Nu har Vasa visat sig från sin soligaste sida igen.

Men först var det alltså favorit i repris. Eftersom hästäventyret började 05.10 i morse då vi styrde mot Seinäjoki så var det också avklarat till lunchtid. Så vi hann med lite annat också denna soliga söndag.

Som t ex första fikat ute på vår gård i år.

Och sen en fantastisk tur med spark på isen. Blanka isar, strålande sol (som sagt), liten lätt bris, havsörnar, måsar och trutar. Fåglarna som samlats i stor flock höll låda som om det skulle varit sommar. Enstaka andra på skridskor, spark och skoter. Men mest öppna vita vidder, stora stenar, söta stugor på små och ännu mindre kobbar. Och förstås som avslutning en liten vandring förbi ett strömhål genom vass, för blöt mark, ris och snår för att undvika att bli blöt om fötterna. Men det är en klassiker då vi är ute.

Japaner och andra exotiska turister skulle levt resten av sitt liv på denna utflykt om det fått uppleva den. Och det har vi här hemma, bara runt hörnet från där vi bor.

Leena
Publicerad 19.03.2017 kl. 20:10

Saker som ingår för en hästmamma

 

Jag får vårkänslor genom att börja helgen med att beskära buskar i trädgården. Efter att varit eftersatt i flera år så är det ett och annat som behöver friseras.  Men det får vi fortsätta med en annan gång för sen blev det åka av med häst och ryttare till träningar i Seinäjoki. Rätt stort projekt det där med att transportera häst, men numera känns det som om vi fått till rutinerna rätt väl. Chauffören kopplar släpet, ryttaren packar grejerna, jag som förste groom ryktar och kollar att alla saker lyfts i bilen. Inte så att jag själv nödvändigtvis gör det, men ser till att det blir gjort. Hästen in i transporten, morot till hästen, luckorna stängs och så kör vi iväg. Inklusive lite extra spänning om vi kommer uppför den första backen från stallplan i halkan. För mig. Inte så mycket för chauffören som är av mycket coolare sort.

Träningen går bra. Stora framsteg har skett under vintern. Solen lyser. Lite kylig vind ute. Hemfärd. Eftersnack i bilen. Hemma igen. Rutinerna funkar. Anni lastar ur och skrittar hästen. Jag städar ur transporten. Vi lyfter ur grejerna och är snart på väg hem. Två av tre. Den tredje, Anni, kommer hem om en timme säger hon. Det visar sig bli nästan tre innan hon dyker upp. Allt är sig likt. Imorgon favorit i repris.

 

Leena
Publicerad 18.03.2017 kl. 22:45

Musik i veckan - mycket mer än bra musik.

Hos oss är det aldrig tyst. Högljutt som i en italiensk familj eller så musik. Ljuv musik. Främst från pianot som står mitt i vardagsrummet. Har glädjen att vara mor till tre barn som musicerar. Mer eller mindre. Alltså en av tre har det som prioritet-ett-hobby. De andra två spelar mer för husbehov. Eller snarare för sin egen skull, för deras övande hör man mer sällan.

I veckan är det Korsholms musikfestspels vintervecka och inom ramarna för det så blev det uppträdande på ett ålderdomshem. Låter kanske inte som det mest upscale man får göra som ung lovande violinist, men här lär också en viss Leif Segerstam ha klättrat upp på stolen och uppträtt med sin violin. För sådär hundra år sen. Nu får man väl hoppas att han inte ställer sig upp på stolar längre. Enligt sägnen alltså.

Som tack blev det av sonen mycket uppskattat fika efteråt och fribiljetter till stadsorkesterns torsdagskonsert med pianosolist bördig från Ukraina. Snart är jag på stadshuset lika ofta som de andra pensionärerna med säsongskort? Konserten var bra med välspelande orkester och extranummer på flygeln men bäst var ändå egentiden jag fick spendera med min bästa musiker.

 

Leena
Publicerad 17.03.2017 kl. 21:02

Kan man trivas i Vasa?

Ofta får jag frågan; trivs ni i Vasa? Visst gör vi det. Eller åtminstone jag. Och barnen trivs i skolan, för här är som de säger bättre skolmat än i Helsingfors. De viktiga sakerna i livet.

För er som undrar, så här är några saker som visat sig vara bra med Vasa:

  1. Korta avstånd. Allt finns inom nära räckhåll. Matbutik, bibliotek, restaurang och apotek runt hörnet. Skolor, stall, musikinstitut och jobb också på gångavstånd men snabbare med cykel.
  2. Tillräckligt utbud av det man kan tänkas behöva av shopping, restauranger och kultur finns, om än i ett mer kompakt format.
  3. Natur och miljö. Såhär på vintern fantastiska isar, skidspår och skidbacke med hopp och rail. Lite olika prioriteringar beroende på vem i familjen man frågar. Fina upplevelser i varje fall, mycket ännu oupptäckt.
  4. Egen trädgård med hus mer eller mindre mitt i stan. Som erbjuder toppen förutsättningar att kunna bli vad som helst, men är också bra redan som det är. Tycker vi, framförallt då det blir tal om renovering.
  5. Tåg och flygförbindelser som tar en på ett ögonblick annanstans. Vid behov.

Ja vad mer kan man begära?

 

Leena
Publicerad 16.03.2017 kl. 14:09

Helt i linje med oss. #ekofasta

Snappade upp detta med #ekofasta. Vilken bra grej tycker jag. Pushar gärna det. Fast det känns som om jag ekofastat ända sen sommaren och flytten.

Så det var detta flyttlass som fick mig att stanna till. Alla dessa saker som ingen vill ha. Barnen var också helt med på att det blev köpstopp på grejer. Och en period även mat, eftersom två hushåll blev ett, så fanns det oändliga mängder torrvaror av alla de slag; typ fyra halvtomma paket solroskärnor, röda linser i all slags förpackningar, och syltsocker i mängder. Bland annat. Mer saker kan vi verkligen inte behöva! Behöver vi ens detta? Tveksamt. Men till mitt försvar, om än ett tafatt sådant, så handlar det främst om mitt verkligt stora problem med att göra mig av med saker. Men jag jobbar på det. Nu har jag kommit så långt att jag gett upp att jag nånsin pysslar något av strumpor som det gått hål i. Och kan också känna en glädje när mitt plastskärbräde sprack i diskmaskinen så pass att det inte längre gick att rädda.

Och ja, vi har ännu ouppackade lådor. Och ja, de kanske aldrig varken behövs eller saknas av någon. Men alla känslor som de väcker...

 

 

Leena
Publicerad 15.03.2017 kl. 08:48

Så mycket bra på en o samma helg

 

Ja så mycket lyckade saker har hänt i helgen så jag blir alldeles mållös.

Men här kommer snabbreprisen:

  1. Bästa nyheterna av onkologen i fredags.
  2. Fick njuta av Spegling med inte bara egen son på scenen utan också bl.a Österbottens stoltheter KAJ och Erica Back. Eller som hon kallas i Närpes; Ereica.
  3. Familjens fälttävlansekipage hoppade säsongens första tävling och gjorde två felfria banor. Och visade ffa på stora framsteg. Och kanske lite också för att hon var bäst i sin träningsgrupp. Och missade prisrosett med en hårsmån.

Och det här var bara toppen på moset.

Så det ni. Inte illa för en helt vanlig helg i mars.

Leena
Publicerad 14.03.2017 kl. 07:51

Rättelse till senaste inlägg

Det snöar inte pyttelite, utan det snöar, snöar o snöar. Det kommer att behövas mycket mer plogande än vad jag är upplagd för.
Leena
Publicerad 09.03.2017 kl. 14:03

Kuntsi och Anita Jensen i inre hamnen i Vasa

Som jag sa så var det snöigt igår.

Men inne på museet varmt o gott. Ja inget direkt ätbart gott för cafeterian har stängt och söker nu ny företagare.

Undrar om inte detta var första gången jag varit ensam på museum! En trevlig o positiv upplevelse ändå. Gillade färgerna i Anita Jensens verk jätte mycket. Och hennes sätt att kombinera sjukdomars uttryck på människokroppen med pioner och orkidéer. De ser ju väldigt lika ut!  Fascinerande.

Dessutom var Art Battle intressantare än vad det verkade på annonsen. Röstade på team 4. De fina bilarna och färgerna på lyckohjulet fick mig att bestämma mig till slut. Hör till världens 10 % sämsta på att ta beslut. Oavsett vad det gäller. Och dessutom kan jag inte sluta grunna efteråt om jag ändå valde fel. Mat på restaurang, rätt sorts mysli i affären, slänga eller inte slänga. Dagarna är fulla av beslut att ta och det blir ju nästan bara svårare och svårare.

 

Idag snöar det inte längre. Bara pyttelite. Behöver kanske finploga.

Leena
Publicerad 09.03.2017 kl. 11:18

Kvinnodag, en snöig sådan

Blev gratulerad på kvinnodagen idag. Av min man. Men undrar om det egentligen är något att grattas för?

Kvinnor har det ju generellt sätt sämre ställt än män, vilket syns inte bara t ex i lönestatistiken. Fortfarande. Och i det att det inte finns en speciell dag för män. (Farsdag undantaget, men den kompletteras ju med morsdag). Eller är alla övriga dagar mansdagar? Borde vi inte fira en unisexdag? (nu är jag tydligt påverkad av min dotter) Eller år? eller värld och liv?

Men att just jag är kvinna, kan jag känna mig lycklig över för annars skulle det nog inte varit aktuellt att jag fått leva med min man i princip hela mitt vuxna liv. Som jag nu de facto gjort.

Så grattis alla kvinnor! Alltid finns det någon orsak att fira.

PS. Kunsti i Vasa har gratis inträde idag. Just idag. På kvinnornas dag.

Leena
Publicerad 08.03.2017 kl. 12:44

Sportlov, skidor, snö o sol

 

Visst är det vackert nu på vintern. Nysnö och sol är en fantastisk kombination. Mycket skidande har det blivit både för mig och de flesta i familjen.

Titta hur fint det var igår på isen.

Men nu säger kroppen att det kunde vara bra att få vila lite också. Precis en sån där rivstart med hysteriskt ökad mängd träning som man inte ska göra om man skall orka hålla igång nån längre tid. Men man fär väl njuta så länge det varar.

Rekommenderar att passa på nu o ta en tur ute. Isarna är starka ännu här i Vasa. Anser t o m jag efter att sett mängder av bilar, skotrar och motorcyklister dela isen med oss.

Leena
Publicerad 06.03.2017 kl. 10:21

Erica Back o Vasa stadsorkester i stadshuset

 

Nejdens dotter, eller Närpesbördiga som VBL skulle uttrycka det, underbara Erica Back uppträdde i torsdags i Vasa. Den fantastiskt söta Erica i sin naturliga outlook och den vackra klänningen förförde publiken. Igår var hon den proffsiga artist hon blivit. Hon sjunger med sin vackra djupa röst, seriöst, med inlevelse så att man berörs utan att förstå texten.

Stadsorkestern hade för övrigt en varierad repertoar. Det moderna var mer lättsmält än jag brukar tycka och gjorde intryck. Och skickliga musiker som fick lysa. Kontrabasisten och trummisen blev mina favoriter för kvällen. Efter Erica då.

Men ikväll är det Mello. Väldigt olika men en höjdpunkt det med. På sitt sätt.

Leena
Publicerad 25.02.2017 kl. 21:09

Har de ingen skam i kroppen?

 

Från mitt arbetsrumsfönster på gatuplan ser jag lekparken på andra sidan gatan, mannen med hjälmen med sin assistent, studenterna som skyndar till sina föreläsningar.

Just nu är det grått och det har börjat snöa så smått. Bara en pappa med sin son gungar. En kvinna passerar med sin hund. Cyklisterna susar förbi.

Jag ser också hundägarna som inte plockar upp efter sina hundar. Den unga damen som kastar ut sitt tomma cigarettpaket från bilfönstret. Och chauffören som fickparkerar på franskt vis och puffar på bilen som står parkerad bakom. För att ingen ser dem?

Har de ingen skam i kroppen? Jag tror det behövs mera Skam. Där är livet pk och allt reds ut på bästa sätt. Även jättemycket jobbigare saker. Nästa säsong kommer ännu i vår. Passa på då.

Leena
Publicerad 23.02.2017 kl. 15:44

Tåg till och från

Bra saker med Vasa: tågstationen. Därifrån kommer man på drygt tre o en halv timme till huvudstaden. Men tänk att resan kan vara längre beroende på vilket håll man reser ifrån. Från Helsingfors är det ju mycket längre till Vasa än tvärtom. Fråga vilken nylänning som helst.

Men tågstationen är fin. Och extra vacker i solen som idag.

Och trevlig att kliva av på. Som Love Actually irl. Fast tågversionen då.

Leena
Publicerad 21.02.2017 kl. 17:59

Ge Vasa en chans!

Ja, efter ett halvt år i Vasa har jag bestämt mig för att ge staden en ordentlig chans att visa vad den har att erbjuda. Det måste ju finnas en massa bra saker med staden? Här bor ju ändå närmare 70 000 invånare, och alla kan ju inte bara bo kvar av slentrian? Jag menar att det måste ju finnas en massa värt att se o njuta av även här. Så min tanke är att upptäcka, men ffa öppna ögonen för vad staden har att erbjuda. Så sagt o gjort.

Idag skiner solen, men igår i snöfall och allmänt grått väder tog vi tillsammans det första klivet till okända naturstigar. Fågeltornet på Risö. Det blev precis en lagom tur för vad mitt ben orkar och vad vi hann innan mörkret kom. En fin informationstavla, väl märkta stigar, spångar, grillplats och ett gediget fågeltorn. T o m glöd fanns. Men ingen korv hade vi. Det får bli nästa gång.

Utsikten från tornet var grå men vacker med några okända fåglar över det platta landskapet.

Nästa gång tar vi med oss korv, kanske något övertalat barn och lite mera dagsljus för den längre rundan. Väl värt ett besök! Och en bra början på upptäckandet. Absolut mersmak.

Kör mot Gamla hamnen och följ sedan skylt mot fågeltorn. Lätt som en plätt :)

Leena
Publicerad 20.02.2017 kl. 19:24

Återanvändning av stort o smått

Läste i tidningen (HS kuukausiliite) för ett tag sedan om den första ansiktstransplantationen som genomförts i Finland. Imponerande läsning. Flera kirurger som planerat och utför ett overkligt avancerad operation som dessutom verkar ha flytit på enligt plan. Imponeras storligen. Funderar medan jag läser på om det skulle varit roligt att vara en sådan. Alltså kirurg som utför så avancerade grejer. Vilket skulle varit det mest utmanande, lättaste eller svåraste? Helt säkert måste det ändå vara roligare att  sy fast det på mottagaren än att operera loss det från donatorn? Glad att det finns såna duktiga personer, som både vill och kan hålla på med sådanan saker. Funderar också om min enda njure får bekymmer, skulle jag få en ny njure transplanterad då? Jag duger knappast längre som mottagare med mina metastaser här o där? Men dialys kanske ändå inte är ett så dyrt alternativ om jag skulle ha sån otur? Skulle det vara värt för samhället att satsa på mig då? Här sätter jag stopp på mina tankar. Återgår til ansiktstransplantationen. Återanvändning i stor skala.  Kanske ändå inget för mig. Återanvänder på min nivå. Har virkat en matta av gamla trikåtröjor. Det ger ungerfär lika mycket tillfredsställelse för mig som kirurgerna får från sitt uppdrag. Tror jag. Resultatet är inte på liv och död. I mitt fall. Men glädjen är stor. Kanske lika stor som för kirurgerna?

 

Leena
Publicerad 23.04.2016 kl. 16:10

Glädjen av att kunna cykla

Idag har jag både cyklat till jobbet och promenerat med mellandottern. Igår tog jag också en promenad. Då fick jag med mig sonen på cykel.  Vi påminde oss om gången för flera år sedan då han hade ny crosscykel (jag fick kalla den så) och ville träna cykla på små stigar med mycket sten på. Jag skulle filma. Råkade se filmerna nyligen då jag rensade. Det såg inte så spektakulärt ut längre. Men då var det en stor grej. Och en stolt pojke. Igår hade han sin landsvägscykel som crosscykeln numera är utbytt till.  Den var lite mer utmanande på spången och stigarna vi gick på. Men den går fort. Fortare än min elcykel på platten och i nerförsbackarna. Men uppåt slår jag de flesta med min elcykel. Den är bara bäst. Jag cyklar till jobbet igen. Är uppe i 250 km denna säsong. Och 21.4 km/timmen i snitt just nu! Inte illa tycker jag själv med min lägsta svacka efter operationen för drygt ett år sedan i färskt minne.  Då var metastaserna i bäckenet så pass stora att det inte gick att cykla. Knappt att gå.  Under den hala perioden under vintern fick jag använda kryckor för att hållas på benen. Sprickan i benet gjorde att det var en överhängande risk att jag skulle få en fraktur om jag ramlade.  Strålning och medicinering har tagit bort smärtan och värken. Och dessutom minskat lite på storleken. Det är som ett under. Efter att fått bedömningen både en och flera gånger att det inte finns något att göra, då känns det som ett under. Att kunna cykla. Eller promenera med sin son och dotter. Raskt framåt. Småprata. Minnas tillsammans. Uppleva ljuset igen. Våren som kommer.  

Leena
Publicerad 18.04.2016 kl. 23:05

Det bidde i alla fall en bra resa

Hästarna kanske kommer stå kvar men förra helgens spaningsresa kommer vi minnas. Mest för människorna: Rasse, Lotte, Niina, tack! Men också lite för fina Vejbystrand. Det Skåne jag länge tänkt på som en variant av Danmarks svartplogade dysteråkrar, där de anställda står vid horisonten och gräver ner feta husbondens oönskade familjehemligheter medan kråkorna kraxar i det begynnande mörkret, tog revansch och ownade ut mig.

Fritjof
Publicerad 17.04.2016 kl. 11:33

Finaste vårdagen

Finaste vårdagen. Här inne skiner inte solen lika mycket som på resten av sociala-media-världen den här eftermiddagen men på sunkiga mässrestaurangen i Böle är det just nu helt bäst. Platypussen är i sjön och körd runt Jollas till Kråkudden. Pressenningen och täckställningen har kommit ner från Allegretto, som också fått bottenfärgen uppfräschad. Rundverandan på framsidan är foccacia-invigd och Leena har nytt personligt rekord på snittfarten på elcykeln. Och om fem minuter kommer hon ut från hantverksmässan eller vad det heter och jag kan stänga ner skärmen och vi kan cykla iväg. Typ nu.

Fritjof
Publicerad 16.04.2016 kl. 17:21

Passlig eller opasslig?

Råkade stöta på denna. Bloggen. Sådär två år senare. Mycket har hänt, samtidigt som tiden tidvis stått still. För oss som familj men kanske mest för mig. Enligt definitionen så är ju opasslig kanske just nu det som jag är. Jag är inte frisk. Fast ändå så frisk jag kan bli just nu. Monstret heter njurcancer och det invaderade mitt och våra liv i augusti 2014. Eller redan långt innan det. Men vi visste inte det då. Ännu.  

Har känt ett behov av att skriva. Men också att allting skulle vara som förr. Vet inte hur det blir. Varken med skrivandet eller livet. Men vem vet? Jag hade en framtidsplan. Men nu känns den som en utopi. Så långt kommer jag aldrig. Fast vem vet? Nu är jag ändå så mycket längre än jag trodde för ett och ett halvt år sedan. Kanske, kanske. För idag känner jag mig mycket mera passlig än opasslig.

Leena
Publicerad 14.04.2016 kl. 17:34

Sportlov i Hemavan

Ett kärt återseende för oss efter 16 år! Mycket var sig likt. Målet var att visa riktiga fjäll för barnen. På telemarksidor. Och det fick de se. Men inte nog med det. Hela paketet blev det med järvar, norrsken, älgar och krafsande renar. Därtill perfekt manchester i pisten till sen eftermiddag, lössnödagar och solig topptur.

 

 

Leena
Publicerad 13.03.2014 kl. 16:32

-START-

-BLOGGARKIV-

 

-KATEGORIER-

Cancer

Familj

Hästliv

Musik

Skärgårdsliv

Trädgård

Vasa

 

Följ bloggen på Facebook: Passligt

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

 

Om bloggen

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.

Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.

 

 

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar