Good news

Det blev väl just en så bra dag som väntat i vackra Helsingfors (med så mycket mera människor och längre avstånd).

Träff med vänner jag inte sett på länge, sol och värme.

Och goda nyheter:

Ingen tillväxt eller nya metastaser på över ett år så vi fortsätter som hittills. Medicinen har till och med fått cancern att vända tillbaka. Men ingen minskning i medicindos med tanke på vilket aggressivt monster som är vår motståndare. Medicinlarmet, som jag känner viss hatkärlek inför, ringer fortsättningsvis varje kväll.

Leena
Publicerad 15.06.2017 kl. 20:39

Dagens tips

Nu vet du vad du skall göra med dina avlagda jeans. Förstås!
Leena
Publicerad 14.06.2017 kl. 17:59

Uppradat i trädgården

Trädgården fungerar som vilken terapi som helst. Jag glömmer bort tid och rum där jag river upp långa härliga maskrosrötter en efter en, eller kupar brun fin mylla runt rötterna på potatisen. Och se så fint det blev. Inte objektivt kanske. Men vackert ändå på nåt sätt.

Ikväll fick också fåglarna känna sig överröstade av sju glada flickor som parkerat sina mopeder på vår gård. Chillar på piknikfiltar i solen och skriker gällt, för en spindel kanske?

Det trodde jag aldrig. Att det skulle stå en hel drös mopeder på vår gård. Och att jag skulle tycka att det var en bra sak.

Leena
Publicerad 13.06.2017 kl. 22:43

Känslan att kissa på sig

Ja, så är det snart dags igen. Tremånaderskontrollen. Idag var det lab med blodprover. Tre rör och en lång remiss med olika analyser. Inte så att jag skulle vara särskilt orolig, men lite upptar det mina tankar såhär när det snart är dags. Jag har mått fortsatt bra så jag skulle bli överraskad om det inte avspeglar sig i kontrollsvaret.

Numera ser jag på sätt och vis framemot besöken på cancerkliniken. Åtminstone såhär då det närmar sig. Både för att de är skönt att igen få bekräftat att monstret är under kontroll, men också bara för att det är ett nödvändigt ont, att få det överstökat, och känslan efteråt att det är minst tre månader till följande gång.

Inte så mycket för att sitta och vänta på sin tid till röntgen, dricka en halv liter ljummet vatten innan för kontrastens skull, att få kanylen instucken i armen och känslan då kontrastvätskan sprutas in: metallsmaken i munnen, värmen som vandrar ut i hela kroppen och till sist den autentiska känslan att kissa på sig.

Det som oroar mig mest (men ganska lite) just nu, är att min kropp inte orkar med den kraftiga medicineringen, som Afinitor trots allt är. Tänk om det blir så att jag p g a biverkningar inte längre kan fortsätta medicineringen och monstret kan återuppta sitt liv med full kraft?

Men som min psykolog har lärt mig. Det är inte värt att oroa sig i förhand utan man får hellre bearbeta saken efteråt om det visar sig finnas behov för det.

Så trots resans orsak, så ser jag fram emot en trevlig dag till Helsingfors. Framförallt den lilla fikastunden på cancerklinikens spartanska café efter besöket. Därifrån jag ska skicka några meddelanden och berätta att jag fått goda nyheter. Igen.

Leena
Publicerad 12.06.2017 kl. 16:54

Bästa ungen i terrängen

Redan efter dressyren låg hon tvåa och höll den placeringen till slut. Med bara 0,4 poängs skillnad till ettan. Att det blev en andra placering var skoj, men roligast och stoltast och gladast var jag över att vårt ekipage fick specialpriset (taitopalkinto) för bästa ridningen i terrängen i sin klass. Way to go!

 

Leena
Publicerad 11.06.2017 kl. 19:44

Det växer i gräset

Har upptäckt en hel massa gula botaniska tulpaner i trädgården. Eller det antar jag det är efter lite googlande. Mitt i gräsmattan växer de tillsammans med ännu fler frodiga maskrosor.

Och annat som växer i gräsmattan är alla trastungar. Man får verkligen se var man sätter sina fötter så man inte trampar på dem. För de är inte så duktiga på att flyga ännu. Märkte jag då jag bevittnade en som kraschlandade då den inte nådde ända upp över staketet. Men varför flyga över då man kan krypa under?

Leena
Publicerad 10.06.2017 kl. 11:06

Marknad i dimman

Det blev middag på torget ikväll på internationella stormarknaden som fortsätter ännu imorgon. Med hopp om lite mindre dimmigt väder om inte annat så för alla försäljare som stod där och huttrade i råkalla 13 grader. Bara en liten bit in i landet så är det full sol. Men vad gör man inte för att få bo nära det fina havet?

I avsaknad av smakportioner så blev det tre gafflar per portion istället så vi smakade förutom på finska vegetariska tortillas, också på tyska currykorvar, och thailändsk plockmat. Supergod klassisk inlagd gurka, vars pris påminde mig om att jag borde prova lägga in själv i höst. Och torkad vitlök som var förrädiskt stark. Och lömskt lockande var också alla kakor, fudge och bakverk. Franska choklad-wienerbröd köpte vi hem för en spottstyver. Inte lika goda som i Frankrike, men näst intill.

Skulle det inte vara för fälttävling imorgon så skulle jag kunna tänka mig favorit i repris. Fiskmarknaden som jag planerat missar vi imorgon, men fisk finns i sjön, så det är väl bara att hämta upp den?

Och vad vore en matmarknad utan blommor?

Leena
Publicerad 09.06.2017 kl. 22:30

Som på Strömsö

 

Cyklade iväg med min smutsiga korg fastspänd på pakethållaren och både fina röda fleecen och en regntät jacka för det annalkande regnets skull. Men inte en droppe regn har kommit, snarare en skön och varm sommarkväll med lika trevlig stämning.

Trädgårdskväll på Strömsö med plantloppis levererade. En hel hink med funkia, två grönkålsplantor till grönkålslasagne i höst, en bollviva att komplettera mina gullvivor med, och förgätmigej att förvilda sig i trädgården, fick jag hem på min cykel.

Och med snålskjuts fick jag med mig lite tips: att sy utekuddar av alla gamla trasmattor. Och fixa (svärfar kanske?) ett långbord att ställa ute på kvällssolsgräsmattan här hemma. För att ha alla sommarens grillkalas runt.

Och lite tröst också, för även på Strömsö finns det hyllor som liknar mina.

 

 

 

 

PS. Jag tackade nej till att vara med i programmet.

Leena
Publicerad 08.06.2017 kl. 22:01

Äntligen!

 

Äntligen äter jag frukost ute på trappen, fönster och dörr kan hållas öppna längre än för kort vädring och björktrasten lever familjeliv på gården. Mina övervintrade pelargoner har slagit ut i blom i köksfönstret och mina tjocka fårskinnstofflor får vila idag och jag är barfota!

Överväger att flytta mitt hemmakontor ut i skuggan i trädgårdens berså, men tvekar om min disciplin klarar det. Trastungar och trädgårdspyssel är alltför lockande. Men kanske jag gör ett försök i alla fall?

Leena
Publicerad 07.06.2017 kl. 10:30

Terränghoppning

Premiär för vår del på terrängbanan i Nykarleby. Grått väder med ihållande småregn. Den här gången glömde vi inget efter oss, med tidigare erfarenhet av glömska just här.

Waltersbacken är rätt brant både uppför (jag) och nerför (häst o ryttare).

Träning verkar ha gett resultat. Vallgraven gick utan problem. Trakehnern (på bild) gick fint också efter en första tvekan. Lycklig ryttare.

 

Leena
Publicerad 06.06.2017 kl. 16:56

Note to self

 

  • Hård vind tär lika mycket som sol, på plantor som övervintrat inomhus.
  • Skaffa festkläder med förlåtande resår i midjan, för vännerna är duktiga på festmat och god mat är oemotståndligt.
  • Undvik kissa i naturen om man (som jag) har svårigheter med att sitta på huk. Det händer så lätt olyckor.
  • Försommarljus kan kompensera kyliga juninätter med sin skönhet.

 

Till slut ett förtydligande till senaste inlägg; jag tror säkert att fisken räcker både till skarven och oss. Vi fick i alla fall både sik, abborre, lake och strömming i våra nät.

Leena
Publicerad 04.06.2017 kl. 20:29

Sol, fisk och arbetsläger

Känns nästan ironiskt att det är dags för skolavslutning och sommarlov för barnen. Idag stoltserar vi med knappt tio grader, blåsigt och solen gick precis i moln.

Har egentligen bestämt mig för att ha tålamod med vädret, för det kan man ju inte påverka, (förutom att välja en annan världsdel att bo i förstås), men nu börjar mitt tålamod ta precis slut.

Har spenderat alla mina barndomssomrar på landet så det är så jag tror att det skall vara. Vi flyttade ut efter skolavslutningen och hem igen då skolan började i augusti. Där levde vi sedan vårt sommarliv i evig sol och med fisk som enda föda. Hurra för dagarna då vi fick korv!

Så har det varit. Och är fortsättningsvis. Våra barn trodde länge att det inte fanns andra alternativ på somrarna än att endera vara på en stuga och varva fiske, bastu och trädgårdspyssel med arbetsläger eller alternativt sitta på någon fjärd och guppa. Fast båtlivet har haft en tendens att vara blåsigt och regnigt de senaste åren. Ett av det mest levande minnena är från en midsommar, då jag suttit och önskat mig en helikopter som skulle tagit mig bort från storm och regnrusk, då hamnen vi seglat till var full och vårt ankare inte höll i den höga sjön bakom den lilla klippan som skulle ge oss lä. Vid samma tillfälle beslöt vår äldsta dotter sig för att skaffa husvagn. Hon är 18 nu, men har inte ens körkort för personbil ännu. Att segla är hennes främsta intresse som upptar all hennes fritid, och även ger henne sommarjobb.

Så nu tänkte jag mig att jag skall göra några saker som andra människor gör på sina somrar.

Har redan bokat in trädgårdskväll på Strömsö den 8 juni kl 16-21. Tänkte cykla dit för då kan jag förhoppningsvis locka med mig någon cykelsugen manlig familjemedlem som annars är svår att få lurad till dylika evenemang. Men hur får jag hem alla plantor jag skall fynda på min cykel?

Fiskmarknad i Inre hamnen i Vasa den 10 juni. I höstas har jag faktiskt upplevt fiskmarknaden med mycket god rökt flundra, skärgårdsröra och inlagda sillar och det är värt att återupplevas. Om inte skarvarna har ätit upp all fisk för oss förstås.

Öppna portar i Kristinestad (17-18.6) har jag drömt om att få uppleva i många år, men har väl istället valt att sky "folkmassorna" och sitta isolerad på någon holme istället.

Och tror du att jag äntligen i sommar kommer ut till världsarvet och Replot bro. Undrar om vi kunde segla dit?

 

Leena
Publicerad 01.06.2017 kl. 12:20

Hela min kropp var invaderad

En god vän får bröstcancerdiagnos. En annan återhämtar sig efter operation av sina metastaser.

Våndas för allt de behöver genomlida nu. Vill så gärna kunna ta det av dem och säga att jag tar hand om det där åt dig. Jag vet hur det är. Allt kommer att bli bra, ska du se.

Har ibland tänkt att jag kan hjälpa någon annan att få hopp genom att skriva om mina erfarenheter. Det är inte hopplöst. Även i den mest hopplösa situation finns det hopp. "Om vi inte med säkerhet vet hur det kommer att gå, kan vi anta att allt går bra", enligt president Mauno Koivistos ord.

Fast måste medge att det inte alltid känts så. Blev flyförbannad då jag fick höra det då, i det akuta skedet, att allt skulle bli bra. För så var det ju inte. Allt kunde inte längre bli bra. Hela min kropp var invaderad av monstret och jag kunde inte botas. Jag hade fullt upp med att bearbeta den nya situationen. Att livet inte blev som jag tänkt mig. Som jag tagit för givet.

Minns min mammas sjukdom. Då bodde jag i ett annat land. Var ung och oerfaren. Eller kanske snarare fanns det inte i min verklighet att något kunde gå illa för min mamma. Mammor och pappor blir inte sjuka, det vet väl vilket barn som helst? Operera bort bröstet och så är problemet ur världen.

Nu då allt blivit bra, så bra det kan bli, funderar jag bakåt i tiden. Vad ville jag höra? Vad ville jag att mina vänner skulle göra? Minns inte. Minns bara att det betydde mycket att ni hörde av er. Oavsett på vilket sätt eller med vilka ord.

Så nu försöker jag skriva ett meddelande istället för att sända tankar. Tankeläsning i all ära, men ett pling på telefonen med ett ”hur mår du” är ändå så mycket mer.

Leena
Publicerad 31.05.2017 kl. 13:34

Upprättelse för Seinäjoki

Måste korrigera min tidigare, här, så kritiska hållning till staden Seinäjoki.

Avvek idag från den invanda rutten och se jag hittade ett litet smultronställe. En söt liten återvändsgränd som avslutades vid den lilla ån. Här kunde jag tänka mig att bo. Om jag blev tvångsförvisad till Seinäjoki.

 

Leena
Publicerad 31.05.2017 kl. 00:05

Antikens Grekland på Brändö

Min mormor sa att man inte skulle värdera pågående arbete, och eftersom hon var en inbiten handarbetsmänniska så sa hon också att det blir nog bra, bara det blir strykt. Trädgården är svårare att stryka, men lite slutfinish har vi tänkt att det skall bli ännu.

Vi gjorde det inte i onödan lätt för oss då vi valde att använda stenar av tre olika storlekar som vi dessutom placerade i ett helt random mönster. Som skulle böja sig och sluta i rak kant mot husväggen. Inget för symmetridjävulen. Eller många med honom.

Får väl medge att det tagit lite tid och stenarna har hunnit läggas dit en och annan gång innan de hittat sina slutliga platser. Men lite stolta och nöjda är vi allt. Både att det som verkade som ett hopplöst pussel till slut löste sig. Och att det blev lite känsla av antikens Grekland på Brändö.

 

 

Leena
Publicerad 29.05.2017 kl. 22:24

Hoppträning inger hopp

Lördagens träning är blöt och kall. Jag premiärkör transporten lagligt.

Hoppningen går bra. Mycket positiv feedback av tränaren, som påpekar de stora framstegen det senaste halvåret. Nu är det den lilla ryttaren som bestämmer. För det mesta. Och de klarar nu uppgifter som i höstas fick en mamma att bli stel av nervositet. Nu är det bara stolthet och tillförsikt. Fina duktiga Sasha och Anni.

Leena
Publicerad 28.05.2017 kl. 16:28

Ett vykort från Gåsgrund

 

Hej!

Hälsningar från Gåsgrund. Vi har haft sol och bara lite vind. Måsen hade lagt tre ägg precis på stigen vid bryggan och vi har fått två sikar som vi skall laga till middag.

Kram,

Leena

 

Leena
Publicerad 25.05.2017 kl. 17:56

Det var på håret

Men nu är det gjort. Nu har jag då äntligen behörighet att köra hästsläp. Eller åtminstone vårt ekipage.

Men det var nära att det inte hade blivit så.

Det gick bra att backa till och koppla släpet, eller jag fick det gjort efter mer eller mindre finjustering. Men sedan ville ju inte blinkersen funka! Ve och fasa. Klockan närmade sig avtalad tid och det ville sig bara inte. Pulsen är hög, blodtrycket ännu högre. Ingen medicin i världen kunde sänka den. Hinner redan leta fram telefonnumret för att avboka den redan betalda tiden, då vi av ett under till slut lyckas.

Väl på uppkörningen, kollar han inte ens mina blinkers! Utan vi kör iväg på en liten runda. Han kommer väl ihåg min man som kört upp på hösten. Vi pratar om vad vi har för häst och jag glömmer nästan bort vad jag håller på med. Backningen på parkeringen går också helt okej. Sen är det bara sista sträckan tillbaka till besiktningsstationen. Jag kör ut på vägen och växlar upp. ”Hastigheten”, säger han. ”Shit”, säger jag. Är det inte 60 här?

Men ikväll skall vi fira mitt nya körkort. Och fördelen att bo i en liten stad där gubbarna har lite välvilja.

 

Leena
Publicerad 24.05.2017 kl. 17:54

Önska dig vad du vill

 

Den som undrar vart sommaren tog vägen och varför det regnar kan tala med mig. För ser du, jag gick igår och småvattnade i trädgården och funderade på om det inte skulle vara läge för ett litet regn som skulle göra vattnandet åt mig. Och den som inte bor i Österbotten undrar nu vad jag pratar om. Men eftersom jag varit i Seinäjoki idag så regnar det där och typ ingen annanstans i hela landet.

Leena
Publicerad 22.05.2017 kl. 18:10

Enkelt härbärge inte gott nog?

Det finns pyssel att fylla en hel dag, eller en hel sommar tror jag ute i soliga trädgården. Och det känns bra. Bortsett från att jag lyckades få lite för mycket sol i min nacke.

Har flyttat ut övervintrade hortensior, Afrikas blå lilja och min stamros. Har planterat om, vattnat och satt ner mina potatisar i jorden. Det blev för trångt så nu har jag några extra förgrodda sättpoatisar, om det är nån som vill odla nypotatis lagom till villaavslutningen. Midsommarpotatis får vi väl importera i år.

En humla såg jag idag, men ingen har bosatt sig ännu i mitt insektshotell. Har suktat efter ett sånt där flervåningshus för insekter med massor av olika skrymslen och vrån. Det blev en enklare variant här hos oss och tydligen är det inte fint nog för brändöhumlor och andra kryp. Men vänta bara tills det blir fullt på lyxhotellen och då insektsstudenterna återvänder, då kanske mitt vandrarhem duger.

 

Leena
Publicerad 21.05.2017 kl. 21:59