Vinterns sista dag

 

Vaknar med tungt huvud fast solen lyser och fåglarna kvittrar ute. Har en lång lista på saker som jag önskar få fixat här hemma. Förutom att röja förstås, alltid, så också småsaker som att korrigera en lampupphängning, fixa en hasp vid grinden, så frön, you name it. Hur skall vi i nåt skede komma fram till att tapetsera, måla och planera nytt kök, då vi knappt klarar att hålla efter det dagliga underhållet?

Men som sagt, solen skiner och cykelsäsongen korkades igår. Får en Burana av Ellen, som undrade hur jag sjunkit så lågt nu. Hon refererade nog till tider då jag gått på lite starkare medel. Men tabletten gjorde sitt så vi kunde ta oss ut och kanske främst bort från alla måsten här hemma.

En tur till hamnen och en titt till båten. Via en loppis där det var så mycket folk som jag aldrig sett i Vasa samtidigt tidigare. Fritjof vände vid dörren. Och sen lunch på saluhallen, en favorit. Denna gång provade vi den franska ostmästarens Boeuf Bourguignon. Mycket god och mycket kött. Veckans dos typ.

Efter glass i solen i trädgården och nya vårtecken så finns det ännu tid att pricka av nåt från listan.

Leena
Publicerad 25.03.2017 kl. 17:09

Lakrits, salmiak och cancer.

 

 

Jag är väldigt förtjust i salmiak och lakrits speciellt sådär i vågor. Lite som graviditetscravings för såna som upplevt det. Men så kom den här cancern och då tänkte jag att nu är det bara att äta precis det som jag är sugen på, så länge det varar. Livet.

Men länge, länge var jag inte sugen på nåt att äta överhuvudtaget. Där låg jag på soffan med godiset inom räckhåll, men ville inte ha! I det skedet kändes en månad som en lång tidsenhet för att inte tala om fyra år, som jag hörde nån hade överlevt med samma njurcancer. En evighet i ärlighetens namn. Nu har det gått lite drygt två och ett halvt år. Matlusten är det verkligen inga problem med längre. Och fyra år till känns igen nästan som för givet. Tack vare Afinitor som varit med i mitt liv nu i drygt ett år. Den gillar jag egentligen lika mycket som godis, fast på ett helt annat sätt. Mera gilla som i tacksamhet och kärlek. Typ. Fast den smakar dessutom lite söt i munnen också innan den sväljs. Men numera har jag övat såpass mycket på att svälja tabletter, att jag sällan hinner känna smaken längre, och så har det inte alltid varit kan jag lova. Kommer ihåg mig som liten flicka då jag av någon anledning ordinerats en antibiotikakur, tror jag det var. I tablettform. Något så förfärligt. (Två av mina barn förstår precis vad det innebär att ha svårt att svälja tabletter.) Men jag fick en hel chokladplatta som plåster på såren. Och som den beslutsamma och ståndaktiga unge jag var då (det här är alltså mycket länge sedan) så belönade jag mig själv med en (1!) chokladbit efter varje svald tablett. Det var nåt att kämpa för.

Men en sak gör Afinitor med mig som inte är lika bra. Den höjer mitt blodtryck såpass att jag måste medicinera för det. Och inget ont med det. Det kan man leva med. MEN, det betyder att jag nu lovat mig själv att sluta äta lakrits och salmiak. Okej att också påtryckning från ffa min äldsta dotter och far haft viss betydelse. För det skulle väl vara för onödigt att bli tvungen att avbryta behandlingen för att man inte fixar biverkningarna. Eller vad värre, dö i nån hjärt-kärlkomplikation nu då det ser så lovande ut. Ja det skulle vara värre.

Lyckades idag leda mig förbi en saltochblandat-påse i butiken efter att jag först stått längtansfullt och tittat på den lite för länge. Så får det bli nu. Så måste det bli nu.

Leena
Publicerad 24.03.2017 kl. 11:49

En resa till frisören

 

Det här med Vasaflytten har också den fördelen att jag kommit så mycket närmare min bästa frisör Nina (detta är inte ett reklamsamarbete utan ren reklam från min sida). Härifrån tar det bara en dryg timme att köra till Kristinestad. Så det gjorde vi igår, för nu hade gränsen för vad t o m jag kan utstå frisyrmässigt passerat för länge sedan.

Och en resa till frisör i Kristinestad kan rekommenderas för allt detta ingick:

1. Behövde inte köra själv för äldsta dottern övningskör.

2. Hembakta bullar vid ankomst hos mor och far.

3. Håret välklippt hos Nina.

4. Sätta sig vid dukat middagsbord hos mor och far.

5. Hallon, kolasås och glass till efterrätt.

6. Få fylla bilen med hemgjord äppelmos, dito bullar och semlor.

7. Och så det extra magiska att lämna in tomflaskor och i utbyte få flaskor fyllda med hallon-vinbärssaft.

Skulle satt bilder på före och efter, men är för blyg och har inte övat på det där med selfies som dagens ungdom. Men kan berätta att före-bilden ger rättvisa för katastrofläget som rådde innan klippning. Efter-bilden ger inte full rättvisa åt Nina.

Leena
Publicerad 23.03.2017 kl. 17:45

Dagens bästa start

 

Tidig start. Aptidig. Uppe strax efter fem och på stallet strax efter halv sex. Det håller redan på att ljusna. Stallbacken ännu helt tom. Smyger in lite hö till Sasha för att inte hela stallet skall vakna än. Morgonmål är ju först vid sjusnåret. Gör iordning henne för ett ridpass. Det visar sig att vi får sällskap en stund i manegen. En grannhäst blir longerad och släpper loss sina inbyggda spänningar i några rejäla krumsprång, visar upp sin allra mäktigaste trav och blåser ut som den värsta hingst den en gång varit. Sasha tar det coolt och timmen i manegen går fort. Saker och ting börjar hitta sin form. Både Anni och Sasha blir trötta på slutet.

Tillbaka i stallet mumsas det lugnt. Sasha får fortsätta sin frukost, vi skyndar hem till våran.

En ny dag börjar.

Leena
Publicerad 22.03.2017 kl. 09:14

Vårdagjämning får södra Finland att ligga i lä

 

Har redan ett tag sett snödroppar, tussilago och andra underbara vårtecken, men bara på bild från sydligare breddgrader. Fast syrenerna är tydligt på gång på vår gård trots snö och is ännu på stora delar av gården. Så den här dagen har jag väntat på. För igår var det ju vårdagjämning så nu går vi mot ljusare tider. Alltså ljusare har det ju blivit redan några månader, men att dagarna blir längre här än i södra Finland, det är det som är det fina i kråksången. För då har vi nåt som inte ni har.

Men just idag har det vädermässigt varit en mindre ljus dag; gråmulet och snöslask. Albert njuter ändå av vintern så länge det varar. Säsongskortet på Öjberget har betalat in sig och nu går han så att säga på plus. Och idag var det ju stora puderpumpen på kullen. Inga köer, mest skidskoleungar, backar ännu i fint skick med hopp och rail som inte ser för livsfarliga ut för en mor, men som sysselsätter åkarna i timmar. Skulle jag ha mindre barn skulle jag gärna sätta dem i slalomskola där. Vasa skidklubb verkar grymt aktiva med träningar var och varannan kväll och då skulle ungen dessutom bokstavligen få åka där far en gång åkt. Mysiga tanke.

Leena
Publicerad 21.03.2017 kl. 20:10

En sista resa till Californien

 

Jo jag tänkte på vilket stöd man får som cancersjuk här i landet. Inte unikt för Vasa, men kanske unikt för landet om man då tänker att från Vasas perspektiv också Sverige skulle ingå.

Inte bara medicinskt, utan nu är jag mer inne på andra förmåner. Såsom min jumpa.  En hel termin ledd gymnastik för en spottstyver genom cancerföreningen. Vi talar inte här om nån hårdträning utan en sal full med pensionärer i diverse mjuksibyxor och yllesockor. Och en kvinna har ljusgul fleece från Kalifornien. Som inhandlats där efter avslutad cancerbehandling. På resan som skulle bli den sista.

Efter bästa förmåga försöker vi nu hitta våra små inre muskler. Vår 60plus-åriga ledare i en 20-årings kropp talar och visar oavbrutet om för oss vilken muskel som vi borde känna jobba. Böj knäna, känn tårna, kläm ihop låren, spänn rumpan, in med naveln, andas in, andas ut, bröstkorgen stiger, axlarna sjunker. Små rörelser. Långsamt. Vi böjer och sträcker och viftar lite hit och dit och snart står vi där i våra pensionärskroppar lite stoltare med lite bättre hållning än tidigare. Tills vi får sträcka ut oss på mattorna för avslappningen. Och jag lovar att det inte bara är jag som somnar. Igen.

Leena
Publicerad 20.03.2017 kl. 18:58

Nu har Vasa visat sig från sin soligaste sida igen.

Men först var det alltså favorit i repris. Eftersom hästäventyret började 05.10 i morse då vi styrde mot Seinäjoki så var det också avklarat till lunchtid. Så vi hann med lite annat också denna soliga söndag.

Som t ex första fikat ute på vår gård i år.

Och sen en fantastisk tur med spark på isen. Blanka isar, strålande sol (som sagt), liten lätt bris, havsörnar, måsar och trutar. Fåglarna som samlats i stor flock höll låda som om det skulle varit sommar. Enstaka andra på skridskor, spark och skoter. Men mest öppna vita vidder, stora stenar, söta stugor på små och ännu mindre kobbar. Och förstås som avslutning en liten vandring förbi ett strömhål genom vass, för blöt mark, ris och snår för att undvika att bli blöt om fötterna. Men det är en klassiker då vi är ute.

Japaner och andra exotiska turister skulle levt resten av sitt liv på denna utflykt om det fått uppleva den. Och det har vi här hemma, bara runt hörnet från där vi bor.

Leena
Publicerad 19.03.2017 kl. 20:10

Saker som ingår för en hästmamma

 

Jag får vårkänslor genom att börja helgen med att beskära buskar i trädgården. Efter att varit eftersatt i flera år så är det ett och annat som behöver friseras.  Men det får vi fortsätta med en annan gång för sen blev det åka av med häst och ryttare till träningar i Seinäjoki. Rätt stort projekt det där med att transportera häst, men numera känns det som om vi fått till rutinerna rätt väl. Chauffören kopplar släpet, ryttaren packar grejerna, jag som förste groom ryktar och kollar att alla saker lyfts i bilen. Inte så att jag själv nödvändigtvis gör det, men ser till att det blir gjort. Hästen in i transporten, morot till hästen, luckorna stängs och så kör vi iväg. Inklusive lite extra spänning om vi kommer uppför den första backen från stallplan i halkan. För mig. Inte så mycket för chauffören som är av mycket coolare sort.

Träningen går bra. Stora framsteg har skett under vintern. Solen lyser. Lite kylig vind ute. Hemfärd. Eftersnack i bilen. Hemma igen. Rutinerna funkar. Anni lastar ur och skrittar hästen. Jag städar ur transporten. Vi lyfter ur grejerna och är snart på väg hem. Två av tre. Den tredje, Anni, kommer hem om en timme säger hon. Det visar sig bli nästan tre innan hon dyker upp. Allt är sig likt. Imorgon favorit i repris.

 

Leena
Publicerad 18.03.2017 kl. 22:45

Musik i veckan - mycket mer än bra musik.

Hos oss är det aldrig tyst. Högljutt som i en italiensk familj eller så musik. Ljuv musik. Främst från pianot som står mitt i vardagsrummet. Har glädjen att vara mor till tre barn som musicerar. Mer eller mindre. Alltså en av tre har det som prioritet-ett-hobby. De andra två spelar mer för husbehov. Eller snarare för sin egen skull, för deras övande hör man mer sällan.

I veckan är det Korsholms musikfestspels vintervecka och inom ramarna för det så blev det uppträdande på ett ålderdomshem. Låter kanske inte som det mest upscale man får göra som ung lovande violinist, men här lär också en viss Leif Segerstam ha klättrat upp på stolen och uppträtt med sin violin. För sådär hundra år sen. Nu får man väl hoppas att han inte ställer sig upp på stolar längre. Enligt sägnen alltså.

Som tack blev det av sonen mycket uppskattat fika efteråt och fribiljetter till stadsorkesterns torsdagskonsert med pianosolist bördig från Ukraina. Snart är jag på stadshuset lika ofta som de andra pensionärerna med säsongskort? Konserten var bra med välspelande orkester och extranummer på flygeln men bäst var ändå egentiden jag fick spendera med min bästa musiker.

 

Leena
Publicerad 17.03.2017 kl. 21:02

Kan man trivas i Vasa?

Ofta får jag frågan; trivs ni i Vasa? Visst gör vi det. Eller åtminstone jag. Och barnen trivs i skolan, för här är som de säger bättre skolmat än i Helsingfors. De viktiga sakerna i livet.

För er som undrar, så här är några saker som visat sig vara bra med Vasa:

  1. Korta avstånd. Allt finns inom nära räckhåll. Matbutik, bibliotek, restaurang och apotek runt hörnet. Skolor, stall, musikinstitut och jobb också på gångavstånd men snabbare med cykel.
  2. Tillräckligt utbud av det man kan tänkas behöva av shopping, restauranger och kultur finns, om än i ett mer kompakt format.
  3. Natur och miljö. Såhär på vintern fantastiska isar, skidspår och skidbacke med hopp och rail. Lite olika prioriteringar beroende på vem i familjen man frågar. Fina upplevelser i varje fall, mycket ännu oupptäckt.
  4. Egen trädgård med hus mer eller mindre mitt i stan. Som erbjuder toppen förutsättningar att kunna bli vad som helst, men är också bra redan som det är. Tycker vi, framförallt då det blir tal om renovering.
  5. Tåg och flygförbindelser som tar en på ett ögonblick annanstans. Vid behov.

Ja vad mer kan man begära?

 

Leena
Publicerad 16.03.2017 kl. 14:09

Helt i linje med oss. #ekofasta

Snappade upp detta med #ekofasta. Vilken bra grej tycker jag. Pushar gärna det. Fast det känns som om jag ekofastat ända sen sommaren och flytten.

Så det var detta flyttlass som fick mig att stanna till. Alla dessa saker som ingen vill ha. Barnen var också helt med på att det blev köpstopp på grejer. Och en period även mat, eftersom två hushåll blev ett, så fanns det oändliga mängder torrvaror av alla de slag; typ fyra halvtomma paket solroskärnor, röda linser i all slags förpackningar, och syltsocker i mängder. Bland annat. Mer saker kan vi verkligen inte behöva! Behöver vi ens detta? Tveksamt. Men till mitt försvar, om än ett tafatt sådant, så handlar det främst om mitt verkligt stora problem med att göra mig av med saker. Men jag jobbar på det. Nu har jag kommit så långt att jag gett upp att jag nånsin pysslar något av strumpor som det gått hål i. Och kan också känna en glädje när mitt plastskärbräde sprack i diskmaskinen så pass att det inte längre gick att rädda.

Och ja, vi har ännu ouppackade lådor. Och ja, de kanske aldrig varken behövs eller saknas av någon. Men alla känslor som de väcker...

 

 

Leena
Publicerad 15.03.2017 kl. 08:48

Så mycket bra på en o samma helg

 

Ja så mycket lyckade saker har hänt i helgen så jag blir alldeles mållös.

Men här kommer snabbreprisen:

  1. Bästa nyheterna av onkologen i fredags.
  2. Fick njuta av Spegling med inte bara egen son på scenen utan också bl.a Österbottens stoltheter KAJ och Erica Back. Eller som hon kallas i Närpes; Ereica.
  3. Familjens fälttävlansekipage hoppade säsongens första tävling och gjorde två felfria banor. Och visade ffa på stora framsteg. Och kanske lite också för att hon var bäst i sin träningsgrupp. Och missade prisrosett med en hårsmån.

Och det här var bara toppen på moset.

Så det ni. Inte illa för en helt vanlig helg i mars.

Leena
Publicerad 14.03.2017 kl. 07:51

Rättelse till senaste inlägg

Det snöar inte pyttelite, utan det snöar, snöar o snöar. Det kommer att behövas mycket mer plogande än vad jag är upplagd för.
Leena
Publicerad 09.03.2017 kl. 14:03

Kuntsi och Anita Jensen i inre hamnen i Vasa

Som jag sa så var det snöigt igår.

Men inne på museet varmt o gott. Ja inget direkt ätbart gott för cafeterian har stängt och söker nu ny företagare.

Undrar om inte detta var första gången jag varit ensam på museum! En trevlig o positiv upplevelse ändå. Gillade färgerna i Anita Jensens verk jätte mycket. Och hennes sätt att kombinera sjukdomars uttryck på människokroppen med pioner och orkidéer. De ser ju väldigt lika ut!  Fascinerande.

Dessutom var Art Battle intressantare än vad det verkade på annonsen. Röstade på team 4. De fina bilarna och färgerna på lyckohjulet fick mig att bestämma mig till slut. Hör till världens 10 % sämsta på att ta beslut. Oavsett vad det gäller. Och dessutom kan jag inte sluta grunna efteråt om jag ändå valde fel. Mat på restaurang, rätt sorts mysli i affären, slänga eller inte slänga. Dagarna är fulla av beslut att ta och det blir ju nästan bara svårare och svårare.

 

Idag snöar det inte längre. Bara pyttelite. Behöver kanske finploga.

Leena
Publicerad 09.03.2017 kl. 11:18

Kvinnodag, en snöig sådan

Blev gratulerad på kvinnodagen idag. Av min man. Men undrar om det egentligen är något att grattas för?

Kvinnor har det ju generellt sätt sämre ställt än män, vilket syns inte bara t ex i lönestatistiken. Fortfarande. Och i det att det inte finns en speciell dag för män. (Farsdag undantaget, men den kompletteras ju med morsdag). Eller är alla övriga dagar mansdagar? Borde vi inte fira en unisexdag? (nu är jag tydligt påverkad av min dotter) Eller år? eller värld och liv?

Men att just jag är kvinna, kan jag känna mig lycklig över för annars skulle det nog inte varit aktuellt att jag fått leva med min man i princip hela mitt vuxna liv. Som jag nu de facto gjort.

Så grattis alla kvinnor! Alltid finns det någon orsak att fira.

PS. Kunsti i Vasa har gratis inträde idag. Just idag. På kvinnornas dag.

Leena
Publicerad 08.03.2017 kl. 12:44

Sportlov, skidor, snö o sol

 

Visst är det vackert nu på vintern. Nysnö och sol är en fantastisk kombination. Mycket skidande har det blivit både för mig och de flesta i familjen.

Titta hur fint det var igår på isen.

Men nu säger kroppen att det kunde vara bra att få vila lite också. Precis en sån där rivstart med hysteriskt ökad mängd träning som man inte ska göra om man skall orka hålla igång nån längre tid. Men man fär väl njuta så länge det varar.

Rekommenderar att passa på nu o ta en tur ute. Isarna är starka ännu här i Vasa. Anser t o m jag efter att sett mängder av bilar, skotrar och motorcyklister dela isen med oss.

Leena
Publicerad 06.03.2017 kl. 10:21

Erica Back o Vasa stadsorkester i stadshuset

 

Nejdens dotter, eller Närpesbördiga som VBL skulle uttrycka det, underbara Erica Back uppträdde i torsdags i Vasa. Den fantastiskt söta Erica i sin naturliga outlook och den vackra klänningen förförde publiken. Igår var hon den proffsiga artist hon blivit. Hon sjunger med sin vackra djupa röst, seriöst, med inlevelse så att man berörs utan att förstå texten.

Stadsorkestern hade för övrigt en varierad repertoar. Det moderna var mer lättsmält än jag brukar tycka och gjorde intryck. Och skickliga musiker som fick lysa. Kontrabasisten och trummisen blev mina favoriter för kvällen. Efter Erica då.

Men ikväll är det Mello. Väldigt olika men en höjdpunkt det med. På sitt sätt.

Leena
Publicerad 25.02.2017 kl. 21:09

Har de ingen skam i kroppen?

 

Från mitt arbetsrumsfönster på gatuplan ser jag lekparken på andra sidan gatan, mannen med hjälmen med sin assistent, studenterna som skyndar till sina föreläsningar.

Just nu är det grått och det har börjat snöa så smått. Bara en pappa med sin son gungar. En kvinna passerar med sin hund. Cyklisterna susar förbi.

Jag ser också hundägarna som inte plockar upp efter sina hundar. Den unga damen som kastar ut sitt tomma cigarettpaket från bilfönstret. Och chauffören som fickparkerar på franskt vis och puffar på bilen som står parkerad bakom. För att ingen ser dem?

Har de ingen skam i kroppen? Jag tror det behövs mera Skam. Där är livet pk och allt reds ut på bästa sätt. Även jättemycket jobbigare saker. Nästa säsong kommer ännu i vår. Passa på då.

Leena
Publicerad 23.02.2017 kl. 15:44

Tåg till och från

Bra saker med Vasa: tågstationen. Därifrån kommer man på drygt tre o en halv timme till huvudstaden. Men tänk att resan kan vara längre beroende på vilket håll man reser ifrån. Från Helsingfors är det ju mycket längre till Vasa än tvärtom. Fråga vilken nylänning som helst.

Men tågstationen är fin. Och extra vacker i solen som idag.

Och trevlig att kliva av på. Som Love Actually irl. Fast tågversionen då.

Leena
Publicerad 21.02.2017 kl. 17:59

Ge Vasa en chans!

Ja, efter ett halvt år i Vasa har jag bestämt mig för att ge staden en ordentlig chans att visa vad den har att erbjuda. Det måste ju finnas en massa bra saker med staden? Här bor ju ändå närmare 70 000 invånare, och alla kan ju inte bara bo kvar av slentrian? Jag menar att det måste ju finnas en massa värt att se o njuta av även här. Så min tanke är att upptäcka, men ffa öppna ögonen för vad staden har att erbjuda. Så sagt o gjort.

Idag skiner solen, men igår i snöfall och allmänt grått väder tog vi tillsammans det första klivet till okända naturstigar. Fågeltornet på Risö. Det blev precis en lagom tur för vad mitt ben orkar och vad vi hann innan mörkret kom. En fin informationstavla, väl märkta stigar, spångar, grillplats och ett gediget fågeltorn. T o m glöd fanns. Men ingen korv hade vi. Det får bli nästa gång.

Utsikten från tornet var grå men vacker med några okända fåglar över det platta landskapet.

Nästa gång tar vi med oss korv, kanske något övertalat barn och lite mera dagsljus för den längre rundan. Väl värt ett besök! Och en bra början på upptäckandet. Absolut mersmak.

Kör mot Gamla hamnen och följ sedan skylt mot fågeltorn. Lätt som en plätt :)

Leena
Publicerad 20.02.2017 kl. 19:24

-START-

-BLOGGARKIV-

-KATEGORIER-

Cancer

Hästliv

Musik

Trädgård

Vasa

 

Om bloggen

Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, hus och musik. Och lite om cancer.

Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com

Instagram: @leenasahlstrom

Vad är egentligen passligt?

 

 


 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar