hem, åt mellanmål, allmänslöade lite, åt middag, och nu, nu ska jag chilla lite till.

 

Det var en så vanlig dag att Albert trodde det var onsdag.

Ellen
Publicerad 13.01.2014 kl. 18:39

God natt

Igår kväll satte vi oss i bilen. Fyra timmar senare vaknade jag utanför mormor och morfars hus. Jag hade inte vaknat en enda gång på vägen. Jag vaknade inte ens till när vi svängde in på deras lilla väg eller något, jag vaknade när bilen stod stilla, när motorerna hade stannat.

Det har nog aldrig hänt tidigare, att jag skulle ha sovit så djupt i bilen. Men på senare tid har jag blivit något av en supersovare.

När jag steg ur bilen gick jag in och la mig i min säng, en kökssoffa av något slag där huvudet tar i ena ändan och fötterna i andra, men trots en kort soffa så vaknade jag sju-åtta timmar senare, halv nio.

Och nu, två timmar senare har jag redan hunnit klä på mig och ätit frukost och gått i duschen.

Ellen
Publicerad 11.01.2014 kl. 10:34

I bilen

Som sagt i bilen. På väg till ett dop. So fun. Borde snöa jättemycket. Gör inte det. Därför är det bra att vi inte är hemma. Varför?Jag vet inte varför? Kommer somna snart. Borde kanske sova nu. Har nästan läst klart en bok. Sen har jag ännu en annan bok som Anni säger att jag måste läsa.
Albert
Publicerad 10.01.2014 kl. 21:15