En groupies vardag

Det blev lite bråttom som vanligt. På stallet märker jag inte att tiden går. Tankarna på allt annat försvinner och det är fokus bara på här och nu. Mindfult så det förslår.

Och ett bra träningspass för mina flickor. Min roll är främst att hålla den äldre tjejen fokuserad och peppad så hon i sin tur kan hålla den yngre, men mycket större och starkare tonåringen på gott humör och samarbetsvillig. Inte alltid helt enkelt. Någondera av uppgifterna. Några rejäla protest-bocksprång blev det idag med, men de goda stunderna övervägde.

Sen blev det skynda-skynda för nu är det bråttom för att hinna snabbfräscha upp mig inför dagens konsert. Idag hade Albert blivit ombedd att spela på veterandagsfirandet i stadshuset. Enligt honom var jag den enda under 60 i publiken. Och där jag satt var jag mycket nöjd att jag i hasten valt min svarta klänning. Med jeans och tröja eller min brokiga stickade tunika som var mina andra val, hade jag stuckit ut lite väl mycket kan man lugnt säga.

Så det var tal på tal, det ena mer hyllande och fosterländskt än det andra. Avtackning med blomster. Musik av blåsorkester, förstås. Lottakören som var väldigt rörande med tanter som måste stöttas upp på scenen, men samtidigt den mest ostämda kör jag någonsin hört. Och så Albert. Paganinin med pianokomp och en folksång av Kuula. Uppskattat av publiken och värt det minst sagt udda tillfället för min del.

Nästa spelning blir solistuppdrag med Wegelius kammarstråkar inkommande torsdag kl 18 i Korsholms kyrka. Haydn. Missa inte den.

Leena
Publicerad 27.04.2017 kl. 21:41

Korv Görans kommer till Brändö i Vasa

 

Så blir det enligt skvaller jag hörde i kvartersbutiken. Att det blir Korv Görans som skall etablera sig i Vasa. De har redan börjat riva gamla grillen på torget och på onsdagen, är det sagt (i Vbl), skall den nya grillen börja byggas. En ny och lite speciell byggnad lär det bli.

Roligt med nytt liv på torget. Redan nu hade glasskiosken parkerat på torget. Och en dag som denna, då solen lyser från klar himmel, så kanske man kan hoppas på glassväder så småningom.

Leena
Publicerad 24.04.2017 kl. 12:04

Billy Elliot till Vasa

Kom på mig själv i bilen idag. Jag börjar inte gråta till varje sentimental låt då jag kör bil ensam nu längre. Ännu kanske för ett år sedan så blev även den mest oskyldiga låttexten för mycket för mig. Alla dessa högst banala sönderspelade låtar om olycklig kärlek typ ”can´t live without you” fick läppen att darra och tårarna att bränna i ögonvrån.

För att inte tala om att se på film utan att det låste sig totalt. Typ varje film har ju nåt inslag av död och elände och barn som förlorar sina föräldrar. Och så ville jag bara njuta ett par timmar av genuin verklighetsflykt. Billy Elliot var en riktig fullträff. Hade inte haft en aning om att det ingick en död mor i pjäsen då jag köpte biljetter för hela familjen för ett drygt år sedan. Så där satt vi och bölade stort alla på rad då Billy ”träffade” sin bortgångne mor.

Billy Elliot kommer att visas i höst i Vasa (på Vaasan Kaupunginteatteri). Förutom den då jobbiga scenen var det en väldigt bra musikal. Och rolig sådan också. Väl värd.

Leena
Publicerad 23.04.2017 kl. 15:50

Topp tre denna vecka

 

1. Mycket positiva nyheter från onkolog för en närstående. Precis som jag, har han också fått fantastiska resultat på den nya behandling som han får. Välkomnar honom i klubben för bäst i klassen.

 2. Mycket lyckad konsert i torsdags. Det är väl inget fel på att leva genom sina barn?

3. Frostfria nätter. Penséerna som jag modigt planterade ut för ett par dagar sedan är fortfarande vid liv.

 

Trevlig helg!

Leena
Publicerad 21.04.2017 kl. 23:42

Blommor, skumpa och hela baletten

Vad roligt att så många av er kunde komma. Stadshuset var ju proppfullt. Skall visst göra reklam oftare här på bloggen.

Dirigenten var avslappnad och på gott humör. Programmet var lättsmält och välspelat. Vi var så många att det blev varmt, nästan kvavt i den stora vackra salen. Jag räknade nervöst låtar i programmet innan det blev Alberts tur. När han kommer in på scenen bultar mitt hjärta i otakt med Cantabilen, men Paganini skulle också varit stolt över vår unge man.

Sedan blev det hela baletten med blommor, kramar, gratulationer, VIP-rum och skumpa. Men mat med musikerna på restaurang fick trettonåringen tacka nej till.

Jag säger bara tre ord: En sån kväll!

 

 

 

 

Leena
Publicerad 20.04.2017 kl. 23:47

Paganini, Albert och Vasa Stadsorkester

 

Fick en liten försmak av morgondagens konsert på stadshuset.

Albert tillsammans med Vasa stadsorkester. Paganinis Cantabile. Tänk att ett stycke blir något helt annat då det spelas med orkester. Så vackert att jag kommer på mig själv då ett stort leende bryter ut.

Har du möjlighet att komma och lyssna så gör det. Tror det blir bra. Riktigt bra.

Fast jag har ju egen ko i diket.

Leena
Publicerad 19.04.2017 kl. 17:20

Att se på då andra jobbar

Vi fick upp fågelholkar i helgen. Eller snarare: det har dykt upp fågelholkar hos oss som numera också är upphängda i träd. Utan att jag lyft ett finger. Bara hejat på.

Och nu så jobbar andra där. Blåmesarna har bråttom värre. De flyger in med massor av bomaterial. Fast där verkar det också vara så att en jobbar och den andra övervakar. Men mysigt är det att få följa med deras vårsysslor.

Hoppas, hoppas det leder till ungar i vår.

 

Leena
Publicerad 18.04.2017 kl. 12:31

Kallt så in i norden

Det blåser så hårt att fjädrarna i min krans flygit över hela Brändö. Så den har nu temporärt fått flytta in.

Bättre var det förr. Som den påsken för 17 år sedan då det var  shortsväder.

Tröstade mig med penseer och narcisser. De har ännu inte flygit iväg, men fryser väl bort om jag glömmer dem ute. Kallgrader utlovat till hela morgondagen. Jag som var så peppad att fortsätta ute i trädgården.

Åkte istället i snöslasket till Svenska klubben och åt pannkaka.

 

Och värmde oss. I väntan på att Årets kock Mattias Åhman öppnar sin restaurang i Vasa så är det inte ett så dumt alternativ. Fullt hus, trevlig interiör, god mat och bästa sällskapet. Och polisen på plats som vanligt.

 

Leena
Publicerad 13.04.2017 kl. 18:28

Trädgårdslördag

 

 

Leena
Publicerad 08.04.2017 kl. 20:02

Fredagsmys

Sitter i en kyrksal som luktar mögel och de levande ljusen syns knappt i det klara kvällsljuset. Det är elevkonsert igen.

Musiken var vi minst sagt lite bekymrade för inför flytten till Vasa. Hur skulle det gå med sonen som har musiken som sin nummer-ett-hobby. Som till och med funderat ibland att det skulle kunna ingå i hans framtida yrke någon gång.

Över alla förväntningar. Anton och Anni på Kuula-institutet har tagit emot honom som om han varit deras egen son och inte bara det utan med stor kompetens, pedagogik och inspiration lotsat in honom i Vasas klassiska musikvärld.

Det är nog inget sammanträffande att Iris Viljanen, Erica Back, Vasas Flora och Fauna och Kaj är hemma härifrån knutarna. Någonting gör de rätt här, och då tänker jag inte främst på byggnadsvård.
Leena
Publicerad 07.04.2017 kl. 21:08

Nämen

Hur blev det såhär? Det skulle ju bli vår?
Leena
Publicerad 31.03.2017 kl. 09:14

Vinterns sista dag

 

Vaknar med tungt huvud fast solen lyser och fåglarna kvittrar ute. Har en lång lista på saker som jag önskar få fixat här hemma. Förutom att röja förstås, alltid, så också småsaker som att korrigera en lampupphängning, fixa en hasp vid grinden, så frön, you name it. Hur skall vi i nåt skede komma fram till att tapetsera, måla och planera nytt kök, då vi knappt klarar att hålla efter det dagliga underhållet?

Men som sagt, solen skiner och cykelsäsongen korkades igår. Får en Burana av Ellen, som undrade hur jag sjunkit så lågt nu. Hon refererade nog till tider då jag gått på lite starkare medel. Men tabletten gjorde sitt så vi kunde ta oss ut och kanske främst bort från alla måsten här hemma.

En tur till hamnen och en titt till båten. Via en loppis där det var så mycket folk som jag aldrig sett i Vasa samtidigt tidigare. Fritjof vände vid dörren. Och sen lunch på saluhallen, en favorit. Denna gång provade vi den franska ostmästarens Boeuf Bourguignon. Mycket god och mycket kött. Veckans dos typ.

Efter glass i solen i trädgården och nya vårtecken så finns det ännu tid att pricka av nåt från listan.

Leena
Publicerad 25.03.2017 kl. 17:09

En resa till frisören

 

Det här med Vasaflytten har också den fördelen att jag kommit så mycket närmare min bästa frisör Nina (detta är inte ett reklamsamarbete utan ren reklam från min sida). Härifrån tar det bara en dryg timme att köra till Kristinestad. Så det gjorde vi igår, för nu hade gränsen för vad t o m jag kan utstå frisyrmässigt passerat för länge sedan.

Och en resa till frisör i Kristinestad kan rekommenderas för allt detta ingick:

1. Behövde inte köra själv för äldsta dottern övningskör.

2. Hembakta bullar vid ankomst hos mor och far.

3. Håret välklippt hos Nina.

4. Sätta sig vid dukat middagsbord hos mor och far.

5. Hallon, kolasås och glass till efterrätt.

6. Få fylla bilen med hemgjord äppelmos, dito bullar och semlor.

7. Och så det extra magiska att lämna in tomflaskor och i utbyte få flaskor fyllda med hallon-vinbärssaft.

Skulle satt bilder på före och efter, men är för blyg och har inte övat på det där med selfies som dagens ungdom. Men kan berätta att före-bilden ger rättvisa för katastrofläget som rådde innan klippning. Efter-bilden ger inte full rättvisa åt Nina.

Leena
Publicerad 23.03.2017 kl. 17:45

Vårdagjämning får södra Finland att ligga i lä

 

Har redan ett tag sett snödroppar, tussilago och andra underbara vårtecken, men bara på bild från sydligare breddgrader. Fast syrenerna är tydligt på gång på vår gård trots snö och is ännu på stora delar av gården. Så den här dagen har jag väntat på. För igår var det ju vårdagjämning så nu går vi mot ljusare tider. Alltså ljusare har det ju blivit redan några månader, men att dagarna blir längre här än i södra Finland, det är det som är det fina i kråksången. För då har vi nåt som inte ni har.

Men just idag har det vädermässigt varit en mindre ljus dag; gråmulet och snöslask. Albert njuter ändå av vintern så länge det varar. Säsongskortet på Öjberget har betalat in sig och nu går han så att säga på plus. Och idag var det ju stora puderpumpen på kullen. Inga köer, mest skidskoleungar, backar ännu i fint skick med hopp och rail som inte ser för livsfarliga ut för en mor, men som sysselsätter åkarna i timmar. Skulle jag ha mindre barn skulle jag gärna sätta dem i slalomskola där. Vasa skidklubb verkar grymt aktiva med träningar var och varannan kväll och då skulle ungen dessutom bokstavligen få åka där far en gång åkt. Mysiga tanke.

Leena
Publicerad 21.03.2017 kl. 20:10

En sista resa till Californien

 

Jo jag tänkte på vilket stöd man får som cancersjuk här i landet. Inte unikt för Vasa, men kanske unikt för landet om man då tänker att från Vasas perspektiv också Sverige skulle ingå.

Inte bara medicinskt, utan nu är jag mer inne på andra förmåner. Såsom min jumpa.  En hel termin ledd gymnastik för en spottstyver genom cancerföreningen. Vi talar inte här om nån hårdträning utan en sal full med pensionärer i diverse mjuksibyxor och yllesockor. Och en kvinna har ljusgul fleece från Kalifornien. Som inhandlats där efter avslutad cancerbehandling. På resan som skulle bli den sista.

Efter bästa förmåga försöker vi nu hitta våra små inre muskler. Vår 60plus-åriga ledare i en 20-årings kropp talar och visar oavbrutet om för oss vilken muskel som vi borde känna jobba. Böj knäna, känn tårna, kläm ihop låren, spänn rumpan, in med naveln, andas in, andas ut, bröstkorgen stiger, axlarna sjunker. Små rörelser. Långsamt. Vi böjer och sträcker och viftar lite hit och dit och snart står vi där i våra pensionärskroppar lite stoltare med lite bättre hållning än tidigare. Tills vi får sträcka ut oss på mattorna för avslappningen. Och jag lovar att det inte bara är jag som somnar. Igen.

Leena
Publicerad 20.03.2017 kl. 18:58

Nu har Vasa visat sig från sin soligaste sida igen.

Men först var det alltså favorit i repris. Eftersom hästäventyret började 05.10 i morse då vi styrde mot Seinäjoki så var det också avklarat till lunchtid. Så vi hann med lite annat också denna soliga söndag.

Som t ex första fikat ute på vår gård i år.

Och sen en fantastisk tur med spark på isen. Blanka isar, strålande sol (som sagt), liten lätt bris, havsörnar, måsar och trutar. Fåglarna som samlats i stor flock höll låda som om det skulle varit sommar. Enstaka andra på skridskor, spark och skoter. Men mest öppna vita vidder, stora stenar, söta stugor på små och ännu mindre kobbar. Och förstås som avslutning en liten vandring förbi ett strömhål genom vass, för blöt mark, ris och snår för att undvika att bli blöt om fötterna. Men det är en klassiker då vi är ute.

Japaner och andra exotiska turister skulle levt resten av sitt liv på denna utflykt om det fått uppleva den. Och det har vi här hemma, bara runt hörnet från där vi bor.

Leena
Publicerad 19.03.2017 kl. 20:10

Musik i veckan - mycket mer än bra musik.

Hos oss är det aldrig tyst. Högljutt som i en italiensk familj eller så musik. Ljuv musik. Främst från pianot som står mitt i vardagsrummet. Har glädjen att vara mor till tre barn som musicerar. Mer eller mindre. Alltså en av tre har det som prioritet-ett-hobby. De andra två spelar mer för husbehov. Eller snarare för sin egen skull, för deras övande hör man mer sällan.

I veckan är det Korsholms musikfestspels vintervecka och inom ramarna för det så blev det uppträdande på ett ålderdomshem. Låter kanske inte som det mest upscale man får göra som ung lovande violinist, men här lär också en viss Leif Segerstam ha klättrat upp på stolen och uppträtt med sin violin. För sådär hundra år sen. Nu får man väl hoppas att han inte ställer sig upp på stolar längre. Enligt sägnen alltså.

Som tack blev det av sonen mycket uppskattat fika efteråt och fribiljetter till stadsorkesterns torsdagskonsert med pianosolist bördig från Ukraina. Snart är jag på stadshuset lika ofta som de andra pensionärerna med säsongskort? Konserten var bra med välspelande orkester och extranummer på flygeln men bäst var ändå egentiden jag fick spendera med min bästa musiker.

 

Leena
Publicerad 17.03.2017 kl. 21:02

Kan man trivas i Vasa?

Ofta får jag frågan; trivs ni i Vasa? Visst gör vi det. Eller åtminstone jag. Och barnen trivs i skolan, för här är som de säger bättre skolmat än i Helsingfors. De viktiga sakerna i livet.

För er som undrar, så här är några saker som visat sig vara bra med Vasa:

  1. Korta avstånd. Allt finns inom nära räckhåll. Matbutik, bibliotek, restaurang och apotek runt hörnet. Skolor, stall, musikinstitut och jobb också på gångavstånd men snabbare med cykel.
  2. Tillräckligt utbud av det man kan tänkas behöva av shopping, restauranger och kultur finns, om än i ett mer kompakt format.
  3. Natur och miljö. Såhär på vintern fantastiska isar, skidspår och skidbacke med hopp och rail. Lite olika prioriteringar beroende på vem i familjen man frågar. Fina upplevelser i varje fall, mycket ännu oupptäckt.
  4. Egen trädgård med hus mer eller mindre mitt i stan. Som erbjuder toppen förutsättningar att kunna bli vad som helst, men är också bra redan som det är. Tycker vi, framförallt då det blir tal om renovering.
  5. Tåg och flygförbindelser som tar en på ett ögonblick annanstans. Vid behov.

Ja vad mer kan man begära?

 

Leena
Publicerad 16.03.2017 kl. 14:09

Rättelse till senaste inlägg

Det snöar inte pyttelite, utan det snöar, snöar o snöar. Det kommer att behövas mycket mer plogande än vad jag är upplagd för.
Leena
Publicerad 09.03.2017 kl. 14:03

Kuntsi och Anita Jensen i inre hamnen i Vasa

Som jag sa så var det snöigt igår.

Men inne på museet varmt o gott. Ja inget direkt ätbart gott för cafeterian har stängt och söker nu ny företagare.

Undrar om inte detta var första gången jag varit ensam på museum! En trevlig o positiv upplevelse ändå. Gillade färgerna i Anita Jensens verk jätte mycket. Och hennes sätt att kombinera sjukdomars uttryck på människokroppen med pioner och orkidéer. De ser ju väldigt lika ut!  Fascinerande.

Dessutom var Art Battle intressantare än vad det verkade på annonsen. Röstade på team 4. De fina bilarna och färgerna på lyckohjulet fick mig att bestämma mig till slut. Hör till världens 10 % sämsta på att ta beslut. Oavsett vad det gäller. Och dessutom kan jag inte sluta grunna efteråt om jag ändå valde fel. Mat på restaurang, rätt sorts mysli i affären, slänga eller inte slänga. Dagarna är fulla av beslut att ta och det blir ju nästan bara svårare och svårare.

 

Idag snöar det inte längre. Bara pyttelite. Behöver kanske finploga.

Leena
Publicerad 09.03.2017 kl. 11:18

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Hästliv

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.

 

Om bloggen

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

 

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar