Strålningen mot höften har kommit igång. En femdagarskur denna vecka blir det. Kan inte säga att jag ännu skulle haft någon dramatisk effekt, men oftast kommer den med lite fördröjning.

Och idag skall jag äntligen få träffa en näringsterapeut. Hoppas jag kan få lite konkreta råd och tips så jag får lite bättre ordning på ätandet. Nu känns det som om jag har ett jobb som börjar på morgonen och som inte tar slut före jag lägger mig på kvällen som bara cirklar kring vad och när jag skall äta. Hungers- och mättnadskänslorna är lite satta ur spel verkar det som, vilket känns jobbigt för en som hela sitt liv hållit en stadig vikt och den delen har reglerat helt sig själv.

Det har varit mysiga dagar med syster. Vi har bland annat stickat, ätit våfflor, handlat äppelträd och tagit upp potatis ur frusen jord. Jag har blivit så uppassad. Riktig syskonterapi.

Nya cafét Tintin på Brändö serverar läckra våfflor.

Hälsningar från lingonfabriken. Cirka åtta liter råsaft är nu på flaska och i frysen. En rikedom. Receptet är utvecklat lite så att det går snabbare. Hos oss är ju snabbhet en ledstjärna. Efter att saften stått i två dagar så grovsilade jag den först genom ett durkslag och då gick silningen genom silduk så mycket snabbare. Har ett minne av att jag höll på och silade saft i flera dagar ifjol. Och enligt min svärfars goda ide kommer vi att koka resterna i ”saftmajan”. Det lär ha gett rejält med saft till av något vi annars brukat kasta på komposten. Men det har vi ännu framför oss.

Receptet på råsaft har jag beskrivit ifjol här.

Har varit en lite mer än önskat trött och energilös Leena denna sommar. Men nästan hur trött man än är kan man fixa skakgurka.

Jag fick två plantor av frilandsgurka av en gammal lärare. Jag planterade dem i min odlingslåda, misskötte dem och hittade för ett tag sedan tre (3) fina gurkor. Jag vet, det är ingen storskörd men de gladde desto mer. Men jag har ingen som helst erfarenhet av gurkinläggning och bävar lite inför rengöring och kokning av burkar, väntan i ett par veckor bara för att sen konstatera att en stor sats inläggning möglat eller surnat bort för att jag inte varit tillräckligt noga med hygienen. Eller nåt.

Så nu satt jag här med mina tre gurkor i ett par dagar och funderade på vad jag skulle ta mig till med de stenhårda grönsakerna som verkade allt annat än aptitliga. Men säg vad kan inte google lösa? Skakgurka på Närpesvis. Vilken positiv överraskning det blev. Gurkorna i sig var ju hur goda som helst efter att jag skalat av det stenhårda skalet. Skivade ner dem i en glasburk. Hällde på en blandning av 2 msk ättika, en msk socker, en tsk salt och rejält med finklippt dill. Locket på. Skaka, skaka, skaka och så var det klart! Busenkelt, supersnabbt och framförallt gott. Nästa år skall jag sköta om mina frilandsgurkor lite bättre, en lite större skörd hade jag gärna skivat, skakat och ätit.

Gurkorna passade utmärkt till stekt sik, men hade varit jättegoda också till mujkor (siklöja) eller stekt strömming, som man numera får äta igen.

Ursprungsreceptet till skakgurka hittar du här.

Idag har vi fått mer av det efterlängtade regnet. Trädgården och naturen njuter och det är helt okej att ha en mellandag inomhus. Med regn blir det också sug efter så kallad vintermat. Så idag blev det risotto med räkor, citron och dill. Till det hade vi gröna ärter och grönsallad. Ganska somrigt ändå.

Risotto har jag gjort tidigare här. Jag kör ju genväg förstås och kokar upp vatten i vattenkokaren, tillsätter smulad buljongtärning eller fond i början med riset och den gula löken som jag först fräst i olja. Sedan häller jag på 1-2 dl kokhett vatten vartefter, tills riset är lagom kokt men al dente. Till sist räkorna, citronsaften och dillen. Eller vad man nu vill smaksätta med.

Våta, kalla och hungriga var familjen då de dök upp så inga bilder blev det av maten innan den var uppäten. Men gullregnet blommar nu som vackrast så den kan jag bjuda på istället som ögongodis.

Dags för sommarmatstips!

Fiskhamburgare

Till dessa fiskburgare behövs hemgjorda hamburgerbröd för de är så väldigt mycket godare än de som finns att köpa i butiken. Ett superbra och gott recept hittar du här. Följ receptet förutom att du kan ta mindre mängd jäst, säger familjens bagare, som vanligen jobbar utan jäst då han bakar sina surdegsbröd. Förutom bröden behöver du tidigare publicerade recept nämligen de om syltad rödlök och fiskfärsbiffar. Numera hittar man färdiggjorda fiskfärsbiffar både i kyl- och frysdisk även i vår närbutik om du vill ta en genväg, men de hemgjorda är godare och samtidigt en miljögärning då man kan använda all slags fisk (även sk skräpfisk, fast man inte får kalla den så) och blanda i färsen.

Sen är det bara att bygga sin egen burgare med bröd, fiskbiff, syltad rödlök, skivade tomater, salladsblad och eventuellt majonnäs eller tex tsatsiki som tillbehör. Fantastiskt gott och funkar väldigt bra att äta ute i det gröna!

Här hittar du recept på:

• Syltad rödlök
• Fiskbiffar
• Hamburgarbröd

Här kommer fortsättning på salladstemat, för såhär varma dagar är jag oftast mer sugen på sallad än på så kallad vintermat. Det är så enkelt också framförallt med ”man tar vad man haver”- principen.

Igår kväll blev det en chevré-ost som var utgångspunkten, på en salladsbädd med honungsmelon, körsbärstomater, ärter, solrosfrön, valnötter, sparris och kokta ägg. Till det en enkel vinägrettdressing och det dagsfärska brödet. Jag gillar särskilt att blanda med någon frukt som päron, äpple, vindruvor, jordgubbar eller melon i salladen för att det ger en saftighet och sötma. De lite väl löskokta äggen är lyxleverans från sju vackra flickor.

Det bästa med allt är att kunna duka ut och sitta och äta i kvällssolen invid den vita syrenen som nu är som vackrast och doftar himmelskt.

Det där med mat och vad man skall äta och inte äta finns ju hur många skolor av som helst och visst är det väl upp till var och en hur man gör. Jag pendlar själv mellan två ytterligheter: å ena sidan unnar jag mig vad som helst för att det så att säga redan är kört. Å andra sidan tycker jag att jag borde ha lite mer förmåga att motstå frestelser för tänk om det kunde göra skillnad.

På seminariet i Tammerfors berättade en näringsterapeut om rekommendationer generellt som berör alla och lite om sådant som gällde särskilt cancerpatienter. Här kommer en kort sammanfattning av hennes föreläsning, särskilt till dig min bloggläsare "BF" som önskade att få höra mera:

I de generella råden kan man i enkelhet säga att rekommendationen var att öka intag av grönsaker, bär, nötter och frön och minska andelen rött kött, salt, socker och alkohol.

Öka andelen av:

• grönsaker, linser, bär, frukt, bönor till 800 g /dag
• nötter, mandlar och frön till 2 msk/dag (=30 g)
• fisk 2-3 ggr/vecka

Minska andelen av:

• Rött kött till max 500 g/vecka. Intag av rött kött har ett påvisat samband med ökad risk för tarmcancer.
• Salt till mindre än 5 g/dag, tex bröd, färdigmat, köttprodukter, ost, kryddblandningar, fond och snacks innehåller mycket salt och i princip kan man undvika att salta utöver det då man väldigt lätt kommer upp i 5 g.
• Socker, risk för typ 2 diabetes och fetma
• Alkohol

Av fetter har linfröolja och rypsolja den bästa sammansättningen. Stek hellre i rypsolja än olivolja. Kokosolja har inga påvisat främjande egenskaper.

Koka och ångkoka hellre, istället för att steka, grilla och röka.

Nytt för mig var att man endast i fall av påvisad brist skall ta vitaminer på burk och inte i förebyggande syfte eftersom burkvitaminer kan vara skadliga och cancerframkallande. D-vitamin är undantaget, där 20 mikrogram/dag är en säker dos för alla. Få i dig tillräckligt varierad kost så att vitaminintaget säkras den vägen. Detta var besked både från näringsterapeuten och läkaren.

För cancerpatienter var det viktigt att tänka på att hålla vikten dvs att man inte tappade vikt under behandlingen utan fick i sig tillräckligt med näring. Om maten inte smakar finns det näringsdrycker etc men i första hand skulle man försöka få i sig tillräckligt genom den normala födan. Tillsätt t ex rypsolja i gröten för att öka energiintaget och ät med regelbundna mellanrum. Om man däremot har övervikt var det viktigt att inte gå ner i vikt för fort utan som riktlinje max ett kilo i månaden.

Och så lärde jag mig att en biverkning av huvudets strålbehandling är att munslemhinnan torkar, vilket förklarar varför jag är konstant törstig nu.

Näringsterapeuten poängterade klokt nog att det även finns utrymme för ”treats” så länge de är undantagen och inte regeln. Lite i stil med att det inte är det viktiga vad du äter mellan jul och nyår utan vad du äter mellan nyår och jul.

Nu bådar det gott med bärskörden, fullt av blom. Hoppas pollinerarna också hittar hit, så att vi kan njuta mycket vinbär i höst och vinter.

Måste berätta hur bra det blev med fredagens småplock. Har många gånger tänkt på hur gott det är med små tapasrätter man får på restaurang, men som sällan blir av att göra hemma. Så äntligen.

Vi gjorde det förstås så enkelt vi kunde och med några par händer i köket så gick det rätt snabbt. Snabbt och enkelt som du redan vet är mina ledord i köket.

Det vi dukade fram var: fetaost med lite örtkryddor, inlagd rödlök (en rätt ny favorit hos oss, se recept nedan), guacamole, hummus, en enkel linssallad, rostad paprika och aubergine, och honungsmelon. Som vi serverade till gott färskt bröd. Dessutom hade vi kvar en bit comte (ost) och fikonmarmelad som blev en bra avslutning.

Det som också hade passat bra till är oliver, stora kaprisar och eventuellt någon slags chorizo. Eller vad man nu gillar.

Det mesta var bara att duka fram.

Auberginen och paprikan åkte först via ugnens grillelement innan paprikan skalades och serverades.

Hummusen och guacamolen skötte dotter om. Jag fixade till den inlagda rödlöken som bara skalas skivas och läggs in med en halv deciliter vinäger och lika mycket socker per rödlök (ursprungsrecept i Tareqs bok). Jag gör på två rödlökar, men ökar bara lite på mängden vinäger. Löken går ihop lite då den syltas, så den ligger i vätskan till slut, trots att den inte gör det till att börja med. Löken behöver ungefär ett par timmar att bli klar men inte mer än så.

Till linssalladen tog jag den här gången färdigkokta gröna linser på burk, och blandade ner lite soltorkade tomater, örtkryddor, peppar, olja och vinäger.

Kan tyckas vara en väl lätt middag, men alla blev mätta och nöjda, och så var det förstås snabbt fixat.

Pasta, en riktig räddare av vardagen. Frågar man våra barn så föreslår de pasta kanske sju av tio gånger. Jag gillar då den serveras med mycket fräscht till, som här. Min man är lycklig varje gång mat serveras.

Tagliatelle som bas. Enklast är att blanda med lite pesto. Men om man inte råkar ha det hemma, så blir det lite olivolja och kryddor som gäller istället. På sommaren förstås en massa färska örter. Kokta ägg, kallrökt lax och grynost som proteinkälla för de sportiga.

Sedan alla godsaker som denna gång bestod av sallad, tomat (både soltorkade och färska), solrosfrön och inlagd gurka. Bara att ta det man gillar och har tillhands. Vackert, enkelt, fräscht och gott!

Har du någon enkel vardagsfavorit du kunde tipsa om?

Här hittar du tidigare tips på enkla rätter som du kanske också gillar:

• Middag med asiatisk touch
• Svamprisotto
• Vegetarisk tortizza
• Batatsoppa
• Ugnsrostade rotsaker

Vi brukar köpa 1-2 hela styckade lamm från en lokal producent varje höst, så vi har blivit tvungna att lära oss tillreda även de lite knöligare delarna. Revbenen brukar vi spara till sommarhalvåret för de blir så goda på grillen. Men nu vill jag tipsa om en rätt som visat sig vara en riktig hit. En allt-i-ett-rätt som jag är så förtjust i. Receptet har jag hittat i hs.fi men det är klart att vi modifierar det lite från gång till annan.

Förutom de odefinierade lammbitarna (lammleg i ursprungsreceptet) så lägger man med hela potatisar, halverade tomater, lagerblad, timjan, salt, peppar, lök och vitlök. Och till sist rikligt med olivolja och vitt vin.

Hemligheten, om det nu finns någon sådan, så skall hela härligheten tillredas under folie i två och en halv timme i 175 graders ugn. Efter det höjer man temperaturen till 225 grader, tar av folien och tillreder ytterligare ca 20 minuter för att ge hela kalaset lite färg.

Det hela sköter sig själv i ugnen då man är ute och skidar till exempel och köttet blir underbart mört och smaken mustig. Rekommenderar!

Ursprungsreceptet (på finska) och bild på färdig rätt hittar du här. Hos oss sa det bara slurp innan jag hann fram med kameran.

Här hittar du tidigare tips på rätter som du kanske också gillar:

• Middag med asiatisk touch
• Svamprisotto
• Vegetarisk tortizza
• Batatsoppa
• Ugnsrostade rotsaker
• Fiskbiffar

Idag är det precis ett år sedan jag tog tag i bloggen och började skriva regelbundet. Först lite trevande, men med tiden har det utvecklats till att nu vara en del av min vardag. Och delvis också familjens.

Jag har haft mina svackor (läs tex här), men trots det har jag fortsatt. Nu i och med arbetslösheten, så har bloggandet fått ta rollen som mitt obetalda men roliga jobb. Läs också på cancerföreningens sida mitt tidigare inlägg: nytt år och nya förutsättningar.

Det måste jag säga att då jag bläddrar tillbaka i arkivet så känns det som om det hänt en hel massa under det här året.

Jag har kommit igång med träningen och blivit lite starkare igen. Läs tidigare inlägg om fysioterapi, kroppsfixering och träningsläger.

Lite matinspiration har dykt upp här på bloggen också i början på 2018. Roligt med mat och ännu roligare då jag hör att jag inspirerat folk att prova både på min batatsoppa och favoriten ugnsrotsaker med bönor och feta.

På cancerfronten har det varit ett rätt stabilt år och det är jag ju förstås väldigt glad över. (Läs på cancerföreningens sida mitt gästbloggsinlägg: jobb, cancer och meningen med livet.) Mentalt för det ändå med sig sina svackor då och då. Men den här bloggen har visat sig vara effektiv terapi, så du lär få höra av mig i fortsättningen också.

PS. Kolla också in det som kanske är mitt nummer ett favoritinlägg från året som gått: Ett citronträd för framtiden

Har du någon favorit eller något du vill läsa mer om? Hör gärna av dig till mig i en kommentar här på bloggen, på Passligts fb sida eller direkt på mailen: leena.sahlstrom(at)hotmail.com. Det skulle jag uppskatta!

Isfiske del två. Här kommer fortsättningen på förra helgens isfiske. Fiskbullar. Detta är inte något att rekommendera en helt vanlig vardagkväll då barnen är hungriga och undrar vad det blir för middag. Såpass arbetsdryga är de. Långt från de enkla vegetariska rätterna jag presenterat tidigare.

Våra uppskattade två timmar räckte inte till, men då inkluderades tre (!) turer till närbutiken, en till bilen som var parkerad ett par kvarter ifrån och bröd som kastades ner från tredje våningen på ett höghus. Men om du exkluderar dessa extra arbetsmoment så kan du fixa det på två timmar. Fast då måste fisken redan vara fångad.

Börja med att rensa fiskarna. Det är inte nödvändigt att rensa utomhus i minusgrader, men då slipper man kladdet inomhus. Om du väljer utomhusalternativet då rekommenderas gummihandskar i mindre storlek än de som syns på bilden.

Koka fisken och grovrensa den. Vi hade abborrar, mört, "bleiko" (= liten braxen) och nors. Snorgärsen lämnade vi kvar på isen åt havsörnarna, fast det borde vi inte ha gjort enligt Micke*. Norsen stekte vi separat vända i rågmjöl nästa dag. Det är god snabbmat.

Eftersom fiskköttet mals gör det inget om det innehåller ben. Även stekt gul lök och lite ljust bröd åker genom kvarnen.

Blanda med ägg och grädde i smeten och forma till små biffar och stek tills de är gyllenbruna och genomstekta i stekpanna.

Om det mot förmodan blir något över, går fiskbullarna utmärkt att frysa. Kan ätas uppvärmda som vi gjorde bara med en sallad, på en macka, i hamburgare eller hur man önskar. Då är det plötsligt snabbmat vi talar om.

Kronan på verket efter en dag ute på isen och några timmar i köket.

*I fiskkokboken av Michael Björklund, "Mickes Fisk", finns recept på fiskbullar av sk "skräpfisk", som vi använde som inspiration.

Fiske på vinterns vackraste dag. Den kommer vi att minnas.

Sällsynt men roligt. Vi väntar in frukostgäster.

Mannen har förberett bröd igår, som gräddas nu. Det blir smoothie på blåbär och apelsin. Kokta ägg, frukt, kaffe, te, youghurt och myssli, för det vankas hungriga juniorer också.

Dags att komma igång, klä på sig och plocka fram allt innan gästerna kommer. Jag har knappt vaknat än.

Trevlig helg!

Har sett att allt fler vill satsa på lite mer grönt och vegetariskt. Till och med min far, som kan räknas till den kalopsätande äldre generationen och inte själv gör någon mat, har hörts framföra en önskan om något vegetariskt alternativ!

Nytt för mig var att höra om en vegetarisk månad (som t ex Linn gör) lite på samma sätt som många kör en alkoholfri månad i januari (som också var nåt nytt för mig då vi flyttade tillbaka till Finland). Här hos oss har vi inte tagit några sådana drastiska beslut gällande kost, men vi äter redan nu rätt mycket vegetariskt för att det är gott och hälsosamt att minska på det röda köttet, både för miljön och den egna hälsan (jag med mitt höga blodtryck och kolesterolvärden). Den mest pådrivande är nog vår flexitarian i familjen. Gör hon själv mat så väljer hon alltid vegetariskt, även i skolan. Blir hon bjuden är hon schysst nog att inte krångla. Och fisk räknas till grönsaker. Särskilt om man fiskat den själv.

Så känner du dig träffad eller manad att införa en vegetarisk dag i veckan, eller flera, så har jag här ett mycket enkelt tips för dig: Ugnsrostade grönsaker. Enkelt, billigt och gott. Så enkelt att min familj börjat tröttna lite på min obsession. Jag tror aldrig att jag tröttnar, för att det går att variera så mycket.

Principen är bara att skära (behöver inte ens skala!) de rotsaker man vill och har hemma. Jag använder oftast potatis, morot, palsternacka och rödbeta. Därtill rödlök i klyftor och gärna mycket örtkryddor och lite olja. Saltet skippar jag. Ugnsrosta ca 30-40 minuter i 200 graders ugn. Men toppen på moset är sedan att tillsätta, några minuter innan allt är klart, körsbärstomater, oliver, (chili?) och fetaost eller bönor (t ex kidney eller stora vita). Bönorna spricker lätt om de är i för länge, vilket inte gör något för smaken, men det estetiska lider kanske lite? Servera med naturell youghurt som inte behöver krånglas till alls om man inte vill. Och en vardagkväll i januari, vem vill göra det krångligt?

Polkabetor är så vackra så jag blir glad bara av att se dem.

En vecka i fjällen betyder ett liv i en bubbla där verkligheten kretsar kring vädret, snöläget, skidåkning och förstås nästa måltid. En ny måltidssucce blev gårdagens falafelbullar gjorda på färdig mjölblandning. Tillsätt bara vatten, rulla till bollar och stek. Goda och enkla. Till det åt vi cous-cous med granatäpple och tomat och en enkel sås på naturell youghurt.  Okej att falafelbullar gjorda från scratch vinner lite i smak, men i snabbmatskategorin var dessa ändå en hit. Och mycket enkla att få den rätta konsistensen på. Har haft milt sagt problem med att få falafelbullar att hänga ihop vid stekning vid tidigare försök. Och plus i kanten för fler vegetariska rätter.

Kylan kom åter och nu är det -17 grader igen. Trots det kom vi oss ut på finfin tur på längdskidor i Ängesdalslia, mellan Hemavan och Tärnaby.  Ett spår med milsvida utsikt över riktiga fjäll och om man inte skulle veta kunde man tro att man var helt ute i ödemarken. Ett spår med enbart en backe som jag tog av mig skidorna i och gick nerför. Har länge planerat att göra ett uppror mot alla spårdragare. Eller en insamling för ett spår för oss som inte gillar att åka brant utför med en tvär kurva som avslut (i min värld är utförslöporna mycket brantare och mer snarlika serpentinvägar än i de flesta andras). Dessutom för min del, rekordlängd på flera år, 14 km!  Börjar närma sig en vanlig motionärs sträckor så småningom.

Den nostalgiska fjällrävendunisen är precis så gammal som den ser ut. Inköpt på loppis under studietiden i Uppsala och numera dotterns civila vintage vinterjacka. Förutom då den som här tjänar som överdragsplagg i fjällen, som den ursprungligen inhandlats för. Kvalitet håller i generationer.

En julhelg med tyngdpunkt på mat är över och så fortsätter jag i matens tecken.

I en familj med tre aktiva tonåringar är det mycket mat som gäller. Och ofta. Ibland är det svårt att fatta vart allt tar vägen. Men så gillar vi ju mat i vår familj. Och vad är inte trevligare än att sitta ner tillsammans runt ett middagsbord, en helgfrukost med nybakat bröd, god frukt och bär, en kopp kvällste som oftast urartar till ett helt smörgåskalas eller bara lite goda ostar? Inte bara mat utan också tid tillsammans. Okej då att många frukostar och middagar kanske börjar lite mer bitskt, innan blodsockret stigit i kropparna.

Fick en ny kokbok i julklapp (tack för den!) och har nu märkt upp en hel del recept som jag skall testa inkommande vecka. Skall iväg till fjällen och eftersom jag inte längre åker lika länge om dagarna som resten av familjen, så skall det nu bli lite nya recept istället. Mängderna får antagligen dubbleras, men annars har jag tacksamma provkaniner i en trött och hungrig skara direkt från backarna. Hade redan bestämt mig för att inte ta med mig något i matväg, men nu står det en kasse packad med lite specialkryddor, som jag redan hade i skafferiet hemma med bl a kokosolja, chiafrön och färska chilin som skall ingå i experimenten.

Gjorde förresten en lyckad ny bekantskap i "ugnsrostade rödbetor i vin" som vi testade på julannandag. Rotsakerna skötte sig själv i två timmar i ugnen (en och en halvtimme täckta med folie och ytterligare en halvtimme utan). Jag gillar ”allt-i-ett-rätter” som dessutom gör sig klara själva i ugnen utan en massa hössel. Grytan innehåller rödbetor, gulbetor, palsternackor, 40(!) oskalade vitlöksklyftor som blev milda och mycket goda, och stora vita bönor ur burk. Ringlat över det vitt vin, olivolja, timjankvistar, salt och peppar. Mycket enkelt och gott. Ursprungsreceptet hittar ni på finska här: HS.fi (bilden ser likadan ut på svenska). Kanske det blir favorit i repris på det i fjällen också?

Dadlar med chevre och granatäpple, också det en mycket lyckad smakkombination, som var ny för oss i år.

Efterrättsbord, en av mina stora svagheter.