Har de ingen skam i kroppen?

 

Från mitt arbetsrumsfönster på gatuplan ser jag lekparken på andra sidan gatan, mannen med hjälmen med sin assistent, studenterna som skyndar till sina föreläsningar.

Just nu är det grått och det har börjat snöa så smått. Bara en pappa med sin son gungar. En kvinna passerar med sin hund. Cyklisterna susar förbi.

Jag ser också hundägarna som inte plockar upp efter sina hundar. Den unga damen som kastar ut sitt tomma cigarettpaket från bilfönstret. Och chauffören som fickparkerar på franskt vis och puffar på bilen som står parkerad bakom. För att ingen ser dem?

Har de ingen skam i kroppen? Jag tror det behövs mera Skam. Där är livet pk och allt reds ut på bästa sätt. Även jättemycket jobbigare saker. Nästa säsong kommer ännu i vår. Passa på då.

Leena
23.02.2017 kl. 15:44

Tåg till och från

Bra saker med Vasa: tågstationen. Därifrån kommer man på drygt tre o en halv timme till huvudstaden. Men tänk att resan kan vara längre beroende på vilket håll man reser ifrån. Från Helsingfors är det ju mycket längre till Vasa än tvärtom. Fråga vilken nylänning som helst.

Men tågstationen är fin. Och extra vacker i solen som idag.

Och trevlig att kliva av på. Som Love Actually irl. Fast tågversionen då.

Leena
21.02.2017 kl. 17:59

Ge Vasa en chans!

Ja, efter ett halvt år i Vasa har jag bestämt mig för att ge staden en ordentlig chans att visa vad den har att erbjuda. Det måste ju finnas en massa bra saker med staden? Här bor ju ändå närmare 70 000 invånare, och alla kan ju inte bara bo kvar av slentrian? Jag menar att det måste ju finnas en massa värt att se o njuta av även här. Så min tanke är att upptäcka, men ffa öppna ögonen för vad staden har att erbjuda. Så sagt o gjort.

Idag skiner solen, men igår i snöfall och allmänt grått väder tog vi tillsammans det första klivet till okända naturstigar. Fågeltornet på Risö. Det blev precis en lagom tur för vad mitt ben orkar och vad vi hann innan mörkret kom. En fin informationstavla, väl märkta stigar, spångar, grillplats och ett gediget fågeltorn. T o m glöd fanns. Men ingen korv hade vi. Det får bli nästa gång.

Utsikten från tornet var grå men vacker med några okända fåglar över det platta landskapet.

Nästa gång tar vi med oss korv, kanske något övertalat barn och lite mera dagsljus för den längre rundan. Väl värt ett besök! Och en bra början på upptäckandet. Absolut mersmak.

Kör mot Gamla hamnen och följ sedan skylt mot fågeltorn. Lätt som en plätt :)

Leena
20.02.2017 kl. 19:24

Återanvändning av stort o smått

Läste i tidningen (HS kuukausiliite) för ett tag sedan om den första ansiktstransplantationen som genomförts i Finland. Imponerande läsning. Flera kirurger som planerat och utför ett overkligt avancerad operation som dessutom verkar ha flytit på enligt plan. Imponeras storligen. Funderar medan jag läser på om det skulle varit roligt att vara en sådan. Alltså kirurg som utför så avancerade grejer. Vilket skulle varit det mest utmanande, lättaste eller svåraste? Helt säkert måste det ändå vara roligare att  sy fast det på mottagaren än att operera loss det från donatorn? Glad att det finns såna duktiga personer, som både vill och kan hålla på med sådanan saker. Funderar också om min enda njure får bekymmer, skulle jag få en ny njure transplanterad då? Jag duger knappast längre som mottagare med mina metastaser här o där? Men dialys kanske ändå inte är ett så dyrt alternativ om jag skulle ha sån otur? Skulle det vara värt för samhället att satsa på mig då? Här sätter jag stopp på mina tankar. Återgår til ansiktstransplantationen. Återanvändning i stor skala.  Kanske ändå inget för mig. Återanvänder på min nivå. Har virkat en matta av gamla trikåtröjor. Det ger ungerfär lika mycket tillfredsställelse för mig som kirurgerna får från sitt uppdrag. Tror jag. Resultatet är inte på liv och död. I mitt fall. Men glädjen är stor. Kanske lika stor som för kirurgerna?

 

Leena
23.04.2016 kl. 16:10

Glädjen av att kunna cykla

Idag har jag både cyklat till jobbet och promenerat med mellandottern. Igår tog jag också en promenad. Då fick jag med mig sonen på cykel.  Vi påminde oss om gången för flera år sedan då han hade ny crosscykel (jag fick kalla den så) och ville träna cykla på små stigar med mycket sten på. Jag skulle filma. Råkade se filmerna nyligen då jag rensade. Det såg inte så spektakulärt ut längre. Men då var det en stor grej. Och en stolt pojke. Igår hade han sin landsvägscykel som crosscykeln numera är utbytt till.  Den var lite mer utmanande på spången och stigarna vi gick på. Men den går fort. Fortare än min elcykel på platten och i nerförsbackarna. Men uppåt slår jag de flesta med min elcykel. Den är bara bäst. Jag cyklar till jobbet igen. Är uppe i 250 km denna säsong. Och 21.4 km/timmen i snitt just nu! Inte illa tycker jag själv med min lägsta svacka efter operationen för drygt ett år sedan i färskt minne.  Då var metastaserna i bäckenet så pass stora att det inte gick att cykla. Knappt att gå.  Under den hala perioden under vintern fick jag använda kryckor för att hållas på benen. Sprickan i benet gjorde att det var en överhängande risk att jag skulle få en fraktur om jag ramlade.  Strålning och medicinering har tagit bort smärtan och värken. Och dessutom minskat lite på storleken. Det är som ett under. Efter att fått bedömningen både en och flera gånger att det inte finns något att göra, då känns det som ett under. Att kunna cykla. Eller promenera med sin son och dotter. Raskt framåt. Småprata. Minnas tillsammans. Uppleva ljuset igen. Våren som kommer.  

Leena
18.04.2016 kl. 23:05

Det bidde i alla fall en bra resa

Hästarna kanske kommer stå kvar men förra helgens spaningsresa kommer vi minnas. Mest för människorna: Rasse, Lotte, Niina, tack! Men också lite för fina Vejbystrand. Det Skåne jag länge tänkt på som en variant av Danmarks svartplogade dysteråkrar, där de anställda står vid horisonten och gräver ner feta husbondens oönskade familjehemligheter medan kråkorna kraxar i det begynnande mörkret, tog revansch och ownade ut mig.

Fritjof
17.04.2016 kl. 11:33

Finaste vårdagen

Finaste vårdagen. Här inne skiner inte solen lika mycket som på resten av sociala-media-världen den här eftermiddagen men på sunkiga mässrestaurangen i Böle är det just nu helt bäst. Platypussen är i sjön och körd runt Jollas till Kråkudden. Pressenningen och täckställningen har kommit ner från Allegretto, som också fått bottenfärgen uppfräschad. Rundverandan på framsidan är foccacia-invigd och Leena har nytt personligt rekord på snittfarten på elcykeln. Och om fem minuter kommer hon ut från hantverksmässan eller vad det heter och jag kan stänga ner skärmen och vi kan cykla iväg. Typ nu.

Fritjof
16.04.2016 kl. 17:21

Passlig eller opasslig?

Råkade stöta på denna. Bloggen. Sådär två år senare. Mycket har hänt, samtidigt som tiden tidvis stått still. För oss som familj men kanske mest för mig. Enligt definitionen så är ju opasslig kanske just nu det som jag är. Jag är inte frisk. Fast ändå så frisk jag kan bli just nu. Monstret heter njurcancer och det invaderade mitt och våra liv i augusti 2014. Eller redan långt innan det. Men vi visste inte det då. Ännu.  

Har känt ett behov av att skriva. Men också att allting skulle vara som förr. Vet inte hur det blir. Varken med skrivandet eller livet. Men vem vet? Jag hade en framtidsplan. Men nu känns den som en utopi. Så långt kommer jag aldrig. Fast vem vet? Nu är jag ändå så mycket längre än jag trodde för ett och ett halvt år sedan. Kanske, kanske. För idag känner jag mig mycket mera passlig än opasslig.

Leena
14.04.2016 kl. 17:34

Sportlov i Hemavan

Ett kärt återseende för oss efter 16 år! Mycket var sig likt. Målet var att visa riktiga fjäll för barnen. På telemarksidor. Och det fick de se. Men inte nog med det. Hela paketet blev det med järvar, norrsken, älgar och krafsande renar. Därtill perfekt manchester i pisten till sen eftermiddag, lössnödagar och solig topptur.

 

 

Leena
13.03.2014 kl. 16:32

Tallinn

Tre av fem i familjen gungade på gigantiska vågor till Tallinn en väldigt blåsig hösthelg. Upplevde god mat, vackra vyer, intressanta miljöer, Lennu Saddam med nyöppnad Titanic utställning, stickade tröjor och garn av alla de slag. Till både lust och leda.

Kontrasternas stad

Marknadsstämning

Lutande torn

 

Det bästa på Lennu Saddam var de radiostyrda båtarna tyckte en av oss.

Min Leonardo och jag gillade Titanic mest.

Tere tulemast tagasi!

Leena
03.02.2014 kl. 19:13

Talented

Tidig lördagmorgon. Gröt och äppelmos. Ett stort antal lager kläder.
Hästen står fortfarande och äter sitt morgonhö då vi borstar av på varsin sida. Lyfter hovar. Sadlar och tränsar. Bara då vi spänner sadelgjorden protesterar Hemulen och smäller några Sandhamnskulor i boxväggen. Arton tjejer skall visa vad de går för i manegen. Spänningen och nervositeten är påtaglig. En ny ridlärare som har ett ruskigt rykte och hennes sekreterare för dagen schasar ut oss föräldrar som snopet får vänta utanför. Ryttarna byter av varandra i förväg bestämda turer. Sedan väntar vi.

Tills listan hängs upp. 

Hon är med! Hon är talented!

mamman
25.01.2014 kl. 19:03

En helt vanlig dag

En dag, vilken som helst och plötsligt ligger de där. Mitt på golvet. I bredd. viftande på diverse olika sätt, men ffa skrattar de. Dom jag redan trodde var stora. 

Mycket förvånande, rätt fascinerande men främst av allt roligt. Tyckte i alla fall de tre inblandade. Och jag. Fortfarande.

 

 

Människomamman
22.01.2014 kl. 22:22

Kvällshockey på Finnträsket

Vi går dit genom skogen.Trehundra meter i mörkret, ungefär. Skridskorna i tygkassar på klubborna, elva grader kallt, stjärnklart. Tio år eller 44, det är inte så stor skillnad när vi sitter på bänken och fryser om fingrarna när vi byter om. Snöskyfflad halvdålig is, strålkastare, två små tjejer som snackskrinnande glider runt och så jag och Albert och varsin puck och allt blir enkelt och nostalgiskt på ett helt osentimentalt vis. Högerskridskon är ovass. Det är sand i isen på några ställen. Vi hackar puck i kantdrivorna när vi missar en passning. Jag slår en puck rakt in i småbarnens pulka. Albert vinner puck-curlingmatchen.

Snubblar hem genom skogen sedan. Dricker kakao. Lyssnar på tre olika versioner av inledningar av Matteuspassionen. Kollar inte mailen. Inte Facebook. Inte Wilma. Det är tisdagkväll. Kanske vi är lite hockeygossar. Men det är helt okej.

Fritjof
21.01.2014 kl. 21:39

Pappa, vad kostar en snökanon?

Pappa, vad kostar en snökanon? Vet inte, sade jag. Så dyra kan de inte vara, det finns ju så många i fjällen, sade Albert. Vi har inte tryckvatten här så det räcker, sade jag. Jåådå, sade han, och pekade på trädgårdsslangen. 

Är det någon som vill sälja en bättre begagnad snökanon så hör av er. Till dess skrapar vi lössnön. Och tar fantastiska bilder. Som ni ser.

Fritjof
17.01.2014 kl. 15:56

Båten

Vet ni att båten på bilden är vår.
Nu ligger hon på varvet. Inpaketerad som ett spädbarn. Fast allt är kallt. Mycket kallt. Och mörkt. Frosten biter i sidorna. Det knäpper sakta i skrovet. Presenningen frasar lätt i vinden. Hon längtar. Efter vår. Efter värme och ljuset att återvända.
Eller är det bara jag?

Leena
15.01.2014 kl. 08:12

Läxor, läxor tralala

Just nu känns det som att jag har mycket läxor. Visserligen är den egentliga mängden inte alls relevant för hur man känner gällande saken, men det känns som att jag skulle ha mycket.

Har nyss skrivit om en hel uppsats, en "spänningstext", som efter läsning av familjen fick kritiken "Helt bra, men int alls spännande o man fattar inget". Well. Yes! Så jag skrev om hela texten och nu har jag inte vågat visa den. Kanske "Lite bättre, för nu förstår man lite mer, men den är inte spännande". Jag får hitta något som är jättebra med den och inte tänka på att alla andras texter är tre gånger så långa, skrivna på dator och jättejättespännande.

Sen kan jag gå till lektionen och titta på en fågel som alltid sitter tvärs över gatan på en skylt där det står Kino fast det inte finns någon där, vad jag vet, i 75 minuter. Det brukar vara trevligt.

Ellen
14.01.2014 kl. 20:23

Tisdagssnack

Tisdagssnack om män i lycra och Guggenheim - två betydande expertområden för interaktionsinriktade pedagoger - finns nu på Morgonöppets hemsida. Läs och lyssna här!
Fritjof
14.01.2014 kl. 12:20

Du bist Elias!

Lillkusinen, Elias Erik Sanfrid, är nu officiellt på banan, efter finfint dop i Kristinestad.

Fritjof
13.01.2014 kl. 19:33

Lärarubildningsdebatten rullar

Efter att vårt idépapper om tvåspråkig lärarutbildning kommit till Hbl blåste det friskt i ankdammens utbildningsvik. Min telefon ringde lite över sex på morgonen i Oslo, för en intervju med Yle. I Hbl var Gunilla Holm intervjuad. Det blev webb-tv, och på sociala medier rullade våra förslag runt.

Det hela handlar om att vi skulle vilja försöka med tvåspråkig lärarutbildning, där lärarna (kanske 40 klasslärare per år, från början hälften finska hälftens svenska) skulle lära sig undervisa i, för och genom flera språk. En ganska bra idé, tycker jag. Och många andra. Men långt ifrån alla, särskilt inte i Vasa, där Pedagogiska Fakulteten helt i onödan har dåligt självförtroende och inte tycks kunna se allt de uppnått och uppnår.

Fortsättning följer. Kanske inte här. Men i morgondagens ledare i Hbl, tror jag.

Fritjof
13.01.2014 kl. 18:58

Grusad kolumn

Samma dag som lärarutbildningsförslaget slog ner i Hbl (tre sidor tidning för ett förslag som är två och en halv sida visar hur het frågan är) så hade jag en kolumn i tidningen. Den var inte särskilt fantastisk från början heller, och nu kom den helt i skuggan av annat viktigare. Men här är den  i alla fall: grusade nyårslöften.

Fritjof
13.01.2014 kl. 18:51

En vanlig dag

Jag steg upp lite försent på morgonen. Hittade inte mina nycklar när jag skulle åka.

Hann i tid till skolan, med nöd och näppe, vaknade passligt till lunch. Åt mycket mat, gjorde läxor femton minuter innan de skulle lämnas in, var nästan vaken en lektion. Lektionen efter var jag redan för trött för att orka fokusera seriöst så då satt jag mest längst bak och pratade.

Efter det, pluggade tyska på läxläsning i skolan, tog bussen hem, åt mellanmål, allmänslöade lite, åt middag, och nu, nu ska jag chilla lite till.

 

Det var en så vanlig dag att Albert trodde det var onsdag.

Ellen
13.01.2014 kl. 18:39

God natt

Igår kväll satte vi oss i bilen. Fyra timmar senare vaknade jag utanför mormor och morfars hus. Jag hade inte vaknat en enda gång på vägen. Jag vaknade inte ens till när vi svängde in på deras lilla väg eller något, jag vaknade när bilen stod stilla, när motorerna hade stannat.

Det har nog aldrig hänt tidigare, att jag skulle ha sovit så djupt i bilen. Men på senare tid har jag blivit något av en supersovare.

När jag steg ur bilen gick jag in och la mig i min säng, en kökssoffa av något slag där huvudet tar i ena ändan och fötterna i andra, men trots en kort soffa så vaknade jag sju-åtta timmar senare, halv nio.

Och nu, två timmar senare har jag redan hunnit klä på mig och ätit frukost och gått i duschen.

Ellen
11.01.2014 kl. 10:34

I bilen

Som sagt i bilen. På väg till ett dop. So fun. Borde snöa jättemycket. Gör inte det. Därför är det bra att vi inte är hemma. Varför?Jag vet inte varför? Kommer somna snart. Borde kanske sova nu. Har nästan läst klart en bok. Sen har jag ännu en annan bok som Anni säger att jag måste läsa.
Albert
10.01.2014 kl. 21:15

Som att segla jolle på vintern. Lite.

Vi hade skridskoåkning på gymnastiken idag. Det var ganska kul för jag har inte åkt skridskor på ett år och det märktes väl en aning men det var kul ändå.

Jag blev förvånad över hur många likheter mellan skridskoåkningen och jollesegling jag kunde hitta. Det regnade hela dagen så det låg ett lager vatten på konstisen. Det gjorde det helt som segling. Det strittar en del och man blir blöt, men inte mer än att man kan klara det med god min och humöret i topp. Men sen välter/faller man och då kan man krama ur vattnet ur vantarna och känna hur det liksom blir blötkallt ända in till huden.

Och vi förlorade ishockeyn 1-7. Det är ju också lite som seglingen för mig.

Ellen
10.01.2014 kl. 15:12

Mitt i frieriet

På väg ut från middagen på Restaurang Plah (särskilt varmrätten jättebra) i går märkte vi som var sist att något var på gång i ett av rummen. Tittade in och såg en stilig ung man gå ner på knä, sträcka fram handen och fria till bordskumpanen, lika stilig ung kvinna. Vi blev fnissigt tysta. Barpersonalen hällde upp champagne i smyg.
Vi väntade. Hon sade ja. De kramades. Vi gratulerade. Det var på riktigt, inte för tv, och finaste fint.
Under dagen hade vi pratat mera ålder än vanligt, både eftersom Anna som är med här i Oslo haft födelsedag, och eftersom vi gått runt monoliten i Vigelandsparken och funderat på i vilken av skulpturgruppernas åldrar vi är.
Oftast skulle jag inte vilja vara tjugofem igen. Men just de där fem minuterna kändes det ovanligt mycket som att jag hellre stått på knä på finrestaurang med både livet och fru framför. Samma fru, samma liv skulle jag ta. Men framför.
Jonas, som är ännu lite äldre, var klokare och såg direkt möjligheten till att pigga upp äktenskapet lite genom att helt enkelt göra samma sak med existerande fru. Lite gratis champagne och romantik, menar han. Bara man kommer ner och upp på knä förstås.
Fritjof
10.01.2014 kl. 07:59

Något av det bästa

 under jullovet var att vi hann förbi Tvärnö. I mörkret. Att grilla korv. Att äta utan att diska. Att upptäcka att vi haft mera besök av möss än vanligt. Att göra ett försök att desinficera sina händer med aceton. Att inte hitta biblioteksboken vi trott blivit kvar. Att se att inga träd fallit på huset eller någon annanstans på tomten. Att se hur högt vatten det var. Och hur högt det varit. Att glömma ett par handskar där. Och åka vidare efter en timme som lyckliga nöjda stugägare.
Leena
09.01.2014 kl. 23:33

Den bara försvann

Jag har en speciell talang och det är att läsa bort dagar, veckor, månader. Att bara läsa och sedan inse att, ojdå, nu var det visst ett tag sedan jag gjort nåt sist.

Idag var en sån dag. När jag hade läst slut dagens första bok, Blunda och Hoppa av Sarah Dessen, grävde jag genast fram dagens andra bok Papertowns av John Green.

Båda är väldigt bra, men på väldigt olika sätt.

Ellen
09.01.2014 kl. 16:39

Blindern

Anna fyller år. Blindern är grått. Lamporna är gröna. Dagen på jobbet är bra.
Fritjof
09.01.2014 kl. 13:24

Diktator över Sverige?

Vad skulle du göra om du skulle vara typ diktator i utbildnings-Sverige? Frågade journalisten från Smålandsposten i telefon idag. Bluddrade om skolvalet. Borde förstås sagt det enda rimliga: att uttrycket "sån är jag" avskaffas. Helt. Totalt. Ett land fritt från "sån är jag", för lite lätt diktatur, det skulle väl vara värt?
Fritjof
08.01.2014 kl. 20:49

Grön mat varje dag

"Vad är det här?" säger sonen nyss hemkommen med mycket skeptisk röst. Efter att ha premiärgjort rödbetssoppa med pepparrotskräm från julklappskokboken. Inklusive photoshoots och en dryg timme i ugnen så var det inte den mest snabblagade vardagsrätten. Fast omdömet var ändå gott. Och ok att göra flera gånger. Förutom sonen då, som måste lockas att äta upp samtidigt som skidresor till Italien utlovas.

En tanke som jag inte vågat uttala högt ännu är att prova alla recept en gång. Nåt nytt varje dag? Men det är en tjock bok. Kanske det är möjligt om man som idag hoppar över nåt steg här och var?

Leena
08.01.2014 kl. 19:59

Uppdatering: Den stora årliga tillvalskrisen

Broschyren gav absolut inget nytt.

Nu läser jag Åka skidor istället.

Ellen
08.01.2014 kl. 16:23

Den stora årliga tillvalskrisen

Idag har jag fått de officiella blanketterna för att välja tillval till nästa år. Jag tror jag blir tokig, jag hade bestämt vad jag skulle ha, men nu visade det sig att jag inte fick ha riktigt så många ämnen jag trodde jag skulle få ha.

Den stora frågan nu är Textilslöjd eller gymnastik?

Gymnastik eller textilslöjd?

Måste nog läsa igenom broschyren lite noggrannare. Men ändå.

Textilslöjd eller Gymnastik?

Jag har två och en halv vecka på mig. Det är på tok för mycket tid. Jag kommer hinna älta detta tusenmiljonermiljarder gånger.

Eller tills mamma och pappa kommer hem. (Fast jag kan förutspå vad de tycker. Mamma: textilslöjd. Pappa: gymnastik. Lär ju inte göra saken lättare.)

Ellen
08.01.2014 kl. 16:12

Hej världen!

Igår red jag, idag, nu, ska jag till stallet och imorgon har jag en extra ridlektion. Min vardag. Såsom jag skulle villa att den alltid var.

Men nu blir det dags för mellanmål, pasta med pesto, så ni får nöja er med ett litet livstecken från mig!

Anni
08.01.2014 kl. 15:08

Burton store

Seriöst den är en helt jättebra butik! Überbra butik alltså.Ganska dyrt. Helt perfekt. Var där idag. Superbt snygga t-shirts. Skulle gärna ha köpt... Synd att de inte har barnstorlekar på skor. Skulle vara så najs! Burton är lite som Vans bara i snowboardvärlden.

Albert
07.01.2014 kl. 18:19

Dagens visdomsord

Jag stötte häromdan på en för mig tidigare okänd artist. Musikgrupp, band? Vet inte exakt vad jag ska kalla det. När jag såg deras namn i P3s låtlista visste jag ju inte vad det rörde sig om.
Klingande - Jubel. Så stod det.
Var inte säker på om det var låten jag letade efter. Jag sökte efter en cool electrolåt med ett jättesnyggt riff. (Kräksvarning på min formulering.) Det här lät i mina öron som lite halvsunkig svennedisco.

Spelade låten och det var trots allt rätt låt.

Som en direkt följd, googlade Klingande.

Väl inne på Wikipedia börjar prettolarmet ringa lite försiktigt. En electroduo bestående av två franska killar. Larm, larm! Som inspireras av house och jazz. Nu börjar mitt prettolarm bli frustrerande, men jag vet fortfarande inte varför de har ett svenskt namn. Läser vidare och kommer till punkten "they admire the swedish language". Larmet tjuter i hela huset. Det här är över mina normala begränsningar för hurdan musik jag lyssnar på. (Lögn. Jag lyssnar på det mesta.)

Larmets batterier tar slut och jag beslutar mig för att fortsätta lyssna på det mest pretto band jag någonsin hört talas om, Klingande.

Sammanfattning: Jubel är en jättebra låt. Lyssna. Nu. Det kommer bli en jättehit.

(Det är nog en hit, redan, beroende på tolkning.)

Ellen
07.01.2014 kl. 16:37

Nyårslöftesmorgon

På väg in över öarna (nåja, låter mera idylliskt än verkligheten, men Deger-ö och Bränd-ö är ju ändå holmar) i morse var det mycket folk på cykelvägarna. Nyårslöften kändes det som, i svartmörkret, motvinden och duggregnet. Finemangsfint, också om varmvädret gör att man får vänta till nästa vecka  på cykel-bromance-gemenskapen som kommer med minusgraderna. Kallt väder är det före när okända män i tighta kläder startar spontana samtal på cykel. Bästa sektionen är från Brändö bros västra ända till Hagnäs bro. 
Fritjof
07.01.2014 kl. 14:26

Säsongens sista julkonsert

För att inte vara religiös går jag mycket i kyrkan. Oftast är det Cantores Minores förtjänst. Ibland, som till exempel tidigare idag, när kören sjön Bachs juloratoriums tre sista kantater tillsammans med Suomalainen Barokkiorkesteri så är det på vippen att man ändå går och blir religiös. Ursvängig konsert inför fullsatt kyrka. På bilden, före konserten, är Albert med på bild. I de nya spotlightarnas sken knäade han och några andra i sista kantaten och fick ta lite sittande körräkning i några recitativ och arior. Som förälder försvinner fokus lite när eget barn halvsvimmar, men en av höstsäsongens bästa konserter med kören ändå. Efteråt redde Albert ut vad som händer om man tuppar av med körens läkare, och fick höra skräckhistorier om face-plant in i orkestern med blodet sprutande. Sen åkte vi hem, helt osvimmade. 

Fritjof
06.01.2014 kl. 22:34

Passligt?

"I finlandssvenskan ersätter vi ofta lagom med passlig: vattnet var passligt varmt, klänningen var passlig åt henne. Här är det dock bättre att använda lagom. I fraser som Har du någon passlig bild att lägga på din hemsida? kan man istället för passlig använda lämplig. Särskilt i betydelsen olämplig bör opasslig undvikas eftersom det egentligen syftar på någon som inte är riktigt frisk."

Skriver Institutet för de inhemska språken. Vi lämnar inga opasslighetsgarantier här. Vi bara skriver. Och fotograferar. Förhoppningsvis jättemycket.

Fritjof
06.01.2014 kl. 22:26

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Företag och jobb

Hästliv

Kretslopp

Lilla cancerskolan

Mat

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Om mig:

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Följ mig på instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen:

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.

 

Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)

 

Vad är egentligen passligt?

 

Min samarbetspolicy:

Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar