Fredagsmys

Sitter i en kyrksal som luktar mögel och de levande ljusen syns knappt i det klara kvällsljuset. Det är elevkonsert igen.

Musiken var vi minst sagt lite bekymrade för inför flytten till Vasa. Hur skulle det gå med sonen som har musiken som sin nummer-ett-hobby. Som till och med funderat ibland att det skulle kunna ingå i hans framtida yrke någon gång.

Över alla förväntningar. Anton och Anni på Kuula-institutet har tagit emot honom som om han varit deras egen son och inte bara det utan med stor kompetens, pedagogik och inspiration lotsat in honom i Vasas klassiska musikvärld.

Det är nog inget sammanträffande att Iris Viljanen, Erica Back, Vasas Flora och Fauna och Kaj är hemma härifrån knutarna. Någonting gör de rätt här, och då tänker jag inte främst på byggnadsvård.
Leena
Publicerad 07.04.2017 kl. 21:08

Nämen

Hur blev det såhär? Det skulle ju bli vår?
Leena
Publicerad 31.03.2017 kl. 09:14

Vinterns sista dag

 

Vaknar med tungt huvud fast solen lyser och fåglarna kvittrar ute. Har en lång lista på saker som jag önskar få fixat här hemma. Förutom att röja förstås, alltid, så också småsaker som att korrigera en lampupphängning, fixa en hasp vid grinden, så frön, you name it. Hur skall vi i nåt skede komma fram till att tapetsera, måla och planera nytt kök, då vi knappt klarar att hålla efter det dagliga underhållet?

Men som sagt, solen skiner och cykelsäsongen korkades igår. Får en Burana av Ellen, som undrade hur jag sjunkit så lågt nu. Hon refererade nog till tider då jag gått på lite starkare medel. Men tabletten gjorde sitt så vi kunde ta oss ut och kanske främst bort från alla måsten här hemma.

En tur till hamnen och en titt till båten. Via en loppis där det var så mycket folk som jag aldrig sett i Vasa samtidigt tidigare. Fritjof vände vid dörren. Och sen lunch på saluhallen, en favorit. Denna gång provade vi den franska ostmästarens Boeuf Bourguignon. Mycket god och mycket kött. Veckans dos typ.

Efter glass i solen i trädgården och nya vårtecken så finns det ännu tid att pricka av nåt från listan.

Leena
Publicerad 25.03.2017 kl. 17:09

En resa till frisören

 

Det här med Vasaflytten har också den fördelen att jag kommit så mycket närmare min bästa frisör Nina (detta är inte ett reklamsamarbete utan ren reklam från min sida). Härifrån tar det bara en dryg timme att köra till Kristinestad. Så det gjorde vi igår, för nu hade gränsen för vad t o m jag kan utstå frisyrmässigt passerat för länge sedan.

Och en resa till frisör i Kristinestad kan rekommenderas för allt detta ingick:

1. Behövde inte köra själv för äldsta dottern övningskör.

2. Hembakta bullar vid ankomst hos mor och far.

3. Håret välklippt hos Nina.

4. Sätta sig vid dukat middagsbord hos mor och far.

5. Hallon, kolasås och glass till efterrätt.

6. Få fylla bilen med hemgjord äppelmos, dito bullar och semlor.

7. Och så det extra magiska att lämna in tomflaskor och i utbyte få flaskor fyllda med hallon-vinbärssaft.

Skulle satt bilder på före och efter, men är för blyg och har inte övat på det där med selfies som dagens ungdom. Men kan berätta att före-bilden ger rättvisa för katastrofläget som rådde innan klippning. Efter-bilden ger inte full rättvisa åt Nina.

Leena
Publicerad 23.03.2017 kl. 17:45

Vårdagjämning får södra Finland att ligga i lä

 

Har redan ett tag sett snödroppar, tussilago och andra underbara vårtecken, men bara på bild från sydligare breddgrader. Fast syrenerna är tydligt på gång på vår gård trots snö och is ännu på stora delar av gården. Så den här dagen har jag väntat på. För igår var det ju vårdagjämning så nu går vi mot ljusare tider. Alltså ljusare har det ju blivit redan några månader, men att dagarna blir längre här än i södra Finland, det är det som är det fina i kråksången. För då har vi nåt som inte ni har.

Men just idag har det vädermässigt varit en mindre ljus dag; gråmulet och snöslask. Albert njuter ändå av vintern så länge det varar. Säsongskortet på Öjberget har betalat in sig och nu går han så att säga på plus. Och idag var det ju stora puderpumpen på kullen. Inga köer, mest skidskoleungar, backar ännu i fint skick med hopp och rail som inte ser för livsfarliga ut för en mor, men som sysselsätter åkarna i timmar. Skulle jag ha mindre barn skulle jag gärna sätta dem i slalomskola där. Vasa skidklubb verkar grymt aktiva med träningar var och varannan kväll och då skulle ungen dessutom bokstavligen få åka där far en gång åkt. Mysiga tanke.

Leena
Publicerad 21.03.2017 kl. 20:10

En sista resa till Californien

 

Jo jag tänkte på vilket stöd man får som cancersjuk här i landet. Inte unikt för Vasa, men kanske unikt för landet om man då tänker att från Vasas perspektiv också Sverige skulle ingå.

Inte bara medicinskt, utan nu är jag mer inne på andra förmåner. Såsom min jumpa.  En hel termin ledd gymnastik för en spottstyver genom cancerföreningen. Vi talar inte här om nån hårdträning utan en sal full med pensionärer i diverse mjuksibyxor och yllesockor. Och en kvinna har ljusgul fleece från Kalifornien. Som inhandlats där efter avslutad cancerbehandling. På resan som skulle bli den sista.

Efter bästa förmåga försöker vi nu hitta våra små inre muskler. Vår 60plus-åriga ledare i en 20-årings kropp talar och visar oavbrutet om för oss vilken muskel som vi borde känna jobba. Böj knäna, känn tårna, kläm ihop låren, spänn rumpan, in med naveln, andas in, andas ut, bröstkorgen stiger, axlarna sjunker. Små rörelser. Långsamt. Vi böjer och sträcker och viftar lite hit och dit och snart står vi där i våra pensionärskroppar lite stoltare med lite bättre hållning än tidigare. Tills vi får sträcka ut oss på mattorna för avslappningen. Och jag lovar att det inte bara är jag som somnar. Igen.

Leena
Publicerad 20.03.2017 kl. 18:58

Nu har Vasa visat sig från sin soligaste sida igen.

Men först var det alltså favorit i repris. Eftersom hästäventyret började 05.10 i morse då vi styrde mot Seinäjoki så var det också avklarat till lunchtid. Så vi hann med lite annat också denna soliga söndag.

Som t ex första fikat ute på vår gård i år.

Och sen en fantastisk tur med spark på isen. Blanka isar, strålande sol (som sagt), liten lätt bris, havsörnar, måsar och trutar. Fåglarna som samlats i stor flock höll låda som om det skulle varit sommar. Enstaka andra på skridskor, spark och skoter. Men mest öppna vita vidder, stora stenar, söta stugor på små och ännu mindre kobbar. Och förstås som avslutning en liten vandring förbi ett strömhål genom vass, för blöt mark, ris och snår för att undvika att bli blöt om fötterna. Men det är en klassiker då vi är ute.

Japaner och andra exotiska turister skulle levt resten av sitt liv på denna utflykt om det fått uppleva den. Och det har vi här hemma, bara runt hörnet från där vi bor.

Leena
Publicerad 19.03.2017 kl. 20:10

Musik i veckan - mycket mer än bra musik.

Hos oss är det aldrig tyst. Högljutt som i en italiensk familj eller så musik. Ljuv musik. Främst från pianot som står mitt i vardagsrummet. Har glädjen att vara mor till tre barn som musicerar. Mer eller mindre. Alltså en av tre har det som prioritet-ett-hobby. De andra två spelar mer för husbehov. Eller snarare för sin egen skull, för deras övande hör man mer sällan.

I veckan är det Korsholms musikfestspels vintervecka och inom ramarna för det så blev det uppträdande på ett ålderdomshem. Låter kanske inte som det mest upscale man får göra som ung lovande violinist, men här lär också en viss Leif Segerstam ha klättrat upp på stolen och uppträtt med sin violin. För sådär hundra år sen. Nu får man väl hoppas att han inte ställer sig upp på stolar längre. Enligt sägnen alltså.

Som tack blev det av sonen mycket uppskattat fika efteråt och fribiljetter till stadsorkesterns torsdagskonsert med pianosolist bördig från Ukraina. Snart är jag på stadshuset lika ofta som de andra pensionärerna med säsongskort? Konserten var bra med välspelande orkester och extranummer på flygeln men bäst var ändå egentiden jag fick spendera med min bästa musiker.

 

Leena
Publicerad 17.03.2017 kl. 21:02

Kan man trivas i Vasa?

Ofta får jag frågan; trivs ni i Vasa? Visst gör vi det. Eller åtminstone jag. Och barnen trivs i skolan, för här är som de säger bättre skolmat än i Helsingfors. De viktiga sakerna i livet.

För er som undrar, så här är några saker som visat sig vara bra med Vasa:

  1. Korta avstånd. Allt finns inom nära räckhåll. Matbutik, bibliotek, restaurang och apotek runt hörnet. Skolor, stall, musikinstitut och jobb också på gångavstånd men snabbare med cykel.
  2. Tillräckligt utbud av det man kan tänkas behöva av shopping, restauranger och kultur finns, om än i ett mer kompakt format.
  3. Natur och miljö. Såhär på vintern fantastiska isar, skidspår och skidbacke med hopp och rail. Lite olika prioriteringar beroende på vem i familjen man frågar. Fina upplevelser i varje fall, mycket ännu oupptäckt.
  4. Egen trädgård med hus mer eller mindre mitt i stan. Som erbjuder toppen förutsättningar att kunna bli vad som helst, men är också bra redan som det är. Tycker vi, framförallt då det blir tal om renovering.
  5. Tåg och flygförbindelser som tar en på ett ögonblick annanstans. Vid behov.

Ja vad mer kan man begära?

 

Leena
Publicerad 16.03.2017 kl. 14:09

Rättelse till senaste inlägg

Det snöar inte pyttelite, utan det snöar, snöar o snöar. Det kommer att behövas mycket mer plogande än vad jag är upplagd för.
Leena
Publicerad 09.03.2017 kl. 14:03

Kuntsi och Anita Jensen i inre hamnen i Vasa

Som jag sa så var det snöigt igår.

Men inne på museet varmt o gott. Ja inget direkt ätbart gott för cafeterian har stängt och söker nu ny företagare.

Undrar om inte detta var första gången jag varit ensam på museum! En trevlig o positiv upplevelse ändå. Gillade färgerna i Anita Jensens verk jätte mycket. Och hennes sätt att kombinera sjukdomars uttryck på människokroppen med pioner och orkidéer. De ser ju väldigt lika ut!  Fascinerande.

Dessutom var Art Battle intressantare än vad det verkade på annonsen. Röstade på team 4. De fina bilarna och färgerna på lyckohjulet fick mig att bestämma mig till slut. Hör till världens 10 % sämsta på att ta beslut. Oavsett vad det gäller. Och dessutom kan jag inte sluta grunna efteråt om jag ändå valde fel. Mat på restaurang, rätt sorts mysli i affären, slänga eller inte slänga. Dagarna är fulla av beslut att ta och det blir ju nästan bara svårare och svårare.

 

Idag snöar det inte längre. Bara pyttelite. Behöver kanske finploga.

Leena
Publicerad 09.03.2017 kl. 11:18

Kvinnodag, en snöig sådan

Blev gratulerad på kvinnodagen idag. Av min man. Men undrar om det egentligen är något att grattas för?

Kvinnor har det ju generellt sätt sämre ställt än män, vilket syns inte bara t ex i lönestatistiken. Fortfarande. Och i det att det inte finns en speciell dag för män. (Farsdag undantaget, men den kompletteras ju med morsdag). Eller är alla övriga dagar mansdagar? Borde vi inte fira en unisexdag? (nu är jag tydligt påverkad av min dotter) Eller år? eller värld och liv?

Men att just jag är kvinna, kan jag känna mig lycklig över för annars skulle det nog inte varit aktuellt att jag fått leva med min man i princip hela mitt vuxna liv. Som jag nu de facto gjort.

Så grattis alla kvinnor! Alltid finns det någon orsak att fira.

PS. Kunsti i Vasa har gratis inträde idag. Just idag. På kvinnornas dag.

Leena
Publicerad 08.03.2017 kl. 12:44

Sportlov, skidor, snö o sol

 

Visst är det vackert nu på vintern. Nysnö och sol är en fantastisk kombination. Mycket skidande har det blivit både för mig och de flesta i familjen.

Titta hur fint det var igår på isen.

Men nu säger kroppen att det kunde vara bra att få vila lite också. Precis en sån där rivstart med hysteriskt ökad mängd träning som man inte ska göra om man skall orka hålla igång nån längre tid. Men man fär väl njuta så länge det varar.

Rekommenderar att passa på nu o ta en tur ute. Isarna är starka ännu här i Vasa. Anser t o m jag efter att sett mängder av bilar, skotrar och motorcyklister dela isen med oss.

Leena
Publicerad 06.03.2017 kl. 10:21

Ge Vasa en chans!

Ja, efter ett halvt år i Vasa har jag bestämt mig för att ge staden en ordentlig chans att visa vad den har att erbjuda. Det måste ju finnas en massa bra saker med staden? Här bor ju ändå närmare 70 000 invånare, och alla kan ju inte bara bo kvar av slentrian? Jag menar att det måste ju finnas en massa värt att se o njuta av även här. Så min tanke är att upptäcka, men ffa öppna ögonen för vad staden har att erbjuda. Så sagt o gjort.

Idag skiner solen, men igår i snöfall och allmänt grått väder tog vi tillsammans det första klivet till okända naturstigar. Fågeltornet på Risö. Det blev precis en lagom tur för vad mitt ben orkar och vad vi hann innan mörkret kom. En fin informationstavla, väl märkta stigar, spångar, grillplats och ett gediget fågeltorn. T o m glöd fanns. Men ingen korv hade vi. Det får bli nästa gång.

Utsikten från tornet var grå men vacker med några okända fåglar över det platta landskapet.

Nästa gång tar vi med oss korv, kanske något övertalat barn och lite mera dagsljus för den längre rundan. Väl värt ett besök! Och en bra början på upptäckandet. Absolut mersmak.

Kör mot Gamla hamnen och följ sedan skylt mot fågeltorn. Lätt som en plätt :)

Leena
Publicerad 20.02.2017 kl. 19:24

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Hästliv

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar