I morse smakade gröten bra. Nu då det inte längre är en självklarhet för mig att jag har aptit eller att jag får behålla maten, så känns en äten måltid så mycket bättre.
Såhär innan julen verkar det enligt tidningen finnas en del församlingar och andra sammanslutningar som satsar på julbord för ensamma eller för de som har aptit men inget att mätta den med. Vilken fin gärning av de som jobbar för de svagaste i samhället. Kanske du är en av dem?
.jpg)
Med mindre än bara två veckor till julen så blir det så småningom dags att tänka på vad som skall serveras på julbordet. I år blir vi många, riktigt många, som skall äta julmiddag tillsammans, närmare 30 personer. Men sedan flera år tillbaka så har vi maten uppdelad mellan oss. En fixar lådorna, en annan lägger in sillen, handlar in lax, blötlägger lutfisken och lagar rosollin, bland annat. När man är så här många så finns det många smaker och det är svårt att lämna bort något.
Årets utmaning är att handla in tillräckligt lite mat så man undviker matspill. Handla bara det som äts upp för att undvika gömma-skinkan-leken långt in i på det nya året. Efter ett par dagar av julens underbara smaker brukar jag gärna återgå till en mer vardaglig kost. Sällan smakar till exempel en pizza så gott som i mellandagarna.
Strålningen mot höften har kommit igång. En femdagarskur denna vecka blir det. Kan inte säga att jag ännu skulle haft någon dramatisk effekt, men oftast kommer den med lite fördröjning.
Och idag skall jag äntligen få träffa en näringsterapeut. Hoppas jag kan få lite konkreta råd och tips så jag får lite bättre ordning på ätandet. Nu känns det som om jag har ett jobb som börjar på morgonen och som inte tar slut före jag lägger mig på kvällen som bara cirklar kring vad och när jag skall äta. Hungers- och mättnadskänslorna är lite satta ur spel verkar det som, vilket känns jobbigt för en som hela sitt liv hållit en stadig vikt och den delen har reglerat helt sig själv.
Det har varit mysiga dagar med syster. Vi har bland annat stickat, ätit våfflor, handlat äppelträd och tagit upp potatis ur frusen jord. Jag har blivit så uppassad. Riktig syskonterapi.
Nya cafét Tintin på Brändö serverar läckra våfflor.
Den som själv odlat squash (zuccini) vet att det lätt blir lite för mycket av det goda. Förutom att grilla squash precis som det är, så är ”zucchini fritters” en av mina matfavoriter, men de är rätt så arbetsdryga. Receptet är från "Bills Food" av australiensern Bill Granger.
En enklare variant är att blanda ned riven squash och morot och varför inte lite fetaost också i plättsmeten (lämna då bort sockret).
Den senaste alternativet att gömma squash hemma hos oss är Tareq Taylors vegetariska lasagne.
Där steker man squashen, auberginerna och paprikan innan man varvar dem med tomatsås, ostsås och lasagneplattor. Lite mera arbete än jag brukar tipsa om, men med tre av oss i köket så blev arbetet lättare och en trevlig stund fick vi också.
Tomatsåsen krävde mycket ingredienser och kunde ha haft mindre vatten, men blev riktigt aromatisk. Väl värd sitt arbete.
Kokböckerna är alltså:
Hälsningar från lingonfabriken. Cirka åtta liter råsaft är nu på flaska och i frysen. En rikedom. Receptet är utvecklat lite så att det går snabbare. Hos oss är ju snabbhet en ledstjärna. Efter att saften stått i två dagar så grovsilade jag den först genom ett durkslag och då gick silningen genom silduk så mycket snabbare. Har ett minne av att jag höll på och silade saft i flera dagar ifjol. Och enligt min svärfars goda ide kommer vi att koka resterna i ”saftmajan”. Det lär ha gett rejält med saft till av något vi annars brukat kasta på komposten. Men det har vi ännu framför oss.
Receptet på råsaft har jag beskrivit ifjol här.
Lika nöjd och glad som jag blir för allt jag orkar göra, lika besviken blir jag på stunderna då jag inte mäktar med annat än att vila och sova. Men generellt sätt är det kanske en pytteliten positiv trend nu. Som till exempel att lökarna av krokus och snödroppar är planterade.
Dagens bästa var ändå matleveransen. En hel plåt med hemgjorda kåldolmar. Med nykokt lingonsylt. Min mammas bravur. Finns det något godare?
Har varit en lite mer än önskat trött och energilös Leena denna sommar. Men nästan hur trött man än är kan man fixa skakgurka.
Jag fick två plantor av frilandsgurka av en gammal lärare. Jag planterade dem i min odlingslåda, misskötte dem och hittade för ett tag sedan tre (3) fina gurkor. Jag vet, det är ingen storskörd men de gladde desto mer. Men jag har ingen som helst erfarenhet av gurkinläggning och bävar lite inför rengöring och kokning av burkar, väntan i ett par veckor bara för att sen konstatera att en stor sats inläggning möglat eller surnat bort för att jag inte varit tillräckligt noga med hygienen. Eller nåt.
Så nu satt jag här med mina tre gurkor i ett par dagar och funderade på vad jag skulle ta mig till med de stenhårda grönsakerna som verkade allt annat än aptitliga. Men säg vad kan inte google lösa? Skakgurka på Närpesvis. Vilken positiv överraskning det blev. Gurkorna i sig var ju hur goda som helst efter att jag skalat av det stenhårda skalet. Skivade ner dem i en glasburk. Hällde på en blandning av 2 msk ättika, en msk socker, en tsk salt och rejält med finklippt dill. Locket på. Skaka, skaka, skaka och så var det klart! Busenkelt, supersnabbt och framförallt gott. Nästa år skall jag sköta om mina frilandsgurkor lite bättre, en lite större skörd hade jag gärna skivat, skakat och ätit.
Gurkorna passade utmärkt till stekt sik, men hade varit jättegoda också till mujkor (siklöja) eller stekt strömming, som man numera får äta igen.
Ursprungsreceptet till skakgurka hittar du här.
Minne från Nyland från förra veckan och ett av sommarens smultronställen. En pytteliten vägkrog med fullständig självbetjäning och ålandspannkaka. Min första ever. (Till skillnad från min pannkaka så innehöll denna bland annat mannagryn.) Visst är det fint att det fortfarande finns förtroende för folket.
Idag har vi fått mer av det efterlängtade regnet. Trädgården och naturen njuter och det är helt okej att ha en mellandag inomhus. Med regn blir det också sug efter så kallad vintermat. Så idag blev det risotto med räkor, citron och dill. Till det hade vi gröna ärter och grönsallad. Ganska somrigt ändå.
Risotto har jag gjort tidigare här. Jag kör ju genväg förstås och kokar upp vatten i vattenkokaren, tillsätter smulad buljongtärning eller fond i början med riset och den gula löken som jag först fräst i olja. Sedan häller jag på 1-2 dl kokhett vatten vartefter, tills riset är lagom kokt men al dente. Till sist räkorna, citronsaften och dillen. Eller vad man nu vill smaksätta med.
Våta, kalla och hungriga var familjen då de dök upp så inga bilder blev det av maten innan den var uppäten. Men gullregnet blommar nu som vackrast så den kan jag bjuda på istället som ögongodis.
Dagens provtagningar avklarade. Den dåliga nyheten är att metastaserna vuxit. Som väntat. Det goda det medförde är att biopsin, som jag bävat för, nu kunde tas så gott som riskfritt under armen istället för från ryggsidan inifrån bukhålan. Ingen efterföljande observation var nödvändig, så nu är jag tillbaka på hotellrummet med kanyl i armvecket och tryckbandage under armen och duschförbud till klockan tio imorgon, vilket innebär en mindre fräsch uppenbarelse imorgon bitti på kliniken.
Så nu ser jag ingenting som kunde stoppa min behandling imorgon. Det kommer antagligen dåliga nyheter först angående utlåtandet från röntgen, men sedan medicin och frukost som kommer att bestå av smoothie och smörgås. Vilket påminner mig både om att vår nya mixer, som jag beställt för att ersätta den som gått sönder, är på väg. Och att uttrycket som den bortskämda sonen myntat för ett antal år sedan ”Kommer det nån smoothie?” snart kan få ett jakande svar igen. Prova en mycket enkel variant med hela frysta blåbär som mixas ihop med apelsinjuice. Lika gott som enkelt!
Dags för sommarmatstips!
Fiskhamburgare
Till dessa fiskburgare behövs hemgjorda hamburgerbröd för de är så väldigt mycket godare än de som finns att köpa i butiken. Ett superbra och gott recept hittar du här. Följ receptet förutom att du kan ta mindre mängd jäst, säger familjens bagare, som vanligen jobbar utan jäst då han bakar sina surdegsbröd. Förutom bröden behöver du tidigare publicerade recept nämligen de om syltad rödlök och fiskfärsbiffar. Numera hittar man färdiggjorda fiskfärsbiffar både i kyl- och frysdisk även i vår närbutik om du vill ta en genväg, men de hemgjorda är godare och samtidigt en miljögärning då man kan använda all slags fisk (även sk skräpfisk, fast man inte får kalla den så) och blanda i färsen.
Sen är det bara att bygga sin egen burgare med bröd, fiskbiff, syltad rödlök, skivade tomater, salladsblad och eventuellt majonnäs eller tex tsatsiki som tillbehör. Fantastiskt gott och funkar väldigt bra att äta ute i det gröna!
Här hittar du recept på:
Nu är det fullt upp med kalasförberedelser. Festflaggen är redan upphängd, elpianot på plats, segeltaket utprovat, inlånade och egna möbler letar sin plats i trädgården.
Naturen hjälper till på sitt sätt. Syrenerna blommar och doftar, liksom berberisbuskarna och brudspireorna. Gullregnet och björkspireorna är ännu i knopp. I rabatterna står långlivade tulpaner som växlat färg från vitt till rosa och alliumlökarna håller precis på att slå ut. Det är fullt liv i fågelholkarna och träden, igelkotten som i år lyst med sin frånvaro har fått vatten för säkerhets skull och haren skuttade förbi och inspekterade igår.
Idag blir det matförberedelser. Mycket har redan levererats av hjälpande händer. Brödbak, sallader och fisk skall förberedas i köket idag. Imorgon skall förhoppningsvis glasen och kärlen räcka till. En massa små nya ideér poppar upp ännu, men i det här skedet är det snarare att stryka från listan som gäller.
Den nya klänningen väntar på sin galg, de gamla skorna är reparerade och en kofta som duger åt mig hittades i dotterns skåp. Peruken måste ännu tvättas och hinna torka. Bonnabrännan är det svårt att göra något åt i det här skedet längre.
Den blivande studenten har kommit hem. Nu är det inte länge tills festen kan börja.
Vilken tur att vi får se fram emot att upprepa detta om två och fyra år igen.
Här kommer fortsättning på salladstemat, för såhär varma dagar är jag oftast mer sugen på sallad än på så kallad vintermat. Det är så enkelt också framförallt med ”man tar vad man haver”- principen.
Igår kväll blev det en chevré-ost som var utgångspunkten, på en salladsbädd med honungsmelon, körsbärstomater, ärter, solrosfrön, valnötter, sparris och kokta ägg. Till det en enkel vinägrettdressing och det dagsfärska brödet. Jag gillar särskilt att blanda med någon frukt som päron, äpple, vindruvor, jordgubbar eller melon i salladen för att det ger en saftighet och sötma. De lite väl löskokta äggen är lyxleverans från sju vackra flickor.
Det bästa med allt är att kunna duka ut och sitta och äta i kvällssolen invid den vita syrenen som nu är som vackrast och doftar himmelskt.
I återvinningens tecken. Du har väl inte missat att få en extra skörd av de krukodlade salladerna man köper i butiken? Det enklaste och vad det verkar säkraste sättet att återbruka och odla. En större kruka med jord på balkongen eller direkt i landet, båda skall väl funka lika bra. Jag har vartefter stoppat ner mina använda krukor i odlingslådan och nu börjar det ju verka som så att vi inte behöver köpa fler denna säsong. De som var helt avgnagda ser nu så fina ut. Salladsfröna har ju också grott och vuxit fint under fiberduken.
Och en morgon som börjar med att grädda surdegsbröden som mannen bakat, kan väl inte vara annat än en bra morgon.
Ha en skön tisdag!
Det där med mat och vad man skall äta och inte äta finns ju hur många skolor av som helst och visst är det väl upp till var och en hur man gör. Jag pendlar själv mellan två ytterligheter: å ena sidan unnar jag mig vad som helst för att det så att säga redan är kört. Å andra sidan tycker jag att jag borde ha lite mer förmåga att motstå frestelser för tänk om det kunde göra skillnad.
På seminariet i Tammerfors berättade en näringsterapeut om rekommendationer generellt som berör alla och lite om sådant som gällde särskilt cancerpatienter. Här kommer en kort sammanfattning av hennes föreläsning, särskilt till dig min bloggläsare "BF" som önskade att få höra mera:
I de generella råden kan man i enkelhet säga att rekommendationen var att öka intag av grönsaker, bär, nötter och frön och minska andelen rött kött, salt, socker och alkohol.
Öka andelen av:
Minska andelen av:
Av fetter har linfröolja och rypsolja den bästa sammansättningen. Stek hellre i rypsolja än olivolja. Kokosolja har inga påvisat främjande egenskaper.
Koka och ångkoka hellre, istället för att steka, grilla och röka.
Nytt för mig var att man endast i fall av påvisad brist skall ta vitaminer på burk och inte i förebyggande syfte eftersom burkvitaminer kan vara skadliga och cancerframkallande. D-vitamin är undantaget, där 20 mikrogram/dag är en säker dos för alla. Få i dig tillräckligt varierad kost så att vitaminintaget säkras den vägen. Detta var besked både från näringsterapeuten och läkaren.
För cancerpatienter var det viktigt att tänka på att hålla vikten dvs att man inte tappade vikt under behandlingen utan fick i sig tillräckligt med näring. Om maten inte smakar finns det näringsdrycker etc men i första hand skulle man försöka få i sig tillräckligt genom den normala födan. Tillsätt t ex rypsolja i gröten för att öka energiintaget och ät med regelbundna mellanrum. Om man däremot har övervikt var det viktigt att inte gå ner i vikt för fort utan som riktlinje max ett kilo i månaden.
Och så lärde jag mig att en biverkning av huvudets strålbehandling är att munslemhinnan torkar, vilket förklarar varför jag är konstant törstig nu.
Näringsterapeuten poängterade klokt nog att det även finns utrymme för ”treats” så länge de är undantagen och inte regeln. Lite i stil med att det inte är det viktiga vad du äter mellan jul och nyår utan vad du äter mellan nyår och jul.
Nu bådar det gott med bärskörden, fullt av blom. Hoppas pollinerarna också hittar hit, så att vi kan njuta mycket vinbär i höst och vinter.
En av cortisonets andra biverkningar är den enorma aptiten. Jag hinner knappt avsluta en måltid innan jag känner mig sugen igen.
Hos oss har inte grillsäsongen inletts ännu, men vi har avnjutit någon måltid utomhus redan. Som ett alternativ till KorvGörans så har jag tänkt på att man kunde fixa kebab med pulled lamb istället. Lätt att grabba med sig och äta ute i trädgården då solen skiner.
Pulled lamb är ingen egentlig snabbmat, men det sköter sig själv i ugnen de där åtta till tio timmarna och resten är inte heller svårt. Man gör det av en lammbog som annars är en lammdel som jag tycker är lite knepig. Det går bra att tillreda under natten eller ställa in på morgonen för att bli klart till middagstid. Receptet är från Tareqs kokbok.
Glazen som rörs ihop består av:
Salta och peppra köttet, lägg det i en ugnsfast gryta med lock. Pensla hälften av glacen på lammbogen och tillsätt 1 dl vatten innan den skall i ugnen som du värmt till 100 grader.
Då köttet är mört (efter 8-10 timmar) är det lätt att för hand riva isär det, tillsätta resten av glazen och röra om. Servera det i pitabröd med valfria tillbehör. Vi tar inlagd rödlök (supergod och enkel, se recept här), coleslaw och sallad till.
Sen är det bara att vira en servett runt, välja ett soligt och vindskyddat läge ute och njuta!
PS. Det smakar gott även inomhus.
Du kanske också gillar ett tidigare lammtips:
Måste berätta hur bra det blev med fredagens småplock. Har många gånger tänkt på hur gott det är med små tapasrätter man får på restaurang, men som sällan blir av att göra hemma. Så äntligen.
Vi gjorde det förstås så enkelt vi kunde och med några par händer i köket så gick det rätt snabbt. Snabbt och enkelt som du redan vet är mina ledord i köket.
Det vi dukade fram var: fetaost med lite örtkryddor, inlagd rödlök (en rätt ny favorit hos oss, se recept nedan), guacamole, hummus, en enkel linssallad, rostad paprika och aubergine, och honungsmelon. Som vi serverade till gott färskt bröd. Dessutom hade vi kvar en bit comte (ost) och fikonmarmelad som blev en bra avslutning.
Det som också hade passat bra till är oliver, stora kaprisar och eventuellt någon slags chorizo. Eller vad man nu gillar.
Det mesta var bara att duka fram.
Auberginen och paprikan åkte först via ugnens grillelement innan paprikan skalades och serverades.
Hummusen och guacamolen skötte dotter om. Jag fixade till den inlagda rödlöken som bara skalas skivas och läggs in med en halv deciliter vinäger och lika mycket socker per rödlök (ursprungsrecept i Tareqs bok). Jag gör på två rödlökar, men ökar bara lite på mängden vinäger. Löken går ihop lite då den syltas, så den ligger i vätskan till slut, trots att den inte gör det till att börja med. Löken behöver ungefär ett par timmar att bli klar men inte mer än så.
Till linssalladen tog jag den här gången färdigkokta gröna linser på burk, och blandade ner lite soltorkade tomater, örtkryddor, peppar, olja och vinäger.
Kan tyckas vara en väl lätt middag, men alla blev mätta och nöjda, och så var det förstås snabbt fixat.
Stort tack för all omtanke och värme som möter mig. Helt osannolikt! Skulle man kunna kurera cancer med enbart omtanke så skulle jag vara friskförklarad sedan länge. Helt säkert!
Och vet du, det här kommer att gå vägen den här gången också. Har en så bra känsla.
Nu blir det att skaffa seriebiljett till tåget, vilket i sig är rätt trevligt för att åka tåg gillar jag. Att det regnar ute gillar jag plötsligt också, för det gör att snön smälter snabbare, för jag har ju planer för narcisser till trappen. Och idag är det ju veckans bästa dag, fredag, vilket betyder fredagsmys. Jag ser framför mig lite tapasaktig plockmat med hummus, inlagd rödlök, gott bröd, linssallad, guacamole, rostad paprika och aubergine. Och förstås mig själv på TV. Kolla in Yle arenan ”Egenland” del sex. Mina stavar och jag i kanske två sekunder inför hela finska folket.
PS. Öppna portar i Kristinestad finns förutom på TV också här i min blogg.
Pasta, en riktig räddare av vardagen. Frågar man våra barn så föreslår de pasta kanske sju av tio gånger. Jag gillar då den serveras med mycket fräscht till, som här. Min man är lycklig varje gång mat serveras.
Tagliatelle som bas. Enklast är att blanda med lite pesto. Men om man inte råkar ha det hemma, så blir det lite olivolja och kryddor som gäller istället. På sommaren förstås en massa färska örter. Kokta ägg, kallrökt lax och grynost som proteinkälla för de sportiga.
Sedan alla godsaker som denna gång bestod av sallad, tomat (både soltorkade och färska), solrosfrön och inlagd gurka. Bara att ta det man gillar och har tillhands. Vackert, enkelt, fräscht och gott!
Har du någon enkel vardagsfavorit du kunde tipsa om?
Här hittar du tidigare tips på enkla rätter som du kanske också gillar:
Fick nys om utmaningen ”muoviton maaliskuu” dvs plastfri mars (som i månaden mars alltså). Och tände på idén förstås. (Har ju varit inne på plastbantning förr, men inte om mat då). I artikeln (bara på finska tyvärr) stod det att toapappret skulle vara den största utmaningen, men han måste ha skämtat. Det är ju totalt omöjligt att storhandla till en fempersonersfamilj utan att plast är inblandat.
Månaden börjar bra. Jag handlar knappt inget då vi kan äta från frys och skafferi. Eller så skickar jag någon annan till butiken (men det räknas väl inte?) Jag har handlat mjölk och det packas åtminstone i kartong (fast jag misstänker lite att den glatta ytan kan ha någon smygplastkomponent den med, så glansig och hållbar som den är). Det har jag handlat tills idag, då det barkade totalt.
Jag började tappert med att åka ut till gårdsbutiken för att handla närproducerade rotsaker. Jag har förstås med mig våra tygkassar som alltid då jag handlar. Det fanns små bruna papperspåsar att packa kålrötterna, rödbetorna och palsternackorna i. Den 5 kg stora potatissäcken var av papper. Bra. Men morötterna. Vill ha mycket för de är godast. Fem kilo blir det. I en plastpåse. Men det totala saldot är rätt okej ändå. Trots att jag inte sytt mig egna påsar av avlagda t-shirts som jag tipsats om.
Inser att dessa rotsaker vill ha sällskap i kylen som tidigare gapat tom. Åker vidare till den stora matbutiken för att storhandla resten. Mjölk, youghurt, havregryn, socker, ägg, burkbönor och soltorkade tomater går bra. Ingen plast ännu. I fruktdisken finns inga papperspåsar men nog 100% biologiskt nedbrytbara påsar. De måste väl vara okej? Rätt nöjd fortfarande. Vitkålen klarar sig utan påse. Men sedan. Gurkan är inplastad. Salladen, vindruvorna och körsbärstomaterna likaså. Löken i en av de onödiga nätpåsarna gjorda av plast. Värst blir det i hyllan med mjölkprodukter: gräddfil, ost, grynost. Allt säljs i plastförpackningar. Inte ens en medhavd hemsydd tygpåse skulle ha löst situationen.
Tidigare inlägg om plastbantning hittar du här.
Vi brukar köpa 1-2 hela styckade lamm från en lokal producent varje höst, så vi har blivit tvungna att lära oss tillreda även de lite knöligare delarna. Revbenen brukar vi spara till sommarhalvåret för de blir så goda på grillen. Men nu vill jag tipsa om en rätt som visat sig vara en riktig hit. En allt-i-ett-rätt som jag är så förtjust i. Receptet har jag hittat i hs.fi men det är klart att vi modifierar det lite från gång till annan.
Förutom de odefinierade lammbitarna (lammleg i ursprungsreceptet) så lägger man med hela potatisar, halverade tomater, lagerblad, timjan, salt, peppar, lök och vitlök. Och till sist rikligt med olivolja och vitt vin.
Hemligheten, om det nu finns någon sådan, så skall hela härligheten tillredas under folie i två och en halv timme i 175 graders ugn. Efter det höjer man temperaturen till 225 grader, tar av folien och tillreder ytterligare ca 20 minuter för att ge hela kalaset lite färg.
Det hela sköter sig själv i ugnen då man är ute och skidar till exempel och köttet blir underbart mört och smaken mustig. Rekommenderar!
Ursprungsreceptet (på finska) och bild på färdig rätt hittar du här. Hos oss sa det bara slurp innan jag hann fram med kameran.
Här hittar du tidigare tips på rätter som du kanske också gillar:
Ända sedan vi var hembjudna hos en vän på middag har jag varit lite sugen att prova på det vi blev bjudna på, en slags asiatisk varm nudelsallad med mycket ingefära, lime och sesamolja. Nu kom jag äntligen till skott. Det blev min egen variant.
.JPG)
Mycket nudlar för en stor familj utgör basen. Därtill wokade jag grönkål och morötter. Paprika, rödlök, gurka och färsk chili tillsatte jag råa.
Dressingen är den viktigaste. Riktigt rejält med färsk finriven ingefära, både rivet skal och saften av två lime, socker eller honung och detta blandas med sesamolja till en dressing. Smaka dig fram, men min erfarenhet är att nudlarna suger upp en massa och fastän jag tyckte att jag hade mycket både ingefära och lime så skulle det inte skadat med ännu mera.
Jag gjorde en sesamlax till. Penslade laxen med soja innan jag strödde på tätt med sesamfrön. Mycket enkelt. Tryck i en termometer ställd till 56 grader så blir den fort klar i 200 graders ugn.
Egentligen skulle det varit mängder av rostade nötter och frön också, som är väldigt gott till, men det glömde jag bort en vanlig vardagkväll. Det blev väldigt gott såhär också och rätten kommer nog att återkomma på menyn hos oss.
Om man inte som vi räknar fisk som grönsaker, så funderade jag att man kunde göra rätten helt vegetarisk genom att fylla på med t ex proteinrika brytbönor i salladen, eller varför inte tofu (då man väl lärt sig att gilla konsistensen på den).
Kolla också in tidigare tips på vegetariska rätter som du hittar här:
Idag är det precis ett år sedan jag tog tag i bloggen och började skriva regelbundet. Först lite trevande, men med tiden har det utvecklats till att nu vara en del av min vardag. Och delvis också familjens.
Jag har haft mina svackor (läs tex här), men trots det har jag fortsatt. Nu i och med arbetslösheten, så har bloggandet fått ta rollen som mitt obetalda men roliga jobb. Läs också på cancerföreningens sida mitt tidigare inlägg: nytt år och nya förutsättningar.
Det måste jag säga att då jag bläddrar tillbaka i arkivet så känns det som om det hänt en hel massa under det här året.
Jag har kommit igång med träningen och blivit lite starkare igen. Läs tidigare inlägg om fysioterapi, kroppsfixering och träningsläger.
Lite matinspiration har dykt upp här på bloggen också i början på 2018. Roligt med mat och ännu roligare då jag hör att jag inspirerat folk att prova både på min batatsoppa och favoriten ugnsrotsaker med bönor och feta.
På cancerfronten har det varit ett rätt stabilt år och det är jag ju förstås väldigt glad över. (Läs på cancerföreningens sida mitt gästbloggsinlägg: jobb, cancer och meningen med livet.) Mentalt för det ändå med sig sina svackor då och då. Men den här bloggen har visat sig vara effektiv terapi, så du lär få höra av mig i fortsättningen också.
PS. Kolla också in det som kanske är mitt nummer ett favoritinlägg från året som gått: Ett citronträd för framtiden
Har du någon favorit eller något du vill läsa mer om? Hör gärna av dig till mig i en kommentar här på bloggen, på Passligts fb sida eller direkt på mailen: leena.sahlstrom(at)hotmail.com. Det skulle jag uppskatta!
Utgångsläget var en aubergin som behövde tas om hand, fyra hungriga och knappt någon inspiration.
Det resulterade, så småningom, i supergoda auberginepizzor på tortillabröd.
Kokade hastigt ihop en egen tomatsås på krossade tomater, lite socker, salt, torkade örter, lagerblad och en skvätt olivolja. Förutom auberginen, som jag skivade och stekte i panna först, använde vi också rödlök, paprika och oliver. Det går ju förstås att ta vad som helst man gillar.
Förstås riven ost.
Grädda i het ugn tills osten smält, men passa dem för det tunna bottnet torkar och bränner lätt.
Hann knappt med att ta bild då de hade sådan strykande åtgång.
Isfiske del två. Här kommer fortsättningen på förra helgens isfiske. Fiskbullar. Detta är inte något att rekommendera en helt vanlig vardagkväll då barnen är hungriga och undrar vad det blir för middag. Såpass arbetsdryga är de. Långt från de enkla vegetariska rätterna jag presenterat tidigare.
Våra uppskattade två timmar räckte inte till, men då inkluderades tre (!) turer till närbutiken, en till bilen som var parkerad ett par kvarter ifrån och bröd som kastades ner från tredje våningen på ett höghus. Men om du exkluderar dessa extra arbetsmoment så kan du fixa det på två timmar. Fast då måste fisken redan vara fångad.
Börja med att rensa fiskarna. Det är inte nödvändigt att rensa utomhus i minusgrader, men då slipper man kladdet inomhus. Om du väljer utomhusalternativet då rekommenderas gummihandskar i mindre storlek än de som syns på bilden.
Koka fisken och grovrensa den. Vi hade abborrar, mört, "bleiko" (= liten braxen) och nors. Snorgärsen lämnade vi kvar på isen åt havsörnarna, fast det borde vi inte ha gjort enligt Micke*. Norsen stekte vi separat vända i rågmjöl nästa dag. Det är god snabbmat.
.jpg)
Eftersom fiskköttet mals gör det inget om det innehåller ben. Även stekt gul lök och lite ljust bröd åker genom kvarnen.
Blanda med ägg och grädde i smeten och forma till små biffar och stek tills de är gyllenbruna och genomstekta i stekpanna.
Om det mot förmodan blir något över, går fiskbullarna utmärkt att frysa. Kan ätas uppvärmda som vi gjorde bara med en sallad, på en macka, i hamburgare eller hur man önskar. Då är det plötsligt snabbmat vi talar om.
Kronan på verket efter en dag ute på isen och några timmar i köket.
*I fiskkokboken av Michael Björklund, "Mickes Fisk", finns recept på fiskbullar av sk "skräpfisk", som vi använde som inspiration.
Vardagsmatlagning som bäst.
Våra ungar gillar pureade soppor, särskilt en av ungarna, och den här fick mer än väl godkänt för att återkomma på menyn. Superenkelt och samtidigt gott. Äpplet i soppan ger lite syrlig smak mot den söta bataten vilket jag gillar.
Det här behövdes enligt ursprungsreceptet till 4 personer. Jag ökade lite på mängderna för att det skulle räcka till alla våra storätare.
800 g (ungefär 2 st) batat (sötpotatis)
250 g (ungefär 3 st) morot
1 syrligt äpple
5 vitlöksklyftor. Snåla inte på vitlöken!
1 grönsaksbuljongtärning
Vatten så att det täcker rotsakerna vid kokning
100 g färskost (jag tog creme fraiche för det var vad jag hade hemma)
Skala och koka rotsakerna mjuka, mixa med stavmixer och tillsätt ost (eller creme fraiche). Tillsätt rejält med persilja vid servering och svartpeppar efter smak.
Smaklig måltid!
PS. Med stavmixer och soppa kan man lätt färga ett halvt kök inklusive sig själv prickig, så var på din vakt. Säger jag med erfarenhet.
Behöver du ett tips för din vegetariska dag i veckan? Då säger jag bara som Fredde i Solsidan: ”En risotto är ju alltid en risotto”.
Jag har lärt mig koka risotto av australiensiska kocken Bill Granger (Bills Food). Han kokar risotton krämig genom att tillsätta buljong lite i taget tills riset är mjukt men ännu har lite tuggmotstånd. Men han tillsätter ingen ost utan den kan man riva på sin portion om man vill i efterhand. Lite hälsosammare så en vanlig vardag tycker jag. Så basen består bara av risottoris, grönsaksbuljong, hackad gul lök, och citron eller en skvätt vitt vin för syrans skull.
Vi gjorde vår risotto med champinjoner och brysselkål som både var enkelt och blev gott. Rätt mycket champinjoner vill man ha. Mer än vad vi hade hemma.
Vi gillar då champinjonena är ordentligt frästa innan de tillsätts strax innan risotton är klar. Brysselkålen kokar vi nästan mjuk innan vi fräser den en stund med svampen och purjolöken.
Sen är det bara att försiktigt röra samman allt, riva på lite parmesanost om man vill, svartpeppar ur kvarn och voila!
Smaklig måltid!
Sällsynt men roligt. Vi väntar in frukostgäster.
Mannen har förberett bröd igår, som gräddas nu. Det blir smoothie på blåbär och apelsin. Kokta ägg, frukt, kaffe, te, youghurt och myssli, för det vankas hungriga juniorer också.
Dags att komma igång, klä på sig och plocka fram allt innan gästerna kommer. Jag har knappt vaknat än.
Trevlig helg!
Tycker det är lite rart, på ett positivt sett, det svenska kollektiva miljötänket. Säg en restaurang eller allmän toalett i Finland där det finns en uppmaning vid servetterna eller pappershanddukarna att: ”Ta bara så många du behöver. Tänk på miljön!”. Det gillar jag! Inspirerad av detta och Åhlens bokhandel i Sverige lånade jag ”Ekoenkelt” av Pernilla Johansson på biblioteket. Hon skriver om små saker som man kan göra i sin vardag för att vara lite mer miljövänlig. Eller som hon säger mindre miljöskadlig.
Peppad av detta har jag nu köpt mitt livs första disk- och toaborste i naturmaterial på Ekosoppi. Jag inser att jag inte kan rädda isbjörnarna med en diskborste, men den kanske inte försämrar läget? ”Vi är väl inte sådana?” undrar ungdomen uppriktigt förvånad här hemma då jag stolt visar upp mina nya borstar. Jag tycker de här i trä nu är mycket vackrare än de som vi brukat ha i (det värsta!) plast. Ett litet steg i min plastbantning, check.
Blev påmind om lite andra grejer också. Köpstopp driver jag så långt det är rimligt (inte mat och mediciner dock), vegetarisk mat i större utsträckning, men min favorit är att städa med måtta. Ja helt rätt. Pernilla skriver såhär: ”Det är dags att minska pressen lite och hålla efter lite lagom. Det behöver faktiskt inte skina lika blankt som det ser ut i tevereklamen.” Fast här kan man ju undra om jag inte lever upp till det här redan? (Hur smutsigt kan man ha det egentligen?)
Så nästa gång du tror du behöver ta fram dammsugaren och rengöringsmedlet. Tänk på miljön!
Har sett att allt fler vill satsa på lite mer grönt och vegetariskt. Till och med min far, som kan räknas till den kalopsätande äldre generationen och inte själv gör någon mat, har hörts framföra en önskan om något vegetariskt alternativ!
Nytt för mig var att höra om en vegetarisk månad (som t ex Linn gör) lite på samma sätt som många kör en alkoholfri månad i januari (som också var nåt nytt för mig då vi flyttade tillbaka till Finland). Här hos oss har vi inte tagit några sådana drastiska beslut gällande kost, men vi äter redan nu rätt mycket vegetariskt för att det är gott och hälsosamt att minska på det röda köttet, både för miljön och den egna hälsan (jag med mitt höga blodtryck och kolesterolvärden). Den mest pådrivande är nog vår flexitarian i familjen. Gör hon själv mat så väljer hon alltid vegetariskt, även i skolan. Blir hon bjuden är hon schysst nog att inte krångla. Och fisk räknas till grönsaker. Särskilt om man fiskat den själv.
Så känner du dig träffad eller manad att införa en vegetarisk dag i veckan, eller flera, så har jag här ett mycket enkelt tips för dig: Ugnsrostade grönsaker. Enkelt, billigt och gott. Så enkelt att min familj börjat tröttna lite på min obsession. Jag tror aldrig att jag tröttnar, för att det går att variera så mycket.
Principen är bara att skära (behöver inte ens skala!) de rotsaker man vill och har hemma. Jag använder oftast potatis, morot, palsternacka och rödbeta. Därtill rödlök i klyftor och gärna mycket örtkryddor och lite olja. Saltet skippar jag. Ugnsrosta ca 30-40 minuter i 200 graders ugn. Men toppen på moset är sedan att tillsätta, några minuter innan allt är klart, körsbärstomater, oliver, (chili?) och fetaost eller bönor (t ex kidney eller stora vita). Bönorna spricker lätt om de är i för länge, vilket inte gör något för smaken, men det estetiska lider kanske lite? Servera med naturell youghurt som inte behöver krånglas till alls om man inte vill. Och en vardagkväll i januari, vem vill göra det krångligt?
Polkabetor är så vackra så jag blir glad bara av att se dem.
Mycket bilkörning men i helt fantastiskt väder och underbar natur längs blå vägen mot Umeå. Nästan så jag inspireras att bli naturfotograf; renar, kungsörn och fjälltoppar målade av solens rosa sken. Dotter fotograferade genom vindrutan istället, påhejad av oss andra, men utan en minsta tanke på att bli fotograf.
I Umeå tankade vi främst vegetariska kostidéer. Lilla och vad det verkade mycket populära restaurangen Rost inspirerade med varma hummus och fetaostmackor, morotssoppa och en massa goda sallader och röror till. Måste försöka komma ihåg det där hemma då matlagningsinspirationen har luckor, hur gott det är med varm hummus, hur enkelt det är med fetaostsmörgås med honung och balsamicovinäger, och att tillreda currybönor, linssallad, riven morot och kålsallad. Enkla tillbehör som tillsammans blir en superhelhet.
En vecka i fjällen betyder ett liv i en bubbla där verkligheten kretsar kring vädret, snöläget, skidåkning och förstås nästa måltid. En ny måltidssucce blev gårdagens falafelbullar gjorda på färdig mjölblandning. Tillsätt bara vatten, rulla till bollar och stek. Goda och enkla. Till det åt vi cous-cous med granatäpple och tomat och en enkel sås på naturell youghurt. Okej att falafelbullar gjorda från scratch vinner lite i smak, men i snabbmatskategorin var dessa ändå en hit. Och mycket enkla att få den rätta konsistensen på. Har haft milt sagt problem med att få falafelbullar att hänga ihop vid stekning vid tidigare försök. Och plus i kanten för fler vegetariska rätter.
Kylan kom åter och nu är det -17 grader igen. Trots det kom vi oss ut på finfin tur på längdskidor i Ängesdalslia, mellan Hemavan och Tärnaby. Ett spår med milsvida utsikt över riktiga fjäll och om man inte skulle veta kunde man tro att man var helt ute i ödemarken. Ett spår med enbart en backe som jag tog av mig skidorna i och gick nerför. Har länge planerat att göra ett uppror mot alla spårdragare. Eller en insamling för ett spår för oss som inte gillar att åka brant utför med en tvär kurva som avslut (i min värld är utförslöporna mycket brantare och mer snarlika serpentinvägar än i de flesta andras). Dessutom för min del, rekordlängd på flera år, 14 km! Börjar närma sig en vanlig motionärs sträckor så småningom.
Den nostalgiska fjällrävendunisen är precis så gammal som den ser ut. Inköpt på loppis under studietiden i Uppsala och numera dotterns civila vintage vinterjacka. Förutom då den som här tjänar som överdragsplagg i fjällen, som den ursprungligen inhandlats för. Kvalitet håller i generationer.
Nytt år, nya träningsmål.
Såhär i början på året hör det väl till att man går in för fullt mot sitt nya friska, hälsosamma och vältränade liv. Läs vilken tidning eller blogg som helst och lär dig allt om ett friskusliv med nya träningstips och hälsosam kost. Och inte är väl jag sämre. Träningslägret här i Hemavan har börjat.
Familjen står i liftkön innan den öppnat och tar sista liften upp då den stänger kl 16. Däremellan passar jag upp med en varm lunch i stugan som uppskattas storligen. Tareqs recept på bl a enkel löksoppa och sötpotatis och böncurry är stora hits.
För min del är det lite mer måttlig intensitet. Första dagen blev det en fin 6 km tur i ländskidåkningsspåret under rosaskimrande himmel. Jämfört med förra säsongens skidåkning kändes hela paketet stabilare nu, ffa i de små nerförsbackar som jag valde att åka istället för att gå utför. Så peppande att känna att träning gett resultat. Gårdagens tur blev kortare av lätt insedda skäl. Och behöver jag tillägga att vi somnade långt innan tolvslaget och sov gott under nyårsnatten. Idag fortsätter träningslägret.
En julhelg med tyngdpunkt på mat är över och så fortsätter jag i matens tecken.
I en familj med tre aktiva tonåringar är det mycket mat som gäller. Och ofta. Ibland är det svårt att fatta vart allt tar vägen. Men så gillar vi ju mat i vår familj. Och vad är inte trevligare än att sitta ner tillsammans runt ett middagsbord, en helgfrukost med nybakat bröd, god frukt och bär, en kopp kvällste som oftast urartar till ett helt smörgåskalas eller bara lite goda ostar? Inte bara mat utan också tid tillsammans. Okej då att många frukostar och middagar kanske börjar lite mer bitskt, innan blodsockret stigit i kropparna.
Fick en ny kokbok i julklapp (tack för den!) och har nu märkt upp en hel del recept som jag skall testa inkommande vecka. Skall iväg till fjällen och eftersom jag inte längre åker lika länge om dagarna som resten av familjen, så skall det nu bli lite nya recept istället. Mängderna får antagligen dubbleras, men annars har jag tacksamma provkaniner i en trött och hungrig skara direkt från backarna. Hade redan bestämt mig för att inte ta med mig något i matväg, men nu står det en kasse packad med lite specialkryddor, som jag redan hade i skafferiet hemma med bl a kokosolja, chiafrön och färska chilin som skall ingå i experimenten.
Gjorde förresten en lyckad ny bekantskap i "ugnsrostade rödbetor i vin" som vi testade på julannandag. Rotsakerna skötte sig själv i två timmar i ugnen (en och en halvtimme täckta med folie och ytterligare en halvtimme utan). Jag gillar ”allt-i-ett-rätter” som dessutom gör sig klara själva i ugnen utan en massa hössel. Grytan innehåller rödbetor, gulbetor, palsternackor, 40(!) oskalade vitlöksklyftor som blev milda och mycket goda, och stora vita bönor ur burk. Ringlat över det vitt vin, olivolja, timjankvistar, salt och peppar. Mycket enkelt och gott. Ursprungsreceptet hittar ni på finska här: HS.fi (bilden ser likadan ut på svenska). Kanske det blir favorit i repris på det i fjällen också?
Dadlar med chevre och granatäpple, också det en mycket lyckad smakkombination, som var ny för oss i år.
Efterrättsbord, en av mina stora svagheter.
-KATEGORIER-
Om mig:
.jpeg)
Hej, jag heter Leena och har cancer. Nej såhär. Hej! Jag heter Leena och lever trots att jag har cancer. Fast egentligen är det såhär: Hej! Jag heter Leena och jag har ett gott liv.
Visste du att idag botas många som fått diagnosen cancer? Jag är inte en av dem. Min cancer går inte att bota. Det har läkarna sagt. Men jag lever bra ändå.
Följ bloggen på Facebook: Passligt
Kontakta mig på: leena.sahlstrom(at)hotmail.com
Voit ottaa yhteyttä minuun myös suomeksi.
Följ mig på instagram: @leenasahlstrom
Om bloggen:
Kan man trivas i Vasa? Ofta får jag frågan. Och efter sjutton år i Sverige, nio år i Helsingfors och två i USA och Australien: visst gör vi det. Eller åtminstone tänker jag ge Vasa en chans. Passligt handlar om det. Och om hästar, trädgård och musik. Och lite om cancer.
Foto: Alla bilder är mina egna (om inget annat angetts). Du får gärna använda dem bara du tydligt anger källan/fotografens namn (Passligt.ratata.fi / Leena Sahlström)
Vad är egentligen passligt?
Min samarbetspolicy:
Det kan hända ibland att jag samarbetar med någon. Varje samarbete märker jag tydligt ut i början av inlägget. Jag samarbetar enbart med företag som säljer produkter eller tjänster jag själv gillar och som jag tror kan vara till nytta och glädje för mina läsare. Det går inte att köpa min åsikt. Jag hoppas mina samarbeten är något du också kommer att gilla.
